Där björkarna susa

Under hela året 1946 efter det att hon skrivits ut från Haknäs och nästan hela 1947 höll Signe distans till alkoholen. De regelbundna kontrollerna gjordes och man fann besöken vara utan anmärkning. I november 1946 började hon dock känna sig dålig och gick slutligen till en läkare som konstaterade att hennes lever var förstorad. Detta tillsammans med reumatisk värk gjorde att hon fick sjukintyg för att slippa arbeta mera. Då Signe var 68 år togs hon in på ålderdomshemmet på Nobelvägen. Jöns Ivarsson var död sedan två år – de hade då känt varandra i mer än tjugo år - och antagligen kunde hon inte klara av att sköta sitt boende och sin ekonomi.

I en undersökningsrapport som nykterhetsnämnden utfärdade på sommaren 1948 nämns det att Signe ”supit varje dag” sedan Ivarssons död samma vår. Blev sorgen för svår för Signe eller var Jöns död bara ett alibi för att göra drickandet legitimt? Jöns Ivarsson

145

Brev från poliskammaren 1935-05-19, MSA 146

Sveriges dödbok 1947-2003 147

var en man som hade ställt upp för Signe under många år av hennes liv. Han hade funnits där både före och efter äktenskapet med Karl Svensson och han hade erbjudit Signe boende i sin lilla etta i Lugnet mot att hon hushållade åt honom. Om de hade ett kärleksförhållande, om han var hennes sutenör eller könsköpare eller om de bara var goda vänner vet vi inte. Vad vi däremot vet är att Signe efter Jöns död gled in i flaskan och inte släppte in Jöns Ivarssons anhöriga, hans barn som skulle ordna med bouppteckningen, i lägenheten.148

Istället var hon aggressiv och blev sålunda anmäld av Ivarssons sonhustru, fru Agnes Ivarsson, som önskade att någon skulle ta hand om Signe. I undersökningsrapporten skriver Frida Andersson att anledningen till ingripandet denna gång var att Signe ”lever ett supigt leverne och ligger det allmänna till last”.149 Nu fick hon understöd från socialvården. Att hon ärvde Jöns Ivarsson gjorde varken från eller till, hans barn hade inget anspråk på arv eftersom boet var helt utan ekonomiskt värde.150 Inte heller att bo på ett ålderdomshem bland ”vanliga” människor blev särskilt enkelt för Signe. Trots att hon bättrade sig och ”lovade sköta sig” var hon för evigt stigmatiserad. I ett brev till nykterhetsnämnden, den överhet till vilken man rapporterade allt som Signe hade för sig, framgår att hon inte var som alla andra på ålderdomshemmet. Direktör Erik Pallin rapporterade det osedliga i att:

[…] hon icke längre passade där. Hon hade i somras börjat med att i parken tillsammans med manliga bekanta dricka pilsner. Sålunda hade hon vid flera tillfällen återkommit mer eller mindre spritpåverkad. 151

Inte nog med det. Helt plötsligt avvek Signe under en veckas tid för att återkomma i ett ”smutsigt och bedrövligt tillstånd”. För personalen berättade hon villigt att hon under denna tid uppehållit sig hos en fru Prahl i Porslinsgatan, där hon supit. Det värsta var dock inte detta utan att hon av de andra respektabla åldringarna på ålderdomshemmet lånat eller tiggt pengar som hon sedan inte kunnat återbetala. Direktör Pallin var arg. Han ansåg att man inte kunde ha en sådan som Signe på ålderdomshemmet, bäst vore om hon omedelbart flyttade till en alkoholistanstalt. Föreståndarinnan Hannah Månsson bekräftade alla uppgifterna, men ansåg att Signe borde slippa undan med en varning. Signe var nämligen djupt ångerfull och lovade vid allt dyrt och heligt att något liknande aldrig mer skulle förekomma. Om ytterligare klagomål på henne anfördes skulle hon ånyo bli skickad på anstalt.

148

Undersökningsrapport 1948, Malmö Stads nykterhetsnämnds personalhandling, MSA 149

Undersökningsrapport 1948, Malmö Stads nykterhetsnämnds personalhandling, MSA 150

Bouppteckning efter Jöns Ivarsson, Malmö Stadsarkiv 151

Signe avled 26/11 1959 på Malmö Sjukhem, Sallerupsvägen där hon också var skriven vilket tyder på att hon varit inlagd en längre tid. Dödsorsaken beskrevs som cardiosclerosis vilket betyder åderförkalkning. Med tanke på hennes höga alkoholkonsumtion under lång tid är det närmast anmärkningsvärt att hon levde så länge som hon trots allt gjorde. Signe fick aldrig några egna barn. Delägarna i dödsboet blev därför avlidna halvsystern Hilmas två barn, sonen Eric och dottern Emmy, samt halvbrodern Nils Kronberg. Yngre halvbrodern Anders hade avlidit året före.152

Signe slutade sina dagar på avdelning 13 och boet uppgavs av kuratorn Brita Lesser.153 När alla gälder och begravningskostnader var betalda återstod 1 159,65 på en bankbok i Sparbanken Bikupan som de tre arvingarna fick dela, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara 11 823 kronor 25 öre154. På Östra kyrkogården, kvarter 17E, plats 21 skall hennes gravplats finnas155. Eftersom gravrätten gick ut 1979 och ingen förnyade den finns här inte längre någon gravsten eller annan indikation på att Signe ligger här. Det är dock en vacker, lummig plats. Några susande björkar sjunger ro för dem som har sin sista viloplats här. På denna fridfulla plätt har den rastlösa själen Signe Kronberg fått sin sista viloplats. Den enda arvsberättigade som dök upp då boet skiftades var halvsystern Hilmas dotter Emmy Wijk.

Man kan undra varför Emmys bror Erik Albin inte infann sig, fastän han också var bosatt i Malmö. Signes halvbroder Nils Kronberg kom inte heller, men så var han bosatt i Halland och till åren kommen, året efter avled han, 82 år gammal. Kan det ha varit så att Signe var någon som familjen skämdes för, en paria som man inte gärna talade om? Eftersom det inte var familjen utan kuratorn på Malmö sjukhem som anmälde boet tyder detta på att Signe inte hade någon verklig kontakt med sina familjemedlemmar.

Kanske hade hon bränt sina skepp efter många år av supande och osedligt leverne. Inte ens efter döden var Signes liv något som fick vara privat. Nykterhetsnämnden skrev den 18/12 1959 ett brev till Malmö sjukhem och undrade över Signes dödsorsak. Svaret stämplades och fördes som sista handling in i akten om den offentliga Signe Kronbergs liv.

152

Sveriges dödbok 1947-2003; sökord: Anders Kronberg 153

Jag skrev ett brev till Brita Lesser, som fortfarande är boende i Malmö, för att höra om hon kunde hjälpa mig med ytterligare information i fallet Signe Kronberg. Brita Lesser svarade dock aldrig på brevet.

154

http://www.myntkabinettet.se/r%C3%A4knare.htm 2007-03-25 155