Makt finns i alla relationer och får ett värde beroende på hur makten används (Johansson, 1999). Barn värderar makt högt och det är något de eftersträvar. Barn använder makt för att stödja andra, men framförallt för egen vinning. Makt är något som skapas i en ständigt föränderlig relation. Detta innebär att ett barn kan ha makten ena stunden och i nästa vara helt maktlös (Odelfors, 1996). Hierarkiska strukturer skapas mellan barnen och dessa får bland annat betydelse för vem de ska leka med och hur de förhåller sig till andra barn (Johansson, 1999). Barn föredrar att leka med barn som har hög status och därmed mer inflytande i gruppen.
Filippa (5 år) och Lena (4 år 11 mån) leker i dockvrån tillsammans med några av de andra barnen. De leker affär och använder sig av matvarorna och kassaapparaten. De leker en lång stund och Filippa styr och ställer över de andra barnen och Lena hänger på. Efter en stund kommer Bodil (5 år 3 mån) som genast tar en plats i leken. Bodil börjar ändra på leken och Filippa och Lena accepterar situationen. (Observation, 2011-09-08)
Många barn strävar efter att ha kontroll över leken och de försöker hela tiden skapa situationer där detta är möjligt (Odelfors, 1996). Att ha kontroll i leken är inte
36
detsamma som att ha makt över andra barn, men en del barn använder kontrollpositionen till att styra andra och på så sätt begränsa deras lekutrymme. Positioner skapas i relation till andra, vilket gör att vissa barn har mer makt än andra över positionerna. Relationen mellan barn är inte alltid symmetrisk, vilket innebär att barn inte alltid har samma sociala position (Odelfors, 1996; Öhman, 2008). Det ena barnet måste därför inta en underordnad position för att ingå i leken med andra. I en leksituation finns olika positioner, barn kan till exempel inta en maktposition, förhandlande position eller en underordnad position (Odelfors, 1996). När ett barn intar en maktposition innebär det att övriga automatiskt intar underordnade positioner. Filippa innehar maktpositionen, vilket innebär att hon bestämmer över övriga i leken. Detta accepteras av Lena, eftersom hon är nöjd med sin position i leken. När Bodil dyker upp ändras positionerna direkt. Bodil har hög status i gruppen och övertar maktpositionen, och Filippa intar en mer foglig position. Beroende på deltagarna i leken kan ett barn i en situation inneha en position med högstatus och i nästa sekund inneha en position med lågstatus (Löfdahl, 2004). Både förskollärare Johanna och förskollärare Karin nämnde i intervjuerna att Bodil har hög status bland barnen i gruppen och att de ser upp till henne och gärna följer henne (Intervju med Karin 2011-09-13; Johanna, 2011-09-13). Ålder, storlek och styrka spelar in i fördelning av makt. Barn ser det utifrån att det barnet som till exempel är äldst automatiskt är starkare (Johansson, 1999). De förknippar ålder med fysisk styrka och uppfattar att de inte har en chans gentemot ett barn som är äldre eller större. På så vis får de barnen som är äldst, starkast eller störst mer makt. Barn har ofta en uppfattning om att det inte är någon idé att sätta sig emot vissa av kamraterna, på grund av deras höga status i gruppen. Filippa är äldst av barnen innan Bodil kommer och innehar då kontroll över leken. Men så fort Bodil dyker upp accepterar Filippa som är några månader yngre än Bodil att ändra sin position till en lägre. Eftersom Bodil också har hög status i gruppen, kan det vara så att Filippa även upplever att det inte är lönt att försöka behålla makten.
Barn har lätt för att hoppa mellan olika positioner. De kan snabbt gå från en maktposition till en mer foglig position (Odelfors, 1996), vilket Filippa gör i observationen ovan. Barn skapar situationer där de kan prova på olika positioner. De kan testa att ena stunden ha en ledarposition, för att sedan gå till en tillbakadragen position. Genom lek skapar barn mening och de utvecklar sina sociala kunskaper (Löfdahl, 2004). När de deltar i förändringar i hierarkin av positionerna i leken,
37
utvecklas både leken och de själva. Barn är till stor del medvetna om sina positioner och har stor kunskap om vilka statusförhållande och positioner som finns (Löfdahl, 2004; Öhman, 2008). Detta påpekas även av Veronica i intervjun. Hon menade att barn vet vilken position de har och att de använder sig av den. Om ett barn har en maktposition, så känner de enligt Veronica, att de kan utnyttja den, vilket de även gör (Intervju med Veronica, 2011-09-15). När Bodil går in i leken övertar hon maktpositionen direkt, eftersom hon är medveten om sin egen status i gruppen. De barn som har hög status i gruppen väljer att inta maktpositioner, eftersom de då har störst möjlighet att påverka innehållet i leken (Löfdahl, 2004).
Axel (5 år 6 mån) springer i rörelserummet och hoppar och studsar. Han slår volter och visar sin styrka genom att snurra på huvudet som han gör när han break-dansar. Abdulla (4 år 10 mån) tittar på Axel och försöker göra likadant. Axel tittar på Abdulla och säger att han gör fel och att han ska göra såhär istället. Han visar än en gång ett avancerat trick. Lucas (5 år 6 mån) är också med och försöker göra som Axel. Gustav (5 år) och Kalle (5 år) står lutade mot väggen och tittar på när de andra leker och gör volter. Efter en stund kommer förskollärare Sanna in och säger att de ska lämna rörelserummet och gå ut och sätta sig och rita. Barnen följer med och sätter sig och ritar. Gustav sätter igång direkt och börjar rita väldigt noggrant och de andra tittar på vad han ritar. Axel sitter tyst och sneglar på Gustavs teckning. Han börjar efter en stund att rita. Efter endast några minuter säger han till Sanna att han vill göra något annat. Men hon säger att han får fortsätta rita en stund till. Han sitter tyst och lyssnar på de övriga som diskuterar sina teckningar. (Observation, 2011-05-11)
Barnen hoppar snabbt mellan positionerna. Positionerna är tydligt kopplade till kontexten (Odelfors, 1996). Olika kontexter och omgivningens möjligheter gör att barnen kan inta olika positioner. I observationen ovan har Axel övertaget i rörelserummet och i den situationen en maktposition, medan Gustav har starkt självförtroende när det handlar om att rita och innehar därför i den kontexten ett övertag som gör att hans position höjs. Eftersom ”rita-aktiviteten” inte passar Axel, sänks hans position. För att kunna inta en högre dominerande/maktposition, måste barn bemästra innehållet i leken (Löfdahl, 2004). Genom att de känner sig trygga och har kunskap om det som leken handlar om, blir de säkrare i situationen och kan då inta en högre position. Förskollärare Lisa och förskollärare Veronica nämner i intervjuerna att makten hoppar mellan olika barn i olika situationer (Intervju med Lisa, 2011-09-14; Veronica, 2011-09-15). Veronica säger: ”det beror på situationen, du kan i ena stunden ha en som behärskar detta medan någon annan kan behärska det andra”. Axel hade enligt Lisa väldigt stor makt och även hög status, när han i våras gick på förskolan (Intervju med Lisa, 2011-09-14). Hon uttryckte det såhär:
38
Axel som hade väldigt stor makt, det var väldigt mycket springa, hoppa och studsa och det var han ju jätteduktig på. Men om man satte honom och rita eller spela spel, då var han ju ingen förebild. Och då kunde han ju bli lite mer så ”ahhh jag vill inte”. Men då var det ju inte det här att dom andra ville göra som han gjorde, så makten försvann från honom där. (Intervju med Lisa, 2011-09- 14)
Axel känner sig trygg i situationen inne i rörelserummet, eftersom det är något han bemästrar (jfr Löfdahl, 2004). De andra försöker följa honom och på så vis innehar han i den situationen maktpositionen (jfr Odelfors, 1996). Men när barnen sedan får uppgiften att rita, försvinner Axels makt, precis som Lisa nämnde i intervjun.
5.3.1 Summering och slutsats
I leken skapas positioner utifrån maktpositionen. Det barnet som intar maktpositionen bidrar till att övriga måste inta underordnade positioner. Men dessa positioner är rörliga och kan förändras totalt genom ett annat barns inträde i leken. Oftast är barn medvetna om sin status och position i förhållande till övriga i gruppen och de barn med hög status går lätt in i leken och övertar maktpositionen, eftersom de då kan påverka innehållet. Barn måste känna sig trygga i kontexten och bemästra innehållet för att klara av att hålla en hög position. Några slutsatser vi drar är att maktpositionen är högt värderad av barnen i vår undersökning. Den som har makten kan välja att utesluta och ignorera andra barn från leken och på så vis blir deras handlingar negativa för samspelet.