Antropologen och filosofen Barbara Noske (1997) kritiserar samhällsvetenskap- liga forskare för att ha överlåtit studiet av djur till naturvetenskapen. Detta medför att det konstruerade subjekt–objektförhållandet mellan människa och andra djur befästs och medverkar till ett reduktionistiskt synsätt på andra arter. Därmed diskuterar vi djur och människor med helt olika termer: Människor i egenskap av kultur, mental kapacitet och sociala relationer; djur i termer av ar- ter och populationer, biologi och instinkter. Detta innebär, enligt Noske, en risk för att frågor som skulle kunna uppvisa en kontinuitet mellan människa och djur, liksom en förändrad djursyn i samhället, aldrig kommer att ställas. Här uppstår dessutom ett cirkelresonemang. Om vi t.ex. definierar begreppet kultur som nå- gonting specifikt mänskligt, kommer djur per definition aldrig att kunna tillskri- vas detta sammanhang, vilket är ett sätt att hålla gränsen intakt.
Den traditionella vetenskapliga uppdelningen av att studera djur och människor som helt separata diskurser håller emellertid på att utmanas. Det vetenskapliga studiet av människa–djurrelationen har etablerats som ett eget, tvärvetenskap- ligt forskningsfält under namnet antrozoologi (anthrozoology). Även beteck- ningen ethnozoology förekommer, särskilt inom sociologisk forskning (Arluke, 1993). Fältet har egna vetenskapliga tidskrifter, såsom Anthrozoos (ISAZ4, 2003a) och Society & Animals (PsyETA5, 2003b). Det finns även flera forskningscentra
som fokuserar på människa–djurrelationen och djurs roll i samhället, t.ex. Tufts University Center for Animals and Public Policy; Center for the Interaction of Animals and Society, University of Pennsylvania; samt Department for Animals and Society, University of Utrecht. The American Sociological Association har dessutom 2002 bildat underavdelningen Animals & Society (Alger, 2003), vilket ytterligare betonar en växande insikt om djurens relevans för samhällsveten-
4 International Society for Anthrozoology
skaplig forskning. Utbildningsvetenskap är en av många discipliner som är läm- pad att sammanföras med ett antrozoologiskt perspektiv (ISAZ, 2003b). Några motiv till detta tas upp nedan.
Hur kommer skolan in i detta resonemang? Låt oss först konstatera att relatio- nen med djur utgör en stor del av vårt vardagsliv. Även om inte alla människor regelbundet har kontakt med levande djur, är vi alla del av en samhällsordning som förutsätter en självklarhet i att djur utnyttjas för ett närmast oändligt antal mänskliga syften. De flesta samhällsaktörer, på individ- såväl som på institu- tionsnivå, deltar dagligen i ett rutinmässigt användande av djur för konsum- tions-, experiment-, och en mängd andra syften. Övergreppen mot djur äger ofta rum i institutionaliserad form. Utbildningsinstitutioner utgör i detta avse- ende inget undantag. Skolan ger sitt bidrag till samhällets djurutnyttjande på ett direkt sätt, som i djurlaborationer i undervisningssyfte, eller på ett mer indirekt sätt, som genom samverkan i olika former med aktörer som i sin tur utnyttjar djur i sin verksamhet. Det finns flera anledningar att anlägga ett kritiskt perspe- ktiv på dessa företeelser. En anledning är den etiska problematik som uppstår när djur utsätts för lidande eller på annat sätt får sina intressen kränkta av människor. En annan anledning knyter an till människans perspektiv: Många fi- losofer och forskare har uppmärksammat den känslomässiga avtrubbnings- och tillvänjningseffekt våld mot djur kan leda till för den person som utövar våldet (se t.ex. Regan, 1976; Solot & Arluke, 1997; Capaldo, 2002). Vad innebär det när skolan som samhällsinstitution legitimerar skadande, dödande, eller på andra sätt utnyttjande av djur? Hur påverkas eleverna?
Denna uppsats tar som utgångspunkt att skolan, i egenskap av sitt uppdrag som förmedlare av värderingar, har en viktig uppgift i att medvetandegöra och ta ett ansvar även för dessa frågor. Detta är angeläget inte minst med tanke på att skolan och dess lärare medierar värderelaterade budskap även på ett omedve- tet plan (Hansen, 2000). Eftersom skolan bidrar till att utveckla framtidens sam- hällsmedborgare, konsumenter och forskare bör den förhålla sig kritisk till de attityder och normer den legitimerar. Vidare antar denna uppsats en syn på skolan som inte bara passivt reflekterande rådande samhällsordningar och strukturer, utan som aktivt reproducerande av dessa. I detta ligger även en möjlighet för skolan till kritisk omvärdering av normativa budskap liksom av förändrade praktiker. Vad gäller synen på djur, ligger i huvudsak två ontolo- giska utgångspunkter till grund för den fortsatta diskussionen: 1) Människans relation till djuren är inte en gång för alla förutbestämd, varken i kraft av natu- rens ordning eller av någon religiös eller annan form av auktoritet. Det ligger helt inom människans kontroll att förändra denna relation. 2) Denna uppsats tar avstånd från den cartesianska uppfattningen om djur som biologiska maskiner, och betraktar djur i egenskap av individuella, upplevande varelser vars situation har betydelse för dem.
Frågor som gäller djurens situation i samhället tas idag med jämna mellanrum upp i media och i politiska sammanhang. Det tyder på att det finns en ökande medvetenhet om de etiska problemen med djurutnyttjande för mänskliga syf- ten, inte minst bland barn och ungdomar. Detta förhållande kontrasterar skarpt mot innehållet i Lpo 94, där människa–djurrelationen och dess implikationer inte uppmärksammas. Hur bemöter skolan det djuretiska intresse som många elever verkar hysa idag? Attityder gentemot djur kan manifesteras på otaliga sätt inom ramen för skolans verksamhet: Genom innehållet i kursplaner, undervisningsma- terial och -metoder, externa aktörer i skolan, skolmåltider, bemötandet av ele- ver som är vegetarianer eller veganer, eller helt enkelt genom att inte alls upp- märksamma dessa frågor. Vems värderingar är det som ges utrymme, varför, och på vilken grund kan de rättfärdigas? På vilket sätt bidrar dessa explicita och implicita budskap till att uppmuntra empati och kritiskt tänkande hos skolelever? Här följer exempel på hur frågor som dessa har behandlats av den pedagogiska forskningen.