Avslutande reflektion och förslag till vidare forskning

7.2 Avslutande reflektion och förslag till vidare forskning 

Under vårt arbete har vi kommit fram till en mängd nya insikter, både kring oss själva och kring de personer som vi mött under de evenemang som vi har arbetat på. En risk vid

forskningsarbete är enligt Ehn & Löfgren (2001, 168) att ​när man själv övertygas av en viss tolkning kan man välja mellan att stanna där och att introducera nya data som “stör”, som framtvingar en modifiering av det så gott som färdiga resonemanget ​. Under vårt arbete har vi fått nya insikter kring hur det kan vara nödvändigt att medvetet forma personer på ett visst sätt, för att arbetets karaktär kräver att man uppträder och fungerar på ett givet sätt.

Likriktning kan i evenemangsbranschen vara positivt, då det inte fokuserar på att standardisera och hämma kreativitet. Fokus är snarare på det motsatta, att främja förutsättningar för individer till att använda sin kreativitet till att hitta lösningar och samarbeta med varandra. Ett problem med detta kan vara att det kan vara svårt att ta sig in utan erfarenhet, då kommunikation är något av det viktigaste är det svårt att visa sig kompetent om man inte verkar inom samma sociala normer. Vi har under arbetet fått en bild av att det är musikbranschen som utför den större andelen av normativ styrning, där gemensamma föreställningar inom branschen präglar individer som rör sig inom den. Att söka sig efter personer inom detta fält är då gynnsamt för arrangörer, då en del av den normativa styrningen är då redan utförd av andra aktörer, huruvida detta utövas medvetet eller omedvetet är en vidare fråga som inte har tagits upp i den här uppsatsen. Detta hade varit ett intressant ämne att studera vidare, ur en synvinkel mer fokuserad på aktörer med stort inflytande, och hur nya personer inom branschen socialiseras in till dessa föreställningar.

Om vi skall granska oss själva och vårt arbete kan vi se att vi har fått en likriktning i våra respondenters svar, vilket i sig har varit gynnsamt för att få fram ett svar på vår forskningsfråga, men också kan ses som att vi är fast i den kultur vi beskriver själva. Genom att vi har undersökt personer som alla på något sätt har liknande erfarenheter som oss själva, visar på hur vi själva är en del av det vi beskriver i vårt arbete - hur man ser personer som liknar en själv som kompetenta. Hade vi sökt oss utanför vår egna sfär av föreställningar hade vi kunnat få fram empiri som motsäger vårt resultat - ​nya data som “stör” ​(ibid). Våra resonemang utgår från våra respondenters upplevelser, som bekräftas av oss genom att vi själva förstår oss på dem. Till fortsatt forskning i detta ämne ser vi att det skulle med fördel vara bra att ha ett bredare urval av respondenter. Detta då det kan vara intressant att studera ämnet ur fler infallsvinklar såsom med fokus på rekrytering, jämföra ytterligare mellan de olika positioner och arbetsområden som finns i en projektgrupp och hur upplevelsen om förändring i dessa arbetsgrupper har skett de senaste åren. Detta för att försöka ta reda på om

det är fler som har dessa uppfattningar som tagits upp i denna studie, eller om det finns ytterligare aspekter att ta i beaktning. Det är för oss nästintill omöjligt att beröra alla parametrar som kan räknas in i ämnet, och därför tror vi att det finns mycket mer svar att finna.

För framtida forskning hade det även varit intressant att följa en eller flera temporära arbetsgrupper i projekt under en längre tid, för att få en vidare förståelse för hur dessa grupper ter sig i evenemangsbranschen. Genom att observera dessa grupper på nära håll tror vi att det hade varit mer tillgängligt att analysera hur kulturer i evenemangsbranschen uppstår och uppehålls, och även hur snabba gruppbildningar skapas, då det sker under korta rekryteringsprocesser. Med hjälp av deltagande få möjlighet att skapa en tydligare uppfattning om hur dynamiker utvecklas, och som utomstående kunna skapa en omfattande bild av hur det kan se ut. Som vi inledningsvis under uppsatsen har nämnt så är detta något som under detta arbete inte har varit möjligt att genomföra då det dels varit för ont om tid att göra en sådan observation, men även då uppsatsen skrivits under en period på året där väldigt få evenemang utav detta slag utförs i Sverige. Genom att observera dessa arbetsgrupper på plats så skulle det även finnas möjlighet till att föra anteckningar under arbetets gång. Detta skulle kunna integrera den autoetnografiska metoden ytterligare, och förstärka reflektioner och lärdomar genom att man kan gå tillbaka till de nedskrivna tankarna som uppkom vid observationstillfället.

Den upplevelse vi har fått är att dessa temporära projektgrupper under begränsad tid och med knappa resurser snabbt bildar en sammanhållning i gruppen. Även att gruppen på kort tid skapar en gemensam föreställning, där normer och sociala koder snabbt överförs sinsemellan medarbetarna. Ingen av oss har tidigare stött på dessa typer av projektgrupper med så pass korta tidsramar, och upplever att det kan på vissa sätt vara unikt för evenemangsbranschen. I fortsatt forskning hade det varit intressant att ha, utöver det som nämnts ovan, en koppling till teambuilding som kan tänkas stärka uppfattningen om den snabba och starka sammanhållningen. Detta är något vi även tror är ett viktigt element i andra branscher, att applicera den process som finns vid gruppbildning men även att på effektiva sätt implementera nya medarbetare på arbetsplatsen. Vi ser också att det hade varit intressant att studera ämnet med hjälp utav gruppsykologi, vilket vi tror kan ge många nya vinklar och

perspektiv. Med hjälp av psykologi och främst när det kommer till dess påverkan i temporära grupper så tror vi att det skulle ge många nya insikter om hur vi fungerar, både på ett individuellt plan men även som människor kollektivt. Där det förslagsvis även då hade skett via studier från insidan av en temporär projektgrupp, alltså genom en observation.

Avslutningsvis ser vi också att det skulle vara intressant i framtida arbeten att diskutera klassfrågor när det kommer till evenemangsbranschen. Detta då vi både ansåg att det var en intressant upptäckt huruvida denna arbetsform i själva verket är tillgänglig för alla. Genom att vi tillsammans med våra respondenter kom fram till en slutsats om att personlighet och kontakter väger tyngre än rätt kompetens eller utbildning i många fall, så innebär det däremot inte att det är lika enkelt för vem som helst att söka sig till denna typ av arbete. Vi båda är uppvuxna i familjer med föräldrar i arbetarklassen, och relaterar även mest till den klassen i samhället. Insikten om att vår utbildning kan komma att placera oss i ett annat skikt har inte slagit oss förrän nu. Då båda två studerar på universitet så ger det även oss möjligheten att avvara tid och pengar för att medverka i dessa typer av projektgrupper, då vi ser det som en möjlighet att knyta kontakter och skaffa oss mer erfarenheter i den bransch som vi snart ska ut i. Däremot har detta arbete fått oss att bilda en uppfattning om hur klass finns underliggande även i denna bransch. Alla har inte möjligheten att pausa sin ordinära vardag eller har en möjlighet att finansiera ett sådant deltagande.