De grundläggande principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration har varit gällande ända sedan reformen år 1948, dock med vissa uppmjukningar. Detta trots att dagens samhälle, inte minst det tekniska, har genomgått en väsentlig förändring fram till nu. Det ovan redogjorda delbetänkandet om en modifiering av gällande regler angående förhörsbevisning är ett tecken på att en förändring är efterfrågad. Idag är huvudregeln att utsagor ska upptas muntligen och omedelbart inför rätten, i enlighet med de processuella principerna. Vid förhörspersons utevaro kan undantagsfall göras, om det finns en godtagbar anledning till detta. Rätten måste i dessa fall ändå tillgodose en tillfredsställande handläggning, då de ansvarar för att bevisning läggs fram på bästa möjliga sätt med hänsyn till omständigheterna och så att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalade tillgodoses. Slutligen ska förfarandet inte strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 EKMR.
Utevarofallen sker mer sällan än avvikelsefallen. Dessa är dock mer ingripande, varför mer vägledning framkommit. Tydliga bedömningskriterier för när tidiga utsagor som upptagits utom rätta får åberopas vid utevarofall har därmed stadgats. Vad gäller avvikelsefallen sker de regelbundet och är idag snarast en del av processförfarandet. Som Schelin anför används tidigare dokumenterade utsagor snarast som ett sätt att peka på eventuella avvikelser från senare förhör. Syftet med regeln var dock inte att använda tidigare dokumenterade förhör på ett sådant systematiserat sätt, utan snarare som ett hjälpmedel vid eventuella luckor i den omedelbara och muntliga utsagan. Istället för att anse den vid huvudförhandlingen framlagda utsagan som processmaterial, används tidigare dokumenterade förhör som facit. Vid alla avvikelsefall ska rätten beakta om den tilltalade genom en uppläsning av förhöret försätts i ett läge där han inte på ett godtagbart sätt kan försvara sig mot åtalet. Framläggningar av tidigare förhör ska även ske restriktivt med hänsyn till artikel 6 EKMR. Dock fungerar inte systemet på detta sätt i dagsläget. Den utbredda tillämpningen av undantaget visar på att systemet inte är fungerande och kräver en modifiering. Snarast kan man anse, i motsats till förslaget, att en åtstramning av reglerna bör göras. Detta för att inte riskera att kränka den misstänktes rätt till en rättvis rättegång. Vägledande regler kring i vilken mån åberopande bör få ske bör utvecklas då den är knapphändig.
Rätten till en rättvis rättegång enligt bl.a. 2:11 RF och artikel 6 EKMR går hand i hand, varför en tillämpning av den först nämnda bestämmelsen kräver en analys av den
andra. Rätten till en rättvis rättegång som den följer av artikel 6 EKMR gäller också som lag i Sverige. Enligt utredningen i avsnitt 4 är våra svenska regler, 35:14 RB och 36:16 st. 2 RB, som de ser ut idag, överensstämmande med rätten till en rättvis rättegång. Utifrån vägledande praxis från Europadomstolen är det tydligt att det kontradiktoriska förfarandet står i centrum. Senast i målet Al-Khawaja och Tahery mot Förenade kungariket från år 2011 förtydligades hur artikel 6 EKMR ska tolkas, särskilt i de fall där skriftliga utsagor åberopats som bevisning då den tilltalade inte haft möjlighet till en fullständig kontradiktion. I målet uppställdes tre kriterier som måste uppfyllas, för att tidiga utsagor som upptagits utom rätta ska få åberopas som bevisning under huvudförhandling utan att kontradiktion tidigare skett. Även om de svenska reglerna inte strider mot rätten till en rättvis rättegång som den stadgas idag är detta ingen garanti för att det alltid kommer att vara så. Tolkningen av Europakonventionen är i ständig rörelse och kan förändras i enlighet med samhällets utveckling. Därför kan man fråga sig om den svenska regleringen bör ligga på den miniminivå som konventionen kräver eller högre, för att säkra ett så rättssäkert samhälle som möjligt även i framtiden. Det är ett sådant rättssäkert samhälle som våra grundläggande processrättsliga principer är utformade för att säkerställa, också för att möjliggöra materiellt riktiga avgöranden i den utsträckning det går.
Men kräver de aktuella bestämmelserna en förändring? De syften som ligger bakom både våra grundläggande processrättsliga principer såväl som reglerna kring åberopande av skriftliga utsagor, upprättandet av en rättssäker brottmålsprocess, bör vara gällande än idag. Ändå är strävan efter ett mer effektivt förfarande ständigt närvarande. Avvägningen mellan om modifiering ska göras av ovan redogjorda regler (och därmed även principerna om muntlighet, koncentration, och särskilt omedelbarhet) eller om de ska upprätthålla i nuvarande ordning avgörs främst efter överväganden av effektivitets- eller rättssäkerhetskaraktär. Vilket intresse ska egentligen väga tyngst? Eftersom att vi åtagit oss att följa de minimumkrav som EKMR uppställer är denna rättssäkerhet ett grundläggande krav för att en modifiering av reglerna ska få göras. Detta krav är dock relativt lågt ställt. Till och med kravet på kontradiktion i förfarandet kan åsidosättas om vissa omständigheter föreligger.
De framlagda förslaget innebär bland annat att tidiga förhör som upptagits utom rätta som huvudregel skulle framläggas som bevisning inför rätten, om så inte är olämpligt. Även om detta förslag i flera hänseenden kan kritiseras från rättssäkerhetssynpunkt, bland annat gällande risk för utebliven kontradiktion, avsaknad
av domstolens kontrollfunktion samt ojämlikhet mellan parterna, skulle inte reglerna i EKMR nödvändigtvis kränkas. Ändå kan man tycka att förslaget snarast skulle innebära ett snedsteg för den svenska rättsutvecklingen då sedan länge fastställda grundstenar förändras, utan att en närmre utredning av dess konsekvenser lagts fram. Att ta förhastade beslut gällande reformering av grundvalen för den svenska rättsordningen kan inte göras utan att förtroendet för rättssamhället riskerar att svikta. Detta innebär dock inte att systemet och reglerna är satta i sten, eller borde vara det. Såsom Tomas Nilsson föreslår i sitt skiljaktiga utlåtande till SOU 2017:98 samt Niclas Wågert i sitt projekt en skräddarsydd rättegång bör man i framtiden fokusera på de delar av bevisframläggningen som kan effektiviseras utan att grundläggande principer och rättssäkerhetsgarantier riskerar att kränkas.
Källförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1931:80 – Angående huvudgrunderna för en rättegångsreform Prop. 1942:5 – Rättegångsbalken
Prop. 1986/87:89 – Om ett reformerat tingsrättsförfarande Prop. 1994/95:23 – Ett effektivare brottmålsförfarande
Prop. 2004/05:131 – En modernare rättegång: reformeringen av processen i allmän domstol
Prop. 2009/10:80 – En reformerad grundlag Prop. 2015/16:39 – En modernare rättegång II
Statens offentliga utredningar
SOU 1938:44 – Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk
SOU 1982:26 Del B – Översyn av rättegångsbalken 1, D. B, delbetänkande.
SOU 1993:40 Del B – Fri- och rättighetsfrågor: Inkorporeringen av Europakonventionen SOU 2008:125 – En reformerad grundlag
SOU 2015:52 – Rapport från Bergwallskommissionen
SOU 2017:7 – Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål – en bättre hantering av stora mål
SOU 2017:98 - Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål
NJA II NJA II 1987 NJA II 1943
Riksåklagarens yttrande till JO
RÅ yttrande till JO, nr. 406-1994 och 2037-1994
Remissyttranden beträffande Tidiga förhör – förändrade bevisregler i brottmål (SOU 2017:98):
Falu tingsrätt, 12 mars 2018, Dnr. AD 2017-0249 Gotlands tingsrätt, 2 april 2018, Dnr. 2018-28 Malmö tingsrätt, 22 mars 2018, Dnr. saknas
Riksdagens ombudsmän (JO), 22 mars 2018, Dnr. R 148-2017 Solna tingsrätt, 15 mars 2018, Dnr. 992-2017
Stockholms tingsrätt, 19 mars 2018, Dnr. TSM 2017/1167 Doss 51 Stockholms universitet, 12 mars 2018, Dnr. SU FV-1.1.3-0049-18 Sveriges advokatsamfund, 13 mars 2018, Dnr. R-2018/0002 Södertälje tingsrätt, 14 mars 2018, Dnr. TST 2018/26
Uppsala tingsrätt, 14 mars 2018, Dnr. 2017-319:2 Åklagarmyndigheten, 13 mars 2018, Dnr. ÅM2017-2242 Östersunds tingsrätt, 15 mars 2018, Dnr. TOS 2017/81:2
Rapporter
JK:s rättssäkerhetsprojekt, Felaktigt dömda - Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt, 2006
Brottsförebyggande rådet. Söderström, Maria, Ahlin, Sofie, Westerberg, Sara, Irlander Strid, Åsa. Rapport 2018:1. Nationella trygghetsundersökningen 2017 - Om utsatthet, otrygghet, och förtroende, 2018
En skräddarsydd rättegång – och vägen dit. Svea Hovrätts projekt om handläggningen av stora och komplicerade brottmål. Svea Hovrätt, 2015
Annat offentligt material
Justitiedepartementets broschyr ”Det svenska rättsväsendet”. Justitiedepartementet, 2015
Praxis
Svenska domstolar
Högsta domstolen
NJA 1963 s. 555
NJA 1991 s. 512 del I och II NJA 1992 s. 532
NJA 1993 s. 68 NJA 1996 s. 616
NJA 1996 s. 649 NJA 2007 s. 1032 NJA 2015 s. 702 NJA 2015 s. 141 NJA 2015 s. 222 Hovrätten RH 1991:95 RH 1997:95 RH 2005:42 RH 2009:79 RH 2017:38
Svea hovrätts dom den 16 februari 2009 i mål nr B 8390-08
Europadomstolen
Unterpertinger mot Österrike, nr. 9120/80, beslut den 24 november 1986
Barberá, Messegué och Jabardo mot Spanien, nr. 10590/83, beslut den 6 december 1988 Delta mot Frankrike, nr. 11444/85, beslut den 19 december 1990
Asch mot Österrike, nr. 12398/86, beslut den 26 april 1991
Brandstetter mot Österrike, nr. 11170/84; 12876/87; 13468/87, beslut den 28 augusti 1991
Lüdi mot Schweiz, nr. 12433/86, beslut den 15 juni 1992
Saïdi mot Frankrike, nr. 14647/89, beslut den 20 September 1993 Doorson mot Nederländerna, nr. 20524/92, beslut den 26 mars 1996
Rowe och Davis mot Förenade Kungariket, nr. 28901/95, beslut den 16 februari 2000 Lucá mot Italien, nr. 33354/96, beslut den 27 februari 2001
Miller mot Sverige, nr. 55853/00, beslut den 8 februari 2005 Bracci mot Italien, nr. 36822/02, beslut den 13 oktober 2005
Kaste och Mathisen mot Norge, nr. 18885/04 and 21166/04, beslut den 9 november 2006 Mika mot Sverige, nr. 31243/06, beslut den 27 januari 2009
Oleg Kolesnik mot Ukraina, nr. 17551/02, beslut den 19 november 2009 Andandonskiy mot Ryssland, nr. 39660/02, beslut den 18 februari 2010 Ogaristi mot Italien, nr. 231/07, beslut den 18 maj 2010
Al-Khawaja och Tahery mot Förenade kungariket, nr. 26766/05 och 22228/06, beslut den 15 december 2011
Eriksson mot Sverige, nr. 60437/08, beslut den 12 april 2012
Horncastle och andra mot Förenade Kungariket, Nr. 4184/10, beslut den 16 december 2014
Schatschaschiwilli mot Tyskland, nr. 9154/10, beslut den 15 December 2015 Škaro mot Kroatien, nr. 6962/13, beslut den 6 december 2016
Dastan mot Turkiet, nr. 37272/08, beslut den 10 oktober 2017
Litteratur
Bernitz, Ulf, Carlsson, Mia, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Magnusson Sjöberg, Cecilia, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich. Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder. Uppl. 12, Norstedts Juridik AB, 2018 Borgström, Peter. Rättegångsbalk (1942:740). Karnov, 2018
Bring, Thomas, Disen, Christian. Förundersökning. Uppl. 4, Norstedts Juridik AB, 2009 Bylund, Torleif. Repetitionskompendium i processrätt, Uppl. 8, Iustus Förlag AB, 2010 Bylander, Eric. Muntlighetsprincipen: En rättsvetenskaplig studie av processuella handläggningsformer i svensk rätt. Iustus Förlag AB, 2006
Cameron, Ian. An Introduction to the European Convention on Human Rights. Uppl. 7 Iustus Förlag AB, 2014
Danelius, Hans. Mänskliga rättigheter. 2 Uppl. Norstedts Juridik AB, 1992
Danelius, Hans. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Uppl 5, Norstedts Juridik AB, 2015
Disen, Christian. Bevisprövning i brottmål – Bevis 10. Uppl. 2, Norstedts Juridik AB, 2015
Ekelöf, Per Olof, Edelsam, Henrik, Heuman, Lars, Pauli, Mikael. Rättegång – första häftet. Uppl. 9, Wolters Kluwer AB, 2016
Ekelöf, Per Olof, Bylund, Torleif, Edelstam, Henrik. Rättegång – häfte III. Uppl. 7, Nordstedts Juridik AB, 2006
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik, Heuman, Lars. Rättegång – häfte IV. Uppl. 5, Norstedts Förlag AB, 2009
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik, Pauli, Mikael. Rättegång – häfte V. Uppl 8, Norstedts Juridik AB, 2011
Elwing, Carl M, Wallén, Per-Edwin, Aspelin, Erland. Brott och brottmål. Uppl. 7, Norstedts Juridik AB, 1993
Fitger, Peter, Monika, Sörblom, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmqvist, Ragnar, Renfors, Cecilia. Rättegångsbalken m.m. Wolters Kluwer Sverige AB, 2017
Heuman, Lars. Process- och straffrätt för juridisk översiktskurs. 24 uppl. Wolters Kluwer Sverige AB, 2017
Kleineman, Jan. Juridisk metodlära: Rättsdogmatisk metod. Studentlitteratur AB, 2013 Lavén, Håkan. Hur domstolar dömer i brottmål – om domare, rättegång, bevisning och påföljder. Norstedts Juridik AB, 2013
Leach, Philip. Taking a case to the European Court of Human Rights. Blackstone´s human rights series. 2 uppl. Oxford University Press, 2005
Lehrberg, Bert. Praktisk juridisk metod. 8 uppl. Iusté AB, 2015
Lindell, Bengt, Eklund, Hans, Asp, Petter, Andersson, Torbjörn. Straffprocessen. Iustus Förlag AB, 2005
Lundqvist, Ulf. Laga och rättvis rättegång i praxis. Bokbyrån, 2017
Mellqvist, Mikael. Processrätt – grunderna för domstolsprocessen. Uppl. 3. Iustus Förlag AB, 2015
Nordh, Robert. Praktisk process VI – bevisrätt A: allmänna bevisfrågor. Om ansvaret för bevisning, vittne, syn, sakkunnig m.m. Iustus Förlag AB, 2009
Olivecrona, Karl. Rättegången i brottmål enligt RB. 3 uppl. P.A Nordstedts och söners förlag, 1968
Schelin, Lena. Bevisvärdering av utsagor i brottmål. Stockholms universitet, 2006 Artiklar
Ahlstrand, Thomas. Till frågan om fri bevisprövning och bevisförbud. SvJT 2002 s 545 Ahlstrand, Thomas. För mycket rättssäkerhet skapar rättsotrygghet - vi behöver en tillnyktring i brottmålsprocessen. Dagens juridik 2013
Ehrenkrona, Carl Henrik. Rättssäkerhetsbegreppet och Europakonventionen, SvJT 2007 s. 38
Heuman, Lars. Kan fällande brottmålsdom grundas på polisprotokoll? Advokaten 1983 Heuman, Lars. Innebär Europakonventionen att vittnesattester inte får åberopas i den utsträckning som rättegångsbalken förutsätter?, JT 93/94
Lambertz, Göran. Kvalitetssäkring av bevisprövningen i brottmål, SvJT 2009 s. 1
Lindblom, Per-Henrik. Tvekamp eller inkvisition? Reflektioner om straffprocessens samhällsfunktion och grundstruktur, SvJT 1999 s. 617
Nilsson, Tomas. Om betydelsen av förundersökningsuppgifter som bevisning i domstol.
Advokaten nr 5 2017
Renfors, Cecilia. Varför Muntlighet?, SvJT 3016 s. 322
Strömberg, Stefan, Hennig, Cecilia, Silfverberg, Jonas. Brottmålsprocessen, SvJT 2013 s. 521
Wistrand, Karin. Återanvändning av förhör som har tagits upp i en tidigare rättegång,
SvJT 2017 s. 735