Barbara Noskes inledande kritik mot att den samhällsvetenskapliga forsknings- traditionen inte befattar sig med människa–djurrelationen verkar, enligt min pi- lotstudie, finnas grund för även i de svenska läro- och kursplanerna. Dessa do- kument är styrande för skolans undervisningspraktik, och min pilotstudie an- tydde också att de verkar ha stark förankring i verksamheten hos den skola jag besökte. I undervisningen blir en följd av detta att djur och människor studeras och behandlas som separata diskurser, i separata termer och inom separata etiska system. Ur ett kritiskt perspektiv kan denna ordning ses som en del av en exploaterande struktur där människan inte bara har tagit sig rätten att närmast obegränsat utnyttja andra arter, utan även miljön och andra människor.
Studiet av människa–djurrelationen, som har sin vetenskapliga hemvist inom an- trozoologin, är därför angeläget inte minst som värdepedagogisk fråga – både i sin egen rätt, och för att frågan har möjlighet att utveckla den utbildningsveten- skapliga forskningen och undervisningspraktiken genom att tillföra nya pers-
pektiv till vår samlade pedagogiska kunskap och förståelse. Ett förslag på tänk- bara teoretiska utgångspunkter för att närma sig ett värdepedagogiskt forsk- ningsområde med människa–djurrelationen i fokus har skisserats, med inspira- tion från kritisk pedagogik, moralfilosofi samt ekofeministiska teorier.
Flera initiativ som nyligen tagits av bl.a. Jordbruksdepartementet tyder på att djuretik som värdefråga i skolan kan stå inför ett erkännande i Sverige. Ännu finns dock inte frågorna integrerade i skolans styrdokument, vilket är ett avgö- rande steg. Med tanke på att Sverige ofta framhåller sin långtgående djur- skyddslagstiftning, förvånar det att djuretiska frågor inte finns formellt närva- rande i t.ex. Lpo 94. Att dessa frågor verkar vara viktiga för många unga män- niskor idag utgör också ett starkt motiv till nya initiativ inom skolsystemet, men behandlingen av ämnet får inte hänga på att någon särskilt engagerad (och verbalt aktiv) elev ser till att frågorna tas upp. Skolan måste ta ett ansvar för att etiska aspekter av människa–djurrelationen sätts in i ett sammanhang, problema- tiseras och ges kritisk belysning på samma villkor som övriga värderelaterade frågor.
Ett sätt att både i undervisningen, i styrdokumenten och i forskningen förhålla sig till människa–djurrelationen och dess kopplingar till övriga värdepedagogiska frågor är att göra det inom ramen för begreppet humane education. HE ligger i linje med de teoretiska ansatser som diskuterats i detta kapitel (men kan även behandlas ur ett flertal andra teoretiska perspektiv), och kompletterar i hög grad de värdepedagogiska bristerna i Lpo 94. För att ta tillvara och utveckla HE-principerna i den svenska utbildningskontexten bör vi börja med att se över skolans läroplan och tydliggöra betydelsen av människa–djurrelationen som en del i en större värdepedagogisk helhet, istället för att, som för närvarande är fallet, osynliggöra frågan.
Referenser
ACUNU. (2003, juli, 10). The millennium project. Global futures studies & re- search. Tillgänglig via: http://www.stateofthefuture.org
Alger, J. M. (2003). IJSSP Publishes a special issue on animal studies. Animals and
Society, 3, 1-3.
Antoncic, L. S. (2003). A new era in humane education: how troubling youth trends and a call for character education are breathing new life into efforts to educate our youth about the value of all life. Animal Law Review, 9, 183- 213.
Arluke, A. (1993). Associate editor's introduction: bringing animals into social scientific research. Society & Animals, 1, 3-5.
Balcombe, J. (2000). The use of animals in higher education. Problems, alternatives, &
recommendations. Washington, DC: The Humane Society Press.
Capaldo, T. (2002). The psychological effects on students of using animals in ways they see as ethically, morally, or religiously wrong. Paper presented at the Forth World Congress on Alternatives and Animal Use in the Life Sciences, New Orleans, 2002-08-13
Forsman, B. (1992). Djurförsök: Forskningsetik, politik, epistemologi - en vetenskapste-
oretisk kontextualisering. Göteborg: Göteborgs universitet.
Frazer, M. J. & Kornhauser, A. (Eds.). (1986). Ethics and social responsibility in
science education, Vol. 2. Oxford: Pergamon Press.
Giroux, H. A. (1983). Theory & resistance in education. A pedagogy for the opposition. New York: Bergin & Garvey Publishers, Inc.
Giroux, H. A. (1997). Crossing the boundaries of educational discourse: mod- ernism, postmodernism, and feminism. I: A. H. Halsey Hugh Lauder, P. Brown & A. S. Wells (Eds.). Education: culture, economy, society. New York: Oxford University Press Inc.
Hansen, D. T. (2000). Teaching as a moral activity. I: V. Richardson (Ed.). Hand-
book of research on teaching. Washington: AERA.
Haydon, G. (1997). Teaching about values: A new approach. London: Cassell.
ISAZ. (2003a, maj, 10). Anthrozoos. Tillgänglig via: http://www.vetmed.ucdavi s.edu/CCAB/anthro%7E.htm
ISAZ. (2003b, april, 25). International society for anthrozoology. Tillgånglig via: http://www.vetmed.ucdavis.edu/CCAB/ISAZ:htm
Jordbruksdepartementet. (2003c, juli, 10). Internationell djurskyddskonferens i Stockholm 29-30 maj 2001. Tillgänglig via: http://www.jordbruk.regeringe n.se/pressinfo/konferensen.htm
Jordbruksdepartementet. (2002, juli, 10). Djuretik - ett diskussionsmaterial för gymnasieskolan. Tillgänglig via: http://jordbruk.regeringen.se/djuretik/dj uretik.htm
Jordbruksdepartementet. (2003b, juli, 10). Regeringens djuretiska program. Tillgänglig via: http://www.jordbruk.regeringen.se/pressinfo/djuretik.ht m
Jordbruksdepartementet. (2003a, april, 11). Elevseminarium - uppföljning av Djuretik. Tillgänglig via: http://jordbruk.regeringen.se/djuretik/elevsemin arium.htm
Jordbruksdepartementet. (2003d, juli, 10). Matz Hammarström organiserar ny djurskyddsmyndighet. Tillgänglig via: http://www.regeringen.se/galactica /service=irnews/owner=sys/action=obj_show?c_obj_id=52293
Libell, M. (2001). Morality beyond humanity: Schopenhauer, Grysanowski, and
Schweitzer on animal ethics. Lund: Lund University.
Lundmark, F. (2000). Människan i centrum: en studie av antropocentrisk värdegemen-
Masschelein, J. (1998). How to imagine something exterior to the system: critical education as problematization. Educational Theory, 48, 521-531.
Mjölkfrämjandet. (1996). Säg mu till livet. Stockholm: Tryckmedia.
Noske, B. (1997). Beyond boundaries: humans and animals. Montréal: Black Rose Books.
Orlans, F. B. (2000). An ethical rationale for why students should not be permit- ted to harm or kill animals. I: M. Balls, A-M. van Zeller & M.E. Halder (Eds.). Progress in the reduction, refinement and replacement of animal experi-
mentation. Elsevier Science B.V.
Pedersen, H. (2002). Humane education: animals and alternatives in laboratory
classes. Aspects, attitudes and implications. Stockholm: Swedish Fund for Re-
search Without Animal Experiments.
PsyETA. (2003a, juli, 10). Dissertation database. Tillgänglig via: http://www.ps yeta.org/dissertations/dissertations.html
PsyETA. (2003b, juli, 10). Society & animals. Tillgänglig via: http://www.psyeta .org/sa/
Regan, T. (1976). Introduction. I: T. Regan & P. Singer (Eds.). Animal rights and
human obligations. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall, Inc.
Regan, T. (1999). Djurens rättigheter. Nora: Bokförlaget Nya Doxa.
Ryder, R. R. (1998a). Oxford group. I: M. Bekoff & C. Meaney (Eds.). Encyclo-
pedia of animal rights and animal welfare. London and Chicago: Fitzroy
Dearborn Publishers.
Ryder, R. R. (1998b). Speciesism. I: M. Bekoff & C. Meaney (Eds.). Encyclopedia
of animal rights and animal welfare. London and Chicago: Fitzroy Dearborn
Publishers.
Röcklinsberg, H. (2001). Das seufzende schwein: zur theorie und praxis in deutschen
modellen zur tierethik. Erlangen: Fischer.
Selby, D. (1995). Earthkind. A teachers' handbook on humane education. Stoke-on- Trent: Trentham Books Limited.
Singer, P. (1999). Djurens frigörelse (2nd ed.). Nora: Bokförlaget Nya Doxa AB.
Sjøberg, S. (1986). Girls need science - science needs girls. I: A. Kornhauser & M. J. Frazer (Eds.). Ethics and social responsibility in science education. Vol. 2. Ox- ford: Pergamon Press.
Smith, R. B. & Standish, P. (Eds.). (1997). Teaching right and wrong: moral educa-
tion in the balance. Stoke-on-Trent: Trentham.
Solot, D. & Arluke, A. (1997). Learning the scientist's role. Animal dissection in middle school. Journal of Contemporary Ethnography, 26, 28-54.
Sturgeon, N. (1997). ecofeminist natures. race, gender, feminist theory and political
action. New York: Routledge.
Svingby, G. (2003). Personlig kommunikation med Gunilla Svingby, professor, lärarutbildningen Malmö högskola, 2003-05-19.
UNESCO. (2003, juli, 16). Education: non-violence education. Tillgänglig via: http://portal.unesco.org/education/ev.php?URL_ID=1261&URL_DO=DO _TOPIC&URL_SECTION=201
Utbildningsdepartementet. (1994). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, för-
skoleklassen och fritidshemmet.
Warren, K. J. (2000). Ecofeminist philosophy: a western perspective on what it is and
why it matters. Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, Inc.