Uppväxten och familjesituationen

Signe Kronberg föddes i Träne, Kristianstad län, 6 juli, 1882 som utomäktenskapliga dotter till Bengta Lundberg68, fadern finns inte noterad. Bengta står skriven ”på socknen”69 vilket kan betyda att hon flyttat vidare utan utflyttningsattest från Träne socken. För att bli registrerad när man flyttade in i en annan socken behövdes nämligen just en utflyttningsattest utfärdad i orten därifrån man kom. Socknen man var skriven i var ansvarig för till exempel fattigvård. Att man inte begärde utflyttningsattest kunde bero på olika saker.

Kanske skämdes Bengta att begära en attest av prästen som dessutom var den som hade registrerat hennes utomäktenskapliga barn. I husförhörslängderna står det också att hon var ”mycket svag” i läsning och katekesen.70 Kan hon ha känt sig underlägsen prästen som vid denna tid representerade en överhet med stor makt och därför hållit sig undan prästgården? Ett annat tänkbart scenario är att hon helt enkelt ignorerat honom. Då hon befann sig på samhällets botten hade hon inget att förlora. Kanske hade hennes kontakt med prästerskapet varit av obehaglig karaktär och därför valde hon en strategi som gick ut på att inte delta i de kyrkliga aktiviteterna.

Vid tiden för Signes födelse hade Bengta redan fått tvillingarna Nils och Hannah, födda 7/11 1878, också de utomäktenskapliga och utan antecknad fader.71 Båda dessa, samt Signe, är i Sveriges befolkningsräkning 1890 noterade som Bengtas barn i första giftet, innan hon gifte sig med Anders Andersson Kronberg vars efternamn alla barnen bar. Det är dock det enda stället där det står att hon varit gift tidigare och de tre första barnen har

68

Detta födelsedatum står i de offentliga dokumenten om Signe såsom testamente, stamrullor från fångvårdsanstalter, domar och Sveriges dödbok. Dessutom är det uppgifter som Signe själv nedtecknat. I befolkningsräkningen från 1890 står hon emellertid som född 1883 vilket kan vara ett transkriberingsfel, ingen person med det namnet och familjesammansättningen finns i födde-böckerna för 1883. Likaså står hon i en husförhörsslängd från 1890 som född 6/2 1883, men övriga familjens uppgifter stämmer. Denna husförhörslängd har förmodligen tjänat som underlag för befolkningsräkningen samma år. Varför Signes födelsedata inte stämmer kan jag inte finna en logisk förklaring till.

69 Genline id: 100011.63.62100 70 Genline id: 1472.53.26800 71 Genline id:100011.81.28300

ju, som ovan anmärkts, registrerats som utomäktenskapliga. Bengta var skriven i Malmö under året 1880-07-06 –1881-11-18. Man kan undra varför flyttade hon till storstaden med sina små tvillingar? Kanske sågs hon i hembygden som en lättfotad kvinna, kanske kunde hon inte vara kvar på den gård där hon arbetat. En kvinna som födde barn utanför äktenskapet hade gjort sig skyldig till hor och var därför per definition hora.72 Elisabeth Elgán påpekar att det var vanligt under denna tid att husbonden förgrep sig på eller hade sexuellt umgänge med pigan eller arbeterskan på gården.73

Detta är ju en tänkbar variant, kanske har Bengta blivit gravid med sin arbetsgivare och därefter varit tvungen att lämna Träne. Stigmatiseringen i att leva som en uppenbart skörlevande kvinna kan också ha fått henne att lämna sin hembygd. Tomas Söderblom beskriver hur prostituerade kvinnor som efter fullgjort fängelsestraff i enlighet med fångvårdsledningens önskan flyttade hem till sin hembygd fick det verkligt svårt att hantera hatet och smädelserna från ortsborna. Det var inte ovanligt att de tvangs lämna byn och återvända till staden där de återgick till sitt gamla leverne. Nu var Bengta oss veterligen inte prostituerad, men hon hade uppenbarligen fått tre barn med två olika män, utan att vara gift och den sociala skammen måste hon ha fått känna på.

I bouppteckningen som upprättades efter Signes död nämns särskilt att hennes bror Nils Kronberg motsäger sig att vara helbror till Signe. Bengta har alltså haft olika fäder till tvillingarna Nils och Hannah respektive Signe. Bengta Lundberg gifte sig så småningom 7/4 1887 i Vinslövs församling med Anders Andersson Kronberg som alltså blev Signes styvfar.74 De båda hade vid tiden för äktenskapet titlarna dräng respektive arbetsqvinna. I sin egen nedtecknade berättelse berömmer Signe sin styvfar för att vara arbetsam, ”nykter och ordentlig” – goda egenskaper som Signe tydligen värdesatte högt. Detta måste innebära att hon var medveten om att hon själv inte hade denna respektabilitet. Om sin mor och styvfar har Signe bara gott att säga. Hon tycker att de har gjort allt de har kunnat för att hjälpa henne ur alkoholismen och att hon varit en usel dotter som legat dem till last. Själv skriver hon om sig själv och sin mor:

Tänk vilken gränslös kärlek en mor har till sitt förlorade barn, arma modershjärta, vad du är god! Jag vill förr dö än att bli mor åt sådana barn.75

72 Frykman, s.33 73 Elgán, s. 159 74 www.ddss.nu/swedish/ddss/weddingResult.aspx?VigdID=99657 2007-05-23 75

Fångvårdsanstalten i Norrköping, diverse handlingar tillhörande fängelseprästen, G:IV, Fånge no 55, Nordlund

Signe visar här att hon anser sig själv vara ”ett förlorat barn”, hon är medveten om att hennes leverne orsakat modern problem. Trots att styvfadern innehade goda karaktärsdrag och arbetade hårt räckte pengarna inte alltid till. Signe fick tidigt ge sig ut på gatorna och tigga för att få in pengar till hushållet. Hon ägde, enligt egen utsago, talets gåva och kunde prata med både höga och låga för att få dem att bidra med såväl mat som kläder. Framförallt tiggde hon från dem som var rika och hade råd att ge.

Det var någonstans här som det började gå snett:

Så är det inte gott för ett litet barn att gå omkring och tigga, för ofta kom jag i dåligt sällskap med andra barn. Ibland kunde vi vara flera i sällskap och då fick jag lära litet av varje, t ex att tala osanning för min kära mor, att bli tjuvaktig med mera. När jag blev större fick jag sällskap särskilt med en flicka som drog omkring mig till karlar och så fick jag lära det värsta av allt.76

Signe tiggde ofta tillsammans med andra barn, hamnade enligt sig själv i moraliskt tvivelaktigt sällskap, lärde sig att tala osanning och att stjäla och tillsammans med en äldre flicka lärde sig Signe hur man kunde tjäna pengar. På så vis kom hon i kontakt med karlar och ”lärde sig det värsta av allt”, att ha sexuellt umgänge med män i utbyte mot pengar eller sprit.77

Signe berättar om hur hon lär sig stjäla, hur hon frånsäger sig eget ansvar genom att hänvisa till andra som hon lärt sig och om hur hon stjäl en kjol som hon sedan ger till sin mor under förespegling att hon fått den. Modern går till staden iförd kjolen och blir haffad av en detektiv som ber henne följa med till poliskontoret. Kjolen visar sig vara stulen och modern nu förstår att Signes vandel inte är den bästa. Här finns dock en motstridig uppgift eftersom Signe i sin efterlämnade skrift har berättat att hon var äldst av sina syskon och därmed fick axla rollen av tiggerska. Kan Signe ha menat att hon vid tillfället var äldst av de hemmavarande syskonen? Om hon fick börja tigga vid tio års ålder var ju hennes syskon fjorton och borde ha lämnat hemmet för att tjäna piga respektive dräng i andra hushåll så som hon själv snart skall göra.

I Träne bodde vid tiden för Signes födelse 1535 personer. Stora åkrar bredde ut sig runt byn, vilket de fortfarande gör än idag. Redan 1838 fanns det i Träne socken två

76

Fångvårdsanstalten i Norrköping, diverse handlingar tillhörande fängelseprästen, G:IV, Fånge no 55, Nordlund

77

Fångvårdsanstalten i Norrköping, diverse handlingar tillhörande fängelseprästen, G:IV, Fånge no 55, Nordlund

skolhus vilket var tidigt eftersom lagen om folkskola inte kom förrän 1842.78 En titt i utflyttningslängden för åren 1882-189279 vittnar om att det har varit hårda tider i församlingen. Mer än hälften av alla som utflyttar har Norra Amerika som mål för sin flytt. När Bengta och Anders gifter sig lämnar de Träne för Vinslöv. 1889 flyttar familjen Kronberg återigen, av någon anledning väljer man Helsingborg som ny bostadsort. Kanske närde man förhoppningar om att få ett bättre liv i den större staden. Kanske fanns det någon släkting som utlovade arbetstillfälle eller en ljusare framtid. Föregående år, 1888, hade familjen varit skattefria i Vinslöv vilket kan ha tytt på stor fattigdom. Hade man ingen inkomst kunde man inte heller betala skatt.

År 1890 är så familjen skriven i Helsingborgs landsförsamling80 och man var bosatt på Röemölla nummer 9, belägen ungefär där Stenbocksgatan idag korsar Hälsovägen.81 Styvfadern stod antecknad som ”arbetare”. Syskonen, fem stycken, nämns bara på två ställen till i de samlade dokumenten om Signes liv. Dels i bouppteckningen där hennes halvbror Nils står som arvinge och dels i ett brev skrivet på alkoholisthemmet Gunnarskog nära Nässjö där Signe under året 1930-31 befann sig för vård.

I brevet som skrivs till nykterhetsnämnden i Malmö 5/11 1931 meddelar Hemmet Gunnarskog att Signe skall utskrivas och anländer till Malmö dagen därpå. Hon skall därvid mötas av broder – förmodligen Anders - eller svägerska och skall vistas hos sin mor. Vi vet inget om Signes förhållande till sina syskon under hennes resterande liv. Var de respektabla eller hade de också hamnat i spritens klor? Det finns ingenting som tyder på det sistnämnda. Ingenstans i Signes akt står någonting om att annan familjemedlem har vare sig alkoholproblem eller har hamnat i klammeri med rättvisan.

78

Gärdsingen 1984, Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 79

Genline id: in o utflyttningslängder 80

Genline id: 1249.51.31900 81