Grundläggande processrättsliga principer – kräver de en modifiering?

Rättsprocessen är till för att på ett effektivt sätt lagföra individer som begår brott i vårt samhälle. Det är även med detta effektivitetsmotiv som förslaget har skrivits. Dock krävs att effektiviseringar i lagen sker på ett rättssäkert vis. Frågan är om reglerna i förslaget faktiskt skulle kunna effektiviseras, utan att rättssäkerheten försämras. Denna fråga ställer sig även många av de remissinstanser som beaktat förslaget.209 De sedan länge förankrade processrättsliga principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration, är några av de principer som stadgats för att försäkra att brottmålsrättegången sker på ett rättssäkert sätt. Det var år 1948 som RB reformerades och principerna infördes, för att i större utsträckning möjliggöra en tillförlitlig bevisvärdering och därigenom materiellt riktiga avgöranden. Detta har varit strävan sedan dess. Dock har man också i allt större utsträckning försökt att effektivisera processen för att korta ner handläggningstiden för rättegångsförfarandet. Man kan dock diskutera vilket av dessa värden, effektivitet och rättssäkerhet, som ska väga tyngst. Förutom rättssäkerheten för den misstänkte, måste även rättstryggheten för allmänheten och den enskilde individen, tas i beaktning. Detta innebär att dessa ska skyddas från brottsliga handlingar, samt att krav på en fungerande rättsordning uppställs på samhället. Så länge som internationella åtaganden, såsom EKMR, upprätthålls skulle den svenska regleringen lika gärna kunna värdera rättstryggheten högst. Att införa sådana regler som förslaget innebär skulle antagligen leda till att fler skulle kunna lagföras på ett effektivt sätt. Thomas Ahlstrand skriver i en artikel i Dagens juridik att för mycket rättssäkerhet kan leda till rättsotrygghet, vilket är en enligt honom farlig utveckling. Individerna i ett samhälle måste kunna lita på att staten stödjer dem för att få rättvisa, så att de inte tar denna i egna händer.210 Detta är värt att beakta i den fortsatta framställningen, även om ett självklart svar är omöjligt att fastställa.

209Se bl.a. remissyttranden från Stockholms tingsrätt, inskickat den 19 mars 2018, Malmö tingsrätt, inskickat den 22 mars 2018 och Södertälje tingsrätt, inskickat den 14 mars 2018 (SOU 2017:98).

Det nya förslaget skulle innebära att flera av de regler som är ett utlopp av principerna, till exempel bestämmelserna i 35:14 och 36:1 st. 2 RB, modifieras, varför även dessa grundläggande principer kommer att förändras. Vad gäller muntligheten skulle förslaget innebära att muntliga utsagor läggs fram genom främst bild- och ljudupptagningar, men också i ökad utsträckning skriftliga nedteckningar av berättelser som tagits upp under förhör, istället för av förhörsperson själv. Vad gäller omedelbarheten skulle förhöret ske under förundersökningen istället för direkt inför rätten under huvudförhandling. Slutligen vad gäller koncentration skulle, om huvudregeln är att upptagning av bevisning sker redan under förundersökning, processen dra ut på tiden. Fokus skulle förskjutas från bevisupptagning under huvudförhandling, till att också innefatta förundersökning.

Vad gäller muntlighet kan man fråga sig på vilket sätt en ljud- och bildupptagning, alternativt ökad användning av skriftliga berättelser, skulle påverka det straffrättsliga systemet. Skulle en videoupptagning kunna motsvara kravet på muntlighet? Både praxis samt doktrin talar för att domstolen idag anser att bild- och ljudupptagningar har ett lägre bevisvärde än den utsaga som framförs personligen inför rätten, och likställer därmed inte dessa två typer av utsagor. Kravet bör därför inte anses uppfyllt, vilket innebär att man kan anse det som en modifiering av muntlighetsprincipen. Dock anses dessa typer av utsagor vara mer tillförlitliga än de skriftliga, vilket man kan hålla med om. Det kan uppstå än mer missförstånd och felaktigheter i en nedtecknad utsaga än en som upptagits med ljud och bild. Därför bör det inte vara eftersträvansvärt att öka möjligheten att åberopa än fler skriftliga utsagor. Det fanns en anledning till att man frångick detta system redan år 1948. Detta trots att det skulle kunna leda till både effektivitets- samt kostnadsvinster.

Vad gäller omedelbarhet kan man ifrågasätta om denna princip skulle kunna upprätthållas, även om förslaget menar att ändringarna i RB skulle hålla sig inom ramen för denna. Detta är även en fråga som många av remissinstanserna uppehållit sig vid.211 De nya reglerna skulle innebära en förskjutning av fokus från att bevisupptagning ska ske omedelbart inför rätten, till att även innefatta bevisupptagning vid förundersökning. Enligt nuvarande regler är förundersökningen och huvudförhandlingen två skilda förfaranden, med olika syften. Förundersökningens syfte är att ge åklagaren underlag

211Se bl.a. remissyttranden från JO, inskickat den 22 mars 2018 och Sveriges Advokatsamfund, inskickat den 13 mars 2018 (SOU 2017:98).

inför beslut om åtal samt för att koncentrera senare huvudförhandling. Den har inkvisitoriska drag, och sker därmed inte mellan två helt jämställda parter. Åklagare och polis har övertag både vad gäller resurser samt information om utredningen, och den misstänkte har enbart partsbefogenheter. Huvudförhandlingen syfte är, som tidigare fastställt, att på ett effektivt och rättssäkerhet vis producera materiellt riktiga avgöranden. Den är ackusatorisk och ska ske mellan två jämställda parter. Rättegången präglas därför av diverse rättssäkerhetsgarantier som domstolen ska försäkra om genom processledning. I utredningen finns ingen mer djupgående analys över hur denna förskjutning skulle påverka det nuvarande straffrättsliga förfarandet.

En följd av fokusskiftet, är att de rättssäkerhetsgarantier som råder vid bevis-upptagning under huvudförhandlingen inte kommer kunna garanteras på samma vis under förundersökningen. Domstolen kommer vid de tidigare upptagna förhören inte kunna kontrollera att dessa går rätt till och att relevanta frågor ställs. Enligt juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet kommer förhörsledaren, åklagare eller polis vara tvungen att ta över rättens kvalitetssäkrande uppgifter, samt se till att de grund-läggande processrättsliga principerna framhävs redan under förundersökningen.212 Bland annat skulle förundersökningsledare kunna komma att sköta förfarandet enligt 36:17 st. 5 RB, där rättens skyldighet att avvisa irrelevanta frågor under förhör stadgas. Man kan tycka att förslaget inte har framhävt de stora kostnader som en sådan utvecklig skulle kunna innebära, i och med att juridiska yrkeskunskaper skulle krävas även av poliser, på ett tillräckligt sätt. I det fallet att förslaget skulle anses genomförbart, bör krav på utbildning om dessa frågor anses vara ett krav för förhörsledare.

Ingen aktiv processledning kommer heller kunna utföras under förhören, om dessa inte ska ske inför rätten. Detta kommer även i ett senare skede kunna påverka koncentrationen av huvudförhandlingen. Om inte domstolen funnits på plats för att se till att målet blir tillräckligt utrett, och att perifera detaljer inte tas upp, kommer även detta tas med under uppspelning under huvudförhandling. Syftet med koncentrationsprincipen, att rätten ska kunna beakta all relevant bevisning så koncentrat som möjligt, urholkas. Detta kan i sin tur innebära att rättens möjlighet att överblicka allt material för en så riktig bevisvärdering som möjligt påverkas negativt. Detta om något går emot det ursprungliga syftet med omedelbarhet i straffprocessrätten, tillförlitlig bevisvärdering och materiellt riktiga domar. Även om krav skulle uppställs på att bevis- och förhörsteman ska vara

uppställda inför förhör, kan dessa sällan vara tillräckligt konkretiserade, eller säkerställda, för att undvika att onödig eller oväsentlig information framkommer. Detta leder även till ytterligare frågeställningar: är det enligt förslaget tänkt att enbart delar av förhöret ska spelas upp, eller läsas upp om det är en skriftlig utsaga, under den senare huvudförhandlingen? Om så inte är möjligt, kommer i vissa fall hela förhör spelas upp, där även irrelevanta delar tas med. Detta system kan inte anses vara effektivt och inte falla inom ramen för koncentrationsprincipen.

Som tidigare framförts är den processordning som infördes med 1948-års reform daterad. Dagens samhälle och den tekniska utvecklingen ser inte alls likadan ut idag som den gjorde då. Frågan är om ett annorlunda fungerande samhälle och modernare teknik automatiskt behöver innebära att de grundläggande syftena med den straffrättsliga processen bör förändras. Några av remissinstanserna har ansett det behövligt att revidera de grundläggande principerna för att få en ändamålsenlig rättstillämpning i enlighet med dagens utveckling.213 Man kan dock anse att de grundläggande principerna för ett processrättsligt system, ska vara mer generella och konstant verkande. Som Hovrätten för övre Norrland konstaterar, har de grundläggande processrättsliga principerna och syftena med dessa, kommit att styra processrättens utveckling och är djupt integrerade i systemet.214 Åsikterna i frågan är delade, noggranna övervägningar behöver därmed göras ifall ändringar ska ske. Detta kan man anse att utredningen inte gjort i det här fallet. Utredningen menar istället att förslaget inte innebär en förändring av de tidigare grundläggande principerna, utan att de nya reglerna skulle falla inom ramen av dessa. Man kan anse att det är av stor vikt att våra rättsliga regleringar faktiskt utvecklas, för att den enskilde individen inte ska tappa tilltro till systemet. Regler som varit tillämpbara under tidigare årtionden, men som idag inte helt fullt leder till effektivitet i rättssystemet, kan snarast vara negativ för rättssäkerheten såväl som rättstryggheten. Ett exempel är överanvändande av hänvisande till skriftliga utsagor i förhörsprotokollen enligt 36:16 st. 2 RB. Detta i sig är tecken på att systemet är i behov av förändring. Ett annat exempel är ny forskning. Rättspsykologin som tidigare varit ett relativt outforskat område, vinner idag mark i Sverige. Både åklagarmyndigheten och Göteborgs universitet framför positiva aspekter av förslaget, kopplade till rättspsykologiska antaganden, såsom lägre påfrestning för de enskilda förhörspersonerna som slipper förhöras upprepade gånger och

213Se bl.a. remissyttranden från Åklagarmyndigheten, inskickat den 13 mars 2018 och Eskilstuna tingsrätt, inskickat den 15 mars 2018 (2017:98).

inför rätten, samt eventuellt mindre påverkan på de utsagor som lämnas, då mindre tid passerat mellan händelsen och förhöret.215 Frågan är om en modifiering av principerna behöver vara något dåligt, utan kanske snarare något som behöver ske.

Om materiellt riktiga avgöranden är kärnan av rättssäkerheten, har denna fått en tvilling i kravet på att processen ska vara arrangerad på ett visst sätt där dessa materiellt riktiga domar kan uppstå.216 Detta skriver Gotlands tingsrätt i sitt remissvar. Härom åsyftas ett muntligt och koncentrerat förfarande, principer som stadgats för att se till att processen ska ske på ett överskådligt och förståeligt vis. Om bestämmelser som åsyftar att upprätthålla detta system modifieras, urholkas effektiviteten. Det finns självklart andra sätt att skapa ett rättssystem där materiellt riktiga avgöranden ska säkerställas. Dock kan man anse att vi bör stå fast vi de processrättsliga principer vi har valt, för att kunna bibehålla ett förutsebart och stabilt rättssystem. Det är även detta system som i årtionden varit gällande och som den enskilde individen tror på och följer. Trohet till systemet är också det som upprätthåller systemet. Även om ett förlegat system skulle kunna leda till samma resultat, en mindre trovärdig brottmålsprocess, måste även det faktum att förändrade regler och mindre stabilitet kan leda till att rättsprocessen tappar den bild av ett överordnat system som det idag har. Om den enskilde individen tappar respekten för det rättsliga systemet kan även dess normerande verkan förloras.

Slutsatsen av ovan förda resonemang är att vikten av balans mellan de två för processrätten grundläggande syftena, rättssäkerhet och effektivitet, är essentiell för att rättssamhället överhuvudtaget ska kunna fungera. Ett överslag mot såväl rättssäkerhet som rättstrygghet kan leda till instabilitet och misstro från allmänhetens sida, vilket är skadligt för bibehållandet av en rättslig ordning. Eventuella förändringar av de grundläggande principerna bör därmed övervägas noggrant. Utredningen menar idag att ingen förändring av ovan redogjorda principer skulle ske. Man kan dock anse att alla dessa principer i viss mån skulle förändras, varför deras ursprungliga syfte, att säkerställa materiellt riktiga domar, riskerar att urholkas.

215Remissyttranden från Åklagarmyndigheten, inskickat den 13 mars 2018 och Göteborgs

universitet, inskickat den 9 mars 2018 (SOU 2017:98).