I detta kapitel kommer vi att presentera studiens bakgrund om utomhuspedagogik i förskolan. Vad utomhuspedagogik är och vad den ska innehålla och varför det är bra kommer lyftas till en början. Sedan presenteras hur utomhuspedagogiken har utvecklats under åren och varför utvecklingen har skett samt vad som står i förskolans
styrdokument gällande utomhuspedagogiken. Slutligen beskrivs utomhuspedagogiken ur ett didaktiskt perspektiv. Alla delar förklaras med varsin underrubrik och delarna sätts också i relation till varandra.
2.1 Utomhuspedagogik i förskolan
Utomhuspedagogik är enligt Olsson (2015) när lärorummet flyttas ut i samhället och naturen, när sinnen och kunskaper samspelar, samt när platsens betydelse lyfts fram i lärandet. Utomhuspedagogik handlar om en verklighetsanpassning, det vill säga att man ska lära sig genom att göra. Utomhuspedagogikens definition syftar inte till vart
lärandet ska ske, utan det handlar om ett förhållningssätt där lärandet sker genom sinnesintryck. Vidare beskrivs att det handlar om att inta ett barnperspektiv, där man är lyhörd för barnets nyfikenhet och frågor när man befinner sig i naturens olika miljöer (Olsson, 2015).
I en rapport från Skolverket (2021) står det om förskolans utemiljöer och hur det är pedagogernas ansvar att skapa en utemiljö på förskolans gård som är inbjudande och möjliggör barns lekar där fantasi och kreativitet ska få frodas. Förskolans gård ska också vara en säker plats där barn ska kunna röra sig fritt utan risk för att olyckor ska ske. Det är också pedagogers ansvar att se till så att förskolans gård ses över, förändras och utvecklas i samma utsträckning som inomhusmiljön. Utomhuspedagogiken ska präglas av många olika saker, bland annat; barn ska få utmanas och utveckla både grov- och finmotorik, det ska finnas plats för rörelseaktiviteter i både liten och stor barngrupp, både planerad undervisning i form av olika lekar eller aktiviteter, samt barns egna spontana lekar ska ha en stor plats i utomhuspedagogiken (Skolverket, 2021). När utomhuspedagogik genomförs handlar mycket om var man befinner sig och hur den platsen kan användas och utnyttjas för barns lärande (Naturskyddsföreningen, 2011).
Det är också av stor vikt för utomhuspedagogiken att se till barns behov och intressen.
Barn har stora möjligheter till lärande och utveckling när de får delta i
utomhuspedagogik men det är då viktigt att barnen känner sig trygga, inte fryser/svettas, är tillräckligt mätta för att inte tappa koncentration på grund av hunger samt andra grundläggande behov. För att barns utveckling och lärande ska gynnas av
utomhuspedagogik är det också viktigt att se till den barngrupp man har och vilka intressen och förmågor som barnen besitter. Naturskyddsföreningen (2011) menar att utforskande och upptäckande på egen hand och tillsammans med en pedagog är det allra bästa för att barn ska känna att det är roligt och lätt att lära sig när man är utomhus.
Utomhuspedagogiken ger också upphov till varierande undervisning för barnen (Naturskyddsföreningen, 2011). Om man har ett specifikt tema en termin som är exempelvis småkryp finns det hundratals olika sätt att bedriva undervisning om pedagoger då befinner sig utomhus tillsammans med barnen (Naturskyddsföreningen, 2011). Framför allt yngre barn lär sig genom att använda alla sinnen, de vill känna,
lukta, lyssna och kanske även smaka på saker. Utomhuspedagogik är ett bra verktyg för den typen av utforskande - Hur känns en sten? Vad kan man höra i skogen? Hur smakar harsyra? Hur luktar älgens bajs? Det går självklart att hämta material från exempelvis en skog och utforska det inomhus på förskolan men ett platsbaserat lärande - att få vara i naturen och använda alla sinnen är otroligt givande för barns lärande
(Naturskyddsföreningen, 2011).
2.2 Utomhuspedagogikens utveckling
Om man backar tillbaka till 1990-talet så tog utevistelsen inte lika stor plats i förskolans verksamhet (Olsson, 2015). Befann man sig under den tiden utomhus så var man ofta på förskolans gård, och utevistelsen fokuserade då på att barnen skulle få leka fritt och springa av sig. Olsson (2015) menar på att utevistelsens plats i förskolorna är något som har ökat med tiden, vilket har hänt i takt med att barngruppernas storlek ökat. Även om man på 1990-talet inte arbetade med utomhuspedagogik i samma utsträckning som idag, så fanns utomhuspedagogik som begrepp inom förskolan (Fastén, 2019). Fastén (2019) definierar begreppet utomhuspedagogik som ett ”förhållningssätt som syftar till lärande i växelspel mellan upplevelse och reflektion grundat på konkreta erfarenheter i
autentiska situationer” (Fastén, 2019, s. 42).
Eftersom barngrupperna i alla svenska förskolor har blivit större i storlek (Olsson, 2015) har behovet av att vara utomhus ökat, för barnens skull och för att deras utforskande och nyfikenhet ska få utvecklas (Skolverket, 2018). Utomhuspedagogik idag handlar inte om att springa av sig för att barnen ska vara lite lugnare när de kommer in utan undervisning utomhus ska genomföras dagligen. När läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) reviderades 2016 och 2018 fick den nya definitioner kring ämnesundervisning i förskolan och hur barn ska få undervisning i olika ämnen – naturvetenskap, matematik och teknik exempelvis. Lärandet i de olika ämnena ska kunna ske på den plats där det är naturligt att befinna sig för att det ska bli så spännande och lärorikt som möjligt där barnen kan utforska tillsammans med en pedagog. Inom naturvetenskap kan det exempelvis handla hitta djur och utforska kring hur de lever.
Barn ska också få uppleva de olika årstidernas förändringar samt lära sig om hållbar utveckling (Skolverket, 2018). Teknik som är ett brett ämne kan och ska genomföras både utomhus och inomhus men det kan krävas stora ytor för att bygga och konstruera vilket utemiljöerna ger möjligheter till som inomhusmiljöerna inte kan.
Genom att läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) har fått nya mål gällande
ämnesundervisning har utomhuspedagogiken fått en större roll och förskollärare har fått större ansvar att planera och strukturera för undervisning som ger barnen möjlighet att utforska på den plats som gör sig bäst lämpad för olika undervisningstillfällen.
2.3 Utomhuspedagogik i förskolans styrdokument
Ett av förskolans uppdrag är enligt Skolverket (2018) att utbildningen ska ligga till grund för det livslånga lärandet. Förskollärare ska bedriva en undervisning där barn får möjlighet till att dagligen utmanas utifrån läroplanens mål och deras individuella utveckling. Skolverket (2018) menar att man som förskollärare har ett specifikt ansvar
för att utbildningens innehåll stimulerar barnen och deras livslånga lärande. Skolverket (2018) skriver även i läroplanen för förskolan att förskolan ska utöver utbildningen erbjuda barnen en god omsorg. Utöver att utbilda barnen ska förskolan även erbjuda omsorg efter barnens behov, där mat, vila och aktiviteter främjar deras välbefinnande.
Skolverket (2018) menar i läroplanen för förskolan att:
Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. Undervisningen ska utgå från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande.(Skolverket, 2018, s. 3)
Det står i läroplanen att utbildningen både ska vara planerad och spontan då barnens lärande sker hela tiden (Skolverket, 2018). Då delar av förskolans verksamhet sker i utomhusmiljöer väcktes ett intresse inför detta arbete att kolla närmare på hur lärandet främjas av pedagogerna i utomhusmiljöerna, med hänsyn till det Skolverket (2018) skriver om undervisning och lärande. Under ett och ett halvt års tid då coronapandemin har härjat i Sverige har också utomhuspedagogiken fått en ännu större betydelse för den dagliga verksamheten då rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten (2021) och Arbetsmiljöverket (2021) har varit att förlägga så mycket som möjligt av dagen på förskolan, utomhus. Detta har ju inte inneburit att undervisningen och utbildningen ska försvinna eller få mindre utrymme i verksamheten utan det har mer inneburit en
förändring i pedagogernas planering av undervisning då den oftare ska ske utomhus och måste anpassas på olika sätt. Detta har ställt krav på förskollärare och andra pedagoger i förskolan att ställa om och fundera över just utomhuspedagogiken och att den måste innebära planerad undervisning på exempelvis förskolans gård eller i närliggande miljöer.
2.4 Förskollärares planerade undervisning
Fastén (2019) skriver om vikten av verklighetsbaserade upplevelser för att vi ska förstå och lära om vår omvärld, vilket man inte gör i så stor utsträckning idag i skolans värld.
Man utbildas i stället att förstå omvärlden från insidan av skolans väggar. Även om förskolan närmar sig vårt skolsystem om man kollar till läroplanen så sker lärande i stor utsträckning i utemiljöerna, till skillnad från vad Fastén (2019) menar att det gör i skolan. Ohlsson (2015) lyfter att även att om man är ute mycket i förskolan så är det inte en självklarhet att pedagogerna arbetar didaktisk i utemiljöerna. Hon menar att det är en sak att vara ute med barnen, men en annan att använda utomhusvistelsen för att uppnå läroplanens mål och gynna barnens lärande. Utomhus erbjuder fler olika lärmiljöer som är varierande och oftast breder sig över en större geografisk yta, vilket ger nya möjligheter för barn lärande och utveckling. För att lärandet ska kunna ske i alla miljöer, såväl ute som inne, som Skolverket (2018) menar att det ska göra, krävs det att man som verksam i förskolan anpassar aktiviteter efter dessa lärmiljöer. Genom att synliggöra uterummet och dess skillnader med innemiljöerna, samt att öka kunskaper
om sociala praktiker kan det didaktiska i utomhuspedagogiken sättas i fokus (Fastén, 2019).
Enligt Fastén (2019) krävs det att man som förskollärare breddar sin kunskap och sina didaktiska ”verktyg” när man planerar för utomhusundervisning för att sammanhang i lärmiljön ska upptäckas och förstås. De fem didaktiska frågeställningarna blir därför bli extra viktiga när man som förskollärare planerar för undervisningen. Dessa fem
didaktiska frågeställningar är vad, var, hur, när och varför. I undervisningen utomhus syftar vad-frågan till undervisningen innehåll och tema, var-frågan till vilken lärmiljö man befinner sig i, hur-frågan till hur undervisningens upplägg ser ut, när-frågan till tid och årstid och varför-frågan till varför de undervisar som de gör (Fastén, 2019).
Innehållet i undervisningen skulle till exempel kunna vara att undersöka smådjur under en utevistelse. Pedagogen som planerar för aktiviteten behöver då till exempel tänka på vilken årstid det är, det vill säga om det går att hitta några djur, var djuren finns, hur det ska genomföras och andra ställningstaganden. Den didaktiska planeringen är viktig för att förstå det man ska undervisa och skapa förutsättningar för barnens utveckling och lärande.