2.1 Definition av våldsbrott och våld i nära relation
Definitionen av begreppet våld beror helt på vilken sorts våld det handlar om, vem som är offer och vem som är förövare (Wendt & Enander 2013). Både män och kvinnor faller offer för våldsbrott av olika slag men däremot är män överrepresenterade som förövare när det gäller VINR (Socialstyrelsen 2016). Enligt BRÅ (2021) är andelen utsatta kvinnor drygt 25 procent och knappt 17 procent män. Våldet kan vara psykiskt, fysiskt eller sexuellt men kan även innebära försummelse, ekonomisk kontroll samt funktionshinderrelaterat våld. Våldet sker systematiskt över tid och är ett stort folkhälsoproblem som kan leda till allvarliga konsekvenser för den utsatta kvinnan (Socialstyrelsen 2016). VINR är även en av de fem främsta orsakerna till att kvinnor upplever ohälsa och våldet kan ske genom hela livscykeln. VINR bryter mot mänskliga rättigheter och även mot nationella lagstiftningar i fler länder (Krug, Dahlberg, Mercy, Zwi & Lozano 2002). VINR är även något som anses vara ett jämställdhetsproblem som härrör från flera år av patriarkal överordning (Jämställdhetsmyndigheten 2021) och i
6
många samhällen till och med accepteras våld och anses vara en normal del av det dagliga livet i nära relationer (Krug et al. 2002).
2.2 Konsekvenser av våld i nära relation
VINR kan antingen ge omedelbara konsekvenser eller så uppstår konsekvenserna långt efter våldsutövandet (Socialstyrelsen 2016). Omedelbara konsekvenser av fysiskt våld kan yttra sig som exempelvis blåmärken men däremot syns de sällan då förövaren ofta väljer att slå på ställen som inte syns när kvinnan bär kläder. Andra fysiska
hälsokonsekvenser kan vara yrsel, magkatarr, ryggont samt ätstörningar (Wendt &
Enander 2013). För den våldsutsatta kan följder av våldet innebära sociala konsekvenser som exempelvis isolering (Socialstyrelsen 2016) och långvarig psykisk ohälsa (BRÅ 2014) men även ekonomiska förluster på grund av sjukskrivning eller arbetslöshet (Socialstyrelsen 2016). Många våldsutsatta kvinnors beskrivning av sin psykiska ohälsa handlar till stor del om oro, rädsla, depression, nedstämdhet och självmordstankar (Wendt & Enander 2013). Våldsutsatta kvinnor uppger att de har en rädsla för att förövaren ska få veta att de söker hjälp. Denna rädsla leder till att de undviker att söka hjälp eftersom de tror att våldet ska eskalera som en följd av hjälpsökandet (Loke, Van
& Hayter 2012).
2.3 Våldets normaliseringsprocess
Begreppet “normalisering” vad gäller VINR, syftar till att våldet successivt uppfattas som ett normalt inslag i kvinnans vardag (Nordborg 2014). Det kan ske genom att mannen nedvärderar eller kränker kvinnan verbalt eller fysiskt för att sedan övergå till att visa kvinnan ömhet. Detta växlande mellan kyla och värme kan medföra att kvinnan sakta men säkert börjar normalisera våldet och de kränkande handlingarna
(Länsstyrelsen 2019). Våldet förminskas då av den utsatta kvinnan samtidigt som de positiva handlingarna förstoras (Nordborg 2014). Denna process kallas för
normaliseringsprocessen och innefattar ett förlopp där kvinnan hittar strategier för att kunna klara av att leva kvar i den våldsamma relationen eftersom många våldsutsatta kvinnor har svårt att se ett liv utanför relationen. Sådana strategier kan exempelvis vara att kvinnan börjar klandra sig själv och försöker hitta logiska förklaringar till varför hon blir utsatt för våld av sin partner och på så sätt rättfärdigar våldet och de kränkande handlingarna (Wood 2001).
7
2.4 Sjuksköterskans bemötande av våldsutsatta kvinnor
Sjuksköterskor beskriver att de upplever rädsla över att själva bli emotionellt involverade vid bemötandet av våldsutsatta kvinnor och undviker då att fråga sina patienter om de lever med VINR (Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wandell &
Hylander 2015). Andra sjuksköterskor beskriver att det ibland kan finnas svårigheter i att fråga kvinnor om de är utsatta för VINR. Tidsbrist och otillräcklig kunskap i hur sjuksköterskor ska närma sig och hantera incidenter med VINR är exempel på hinder.
Situationer där förövaren är närvarande i mötet upplever sjuksköterskor som svåra då den våldsutsatta kvinnan kan ha bristande mod till att våga berätta om sin situation (Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & McMillan 2012). Många sjuksköterskor upplever också en frustration av att veta att kvinnan är utsatt för våld samtidigt som de inte kan hitta en lösning för kvinnan, något som de upplever är deras uppgift i sin profession (Wiliston & Lafreniere 2013). En våldsutsatt kvinna som kommer till en
akutmottagning är oftast inte där länge och sjuksköterskor upplever att de inte hinner samtala med kvinnan tillräckligt länge. Det lämnar många frågor obesvarade och sjuksköterskor får brottas med tankarna av vad som kommer hända med kvinnan när hon kommer hem (van der Wath, van Wyk & Jance van Rensburg 2013). En
förutsättning för att kunna fånga upp våldsutsatta kvinnor och hjälpa dem är att sjuksköterskor skapar en miljö där VINR kan diskuteras öppet och säkert.
Sjuksköterskor upplever att våldsutsatta kvinnor inte kommer berätta om våldet om de inte känner sig trygga och har ett förtroende för sjuksköterskan (Häggblom & Möller 2006).
2.5 Sjuksköterskans ansvar
Våldsutsatta kvinnor söker ofta sjukvård och för dem har hälso- och sjukvårdens bemötande stor betydelse. En sjuksköterska kan genom att visa respekt, öppenhet och empati få kvinnan att våga berätta om sin utsatta situation (NCF 2021). ICN:s etiska koder för sjuksköterskor beskriver det ansvar som föreligger sjuksköterskan i sin profession. Dessa är indelade i fyra delar vilka är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening [SSF] 2017).
Sjuksköterskans ansvar bygger på flera lagstiftningar i Sverige, däribland Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som innefattar att god vård ska erbjudas med respekt för alla människors lika värde och på lika villkor.
8
2.6 Teoretisk referensram
Denna studie grundar sig i Katie Erikssons teori om den lidande människan där hon beskriver lidandet som en kamp mellan gott och ont. Hon delar in lidandet i olika typer, där bland annat livslidandet är kopplat till var människan befinner sig i sin livscykel och där lidandet kan vara ett resultat efter ett trauma. Vårdlidandet är en annan typ där lidande upplevs i samband med vårdsituationer (Eriksson 1994) och ger uttryck för det ansvar sjuksköterskan har i sitt bemötande i relationen med patienten (Wiklund Gustin 2014). VINR orsakar stort lidande hos den som drabbas (BRÅ 2019) och för att sjuksköterskor ska kunna lindra lidandet, så menar Eriksson (1994) att det krävs en vårdkultur där den lidande kvinnan känner sig respekterad och vårdad. Eriksson menar att professionella vårdare, det vill säga sjuksköterskor, många gånger omedvetet
framkallar ett vårdlidande på grund av bristande kunskap och reflektion om människans lidande. Dagens vård är än idag präglad av ett sjukdomscentrerat synsätt vilket kan bidra till att människan bakom sjukdomen förbises. Det primära med vårdandet menar Eriksson är att hjälpa människor att leva, trots sjukdom och lidande, vilket kan lindra lidandet. För detta krävs att man, som medmänniska, blir en del av lidandet och
förmedlar till den andre att “jag ser dig”. Detta genom en blick eller ett ord. Människan behöver tid att få lida och detta är något som inte ska tas ifrån människan genom bortförklaringar.
2.7 Problemformulering
Mäns våld mot kvinnor är idag ett stort folkhälsoproblem där offren och samhället i stort blir lidande och som kan ge oönskade konsekvenser som för den utsatta kan innebära både psykisk och fysisk ohälsa. VINR är något som utvecklas successivt i en relation vilket kan göra det svårt för den våldsutsatta kvinnan att lämna relationen. Detta då kvinnan genomgår den så kallade normaliseringsprocessen där våldet successivt normaliseras på grund av att förövaren växlar mellan goda och kränkande handlingar.
Våldsutsatta kvinnor kan även under normaliseringsprocessen hitta godtagbara
anledningar till varför de utsätts för våld av sin partner, som exempelvis att det är deras eget fel att de blir misshandlade. Sjuksköterskor beskriver att det finns fler hinder i bemötandet av våldsutsatta kvinnor som bland annat tidsbrist där sjuksköterskor
upplever att de inte hinner ta sig an våldsutsatta kvinnors problematiska situation. Andra hinder är otillräcklig kunskap om hur sjuksköterskan ska bemöta våldsutsatta kvinnor.
9
En viktig förutsättning för att våldsutsatta kvinnor ska våga prata om det våld de utsätts för är att sjuksköterskan skapar en trygg miljö där kvinnorna kan öppna upp sig, bli bekräftade och få stöd utan att känna att de blir dömda eller skuldbelagda. Tidigare forskning har visat att ett bristande bemötande från sjuksköterskor gentemot våldsutsatta kvinnor kan påverka deras chanser att få hjälp. Utifrån denna fakta vill författarna till aktuell litteraturstudie undersöka våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande. Genom att undersöka detta kan både förståelsen för dessa kvinnors situation och kunskapen kring hur sjuksköterskan bör bemöta dessa kvinnor utökas, för att på bästa sätt kunna hjälpa dem.
2.8 Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande.
2.9 Frågeställning
Hur beskriver våldsutsatta kvinnor sina upplevelser av sjuksköterskans bemötande?