Detta kapitel bidrar med bakgrundsinformation för att skapa förståelse för vilken kontext denna undersökning görs i. Nedan kommer avsnitten sociokulturellt perspektiv,
barnlitteraturens funktion och roll, att identifiera sig i litteraturen, skolans arbete med genus i litteraturen och avslutas med didaktisk relevans. Informationen som tas upp berör det
sociokulturella perspektivets syn på lärande, barnlitteraturen historiskt sett samt ur ett nutida perspektiv, hur sociala normer förmedlas genom litteratur samt hur skolans uppdrag ser ut vad gäller arbetet med stereotypa könsmönster.
2.1 Sociokulturellt perspektiv
Under olika tidsperioder har olika perspektiv på lärande dominerat i den pedagogiska forskningen och debatten om skola och undervisning. Sedan millennieskiftet har det sociokulturella perspektivet tagit allt större plats i sättet att se på undervisningen och förstå dess villkor, detta framträder bland annat i så kallade kooperativa arbetssätt. Även på flera lärosäten dominerar ett sociokulturellt förhållningssätt till utbildning och undervisning. Det sociokulturella perspektivet ser till samspelet mellan individ och kollektiv (Säljö, 2022, s. 15).
Lärandet i skolan sker på två skilda sätt när det betraktas ur ett sociokulturellt perspektiv. Det ena sättet är lärandet som sker utifrån läroplanen och det andra är lärandet av sociala normer i samspel med andra. Säljö (2022, s. 149–150) poängterar problematiken med att likställa lärande som en konsekvens av undervisning. Han menar att lärande bör ses ur ett bredare perspektiv, där detta är något som sker hela tiden och på olika sätt (Säljö, 2013, s. 13–15). Det sociokulturella perspektivet tillämpas i denna studie för att belysa hur karaktärerna i bokserien samspelar och konstruerar sociala normer, som de lär sig av varandra och förhåller sig till.
Enligt det sociokulturella perspektivet sker lärandet i samspel med andra och med hjälp av medierande redskap (Säljö, 2013, s. 28–29). De medierande redskapen är av materiella, språkliga och intellektuella slag (Säljö, 2013, s. 28). Säljö menar att människor alltid fungerar medierande för varandra (Säljö, 2013, s. 29). Även litteratur ses som ett medierande redskap.
I relation till denna studie kan man med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet ta fasta på att fiktiva karaktärer och skönlitteratur är medierande verktyg med betydelse för hur människor skapar sig en uppfattning om hur världen är beskaffad och kan förstås. Ett
medierande och lärande kan även ske genom mänsklig interaktion. Exempel på detta är då klasskamrater ger sitt medhåll åt en annan, då läraren ger en menande blick och då en elevs klädval blir ifrågasatt av andra elever. Sociala regler, normer och strukturer lärs ut konstant i skolan då vi interagerar med andra, trots att det inte står med i läroplanen.
Säljö (2013, s. 50) menar att institutionaliseringen lett till att människor skapar sig olika identiteter utefter förväntningar som finns i den aktuella kontexten. Han säger vidare att
“Barnet är givetvis barn i en mer allmän mening, men där det agerar i olika sammanhang, finns det olika förväntningar och olika sätt att bete sig som motsvarar förväntningarna.”
(Säljö, 2013, s. 50). De olika sammanhangen som personen verkar inom har olika
förväntningar som kan kopplas till genus. Olika förväntningar på kön kan vara bundet till ett specifikt sammanhang. Exempelvis kanske det finns en större förväntan på könsstereotypt
agerande i sammanhang där det finns strikta klädkoder utefter biologiskt kön. Med begreppet könsstereotyp menas de normer som finns i det aktuella samhället vad gäller förväntat
beteende kopplat till olika kön. Förväntan kan däremot se annorlunda ut i hemmet eller på mataffären. Det är viktigt menar Säljö (2013, s. 237), att skolan även ses som en social institution. I denna studie undersöks vilka genusnormer som finns i böckerna och hur de skiljer sig åt i de fiktiva karaktärernas olika sammanhang, dess skolmiljö och fritid.
2.2 Barnlitteraturens funktion och roll
Barnlitteraturen är gammal och när den först kom till råder det delade meningar om. Dess funktion har varierat mellan att vara fostrande och underhållande. Ann Boglind och Anna Nordenstam (2010, s. 53) menar att den roande och fostrande delen av barnlitteratur alltid varit närvarande men haft olika betoning under olika tidsperioder. Bokserien Handbok för superhjältar är en skönlitterär och underhållande bok ämnad för barn men kan även uppfattas ha fostrande inslag i och med den lärarhandledning som skapats för boken samt för dess budskap. Bokserien beskrivs som “en barnbok med tanke bakom” där författaren vill att dess innehåll ska skapa diskussion om mobbning i klassrummet (www.handbokforsuperhjaltar.se).
Det är dock viktigt att vara medveten om att böcker innehåller oändligt med information. Hur detta innehåll tolkas är upp till läsaren och behöver inte nödvändigtvis tolkas på det sätt som författaren hade i åtanke.
Barnlitteraturen kan sägas ingå i två olika system, barn- samt vuxensystemet. Detta för att barnlitteraturen författas av vuxna vilka besitter mer makt än barn och detta påverkar
oundvikligt böckernas innehåll (Boglind & Nordenstam, 2010, s. 15). Perry Nodelman (1996, s 82) menar att vuxna kan forma barnen medvetet genom litteraturen de skriver. Inom
litteraturforskningen under 1900-talet fanns ett fokus på att studera författarna bakom litterära verk. Innehållet i verken studerades utifrån författarens biografi i ett försök att se samband mellan författarens erfarenheter och det som framställs i böckerna (Kåreland, 2021, s. 199).
Forskning visar att författarens egna erfarenheter och uppfattningar mångt och mycket kan spegla av sig i dess litterära verk (Kåreland, 2021, s. 199). Därav kan kunskap om detta ge oss ytterligare insikter om ett verk och bland annat vilka normer det bär på, som denna studie ämnar undersöka.
Kåreland (2021, s. 223) skriver att det är grundläggande för vårt samhälle att dela in
människor efter kön. Författaren lever i detta samhälle, hen formas och påverkas oundvikligen av de strukturer och normer som existerar. Detta, i enlighet med redogörelsen ovan, kan med stor sannolikhet smitta av sig på litteraturens innehåll. Kåreland (2021, s. 28) lyfter att barnlitteratur speglar samhället och bekräftar sin samtid.
2.3 Att identifiera sig i litteraturens värld
Kåreland (2005, s. 12) betonar att skönlitteraturen inte kan ses som en direkt spegling av samhällets normer och strukturer, dessa ligger dock inbäddade i den. Det är därför ändå av vikt att studera hur genus konstrueras i verken för att synliggöra dem. Sharyl Bender Peterson och Mary Alyce Lach (1990, s. 188–194) menar att litteraturen förmedlar normer och
värderingar som påverkar läsarens förståelse både för sig själv och sin omvärld. Detta innefattar därmed förväntningar på de olika könen utefter vilka egenskaper och företeelser som räknas till manligt och kvinnligt kodade. Peterson och Lach (1990, s. 188–194) menar att litteraturen som barn möter ger dem representationer av hur de kan vara och hur de kan bli senare som vuxna.
Karaktärer och händelser som tar plats i böcker som läses av barn blir en indirekt del av deras erfarenhet kring sociala förväntningar på kön och därmed en viktig del i skapandet av barnets egna genus (Kåreland, 2005 s. 126). Vi menar att det därför är viktigt att se över hur genus konstrueras även i litterära fiktionsvärldar när dessa tas in i klassrummet och möts av elever.
Ska undervisningen bidra med en normkritisk syn på genus, kan det vara en idé att detta representeras i litteraturen eller åtminstone att det lyfts när den inte gör det.
2.4 Skolans arbete med genus i litteratur
Att arbeta med genus kan vara av särskild vikt i skolans tidigaste år eftersom föreställningar och attityder om pojkar och flickor grundläggs väldigt tidigt (Kåreland, 2021, s. 231). Barn undersöker tidigt hur de ser ut mellan benen och jämför om de liknar mamma eller pappa
(Gripsrud, 2002, s. 18). Redan där kan vi känna mer tillhörighet till ett av dessa två kön.
Christian Eidevald skriver i sin avhandling Det finns inga tjejbestämmare – Att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek (2009) om hur personal på förskolan omedvetet bemöter barnen olika beroende på kön. Detta sker bland annat i valet av böcker. De tidiga skolåren är en viktig social arena i identitetsutvecklingen hos barn, redan här lär de sig att anpassa sig efter regler och normer som där finns (Kåreland, 2021, s. 231).
Litteraturen kan spela en avgörande roll för hur elever uppfattar genus, i den finns mer eller mindre synliga uttryck för olika slags värderingar (Kåreland, 2005, s. 351). I och med att pojkar och flickor i barnlitteraturen ofta kan skildras på ett sätt som bekräftar samhällets rådande könsstereotyper kan den indirekt stärka traditionella könsmönster (Kåreland, 2005, s.
176). Med könsmönster menas en sammanställning av stereotypa förväntningar och föreställningar som riktas till specifika kön. Litteraturvetaren Magnus Persson konstaterar dock att värderingar inte ligger som färdigpackat i litteraturen utan de skapas och omskapas i mötet mellan boken, läraren och eleverna, i klassrummen (Kåreland, 2005, s. 351). Detta är viktigt att betona, att författaren i sig inte har ett ansvar utan att detta ligger i lärarens händer, hur hen använder materialet.
Vuxna, bland annat lärare och bibliotekarier har en viktig roll som litteraturförmedlare. Som lärare behöver man veta hur man kan arbeta med litteraturen på ett kreativt sätt tillsammans med eleverna. Detta har visat sig vara en större utmaning idag gentemot tidigare (Boglind &
Nordenstam, 2010, s. 307). Som lärare måste du verkligen fundera över vad texten gör med sin läsare, eftersom unga läsare inte har en särskilt stor livserfarenhet kan texten påverka mottagaren extra mycket (Rosenblatt, 2002, s. 39). Handbok för superhjältar har en tänkt målgrupp på 6–9 år, en åldersgrupp som innefattar läsare med en begränsad livserfarenhet.
Detta innebär enligt tidigare resonemang att texten som denna åldersgrupp läser kan påverka
dem väldigt mycket. Vi menar att det därför är relevant och angeläget att analysera denna bokserie och på vilka sätt den kan påverka sina läsare.
2.5 Didaktisk relevans
De vindar som blåser omkring oss, i samhället, kommer också påverka skolan då denna är en samhällsinstitution. Vindarna påverkar dess uppdrag och de förväntningar som finns på våra elever.
Genusdebatten har under de senaste årtiondena tagit stor plats i samhället. Trots detta, lever gamla könsstereotypa föreställningar kvar. Dessa föreställningar kan bidra med att skolan, som samhällsinstitution, reproducerar orättvisor och sociala hierarkier som bibehåller skillnader mellan människors värde, däribland beroende av kön. Frågor om stereotypa könsmönster är dock ifrågasatta av flera samhällsaktörer, bland annat av Skolverket som har integrerat detta i styrdokumenten. Den som är anställd i svensk grundskola har i uppdrag att inte bara undvika stereotypa könsmönster, utan även aktivt motarbeta dem. I kapitel 1 i Lgr11 under rubriken En likvärdig utbildning står det att:
Skolan ska aktivt och medvetet främja elevernas lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet. Skolan har också ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling. Hur skolan organiserar utbildningen, hur eleverna blir bemötta samt vilka krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt (Skolverket, 2011).
Det citerade stycket ovan belyser att det sociala samspelet i skolan påverkar vilka erfarenheter som skapas hos eleverna om manligt och kvinnligt. I den nya läroplanen för grundskolan 2022 finns även nya formuleringar i de inledande kapitlen som understryker vikten av ett normmedvetet förhållningssätt i svensk skola. Detta innebär att skolan ska synliggöra de normer som finns och aktivt motarbeta dem som fungerar begränsande för eleven.
Emilia Åkesson skriver för Skolverket i texten Finns normerna inbyggda i verksamheten? om skolans uppdrag att motverka stereotypa könsmönster och frågar sig om det ligger normer inbäddade i skolans verksamhet. Åkesson talar om hur skolan kan ses som ett nätverk, där olika material och människor både relaterar till och påverkar varandra (Åkesson, 2016, s. 4).
Hon menar att detta relaterande och påverkande både förmedlar och återskapar normer (Åkesson, 2016, s. 4). Det blir därför av vikt att synliggöra vilka normer som förmedlas och återskapas både i litteratur och socialt samspel som tar plats i olika undervisningssituationer.
Bokserien Handbok för superhjältar är skrivna för åldrarna 6–9 och samtliga har som tidigare nämnt en tillhörande lärarhandledning. På bokseriens hemsida står det uttryckligen att
böckerna och dess innehåll vill fungera grundande för diskussioner i skolans klassrum (www.handbokforsuperhjaltar.se). Böckerna är alltså skapade med intentionen att de ska kunna användas i undervisning för årskurserna F-3. Av egen erfarenhet används böckerna i skolklass och Stadsbiblioteket i Uppsala bekräftar att böckerna lånas ut i hög grad, 8990
gånger för tillfället. Det kan därför vara relevant att ställa sig frågan vilka normer bokserien innehåller.