Resultatdiskussion

I detta avsnitt kommer de resultat som studien visar att diskuteras. Resultatet kommer att diskuteras i förhållande till tidigare forskning och det teoretiska perspektivet. För att presentera resultatet har det delats in i följande underrubriker ”Medvetna och

närvarande förskollärare i utomhuspedagogiken”, ”Användningen av förskolans gård”,

”Projekterande arbetssätt” och ”Coronapandemins påverkan på förskolans verksamhet”

7.2.1 Medvetna och närvarande förskollärare i utomhuspedagogiken

Resultatet visar på flertalet intressanta aspekter när det kommer till förskollärarnas arbete med utomhuspedagogik för att främja barns utveckling och lärande. Att förskollärarna anser att utbildningen utomhus ska vara likvärdig med utbildningen inomhus, det vill säga att man förhåller sig lika till alla ämnesområden oavsett vilken miljö man befinner sig i. Att det mest centrala för förskollärares användning av

utomhuspedagogik är att vara en medupptäckare tillsammans med barnen och följa dem för att kunna stötta deras utveckling och lärande. Det framkommer att det är viktigt att man som förskollärare arbetar för att integrera all ämnespedagogik när man befinner sig ute. Förhållningsättet ”att vara medupptäckare” är centralt i studiens resultat, där man

syftar till hur man förhåller sig till barnens upptäckande. Genom att vara en

medupptäckare kan man som förskollärare följa det barnen upptäcker och finnas där för att hjälpa dem i sin utveckling och att kunna nå sin närmaste utvecklingszon (Säljö, 2014) inom många olika ämnesområden i utomhuspedagogiken. Att vara

medupptäckare och att se och använda de möjligheterna som finns i utomhusmiljöerna när man planerar för och genomför utomhuspedagogik är två aspekter som visar sig vara viktiga för att främja barns utveckling och lärande. Något som också framkommer i resultaten är hur viktigt det är att ha ett gemensamt förhållningssätt gällande arbetet med utomhuspedagogik. Förskollärarna belyser hur det är svårt att planera för och arbeta med utomhuspedagogik om ens kollegor inte har en förståelse för vad man vill göra tillsammans med barnen. Det är också svårt att göra roliga aktiviteter med barnen som gynnar deras utveckling och lärande utan förstående kollegor. Det framkommer att det är väsentligt att alla har en förståelse för vad utomhusvistelse ska innebära på ens förskola. Ett gemensamt förhållningssätt kring förskolans gård och utomhuspedagogik är viktigt visar studiens resultat. Det som visar sig i denna studie går emot det

förhållningssätt som pedagoger visar på i tidigare studier. I studier av McClintic och Petty (2015) samt Hunter et al. (2019) beskriver pedagogerna i stället ett väldigt passivt förhållningssätt till barnen i utemiljöerna. Pedagogerna i de studierna beskriver sig själva som övervakande och passiva, och att de enbart agerar med barnen när de behövs, exempelvis om någon bråkar eller gör illa sig, det finns ingen beskrivning av hur de pedagogerna använder utomhusmiljöerna för undervisning eller aktiviteter tillsammans med barnen som vår studies resultat visar tydligt. Det är svårt att veta hur man kan se på sin roll som pedagog i utemiljöerna så annorlunda, då det är ganska stor skillnad på att vara en aktiv medupptäckare och en övervakare. Det kan ha och göra med att studierna är gjorda i olika länder, att denna studie enbart är gjord med förskollärare och inte andra pedagoger, samt att denna studie syftar till att hitta det bästa sättet för att främja barns utveckling och lärande vilket McClintic och Petty (2015) samt Hunter et al. (2019) inte fokuserade på. Kiewra och Veselacks (2016) studie som pekar på vikten av att ha närvarande pedagoger som upptäcker med barnen för att stödja deras kreativitet och fantasi, stämmer i stället väldigt bra överens med det förskollärarna i denna studie belyser. Att vara en aktiv förskollärare som upptäcker tillsammans med barnen går under samma kategori som Vygotskijs (1978) tankar om scaffolding, det vill säga att man som förskollärare är ett stöd för att hjälpa barnen framåt i sin utveckling, och att man väljer specifika metoder för att kunna stötta barnen. Det är viktigt att exempelvis ställa medvetna frågor till barnen och välja en metod utifrån det man vet om barnens kunskapsnivåer (Vygotskij, 1978; Säljö, 2014). Resultatet i denna studie tydliggör att förskollärare använder sig av scaffoliding och anser att det är viktigt i deras arbete i utomhusmiljöerna. Förskollärarna menar på att det i utemiljöerna är viktigt att finnas närvarande hos barnen för att kunna följa med dem i deras utforskande och hjälpa dem framåt i sitt lärande.

7.2.2 Användningen av förskolans gård

Resultatet visar på att flertalet av förskollärarna och deras arbetslag arbetar för att utveckla det de kan påverka kring deras utomhusmiljöer. Det är utomhusmiljöerna och då förskolans gård som utgör ”spelplanen” för där utomhuspedagogik ska genomföras.

Det är viktigt att ta förskolans gård i beaktning när man planerar för undervisning utomhus och att vara medveten om vilka möjligheter som finns på gården och vad man kan använda i undervisningen. Förskollärarna berättar att de arbetar med

utomhusmiljöerna genom att utveckla förskolegården konstant genom att både få nytt utematerial och hitta sätt att ta ut det material som vanligtvis använts inne.

Förskollärarna blev under intervjuerna tillfrågade hur dem uppfattar deras gårdar och hur de anser att de kan utvecklas för att på bästa sätt kunna stötta barns utveckling och lärande. De flesta av förskollärarna ger förslag på hur de för tillfället arbetar med att utveckla gården. Exempelvis nämns det att en förskola väntade på ett skåp till altanen att ha material till en ateljé i. En annan höll på att skapa en bygg- och

konstruktionshörna och en annan förskola köpte in pallkragar för att kunna börja odla i tid nästa år. Förskollärarnas arbete med att utveckla attraktiva miljöer ute för barnen som gynnar deras utveckling och lärande stämmer överens med det Mårtensson (2004) skrev i sin studie. Mårtensson (2004) kommer i sin studie fram till att det för barnens utveckling är viktigt att det finns stationer där barnen kan mötas, som är betydelsefulla och ger dem inspiration. Larrea et al. (2019) kommer i sin studie fram till att få

tillgångar av exempelvis lekmaterial i utemiljöerna påverkar barnens sociala lekar negativt, vilket även påvisar vikten av att utveckla miljöerna för att främja barns

utveckling under utevistelsen i samstämmighet med vår studie. Om förskolans gård inte erbjuder olika typer av material och ”förslag” på lekar och aktiviteter kan omöjligt meningsfull utomhuspedagogik planeras för och användas av förskollärare och andra pedagoger. Säljö (2014) menar att vi länkas samman och förstår vår omvärld med hjälp av artefakter. Dessa artefakter kan både vara samspel med andra människor och fysiska redskap. Det Säljö (2014) skriver om människans sätt att mediera mentala och fysiska artefakter som språk och en spade i sandlådan, och förstå sin omvärld med hjälp av dessa artefakter visar på viken av att det finns betydelsefulla miljöer där barnen kan mötas och utforska. Genom att ha genomtänkta redskap kan barnen utforska nya saker som möjliggör utveckling. Förskollärarna i studien nämner att de saknar möjlighet att påverka delar av gården, det finns t.ex. inte möjlighet att bygga större saker som

klätterställningar. Förskollärarna ger dock exempel på hur de utvecklar gården för att ge barnen nya möjligheter att mediera mentala och fysiska artefakter för att kunna förstå sin omvärld genom sociala mötesplatser som en bygg- och konstruktionshörna som förskollärarna i studien håller på att utveckla, eller via artefakter som förskollärarna vill ta ut till sina gårdar som exempelvis målarpenslar och annat ateljématerial.

7.2.3 Projekterande arbetssätt

Åtta av nio förskollärare som medverkade i studien berättar att de arbetar projekterande på sina förskolor. Att förskollärarna anser detta som ett en bra arbetsmetod har visat sig i denna studie. Det framkommer att det är viktigt att både följa barnens intressen och engagemang i olika ämnen eller områden, samt ha ett gemensamt förhållningssätt till utomhuspedagogiken när aktiviteter både inom och utanför projektet ska genomföras.

Genom att arbeta med projekt i förskolan i både stora och små barngrupper förenklar det pedagogers möjligheter att ta reda på individnivå vilka kunskaper och kompetenser alla barn har och kan på så sätt hjälpa dem att nå sin närmaste utvecklingszon (Säljö 2014) både enklare och snabbare och på ett meningsfullt sätt. Projektarbete kan handla om

olika ämnen vilket studiens resultat visar. Bland annat arbetas det med Sommarskuggan i ett projekt, en del av förskollärarna har småkryp som ett projekt och varsamma

relationer till naturen är också ett genomgående tema. Det framkommer i resultaten att barns utveckling och lärande är beroende av att förskollärarna är medvetna om barnens intressen och vad de ger uttryck för att de vill arbeta med. När man har följt barnen och sedan utformat ett projekt kan man använda förskolans olika miljöer i arbetet.

Resultaten i denna studie gällande det projekterande arbetssättet stämmer inte överens med resultaten från McClintic och Petty (2015) som beskriver utomhuspedagogik mer som att barnen ska få vistas utomhus och leka fria lekar där pedagogernas roll handlar om att övervaka och ge stöttning vid bland annat konflikter som kan uppstå. Däremot stämmer studiens resultat överens med Mårtensson (2004) som menar att det är viktigt hur förskolans utemiljöer är utformade för att den planerade undervisningen ska bli meningsfull och lärorik för barnen. Förskollärares medvetna val om vilka aktiviteter som kan och ska genomföras utomhus är väsentliga för att medieringen av de fysiska artefakterna (Säljö 2014) som finns tillgängliga både på förskolans gård och i

närmiljöerna. Det är också tydligt i resultaten att förskollärarna använder scaffolding (Säljö, 2014) när de arbetar med projektet. De väljer specifika aktiviteter som ska genomföras, de gör (ofta) medvetna val om vilka barn som ska delta, och en metod för hur aktiviteten ska utföras väljs av förskollärarna. Resultaten visar att en metod som är viktig att använda i det projekterande arbetet är att upptäcka tillsammans med barnen och följa dem i deras intressen, genom att göra det och sedan skapa

undervisningssituationer som bygger på det stöttar barns väg till deras närmaste utvecklingszon (Säljö, 2014).

7.2.4 Coronapandemins påverkan på förskolans verksamhet

Resultaten belyser flera intresseväckande aspekter vad gäller hur coronapandemin har påverkat förskollärares arbete med utomhuspedagogiken. Att det har skett förändringar görs tydligt, men att det endast har varit negativa förändringar är inte en rätt beskrivning av resultaten. Det framkommer till exempel att en av förskollärarna det som positivt att de har klätt på barnen och gått ut tidigare på morgonen då det har underlättat för alla pedagoger. Det som beskrivs som negativa effekter av coronapandemin av de förskollärare som deltagit i studien är allt arbete som de har behövt göra utöver att bedriva undervisning och ge omsorg till barnen. Att vårdnadshavare inte har fått komma in och allt arbete med att klä av och på barnen och hålla reda på saker som ska tas med hem etc. har varit en negativ effekt av pandemin som förskollärarna beskriver som otroligt jobbigt. Resultaten i denna studie stämmer överens med studien av Pramling Samuelsson et al. (2020) som också visar svårigheter med att planera och genomföra undervisning på grund av personalbortfall. Förskollärarna beskriver att det har varit mycket personal frånvarande i olika omgångar och det har krävt mycket arbete av samtliga för att undervisning skulle kunna genomföras och behålla samma kvalité som innan. Gällande hygienfrågan, har det kommit många restriktioner från

Folkhälsomyndigheten (2020) och det har förskolans pedagoger fått förhålla sig till. En av förskollärarna belyser i resultaten att det har varit svårt att hålla avstånd till barnen och det har varit ett mer intensivt arbete med att tvätta händerna och andra hygienfrågor

i förskolan. Detta beskrivs också som en av de största förändringarna som skett under pandemin också av Park et al. (2020).