Det förebyggande arbetet mot negativa handlingar är viktigt, men samtidigt svårt och komplicerat (Gustafsson, 2009). När pedagoger arbetar för att motverka handlingar, som kränkningar och konflikter, är det pedagogerna själva som sätter tonen för hur barnen samspelar och är mot varandra (Öhman, 2008), vilket även förskollärare Karin tog upp i intervjun: ”Vi pedagoger ska framförallt vara goda vuxna förebilder” (Intervju med Karin, 2011-09-13). Sättet barn samspelar på varierar beroende på om pedagoger är närvarande eller frånvarande (Odelfors, 1996). När pedagoger är frånvarande vågar vissa barn på ett mer öppet sätt bestämma och dominera över andra barn, medan pedagogers närvaro ger barnen stöd i olika leksammanhang, genom att det skapas lekro och koncentration. Pedagogers närvaro blir även ett stöd vid konflikter och hot. Vikten av att vara närvarande var alla förskollärare i intervjuerna överens om. Förskollärare Lisa nämnde att de på förskolan där hon arbetar har kartlagt miljön för att på så sätt upptäcka var negativa handlingar samt kränkningarna sker (Intervju med Lisa, 2011-09- 14). Genom att de tagit reda på var konflikterna uppstår berättar Lisa att de nu vet i vilka rum det alltid behövs en förskollärare närvarande. Kapprum, toalettkön, cykelförråd och ”kuddrum” är exempel på platser som är konfliktrika och där behövs förskollärare som handleder barnen i rätt riktning (Intervju med Karin, 2011-09-13; Johanna, 2011-09-13; Lisa, 2011-09-14; Katarina, 2011-09-14; Veronica, 2011-09-15). Förskollärare Lisa menar att vid de tillfällen barnen känner en form av tristess, kan
42
konflikter lätt uppstå. I toalettkön börjar barnen lätt tetas och utmanar genom att till exempel nypa kompisen bredvid (Intervju med Lisa, 2011-09-14). I vissa situationer, som till exempel i toalettkön, kan pedagoger hjälpa till genom att avleda uppmärksamheten och skapa ett gemensamt fokus (Johannesen & Sandvik, 2009).
Det är enligt förskollärare Katarina lättare för barn att leka där det är lugn och ro. För att skapa möjligheter för barnen att leka på lugna platser med få konflikter, anser både förskollärare Katarina och förskollärare Veronica att det kan vara bra att dela barnen i olika rum (Intervju med Katarina, 2011-09-14; Veronica, 2011-09-15). Uttrycket ”lugn och ro” kan tolkas på många olika sätt, det som är lugn och ro för barnen kan i de vuxnas ögon vara kaos. Ibland leker barn rörliga och högljudda lekar som de har full kontroll över, men som de vuxna ser som röriga. Barn lämnar verkligheten och ger sig hän i leken, de varken ser eller hör och inget annat existerar förutom de inre föreställningarna i lekvärlden (Knutsdotter Olofsson, 2003). För att kunna förstå leken måste man vara i den, vilket inte alltid de vuxna är. Förskollärare Katarina nämner även att det uppmuntras till konflikter, när det är många barn i ett rum (Intervju Katarina, 2011-09-14). När ljudnivån är hög och barnen blir stressade, agerar vissa barn mer utåt. Hon menar att detta kan undvikas, om barnen är indelade i mindre grupper, eftersom de då kan samtala mer, istället för att vara utåtagerande. När barn befinner sig på en liten yta, blir konfrontationsytorna många och det är då lätt att konflikter uppstår (Olweus, 1991; Odelfors, 1996; Gustafsson, 2009). Detta innebär att stora ytor kan ses som en bidragande orsak till att det förekommer få konflikter (Odelfors, 1996). Förskollärare Karin pratade i intervjun om att de har en tanke med att vara nära barnen i leken, på så vis har de en chans att vägleda barnen på rätt sätt och undvika att konflikter uppstår (Intervju med Karin, 2011-09-13). Samtalet är en viktig pedagogisk resurs, genom samtalet menar förskollärare Katarina att man kan visa på vad som är rätt och fel. Samtidigt ska barn få lov att prova på att lösa konflikter själva. Ibland kan det vara nyttigt, enligt Katarina och Veronica, att låta barnen tänka efter och försöka lösa situationen, innan pedagogen går in och hjälper till (Intervju med Katarina, 2011-09-14; Veronica, 2011-09-15). ”Genom att en vuxen ständigt är tillsammans med barnen i samspel på barnens nivå, blir den vuxne som en spindel med trådar till varje barn. Den vuxne blir som en garanti för säkerhet. Ingen hoppar på den andre” (Knutsdotter Olofsson, 2003:113).
43
De barn som handlar negativt får ofta höra sitt namn (Intervju med Lisa, 2011-09-14). Förskollärare Lisa menar att det kan var en fördel att utveckla andra sätt att säga till barn vid utförandet av negativa handlingar, till exempel genom kroppsspråk eller ögonkontakt som visar om handlandet är acceptabelt eller inte, så att barnen inte upplever att de alltid får tillsägelser. Värme, positivt intresse och engagemang, samt beröm från den vuxne bidrar till en hälsofrämjande miljö i barngruppen (Olweus, 1991; Gustafsson, 2009). När barn får beröm för sitt positiva beteende mot andra, skapas en god atmosfär i hela barngruppen. Därmed stärks även samspelet mellan barn. När barn känner sig uppskattade och omtyckta av pedagoger, har de lättare för att ta emot tillsägningar för handlingar och lättare för att ändra sitt beteende (Olweus, 1991; Odelfors, 1996; Gustafsson, 2009).
5.5.1 Summering och slutsats
Pedagogers närvaro i barns lek spelar roll för hur barn samspelar med varandra. Vid hög pedagogisk närvaro känner barn en trygghet och kan då få hjälp av pedagoger vid bland annat hot och konflikter. När pedagoger kartlägger miljön, framkommer det var det antisociala beteendet inträffar. På så sätt kan pedagogerna förebygga och motverka detta beteende genom att närvara och handleda barnen på dessa platser. Några slutsatser vi drar är att samtal mellan vuxen och barn är en viktig pedagogisk resurs. Genom att utveckla nya sätt att visa vad som är rätt eller fel undviker barnen att ständigt få tillsägningar. Beröm kan skapa positiv atmosfär bland barnen och stärker även samspelet i gruppen.
44
6 Diskussion
Följande kommer vi att kritiskt reflektera över vårt tillvägagångssätt och sammanfatta våra slutsatser av undersökningen. I slutet av kapitlet går vi djupare in på tankar som uppstått under arbetets gång och ger förslag på fortsatt forskning.
6.1 Kritiska reflektioner över tillvägagångssätt
När det kommer till vårt tillvägagångssätt av undersökningen har det till stor del fungerat bra. Det vi skulle ha ändrat på är utförandet av observationerna. Vi tror att det hade varit enklare för oss att göra observationer på förskolor där vi inte har någon kontakt sedan tidigare. Eftersom vi redan har en roll på förskolorna i undersökningen och är vana att gå dit för att arbeta, var det svårt att endast sitta och observera, utan att gå in i vår pedagogiska roll. På grund av tidsbrist delade vi upp intervjuerna och genomförde dessa enskilt. Det hade varit lättare att utföra dessa tillsammans, eftersom vi då kompletterat varandra och funnits som stöd vid, till exempel, följdfrågor.
6.2 Avslutande reflektioner och slutsatser
Innan vi gjorde undersökningen hade vi föreställningar om att det var samma barn som alltid hade maktpositionen och att detta barn även hade kontroll över de andra barnen på förskolan. Vi funderade även över om det i så fall fanns en ”enkel lösning” på negativa handlingar, till exempel genom att åtgärda maktpositions-innehavarens kontroll över andra så skulle det leda till att gruppen blev mer samspelt och harmonisk. Men vi har genom vår undersökning kommit till insikt om att det inte är så enkelt, utan det är mer komplext än vi tidigare trott. Utifrån våra observationer och förskollärarnas intervjusvar utvidgades vår förståelse och vi fann många olika kombinationer och sätt att se på barns handlingar mot andra i sociala samspel.