Under denna rubrik kommer relevanta studier inom forskningsområdet att presenteras.
Först kommer relevant forskning gällande utomhuspedagogik och lek som belyser de positiva effekterna av utevistelse i förskolan samt olika typer av lekar och pedagogers syn på lek presenteras. Sedan kommer forskning om pedagogers förhållningssätt till utomhuspedagogik som bland annat belyser hur pedagoger ser på sin roll i
utomhusmiljöer. Forskning gällande förskolans utomhusmiljöer, hur de ser ut och hur de används presenteras också. Och slutligen redogörs forskning om förskolans
verksamhet och vad som hänt under coronapandemin. Genom att använda databaserna ERIC, Google Scholar och EBSCO har dessa studier kunnat sökas fram. Olika sökord och termer har använts i databaserna under sökningar efter relevant forskning. Sökorden som använts är outdoor education och preschool teachers/kindergarten teacher/early childhood educators, dessa ord tillsammans med approach men de första två sökorden har använts tillsammans för att hitta mest forskning. Genom att göra avgränsningar för vilka resultat som skulle visas förenklade det arbetet med att läsa igenom artiklarnas abstract och få en förståelse för vilka artiklar som skulle vara relevanta för denna studie.
Avgränsningarna som valdes var att alla resultat skulle vara peer reviewed samt att resultaten skulle vara från 2010–2021. Vi har också använt oss av forskning som har sökts fram med en annan avgränsning gällande från vilket år forskningen skulle vara ifrån. Detta gjordes i en tidigare uppgift i förskollärarutbildningen och forskningen som skulle sökas fram där skulle kunna relateras till kommande examensarbete och därför har det kunnat användas till denna undersökning. Då var avgränsningen gällande år från år 2000 till 2021.
3.1 Utomhuspedagogik och lek
Flera tidigare studier har utforskat barns lek och lärande i utomhusmiljöer (se Hunter et al. 2019; Ihmeideh & Al-Qaryouti, 2016). Många studier har genomförts i andra länder än Sverige och det är intressant att ha med forskning från andra länder då det kan ge en mer nyanserad bild av hur förskolor runt om i världen arbetar olika med (bland annat) utomhuspedagogik. Definitionen av lek i förskolan i Sverige behöver inte vara samma som i till exempel Norge eller Kina. I en studie gjord i USA har Hunter et al. (2019) undersökt hur pedagoger förhåller sig till barns lek och lärande i utomhusmiljöer.
Pedagogerna beskriver sig själva som icke deltagande och endast observanta på om barn behöver stöttning eller tillrättavisande. Att pedagogerna arbetar på detta sätt i
utomhusmiljöerna beskrivs inte som något negativt utan mer som att det handlar om att ge barnen möjlighet till att bli självständiga och utforska på egen hand. Hunter et al.
(2019) visar i sitt forskningsresultat att barn klarar att bli självständiga och upptäcka på egen hand när de befinner sig i olika miljöer utomhus. I studien framgår det att
utomhuspedagogiken i stor utsträckning handlar om barns egna utforskande och lekar när de befinner sig utomhus. Pedagogernas roll i utomhuspedagogiken visar sig inte handla om att vara en medupptäckare tillsammans med barnen utan mer om att stötta och upprätthålla regler.
I en annan studie genomförd i Oman gällande lek i förskolans utemiljöer framkommer det att utevistelse och lek utomhus är viktig för hur välmående barnen är när de vistas på
förskolan (Ihmeideh & Al-Qaryouti, 2016). Det framgår i studiens resultat att det också är viktigt att utevistelse blir en rutin för barnen för att de ska veta hur de kan leka och vad som är tillåtet att leka ute på förskolans gård. Det rutinmässiga skapar också en trygghet för barnen som lättare kan initiera exempelvis fantasi- och rollekar ute på gården utan hjälp av en vuxen. Pedagogerna ger uttryck för att det oftast är fri lek som erbjuds när de är på gården och att de är mest observanta av barnens egen lek för att se till så att ingenting farligt eller otillåtet sker (Ihmeideh & Al-Qaryouti, 2016). Det visar sig i resultaten i en studie gjord av Holmes och Procaccino (2009) i USA att barn har olika preferenser gällande lek utomhus och vilka lekar/material som är mest populära.
Barnen föredrog till största del att leka vid gungor och klätterställningar på
förskolegården. Även sandlådan och öppna ytor på gården visade sig vara populära för barnens lek. De öppna ytorna på en förskolegård är populära bland barn då de bjuder in till mycket fri lek som kan innehålla stora rörelser, det kan handla om dans, att få springa eller vara många barn på samma ställe samtidigt (Holmes & Procaccino, 2009).
Larrea et al (2019) har i sin studie som gjorts i Spanien undersökt hur tillgångarna i utemiljöerna påverkar barnens lek, där resultatet tyder på att låga tillgångar till lekmöjligheter i miljöerna påverkar barnens sociala lekar negativt.
3.2 Pedagogers förhållningssätt till utomhuspedagogik
En del av tidigare forskning har fokuserat på pedagogers förhållningssätt till
utomhuspedagogik och varför det är viktigt att ha i förskolan (se Hughes et al.,2017;
McClintic & Petty, 2015). Hughes et al. (2017) har gjort en enkätundersökning bland förskolepedagoger i ett område i USA som präglas av ett kallare klimat. Resultaten i studien visar att alla pedagoger har en positiv inställning till utomhuspedagogik och förstår varför det är viktigt att barn ska få leka och utforska i förskolans utemiljöer.
Intresseväckande i studiens resultat var att de pedagoger som räknas in i kategorin som outbildade var de som mer djupgående kunde ge förklaringar kring varför
utomhuspedagogik är viktigt för barnens lärande och utveckling. De menade att utomhuspedagogiken är viktig för barns grovmotoriska förmåga och att den blir mer utmanad när barn leker utomhus än när de leker inomhus. De menade också att barns självförtroende och självständighet ökar när de får upptäcka och utforska utomhus, både tillsammans med andra barn och med pedagoger.
I en omfattande studie från USA av McClintic och Petty (2015) om hur förskollärares förhållningssätt påverkar barns utevistelse, visar det sig att de deltagande pedagogerna hade ett gemensamt förhållningssätt gällande utomhuspedagogik. De hade en tanke om att deras roll utomhus var att övervaka barnens fria lek och inte vara medupptäckare tillsammans med barnen eller initiera olika typer av lekar. Samtidigt visade resultaten att utevistelse var av stor vikt för barnen då det var en stor del av dem som inte fick uppleva det hemma. Pedagogerna ansåg det också vara viktigt för barnen att få vistas utomhus men undervisning utomhus var inget som pedagogerna förhöll sig till. De beskrev också att dåligt ledarskap och brist på välutvecklade miljöer påverkade deras förhållningssätt och arbetssätt gällande utomhuspedagogik. Deras negativa inställning till utomhuspedagogik och vistelse utomhus visade sig också påverka barnens
upplevelse av utevistelse samt satte begränsningar för vad barnen fick och kunde göra utomhus (McClintic & Petty, 2015)
3.3 Förskolans utemiljö
Flera av tidigare studier har undersökt förskolans utomhusmiljöer och hur de kan stödja barns utveckling och lärande (se Kiewra & Veselack, 2016; Mårtensson, 2004). Kiewra och Veselack (2016) har samarbetat med pedagoger på förskolor runt om i USA som genomgått en stor förändring i sina utomhusmiljöer och pedagogerna har fått i uppdrag att dokumentera barnen i den nya utomhusmiljön. Kiewra och Veselack (2016) kommer fram till fyra olika teman i sitt resultat som är de aspekter som har visat sig vara allra viktigast för barns kreativitet och att den får och kan utvecklas. Bland annat visar resultaten att det är väsentligt att barn och pedagoger får spendera mycket tid i utomhusmiljön för att verkligen lära känna miljön, vilka möjligheter som finns där, vilka lekar man kan leka, vilken typ av undervisning som är gynnsam och vilket material som kan användas. I denna studie av Kiewra och Veselack (2016) visar resultaten att det är viktigt med närvarande pedagoger som är medupptäckare med barnen i utomhusmiljön för att de ska kunna stödja barnens kreativitet och fantasi, både när det handlar om planerad undervisning samt barns spontana lekar.
Barns lek i utomhusmiljön och hur den blir påverkad av förskolans gårdar har utforskats av Mårtensson (2004). Mårtensson (2004) har gjort en studie i svenska förskolor där det beskrivs hur förskolor har staket runt sina gårdar, och att det är många barn som ska samsas om en relativt “liten” yta. Hon menar även att det inte heller finns exempelvis spadar så att det räcker till alla barn samtidigt och det kan också saknas vissa, både fysiska och psykiska utmaningar som barn behöver för att utvecklas. Mårtensson (2004) har samlat in material mestadels genom att observera och dokumentera genom att filma massor av leksituationer i utomhusmiljön på tre olika förskolor. Resultaten visar bland annat på vikten av att barn får samarbeta och samspela med varandra i deras
utomhuslekar, det måste finnas stationer på gården som ger barn inspiration till lekar och aktiviteter, både självständigt och i samspel med andra barn. Studiens resultat visar också att det är betydelsefullt med stationer som fungerar som en typ av samlingsplats där barn och pedagoger kan börja eller avsluta en lek. Platser dit barn kan få komma och kanske få tröst av en pedagog eller be om hjälp är betydande för att barn ska känna en trygghet utomhus. Slutligen visar Mårtenssons (2004) resultat att gårdens utseende och utformning spelar stor roll för hur väl barn kan få inspiration till lek och utforskande.
Pedagogers planerade undervisning blir också påverkad av gårdens utseende och materialtillgång (Mårtensson, 2004)
3.4 Utomhuspedagogik under coronapandemin
Det finns en del studier som har fokuserat på hur coronapandemin har förändrat förskolans pedagogiska aktiviteter. I en studie av Pramling Samuelsson et al. (2020) beskrivs det först om hur Sverige, Norge och USA har hanterat pandemin olika och sedan följer tre rapporter från länderna som har olika fokus på hur förskolorna har påverkats under pandemin. Pramling Samuelsson et al. (2020) berättar att Sverige var det land som haft minst regler och restriktioner av de tre som medverkat. Sverige har
mest förlitat sig på att befolkningen ska lyssna på de rekommendationer som kommit från Folkhälsomyndigheten och ta eget ansvar. Till skillnad från Norge har Sverige inte haft någon “lockdown” där i princip allting stängts ner (inklusive förskolor). I rapporten från Norge framkom att lärare och pedagoger fick ställa om undervisningen helt och hållet under perioder då de hade lockdown. Undervisningen blev digital då förskolorna stängde och resultaten visar på enorma svårigheter med att bedriva kvalitativ
undervisning i förskolan under de perioderna. I USA var i stället förskolorna helt stängda under 2020 och det fanns enbart barnomsorg för de föräldrar som ansågs ha samhällsviktiga jobb. Den svenska rapporten kommer från en rektor på ett
föräldrakooperativ och har fokus på hur rekommendationer och restriktioner har
påverkat verksamheten, samt pedagogers försök att bibehålla en kvalitativ undervisning och verksamhet samtidigt som de varit rädda för sin och sina anhörigas välmående. Det visar sig i den rapporten att det var en kort period precis i början av pandemin då en stor del av barnen stannade hemma från förskolan trots att de var friska, men det återgick till det “normala” kort därefter. Rapporten visar att pedagoger upplevt oerhörd stress och ångest under pandemin. De har känt osäkerhet kring vilka rekommendationer som gällt och haft problem med vårdnadshavare som inte haft förståelse för att deras barn måste vara hemma vid mindre förkylningssymptom. Det visar sig också att förskolans
planerade verksamhet och barnens undervisning har blivit påverkad av pandemin då det har varit ett extremt stort personalbortfall och svårt att planera undervisning ibland.
I en studie genomförd av Park et al. (2020) visar sig olika resultat om hur
coronapandemin har påverkat förskoleverksamheten i fem olika asiatiska länder.
Forskarnas resultat visar att trots att pedagoger i förskolan har varit tvungna att förhålla sig till de restriktioner och regler som har varit aktuella i deras region eller land, så har deras förhållningssätt till undervisning och utbildningen varit detsamma. Att det har varit en krissituation hälsomässigt runt om i världen har inte skapat en krissituation som inkräktar på barns rättighet till kvalitativ utbildning i förskolan (Park et al., 2020).
Resultaten visar också att pedagoger i förskolorna som varit med i studien, har varit dåligt förberedda på alla nya arbetsuppgifter de har fått som en effekt av
coronapandemin och restriktioner från staten. Gällande hygienfrågan om att tvätta händerna mer noggrant och oftare, förändrade matrutiner och försök att hålla avstånd från åtminstone sina kollegor är något som beskrivs som förändringar i verksamheten under coronapandemin. Även i denna studie framkommer det att pedagogerna har upplevt stress, oro och ångest av rädsla för att bli smittade av viruset (Park et al., 2020).