I detta avsnitt kommer heders betydelse att diskuteras utifrån olika forskares tolkningar. Vidare kommer kvinnors roll och maktordningar, utifrån kulturella synsätt, att beskrivas och förklaras. Hederskultur kommer att presenteras utifrån vad socialstyrelsen och regeringen fastställer är hederskultur och en kort
presentation av lagar och rättigheter kopplade till hederskontexten kommer att redogöras. Detta kommer frambringa relevanta begrepp som kommer att belysas i studien.
2.1 Heder
2.1.1 Vad är heder?
Begreppet heder kan ha olika betydelser beroende på var, geografiskt, begreppet används och i vilket sammanhang begreppet uttrycks. Oberoende av begreppets användning associeras det med något positivt (Wikan, 2009). I Sverige kopplar vi heder till ära, pålitlig, goda karaktärsdrag och godmodig. Det berättar något om en persons värde och är kopplat till respekt (Darvishpour , et al., 2010). Men
innebörden av heder är något mycket mer komplext och är djupt förankrat i individens sätt att se på sig själv och hur individen tror sig uppfattas av andra (Wikan, 2009). I Sverige finns det en svårighet att förstå heder som begrepp när begreppet är kopplat till sexualitet. När heder kopplas till sexualitet blir
förståelsen annorlunda och innefattar betydelser som skapar paradoxer (Darvishpour , et al., 2010).
I samband med att olika våldsbrott, kopplade till sexualitet och hederskultur, uppdagades i Sverige började nya svenska begrepp att ta form. De begrepp,
hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord, bidrog till de paradoxer som skapades i förhållande till begreppet heder. Den positiva innebörden kopplades nu till ett obegripligt våld och förtryck som Sverige ställdes inför i slutet av 1990-talet (Darvishpour , et al., 2010). För att kunna förklara begreppet mer ingående måste betydelsen av begreppet först dissekeras då det inte motsvarar de paradoxer som begreppet heder framkallar. De vill säga att begreppet är obegripligt i förhållande till den avvikande logiken som hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord är i förhållande till ära, pålitlig och godmodig (Wikan, 2009).
Wikan (2009) menar att begreppet heder bör delas upp i två olika begrepp för att göra det möjlig att nå en djupare och bredare förståelse av fenomenet
hederskultur. Då går det också att se på skillnaden mellan hur vi förstår heder i väst och hur förståelsen för heder kan se ut i andra länder och bland individer som lever med hederskultur. Wikan (2009) använder två olika begrepp. Första
begreppet är shirif och beskriver heder så som vi förstår det i Sverige. Det andra begreppet är namus och beskrivs som någonting en antigen har eller saknar.
Namus motsatsord är vanheder och logiken i begreppet namus innebär att namus ska bevaras eller återupptas. Här menar Wikan (2009) att det är logiken i
hederskultur, inte ondskan, som driver människor till att förtrycka sina familjemedlemmar (Wikan, 2009).
Ouis (2015) uttrycker att begreppet heder är beroende av två olika diskurser. Ouis (2015) resonerar på samma sätt som Wikan (2009) men använder istället
begreppen sekundär diskurs och primär diskurs. Den primära diskursen kan liknas med Wikans (2009) begrepp namus och den logik som motiverar människor att bevara och upprätta namus. Den sekundära diskursen, som är den centrala i den svenska kontexten, menar Ouis (2015) enbart inrymmer hur hederskultur
framställs i Sverige utifrån begreppet heder, som kan liknas med begreppet shirif.
Ouis (2015) menar att vi måste se till båda diskurserna för att fånga upp hederskulturens komplexitet. Båda forskare vill alltså omdefiniera begreppet heder, i hederskultur, eller i alla fall utveckla begreppet för att fånga upp något de anser saknas, i förståelsen av hederskultur, i Sverige idag. De uttrycker att
avsaknaden av förståelse för den komplexitet som hedersbegreppet innefattar beror på att begreppet heder är missvisande i förhållande till det som leder till förtryck, våld och mord. I andra samhällen, framförallt i Mellanöstern, så skiljes det åt på heder, så som vi förstår det i Sverige och den formen av heder som leder till våld (Wikan, 2009).
Heder, som är prestigefyllt, kan antigen förstärkas eller försvagas och är något en person kan ha i olika grader och förstås i Sverige och andra samhällen på ett liknande sätt (ibid). Men när hederns motsats blir vanheder, något som en person har eller inte har, blir begreppet problematiskt. Här menar både Wikan (2009) och Ouis (2015) att det saknas ett ord som beskriver och förklarar just det fenomenet.
Det innebär att begreppet heder är fel att använda för att beskriva den logik som finns i hederskultur. Begreppet bidrar till att vi inte kan förstå fenomenet ur sitt rätta perspektiv, alltså hur fenomenet ens är möjligt. Ouis (2015) delar som sagt upp begreppet, heder, i diskurser och hävdar att hur vi skiljer diskurserna åt har en stor betydelse för hur vi förstår fenomenet. Det finns alltså två olika betydelser, i ett och samma begrepp, som dessutom är komplexa och svåra att förstå om vi inte vet vad skillnaden är. I den sekundära diskursen är förståelsen av begreppet heder problematiskt då det delar upp människor i vi och dem genom att det definierar fenomenet som något främmande för det svenska samhället. Ouis (2015) menar att betydelsen av begreppet heder, så som samhällen med hederskultur förstår heder och som Wikan (2009) benämner med begreppet namus finns i den primära diskursen. Där beskrivs hur avsaknaden av heder kan liknas vid skam och
vanheder. Något vi traditionellt inte uppfattar i samband med begreppet heder i Sverige idag.
Den primära diskursen beskriver fenomenet hederskultur mer exakt. Här menar Ouis (2015) att den primära diskursen innefattar de mekanismer som driver människor till att använda sig av hederskultur vilket saknas i den sekundära diskursen där endast konsekvenser och stereotyper blir det centrala. Därför hävdar hon att vi först måste acceptera att det finns en primär diskurs om heder och sedan koppla den till den sekundära diskursen. Då kan vi skapa oss en förståelse för den komplexitet som den sekundära diskursen synliggör men inte förklarar. Logiken i den sekundära diskursen producerar endast förövare och offer och vi och dem.
Om vi utgår från Wikans (2009) och Ouis (2015) definition av heder, som
omnämns i föregående stycke, finns det två olika begrepp att ta hänsyn till. Det är när heders motsatta ord är vanheder och när avsaknaden av heder är skam. Då går det, enligt författarna, att förstå de mekanismer som driver människor i
hederskulturer. Men först måste vi veta hur hederskultur definieras.
2.1.2 Vad är hederskultur?
Hederskultur är ett tillvägagångssätt som upprättar föreställda normer, om hur en familjemedlem ska bete sig, för att säkerställa familjens goda anseende
(Socialstyrelsen.se, 2019). Det kan beskrivas som en socialiseringsprocess där familjemedlemmarna lär sig hur de ska vara på rätt sätt utifrån familjens och släktens kultur. Det mest centrala i hederskultur är kvinnors sexualitet och
föreställningar om oskuld och kyskhet (Socialstyrelsen.se, 2019). Att upprätthålla hederskultur syftar till att skydda kvinnors oskuld. Vidare skriver Socialstyrelsen (2019) att kvinnors beteende är en faktor som påverkar familjens rykte och anseende. Hederskultur ska disciplinera och förebygga det som anses vara dåligt uppförande av familjen. Det kan beskrivas som att alla som lever i en hederskultur mer eller mindre är utsatta för latent våld i syfte att inte bryta mot normer och regler (ibid).
Hederskultur innefattar alltså hot om våld för att disciplinera
familjemedlemmarna och när hederskulturen inte efterföljs kan konsekvenserna bli hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen.se, 2019). Våldet kan se olika ut och socialstyrelsen har fastställt olika typer av våld enligt följande teman:
psykiskt, socialt, sexuellt och fysiskt våld. Inom de olika våldsbegreppen finns allt ifrån hot om våld, kränkningar, bortgifte, begräsningar, slag och mord. Det kan sammanfattas med att de som lever i hederskultur blir berövade sin frihet att välja hur de vill leva. Både vad gäller att välja basala och vardagliga saker som kläder, umgänge och personligt avgörande saker som utbildning och livspartner
(Socialstyrelsen.se, 2019).
Socialstyrelsen (2019) uttrycker att hederskultur inte kan begränsas till en religion, etnicitet, kultur eller ett kön. Vad som utmärker hederskultur är den kollektiva andan som strävar efter att upprätthålla hedersnormerna
(Socialstyrelsen.se, 2019).
2.1.3 Hur är skam och vanheder kopplat till hederskultur?
Ordet respekt är ett viktigt ord i hederskontexten och precis som begreppet heder värdeladdat. De är kopplade till varandra på så sätt att heder mäts och besvaras med respekt. Ju mer hederlig du är desto mer respekterad blir du (Wikan, 2009).
Att vara något som anses gott i andras och de egna ögonen är något vi, naturligt, strävar efter. Vi bryr oss om vad andra tycker men vi låter oss påverkas olika beroende på vilket samhälle vi tillhör (ibid). Detta menar Wikan (2009) är en skärningspunkt som vi möts på men som sedan delar upp oss. I Sverige är vi oberoende av vad andra tänker och tycker, vi är självgående, medans i andra samhällen, där hederskultur är vanligt, definieras hedern utifrån hur andra ser på en. Eftersom sexualitet är central i hederskultur och ska skyddas till varje pris är det begripligt att förstå hur hederskultur är obegripligt i Sverige. Ouis (2015) menar att den sexuella frigörelsens stora påverkan, i Sverige, ledde till en utveckling som radikalt förändrade de traditionella föreställningarna om
sexualitet. Dessa föreställningar är centrala och oförändrade i hederskultur och är den sexuella frigörelsen största motkraft. Därför går det inte att beskriva
hederskulturens logik utifrån svensk kontext, trots att hederskultur förekommer i Sverige, då det har skett stora förändringar i landet (Ouis, 2015).
I Mellanöstern, där hederskultur är förekommande och har straka rötter, anses kulturen härstamma från straka patriarkala traditioner. Kvinnors sexualitet är kontrollerad av familjens, till och med släktens, män. Det innebär i princip att kvinnor inte får uttrycka någon form av sexualitet för att inte skada familjens heder och försäkrar släkten det goda anseendet (Darvishpour , et al., 2010). Om hedern är skadad befinner sig hela familjen i ett tillstånd av skam och hela släkten blir vanhedrad. Det är inte handlingen i sig som är det avgörande utan bilden av det som kommer ut i offentligheten, oavsett om den är sann eller falsk, som avgör familjens rykte (Wikan, 2009).
Den kollektivistiska synen spelar en stor och avgörande roll för hur hedern är kopplad till skam och vanheder. Att värna om hedern är detsamma som att vara lojal mot sin grupp (Hussein, 2017). Den kollektivistiska synen är ytterligare en faktor som skiljer sig från det svenska samhället. Sverige är starkare präglat av en individualistisk syn och detta försvårar förståelsen av hederskontextens
komplexitet och logik. Synsättet är direkt avgörande för hur konsekvenserna av normbrytandet blir (Hussein, 2017). I ett samhälle och kultur där medborgarna inte bryr sig om vad andra tycker spelar det inte så stor roll om en person går emot traditioner, normer och regler. Personen uppmanas till självförverkligande,
utveckling och självständighet. Men i en kultur som är präglad av hur andra ser på en blir ett avvikande beteende direkt avgörande. Här fostras individen till att ta hänsyn till andra människor i sin närhet. Alla beslut som rör individen ska vara anpassade på så sätt att ingen annan i familjen påverkas negativt. Tvärtom ska alla som ingår i familjen ta del av allt gott individen har tillgång till eller införskaffar sig. Det innebär också att allt som anses vara dåligt ansvarar individen för att hålla borta från familjen. Framförallt dåligt rykte (Hussein, 2017). Vidare menar
Hussein (2107) att den kollektivistiska kulturen präglas av en religiös dominans.
Religion och tradition är överordnade individen och är kopplade till moral och samvete. Till skillnad från den individualistiska kulturen där religion är en privat angelägenhet som stannar hemma mellan fyra väggar.
2.1.4 Heder, kultur och samhälle
I alla samhällen finns det kulturer och traditioner. De normer som ingår i
samhället är över tid föränderliga. Det finns även historiska epoker som har varit direkt avgörande för olika samhällsutvecklingar. Det som till exempel var
avvikande i Sverige för mellan 50–100 år sedan, till exempel utomäktenskapliga barn eller samborelationer, är idag det normala. Att ifrågasätta detta är avvikande (Hussein, 2017). Det har alltså skett en förändring över tid. Den kollektivistiska synen, som präglade det svenska samhället förr, har idag utvecklats. Sverige har gått från ett premodernt samhälle till ett modernt samhälle. Hussein (2017)
uttrycker att i takt med industrialismen utvecklades samhället och blev modernare.
Det ledde till att individualismen fick ett starkare fäste och att samhället
sekulariserades. Det blev lättare för människor att flytta på sig och individer var inte lika bundna till sina rötter på samma sätt som tidigare. I Sverige kan vi se denna utveckling som skedde till exempel genom statens miljonprogram som syftade till urbanisering. Människor skulle kunna flytta närmare sina arbeten och miljonprogrammet skulle effektivisera flytten. Vidare menar Hussein (2017) att i takt med att människor blev mer självständiga så blev banden till familjen
ytligare. Jakten på ting blev det drivande och därför måste individen vara
fokuserad för att kunna köpa det senaste på marknaden. Individen hade ett ansvar över sina framgångar och sina misslyckanden.
I en kollektivistisk kultur ingår individen i en hierarkisk ordning vilket innebär att det alltid finns de som har hög status och de som har låg status. På topp finns det alltid en ledare. Fokus är på relationerna mellan individerna. Lyckas individen är det de andras förtjänst, misslyckas individen är det någon annans fel (Hussein, 2017). Individen föds in i en roll med på förhand uppsatta normer och regler. Alla i kollektivet hjälper till att tillsammans fostra in barnet i den förväntade rollen (Hussein, 2017). Alla vet med andra ord vad som gäller. I den individualistiska kulturen växer barnet in i sin egen roll i takt med mognad och utveckling. Det är oftast barnets vårdnadshavare som är ansvariga över uppfostran och det ges inte utrymme för utomstående att lägga sig i (ibid).
Förutom uppfostran och de normer som skiljer de olika kulturerna åt finns det ytterligare en väsentlig skillnad som också är central för hederskultur. I den individualistiska kulturen är det den rådande lagstiftningen, mänskliga rättigheter och andra juridiska principer som skyddar individens rättigheter. Dessa rättigheter är viktiga och ska respekteras. Kulturella traditioner är inte tillåtna att inskränka på mänskliga rättigheter eller andra lagstiftningar och staten och samhället ska försäkra att detta efterföljs (Hussein, 2017). Men i den kollektivistiska kulturen är det mannen som är lagen i familjen. Han har satt upp normer och regler sedan flera decennier tillbaka och gamla traditioner, regler och normer är överordnade juridiska lagar. Hussein (2017) menar även att de normer och lagar som efterföljs i den kollektivistiska kulturen ofta är oskrivna. Kollektivet vet vad som gäller.
Eftersom mannen är normsändaren, den person som skapar och inför normer och regler, i den kollektivistiska kulturen gör Hussein (2017) kopplingar till
patriarkala och religiösa normsystem och menar att det genomsyrar den kollektivistiska kulturen och bidrar till hederskultur.
2.1.5 Kvinnan och patriarkatet
Hussein (2017) beskriver patriarkat utifrån olika definitioner men samtliga definitioner pekar på att kvinnan konstrueras som underordnad mannen. Denna maktrelation försätter kvinnan i ett underläge där hon genom patriarkatet blir styrd utifrån männens behov och föreställningar. Till exempel ska hon uppföra sig exemplariskt då det speglar mannens auktoritet. Hennes sexualitet ska starkt kontrolleras för att mannen ska ha hedern i behåll. Hon ska främja männens livsvillkor på bekostnad av sina egna och krävs det våld för att upprätta
patriarkatet så är det fullt accepterat i patriarkala familjer (Hussein, 2017). Varför kvinnorna accepterar och fogar sig beror till stor del på det oskrivna lagar och regler som kvinnorna föds in i och som starkt präglar deras liv, från vagga till grav (Hussein, 2017). I den patriarkala familjen, framförallt i Mellanöstern, är det enligt Hussein (2017) så att kvinnan vet om att hon lyder under mannen. Familjen har tidigt och tydligt markerat vad som gäller. Till exempel genom att åtskilja män och kvinnor. Kvinnor äter för sig och männen för sig. Manliga besökare innebär att kvinnorna går in på sina rum. Diskussioner mellan män innebär att kvinnor håller mun. När beslut och planer ska fattas är det männen och framförallt fadern som är beslutsfattaren. Ingen annan kan rubba på denna maktordning förutom faderns far, faderns äldre bror eller en manlig släkting med högre status (Hussein, 2017). Kvinnan är familjens ansikte utåt och mannen ansvarar över att kvinnan representerar familjen på bästa sätt genom att kontrollera henne (Darvishpour , et al., 2010). En kvinna som utmanar familjens heder är skamlig och tar hedern från familjen och en kvinna som, i andras ögon, är fläckfri gör männen jämbördiga med andra respekterade män (ibid).
2.2 Lagar och riktlinjer kopplade till hederskultur
I Sverige är FN:s barnkonvention sedan januari 2020 svensk lag. Syftet är att garantera barn sina mänskliga rättigheter och att säkerställa att de inte far illa (Regeringen.se, 2020). I Sverige finns även de grundläggande fri- och rättigheter som är reglerade i regeringsformen för att skydda alla medborgares fulla
rättigheter (Regeringen.se, 2015) . Det är med andra ord statens sätt att värna om barn och unga. Grundprinciperna i barnkonventionen betonar barns rätt att få komma till tals, att barn inte diskrimineras, barnets bästa och barns rätt att få en optimal utveckling (Swärd, 2019). Men det finns även artiklar i barnkonventionen som ska skydda barn och unga. Till exempel artikel 19 som syftar till att skydda barn mot skadliga sedvänjor och hedersrelaterat förtyck (Swärd, 2019). Det innebär att barn och unga ska skyddas mot de begränsningar som hedersrelaterat förtryck kan innebära (ibid). År 2014 fick Sverige två nya lagar, kap.2 § 2 brottsbalk (1962:700) och kap 4 § 4 c brottsbalk (1962:700), i syfte att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsgifte. Men det har även tillkommit flera nya lagar sedan dess. Den senaste lagen som kom i juli 2020 gällde straffskärpning i samband med hedersbrott som innebär att hedersmotiv är en försvårande
omständighet (Nationellt centrum för kvinnofrid , 2021).