Sportiga Marie har min sympati, hon är toppen Hon fullgör sin plikt uti sitt distrikt, med hela kroppen Hon har inga krav, lider inte av divalater
Tar upp i sin säng herreman och dräng, bönder och soldater [---]
Hennes mun är röd. Hennes blick är död såsom aska. Hennes väg är bred. Ingen mening med att sluta fnaska. Sportiga Marie har min sympati: Hon är toppen! Hon fullgör sin plikt uti sitt distrikt med hela kroppen.156
Genom att läsa de i litteraturförteckningen angivna texterna och analysera de utpekade källorna har jag skapat mig en bild av prostitutionen under reglementeringens tid. Precis som Hannah Arendt visar pågick detta under en tid då arbetet övergick från att vara privat till att bli en sak för offentligheten. Utifrån min undersökning är det svårt att dra några kategoriska konklusioner. Jag anser mig dock kunna svara på frågorna i frågeställningarna.
Hannah Arendt har pekat på att i en tid då det offentliga och privata möts blir människor mindre toleranta mot avvikare eller sådana som symboliserar ett klart utanförskap, de som uppträder på ett annat sätt än de flesta andra. Detta bekräftas av myndigheternas syn på både de prostituerade som grupp och i min mikrostudie på hur man talade om och beskrev Signe. I min undersökning har jag koncentrerat mig på att förstå Signe Kronberg, dels ur ett myndighetsperspektiv och dels utifrån hennes egna erfarenheter. Frågorna besvarar jag därför i huvuddelens andra del; 3. Den prostituerade talar.
Arendts teori om minskad tolerans mot dem som avviker har visat sig fullt tillämplig på exemplet Signe Kronberg. Med hjälp av teorin har en bild trätt fram. Inom ramen för den andra frågeställningen har jag kommit fram till svar på alla frågorna. I första frågan, 1a, undrar jag över Signes sociala och ekonomiska bakgrund och varför hon blev prostituerad. Kvinnan jag har följt, Signe Kronberg, levde hela sitt liv som en anomali och i mångt och mycket som en samhällets fiende, någon som människor i allmänhet tog avstånd ifrån. Hon representerade den typ av människor som avvek och som var hotande i folkhemsvisionen. Redan starten var svår för henne.
Vi vet att Signe var född som utomäktenskapliga dotter och vi vet inte om hon någonsin hade kontakt med sin biologiske far. Signe tillhörde det fattigproletariat som
156
tvingades lämna landsbygden (först Träne, sedan Vinslöv) för att flytta in till staden (Helsingborg) i jakt på arbete och försörjning. Till Malmö kom hon som 24-åring för en nystart i livet, för att med sin man bygga upp ett äktenskap och därmed komma undan de kamrater som hon umgåtts med i prostituerade och alkoholiserade kretsar. Signe berättar själv att familjen var mycket fattig, att de flyttade från mindre orter till större städer och det var spriten som förde henne till prostitutionen, vilket styrker både min hypotes om prostitution i industrialiseringens spår och stor inflyttning till städerna samt Sven-Axel Månssons tankar om yttre och inre tvång kopplat till prostitutionen. Det är rimligt att anta att Signe prostituerade sig av brist på pengar till sprit. Finns det då något som indikerar att Signe fortsatte med sitt lösaktiga leverne, prostitutionen under sitt vuxna liv?
Det verkar i alla fall inte som hon har gjort det under de första åren av sitt första äktenskap. Alla anställningar står prydligt nedpräntade, från tjänsteflickan som arbetar på konditori i Helsingborg, pigan på pensionat i Köpenhamn och fabriksarbeterskan på ett spinneriaktiebolag. I april 1920 slutade hennes anställning som fabriksarbeterska på Södervärns tricotfabrik av okänd anledning. Samma år blir hon åter varnad för lösdriveri. Av någon anledning har hon återupptagit sitt gamla försörjningssätt. Nykterhetsnämnden skriver i nästan raljerande ton i en redogörelse att hon ”bott hos olika manspersoner här i staden”. Ibland anses hon bo ”hos en alkoholist här i staden”. Det är helt uppenbart att Signe under vissa perioder inte har några pengar, hon kommer och får småsummor av nykterhetsnämnden som hjälp till hyra, skor och bränsle.157
Familjen var fattig och hon fick ägna sig åt tiggeri redan som barn. Genom kontakten med alkoholen, vilket hon vid flera tillfällen anger som läkares ordination, utvecklade hon ett beroende som gick bredvid henne genom hela hennes liv. Detta ger direkt svaret på hur hon hamnade i prostitutionen. Alkoholen blev inkörsporten, för att ha råd med spriten och tillfredsställa sitt kemiska behov var hon tvungen att sälja sin kropp åt olika män. Hur hennes liv gestaltade sig, fråga 1b, får vi veta genom både domar och egna anteckningar. Signe fick flera gånger höra den tunga fängelseporten slå igen bakom sig, hon straffades för lösdriveri och blev säkert bitter och förråad av dessa fängelsevistelser.
Hon blev också med stöd av alkoholistlagen inlagd på flera olika anstalter, bland annat Haknäs som var en anstalt för kvinnliga alkoholister. Här skulle hon ganska sent i livet disciplineras till att bli en kvinnligare och mjukare människa. På delfrågan om vilken roll Signes utanförskap spelade, så har jag visat att det i allra högsta grad var en offentlighet som
157
tog ställning till hur människor skulle leva sitt liv. Utanförskapet, i detta fall representerat av prostitution och alkoholmissbruk, sysselsatte en mängd aktörer; läkare, nykterhetsfolk och inte minst sladdrande grannar. Signe blev en visa på nykterhetsnämnden, hon var känd hos olika myndigheter som polis, det sociala och sinnessjukhus. Den roll utanförskapet spelade var därför klart negativ för Signe. Hon lyckades aldrig rehabiliteras, myndigheterna måste själv ha ansett henne som ett misslyckat uppdrag.
Fråga 1c, hur samhället såg på Signes leverne besvaras också genom det utifrånperspektiv som jag anlagt då jag analyserat hur myndigheterna talat om henne, främst i kapitlet 3.6 ”Hon är antagligen imbecill” – rösterna ovanifrån. Sista frågan, 1d, rör de strategier som Signe använde sig av i sin kontakt med myndigheter. Jag har visat hur hon vid något tillfälle reagerade med att vägra lämna ut namn på de personer som polisen sökte, men i de flesta andra fall har hon varit medgörlig och samarbetsvillig mot myndigheter, också det en strategi för att nå fördelar eller få bättre behandling. En enda gång under sina fängelseår har hon råkat i handgemäng, vilket kan ses som ett olycksfall i arbetet. Huvudsakligen har hon svarat konkret på myndigheternas frågor. Sin presumtiva frälsning basunerade hon ut för fängelseprästen i Norrköping som därmed kanske såg på henne med blidare ögon och gav henne fördelar inom ramen för sin förmåga. Denna strategi – den påstådda frälsningen – och samarbetets strategi anser jag alltså vara de som Signe huvudsakligen använde sig av i sin kontakt med myndigheterna.
För att förstå Signe och hennes samtid beskriver jag utförligt hur lagstiftningen, överordningen och offentligheten såg ut för de prostituerade i Malmö i kapitel 2, där jag särskilt i avsnittet 2.3 Begränsningen i det offentliga rummet och lagstiftningen kring prostitutionen benar upp vilka regler som gällde för den kategori kvinnor som kallades prostituerade och hur de kringskars av lagtexter som begränsade deras rörelsefrihet i staden.
Det är klarlagt att lejonparten av dem som registrerats i Malmö hade sin härkomst från mindre orter på landsbygden. Det är också ovedersägliga fakta att de dessutom kom från små omständigheter, antagandena är baserade på vad deras fäder har som arbetstitel och i vissa fall har Tommie Lundquists forskning varit till stor hjälp. Hans kvantitativa undersökning visar på den tydliga klassaspekten, de prostituerade kom i de allra flesta fall från fattiga förhållanden. Mitt antagande om att kvinnorna hamnade i prostitution på grund av ekonomiskt trångmål eller missbruk verifieras av Signe Kronbergs berättelse men även den korta passusen om Anna Sofia Hansson och hennes dotter. Tomas Söderbloms tankar om prostitution som ett fritt valt yrke anser jag inte håller.
Prostitution i industrialiseringens spår är något som jag också diskuterar. Jag menar att min forskning visat att det är tydligt att prostitutionen på slutet av 1800- och början av 1900-talet går att härleda till de omvälvningar och tekniska reformer som styrde lantbruket i Sverige. Merparten av de prostituerade i Malmö är, som ovan angetts, av lantlig härkomst. De fick lämna sina födelseorter på grund av att jobben blev färre. Inflyttningen till städerna ökade lavinartat och inte alla var förunnade att få arbete, något som jag utförligt diskuterar och leder i bevis i kapitel 2.4 Prostitutionen som konsekvens av industrialiseringen och det växande Malmö.
I synnerhet i kapitlet 2.5 Överheten och underordningen – den prostituerade som offer eller subjekt visar jag hur och varför prostitutionen räknades som ett samhällsproblem och pekar på hur de prostituerade utgjorde ett hot mot den allmänna folkhälsan och utmanade överheten genom sin existens, samtidigt som de omhuldades av läkare som klart deklarerade att män behövde få utlopp för sin sexualitet på ett annat sätt än kvinnor, vilket skulle legitimera prostitutionen. Vid genomgången av materialet blir det uppenbart att det inte är kvinnor från goda ekonomiska omständigheter som prostituerar sig. Tomas Söderblom väljer att i sin bok Horan och batongen konsekvent kalla de prostituerade för ”glädjeflickor”, en beteckning som jag anser har negativa förtoner och inte så litet visar på ett både von oben- och maktperspektiv. Även Nationalencyklopediens ordbok anser att ordet är föråldrat. Jag reflekterar över Söderbloms ordval i det att jag undrar vilka flickorna var till glädje för? Var de inte snarare förknippade med sorg än med glädje?
Söderblom har valt att hålla sig i sin strikt manliga värld när han gjorde detta namnval. Ordet associerar till myten om ”den glada horan” som var något konstruerat och oftast förekom i litteratur författad av män. Söderbloms tes om den prostituerade som en kvinna som ”lyckades behålla sin värdighet” känns konstruerad. Prostitution är kanske inte något som de flesta kvinnor ens funderar över som tänkbart yrkesval men ställd inför ett svårt beslut och försatta i ekonomiskt ohållbara svårigheter kunde det framstå som en möjlighet och en strategi att överleva. Jag drar slutsatsen att Signe inte utförde sitt arbete som prostituerad med glädje. Hon sålde sin kropp för att få pengar till sprit som hon var kemiskt beroende av. Jag har i min uppsats påvisat nytt material, allt som skrivs om Signe Kronberg, som bidrar till fortsatt forskning om prostitution och utanförskap. Jag har också visat hur industrialiseringen bidrog till ökad uppkomst av prostitution och hur livet kunde te sig för en prostituerad kvinna i Malmö, ur olika perspektiv.
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Lunds landsarkiv
Förhörsprotokoll, Landskrona tvångsarbetsanstalt, A2: 1
Förteckningar över bestraffningar vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona, april 1905, BIIb: 1 Konceptjournal för de månatliga uppgifterna till Kongl. Fångvårdsstyrelsen juli 1896-1911, BIIb:1,
Landskrona tvångsarbetsanstalts arkiv, E5A: 1,
Stamrulla över tvångsarbetsfångar 1902-1903, D3AA: 9
Malmö Stadsarkiv
Bouppteckning efter Jöns Ivarsson, 1948 Bouppteckning efter Signe Kronberg, 1960
Brev från Statens Alkoholistanstalt för kvinnor till Malmö Stads Nykterhetsnämnd 1946-01- 17, Malmö Stads nykterhetsnämnds personalhandling
Detektiva polisens liggare över lösaktiga kvinnor 1874-1902 Malmö Polis, kriminalavdelningen, rapporter
Malmö Stads nykterhetsnämnds personalhandling Skilsmässodom, Signe Svensson 1946.
Äktenskapsskillnadsdom Signe Kronberg 1919
DDSS: www.ddss.nu/swedish/ddss/weddingResult.aspx?VigdID=99657 2007-05-23
Fångvårdsanstalten i Norrköping, diverse handlingar tillhörande fängelseprästen, G: IV, Fånge no 55, Nordlund
Föreläsningsanteckningar från kursen Malmö; Stadens historia 11-20p, 2002 samt Historia med kulturanalys 21-40, Kulturanalytisk metodik 2006-09-06, föreläsare Martin Kjellgren, Malmö Högskola
Genline: www.genline.se, databas innehållande inskannade bilder av alla Sveriges kyrkböcker Haknäs verksamhetsberättelse, 1949
Myntkabinettet: http://www.myntkabinettet.se/r%C3%A4knare.htm 2007-03-25
Ribbing, Seved: http://sv.wikipedia.org/wiki/Seved_Ribbing_%28professor%29 2007-05-21
Signe Kronbergs egenhändigt skrivna dagboksanteckningar, 6(69$59D/$ Skånska vattentornsällskapet http://www.eber.se/hist/axel-danielsson.htm 2007-05-03
Sveriges befolkningsräkning 1890 Sveriges befolkningsräkning 1900 Sveriges dödbok 1947-2003
Otryckt material
Björkman, Jenny, Tvångsvård – ett historiskt perspektiv, Göteborg 2003 McGlinn, Malin, Att finnas till utan att synas, Malmö Högskola 2006
Tryckt material
Arendt, Hannah, Människans villkor, Eslöv 1988
Edman, Johan, Torken. Tvångsvården av alkoholmissbrukare i Sverige 1940-1981, Stockholm 2004
Elgán, Elisabeth, Prostitutionens vålnad, SOU 1997:113, Stockholm 1997 Frykman, Jonas, Horan i bondesamhället, Helsingborg 1996
Fröding, Gustaf, En kärleksvisa, 1898
Gärdsingen 1984, Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 1984
Horgby, Björn: Ett spinnhus blir riksanstalt. Norrköpings fängelse under 200 år, 1990 Jansdotter, Anna, Ansikte mot ansikte, Stockholm 2004
Lennartsson, Rebecka, Malaria urbana, Stockholm 2001
Lundquist, Tommie, Den disciplinerande dubbelmoralen, Göteborg 1982 Malmö Allehanda, 1881-11-26
Malmö Stads historia bd 3, Malmö 1981 Malmö Stads historia bd 4, Malmö 1985
McKee, Maria, Only once, You gotta sin to get saved, 1993 Moberg, Vilhelm, Utvandrarna, Stockholm 1968
Månsson, Sven-Axel, The man in sexual commerce, Lund 1988 Nilsson Piraten, Fritiof, Bock i örtagård, Stockholm 1981 Nordisk alkohol- och narkotikatidskrift, vol 21, 2004 Polisunderrättelser, 1898-1941, Riksarkivet
Svanström, Yvonne, Offentliga kvinnor, Finland 2006
Svensson, Birgitta, Bortom all ära och redlighet, Kristianstad 1993 Söderblom, Tomas, Horan och batongen, Stockholm 1992
Thompson, Paul, The voice of the past, Oxford 1980