Innan vi gjorde undersökningen hade vi föreställningar om att det var samma barn som alltid hade maktpositionen och att detta barn även hade kontroll över de andra barnen på förskolan. Vi funderade även över om det i så fall fanns en ”enkel lösning” på negativa handlingar, till exempel genom att åtgärda maktpositions-innehavarens kontroll över andra så skulle det leda till att gruppen blev mer samspelt och harmonisk. Men vi har genom vår undersökning kommit till insikt om att det inte är så enkelt, utan det är mer komplext än vi tidigare trott. Utifrån våra observationer och förskollärarnas intervjusvar utvidgades vår förståelse och vi fann många olika kombinationer och sätt att se på barns handlingar mot andra i sociala samspel.
45
Vi fann inget bestämt mönster över vilka som utförde handlingarna som ibland fick negativa konsekvenser för andra och även hindrade samspelet. Det har ingen betydelse vilken position eller status barn har i gruppen. Det kan vara både barn med hög status och barn med låg status som utför handlingarna. De barn som innehar hög status i gruppen är oftast de som även har övertaget att inta maktpositionen. Vi tyckte oss kunna urskilja ett samband mellan hög status och maktposition. Vi har sett tendenser till att den som har maktpositionen, även har kontroll över leken och makten över exkludering respektive inkludering i leken och gemenskapen. Det tolkar vi som att maktpositionen kan ha betydelse när det kommer till utförandet av handlingar som får negativa konsekvenser för samspelet. Men i observationerna synliggjordes även att kunskap om innehållet i leken är nödvändig för att kunna inta en hög position i leken. För att kunna inta en maktposition måste övriga barn acceptera det. Denna acceptans kan enligt oss tolkas på tre sätt: (a) antingen väljer barn att acceptera någon annans makt, eftersom de själva vet att de inte kan utmana den som har maktpositionen, (b) eller kan det vara så att barn inte bryr sig om makten, utan snarare vill vara en del av lekgemenskapen, (c) ett tredje sätt är att barn ser upp till den som innehar maktpositionen och bara vill vara med det barnet. Vi har i vår undersökning sett exempel på alla tre ovanstående punkter.
Vi har i vår undersökning kommit fram till att situationer där leksaker har en stor roll ofta påverkar hur barn handlar mot varandra. Sakerna kan användas för att stänga ute andra barn från leken och leksakerna skapar konflikter mellan barnen, konflikterna kan leda till handlingar som hindrar samspelet. Barn kan ibland utföra medvetna handlingar, som att utfrysa och baktala och sådana handlingar kan betraktas som kränkande. Negativa handlingar kan även ha sin grund i bristande social kompetens hos barn, vilket leder till att de har svårt att samspela med andra barn och ta sig in i andras lekvärldar. I de barngrupper vi undersökt har vi fått fram att utförandet av negativa handlingar oftast förekommer i olika lek- och samspelssituationer samt i en del styrda situationer som i toalettkön. Handlingar som förekommer i toalettkön tror vi sker på grund av att det är en situation där det skapas trängsel och tristess hos barnen och det blir då lättare att tetas med övriga och utföra handlingar som får negativa konsekvenser för samspelet. För att undvika att handlingarna sker bör pedagogerna vara förberedda på att lägga fokus på något annat än kön, samt försöka finna andra lösningar som till exempel att inte låta alla barn ställa sig i toalettkön på samma gång. För att lek- och samspelssituationerna ska bli meningsfulla för barnen tror vi att de måste känna en trygghet i gruppen samt vara en
46
del av gemenskapen. Pedagoger måste arbeta för att vägleda och finnas till hands som en trygghet för barnen så att ingen blir exkluderad från gruppen, vilket inte alltid är det lättaste med storleken på barngrupper och antalet personal.
De olika normativa uppfattningar som finns, att flickor ska baktala och frysa ut varandra och att pojkar ska vara mer fysiska, bryter barnen mot i våra observationer. Att barnen bröt mot dessa normativa uppfattningar framkom när vi märkte att pojkarna inte alltid var så ”pojkaktiga” och flickorna inte alltid var så ”flickaktiga”, vi upptäckte att det fanns likheter i flickors och pojkars handlingar. I observationerna har vi sett exempel på att pojkar använder sig av utfrysning och att flickor beter sig fysiskt, och vice versa, vilket även förskollärarna bekräftat i intervjuerna. Vi tror att en del pedagoger har svårt att granska sig själv och sitt agerande och ser därför inte att de kanske bidrar till att könsnormerna fortsätter sprida sig. De normativa uppfattningarna är troligtvis svåra att bli av med, vilket kan leda till att till exempel pojkar ”kommer undan” med baktalning och utfrysning eftersom det inte är ett handlande som sker efter normerna och därför kan det bli så att man inte ser det. Vi har kommit till insikt om att våra observationer till största delen består av pojkars konflikter och status. Vi funderar på varför det blivit så. En tanke är att pojkarnas sätt att agera är lättare att upptäcka, medan flickorna lättare försvinner i periferin. En annan tanke är att, eftersom tre av grupperna till största delen bestod av pojkar, blev det automatiskt mer fokus på pojkarna.
Genom intervjuerna med förskollärarna fick vi fram hur de ser på handlingar som hindrar samspelet. De menade på att barn som har det jobbigt med sig själva och ännu inte har språket har svårt att anpassa sig i sociala situationer, vilket leder till att deras handlingar kan bli negativa. De nämnde att status/position inte spelar roll när det kommer till vem som utför handlingar som hindrar samspelet, utan de menar att det är beroende på situationen. Vi fick även fram att de barn som inte accepteras och är utanför kan utföra handlingar som hindrar samspelet. De menade på att barn som försöker bli en del av gemenskapen, inte alltid har rätt verktyg för att uppnå detta. Deras handlingar blir då negativa för samspelet och för andra eftersom de inte klarar av att ta sig in i andras lekar och gemenskap. Genom intervjusvaren fick vi även fram hur förskollärarna anser att de själva kan förhålla sig och arbeta för att motverka dessa handlingar. Till att börja med är det bra att kartlägga miljön på förskolan så att förskollärarna ser var dessa handlingar och kränkningar förekommer. På så vis vet
47
förskollärarna var och när konflikterna uppstår, vilket leder till att förskollärarna vet var de måste befinna sig för att vägleda barnen. I vissa samspelssituationer behöver barnen hjälp genom att få vägledning i konflikten samt hjälp med att samtala med varandra. Den pedagogiska närvaron är, enligt förskollärarna, en bidragande orsak till färre konflikter. Vår uppfattning är att det förskollärarna sa i intervjun stämde överens med deras agerande i verksamheten. Vi såg exempel på när förskollärarna motverkade negativa handlingar och deras tillvägagångssätt fungerade.
Vi funderar över hur grupperna ser ut om, till exempel, tio veckor. Kan det vara så att gruppens dynamik förändras, allteftersom barnen blir mer trygga i gruppen och att de situationer som vi funnit betydelsefulla i undersökningen förändras. Det kan tillkomma nya barn och personalgruppen kan förändras, vilket kan bli positivt eller negativt för gruppen. Om det tillkommer mer personal och de inte kommer överens med övriga blir det inte bara negativt för personalen, utan för hela den pedagogiska verksamheten. Barn märker om det är något som inte fungerar i personalgruppen och om inte personalgruppen är trygg, känner inte barnen heller någon trygghet och vi tror att det då blir oroligheter i hela gruppen. Om det däremot finns en stabil personalgrupp som är en trygghet för barnen, tror vi att den pedagogiska verksamheten blir meningsfull för barnen och hjälper var och en framåt i sin personliga utveckling. Vi har totalt observerat fyra barngrupper och vi ser skillnader på dessa. Vi tror att storleken på grupperna spelar roll för hur samspelet i gruppen blir. I en stor grupp blir det kanske fler konflikter på grund av liten yta, samtidigt som många barn kanske bidrar till att konflikterna försvinner i mängden och kanske inte syns lika tydligt som i en liten grupp. Vi tror att utförandet av negativa handlingar kan förändras beroende på hur gruppen är sammansatt.
Eftersom det blev mycket fokus på pojkarna i observationerna, väcktes tankar om att närmare undersöka likheter och skillnader i pojkars och flickors negativa handlingar. Att titta närmre på om barn till större del följer de normativa uppfattningar som finns eller om de faktiskt är så att vi (pedagoger) för in dem i dessa fack. Hur ser egentligen flickors och pojkars handlingar ut? Ett annat ämne som hade varit intressant att fördjupa sig i är hur barns positionering i leken går till och hur positionerna ser ut utifrån barnens perspektiv. Vi funderar över om barn som innehar en lägre position ser sig själv som deltagande i leken, medan barnen ur ett vuxenperspektiv är exkluderade? Genom att få
48
barnens perspektiv blir deras röst hörd och vi kan få ett helt annat synsätt genom att få reda på hur barn tänker.
Under arbetets gång har vi flertalet gånger mött pedagoger som visat ett stort intresse av innehållet i vår undersökning. Hur barns handlingar ser ut i sociala samspel och hur negativa handlingar ska motverkas är något som behöver synliggöras i förskolan och det är något pedagoger alltid kommer behöva arbeta för att förebygga. Det är ett arbete som alltid är yrkesrelevant.
49
Referenslista
Bjørndal, Cato R. P. (2005). Det värderande ögat: observation, utvärdering och
utveckling i undervisning och handledning Stockholm: Liber.
Gustafsson, Lars H. (2009). Elevhälsa börjar i klassrummet. Lund: Studentlitteratur. Halldén, Gunilla (2003). Barnperspektivet som ideologiskt eller metodologiskt begrepp.
Pedagogisk Forskning i Sverige 8, nr 1-2: 12-23.
Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande:
några perspektiv. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Johansson, Eva (1999). Etik i små barns värld – om värden och normer bland de yngsta
barnen i förskolan. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.
Johansson, Eva (2001). Små barns etik. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Johansson, Eva (2008). ”Gustav får visst sitta i tjejsoffan!” – Etik och genus i
förskolebarnens världar. Stockholm: Liber.
Jonsdottir, Fanny (2007). Barns kamratrelationer i förskolan – Samhörighet tillhörighet
vänskap utanförskap. Malmö: Malmö högskola.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. (1. uppl.) Stockholm: Runa.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. (2. uppl.) Stockholm: Liber. Löfdahl, Annica (2004). Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll.
Lund: Studentlitteratur.
Nærland, Terje & Martinsen, Harald (2011). Child-child interactions and positive social focus among preschool children. Early Child Development and Care, 181: 3, 361 – 370.
Odelfors, Birgitta (1996). Att göra sig hörd och sedd – Om villkoren för flickors och
pojkars kommunikation på daghem. Stockholm: Pedagogiska institutionen.
Olweus, Dan (1991). Mobbning i skolan – Vad vi vet och vad vi kan göra. Stockholm: Liber.
Olweus, Dan (1999). Mobbning bland barn och ungdomar. Stockholm: Rädda barnen. Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder – Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
50
Stukát, Stefan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på
Internet 2011-10-26: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf. Wiklund Dahl, Eva (2008). Problematisera uppdraget – inte barnen! s. 3. Jancke, Harriet
& Wiklund Dahl, Eva (red) Kränkningar. Solna: Förskoletidningen/Fortbildning AB.
Öhman, Margareta (2008). Hissad och dissad – Om relationsarbete i förskolan. Stockholm: Liber.
51
Bilaga 1: Informationsbrev
Informationsbrev till föräldrar 2011-09-05
Hej!
Vi är två lärarstudenter som läser sista terminen till förskollärare på Malmö högskola. Vi ska nu skriva vårt examensarbete, som handlar om socialt beteende bland barn i förskolan. Vi kommer att göra observationer i barngruppen och intervjua pedagogerna. Undersökningen är helt anonym, vilket innebär att inga namn på barn, personal, skola, område, avdelning eller stad kommer nämnas i det färdiga arbetet. Har ni några frågor, funderingar eller synpunkter är ni välkomna att höra av er till oss.
marie_trbg@hotmail.com madeleine_malmborg@hotmail.com
Med vänliga hälsningar