Tillhörighet och ekonomisk ersättning - mer än pengar i fickan

I en organisation så tror Jaana (2018) att det kan vara viktigt att känna en viss tillhörighet.

Dels för att ​vi är människor och vi är flockdjur, vi vill känna att vi hör hemma någonstans, men även för att det kan vara kul att få vara en form av avsändare till projektet. Hon har själv upplevt att om man känner sig som en del av organisationen så har hon blivit mer driven och

2Kommer från engelskans​roadie​, syftar på personer som jobbar som tekniker och turnerar ofta med band. En roddare jobbar med det praktiska och tekniska på och vid scenen (Adelswärd, 2006).

velat hjälpa till. Å andra sidan tror även Jaana att det även kan vara tvärtom för en medarbetare, att det kan innebära en större frihet att inte behöva ha det ansvaret alltid. Men det tror hon handlar om främst när det är ett jobb under en väldigt begränsad period. Albert (2018) upplever att det ibland kan vara skönt att känna att evenemanget kommer att rulla på oavsett vad han gör, men att det även ibland kan vara tråkigt och roligare att istället få använda sin kreativitet till att hitta lösningar, och att ens arbete spelar någon roll. Det kan också skilja sig mycket i hur man känner att man värderas, om ens arbete uppskattas eller om man bara skall vara så billig arbetskraft som möjligt. Han anser det viktigt att både anställda och ideellt engagerade uppskattas och får känna sig som en medskapare, då det leder till att man tar mer ansvar och gör det lilla extra. Estelle (2018) tror att som ny person i denna arbetsform kan självutveckling och att arbetet ska gynna en själv bli en drivkraft. Hon tror å andra sidan att i längden handlar det inte längre om att investera i sig själv, utan då är det enbart för att hjälpa någon annan som till exempel vid välgörande syften eller evenemang.

Däremot anser Estelle att drivkraften inte behöver försvinna för det, utan kan liknas vid en altruistisk handling, samtidigt som man mår gott av att veta att man är en del av något som gör något till det bättre. Hon tror till och med att det kan vara demotiverande om man skulle få lön för vissa arbeten, då det inte är drivkraften till att man gör någonting.

Uppfattningen om att det förekommer en låg ekonomisk ersättning i evenemangsbranschen upplever samtliga respondenter och likaså vi själva enligt tidigare lärdomar. Respondenterna tror däremot att ersättning i form av hög lön sällan är eftersträvansvärt, då de upplever att de flesta som söker sig till denna typ av arbetsform är ute efter något annat. Detta är inte en ny företeelse, som Bjälesjö (2018) beskriver såhär ​“In the late 1960s and early 1970s a generation of young people, mostly left-wing oriented ideologically/politically, combined international popular-music influences with Swedish music and music culture…” ​(ibid, 5).

Det anser även att det finns en uppfattning om att arbetet ses i många fall mer som en hobby än ett “riktigt” jobb. Där vissa kanske inte förstår hur mycket tid och energi som läggs ned i ens arbete, vilket gäller oavsett om man jobbar som musiker eller kulturarbetare, och därför värdesätts det inte på samma sätt som ett annat jobb, tror Jaana (2018). Detta är något som Finn (2018) menar utesluter folk som tycker att det är för lite betalt, och att det är en del av den traditionella företagsstrukturen där en titel eller position handlar mycket om personens erfarenhet men också en förväntan på lön och ersättning. Estelle (2018) tror att det delvis kan

vara en fördel att inte ha så hög ekonomisk ersättning, för om personer som drivs av lön söker sig till sammanhanget tror hon inte att alla personer kommer vara lika bra på sina positioner.

Samtidigt som hon inte tycker att det är acceptabelt så tror hon att det kan vara smart för att hitta de personerna som verkligen brinner för någonting. Albert (2018) menar att det finns flera andra branscher där man jobbar mycket gratis, men inom de branscherna skulle personerna protestera om de blev överutnyttjade, medan kulturarbetare generellt tycker att det är bra och accepterar att man är stressad. Jaana (2018) tror att detta kan leda till att jobben attraherar personer som kanske röstar åt ett visst håll, att det kan locka till sig folk som alltid kommer ställa upp och de som vill visa att pengar inte är allt.

Flera av våra respondenter nämner att de sökt sig till denna typ av tjänst i början då de sett det som en billig utväg att få gå på eventet, att de mot att jobba som volontär får en biljett till exempelvis festivalen. Ally (2018) menar att för volontärer som arbetar för att få en festivalbiljett kan ett arbetspass vara värt för att slippa köpa festivalbiljett, och för de mer krävande jobben får en även kontakter och erfarenheter. Hon tror inte att det är unikt för musikbranschen, och även om hon däremot också anser att man bör få ersättning för det jobb som utförs så har hon tillika förståelse att det kanske inte alltid är möjligt för bland annat ideella föreningar att betala varje person som medverkar. Estelle (2018) tror också att det bidrar till att folk blir ombytliga, för att jobba för en låg ersättning med drivkraften att skaffa erfarenhet kan man inte hålla på med föralltid, när man har fått erfarenheten så går man vidare till ett betalt jobb. Utöver det så tror Jaana (2018) att det kanske finns en viss acceptans för den generellt låga ersättningen i och med att dessa personer ser sig tjäna mer ​än pengar i fickan ​. Men hon reflekterar även över om det i längden kan vara negativt, att de som försöker motsätta sig kapitalismen inte förändrar något egentligen då de som har pengar och makt därav kan undvika sådana positioner ändå. ​Det kanske är en dålig cirkel typ? Det kommer liksom fortsätta såhär för att det är samma personer som kommer attraheras. Det är vi som kommer från en viss klass eller röstar på ett visst sätt, vi kommer alltid att engagera oss i det här. Och vi kommer alltid acceptera det. Det kanske inte är bra, vad vet jag.

5.4 Reflektion 

Inom organisationsteoretisk forskning målas organisationskultur upp som trögrörlig och att den tar lång tid att bygga upp (Alvesson 2012, 209), vilket i vårt fall motbevisas, då vi

upplever att det ofta inom tillfälliga organisationer inom livemusikbranschen på kort tid skapas en stark organisationskultur. I denna typ av arbete går allting ofta i ett högt tempo, och samarbetet medarbetare emellan är avgörande för hur utfallet av projektet blir. En stark, gemensam, organisationskultur där alla strävar åt samma mål är därför viktigt för att projektet skall bli lyckat. Våra erfarenheter, likt respondenternas, är att det finns en upplevelse om att det är eftersträvansvärt att jobba hårt och under långa timmar inom temporära projekt i evenemangsbranschen. Finn (2018) anser att det på sätt och vis finns en form av status i att jobba hårt och dygnet runt, men att det kanske inte tas i hänsyn till olika personers lön för arbetet. Han menar på att löneskillnaden mellan två personer inte tas i beaktning, där alla förväntas slita lika hårt oavsett om denne besitter samma kunskap och erfarenhet samt är ny på jobbet eller är där tillfället kontra en person som har erfarenhet och kunskap och tjänar mer. Det är däremot utav vikt att samtliga personer kan i tid och otid lösa problem som uppstår eller hjälpa till med något utanför sin huvudsakliga uppgift.​Albert (2018) tror att det som gör att festivaler fungerar är att alla hugger i när man ser att något behövs göras, då det är ett nederlag för alla om någonting går dåligt eller inte kan genomföras. Det ser han som ett tecken på engagemang, att man tar ansvar och ser till att någonting blir av.

Detta tror vi kan vara en faktor till att organisationskulturen inom dessa organisationer är såpass stark. Där ideellt arbete, arbete för förhållandevis låg ekonomisk ersättning på krävande eller viktiga positioner kan leda till att personen ses som en eldsjäl. Vilket i många fall kan öka chansen att det blir en eldsjäl som placeras på den positionen, istället för någon som enbart är ute efter lönearbete. Men det kan även ses som en problematisk klassfråga. Att den låga ekonomiska ersättningen kan bidra till att personer som kommer att acceptera detta söker sig till arbetet är till organisationens fördel, men det går också att se hur det kan råda begränsningar för personer som vill engagera sig. Att lägga en vecka på att arbeta på ett evenemang kan innebära att man behöver ta ledigt från ordinarie arbete och därmed förlorar sin egentliga inkomst, och leder därmed till att alla inte har samma möjligheter att engagera sig. Vilket leder till att man redan från början exkluderar personer med begränsad möjlighet till att utföra dessa arbeten. ​Därmed utesluts man från projektarbeten som inte genererar någon form av ersättning på mer än ett kulturellt och socialt plan, och går miste om den erfarenhet och sociala kompetens som krävs för att klara av arbetet.