”Det sista jag kommer göra här i livet är att gifta mig med
någon som min pappa”
EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA I EN HEDERSKONTEXT
MAYA EL-OBARI
Examensarbete 15 hp Handledare
Socionomprogrammet Aje Carlbom
Juni 2021 Examinator
Bengt Ingvad
“The last thing I will do in this life is to marry someone like my dad”
A QUALITATIVE STUDY ABOUT YOUNG PEOPLE IN AN HONOUR CONTEXT
ABSTRACT
Honour culture is a constructed social problem and can be defined on the basis of several different ideas. The phenomenon of honour culture is complex and multidimensional and from a constructivist perspective, the concept of honour culture leads up to unwarranted fears and stigmatization of people living with honour norms. This qualitative study shows how several young boys and girls live with a culture of honour without feeling oppressed or limited. The purpose was to use the survey to shed light on how young people think about their opportunities in life in a context of honour. Although they expressed several rules that entailed limits and prohibitions, they meant that it was not something they perceived as problematic.
There are extensive studies about violence, oppression and murder that are linked to the honour context. It shows that the strong family bond that characterizes the honour culture is based on the fears that young people have of their parents. They fear the consequences of breaking the norms of honour but also for disappointing their parents. Based on this study, it appears that young people have good
opportunities to shape their own lives, but the respondents accentuate that the parents and the relationship with them are both important and meaningful. The parents’ desire and will for how they should live their lives weighed just as heavily as their own will, and so they were willing to compromise in order to please the parents. The reason, according to the respondents, was the high level of trust they had in their parents.
Keywords: Boundaries, Constructionism, Honour, Honour culture, Social
El-Obari M. Det sista jag kommer göra här i livet är att gifta mig med någon som min pappa. En kvalitativ studie om unga i en hederskontext. Examensarbete i Socialt arbete, 15/30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2021.
Förord
Ett stort tack vill jag rikta till respondenterna som gjorde det möjligt för mig att ta del av deras livsvärld. Jag tackar för förtroendet. Vårt möte och samtal gjorde uppsatsen möjlig.
Aje Carlbom, min handledare, ska ha ett stort tack för värdefull handledning.
Hans vägledning stillade min oro när jag kände mig osäker. Ett extra tack för att du var lättillgänglig när det behövdes. Våra samtal gjorde uppsatsarbetet lite lättare.
Sist men inte minst vill jag tacka min älskade familj för att de möjliggjorde en exemplarisk studiemiljö, där hemma, genom att försäkra mig lugn och ro. För att de stod ut med mig, i min lilla uppsatsbubbla, och gav mig anledning att slutföra arbetet.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 5
1.1PROBLEMFORMULERING ...5
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...6
1.3AVGRÄNSNINGAR ...6
2. BAKGRUND ... 7
2.1HEDER ...7
2.1.1 Vad är heder? ... 7
2.1.2 Vad är hederskultur? ... 9
2.1.3 Hur är skam och vanheder kopplat till hederskultur? ... 9
2.1.4 Heder, kultur och samhälle ... 10
2.1.5 Kvinnan och patriarkatet ... 11
2.2LAGAR OCH RIKTLINJER KOPPLADE TILL HEDERSKULTUR ... 12
3. TIDIGARE FORSKNING ...12
3.1TVÅNGSGIFTE OCH ARRANGERADE ÄKTENSKAP ... 12
3.2HEDER OCH RÄDSLA ... 13
3.3HEDERSKULTUR OCH DESS KOMPLEXITET ... 13
3.3.1 Heder och social utsatthet ... 13
3.3.2 Hederskulturens specifika uttryck ... 14
3.3.3 Samhällsinsatser... 15
3.3.4 Inneslutning och mobilitet ... 16
4. TEORI ...17
4.1SOCIALKONSTRUKTIVISM ... 17
5. METOD ...18
5.1VAL AV METOD ... 18
5.2FYSISKA INTERVJUER UNDER EN PANDEMI ... 19
5.3URVAL ... 20
5.4METODENS STYRKOR OCH SVAGHETER ... 21
5.5METODANALYS ... 21
5.6FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 22
6. RESULTAT OCH ANALYS ...23
6.1HEDERSKULTUR ... 23
6.1.1 Omtanke ... 23
6.1.2 Begränsningar ... 25
6.2BARNDOM ... 27
6.2.1 Utanförskap, gemenskap och ansvar ... 27
6.3FRAMTID ... 29
6.3.1 Äktenskap ... 29
6.3.2 Möjligheter och hederskultur i framtiden ... 31
7. DISKUSSION OCH SLUTSATS ...33
REFERENSER...36
BILAGA 1 ...38
BILAGA 2 ...39
BILAGA 3 ...40
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Hederskultur är ett mycket debatterat ämne i Sverige och definieras som ett socialt problem (Socialstyrelsen.se, 2019). Att tvingas leva med hederskultur innebär att kvinnor och män berövas sina rättigheter att leva som de själva vill (Darvishpour , et al., 2010). Hederskultur framstår som en avvikande kultur och debatten
konstruerar kulturkrockar, aggressiva män, förtryckta invandrartjejer och ett samhälle uppdelat i vi och dem. Begreppet heder är dessutom komplext och försvårar förståelsen av fenomenet (Ouis, 2015). Det var till följd av att flera unga invandrartjejer mördades i Sverige, för att de brutit mot hedersnormerna, som debatten startade i. Det kan inte ha undgått någon att fenomenet hederskultur blev en landsnyhet när Fadime Sahindal blev mördad av sin pappa då hon hade en relation med en svensk man (Darvishpour , et al., 2010). Hederskultur, som är en bidragande orsak till hedersvåld, omfattar mycket mer än de som utsätts för våld och övergrepp. Hederskultur används som uppfostringsmetod och är utbrett i samhället. Hederskultur innebära en svår balans mellan föräldrars rätt att uppfostra sina barn och svensk lagstiftning (Darvishpour , et al., 2010) . Under min verksamhetsförlagda utbildning gjorde jag min praktik på en
gymnasieskola. Under en hel termin fick jag möjligheten att lära känna flera av eleverna då min uppgift var att möta eleverna som skolkurator. Det blev väldigt tydligt hur flera av eleverna levde med regler som är kopplade till hederskultur och majoriteten av eleverna uttryckte det, till min förvåning, inte som något problematiskt. Tvärtom argumenterade de istället för att föräldrarna brydde sig och ville skydda dem. Det som definieras som hedersförtryck i Sverige beskrev flera av de unga på skolan som något vanligt och oproblematiskt. Det fick mig att vilja veta mer om hur de resonerar och tänker om sina möjligheter i livet då Sverige rankas som ett av världens mest sekulariserade samhällen med världens mest självförverkligande medborgare (World Values Survey, 2020).
Med denna undersökning vill jag belysa hur det är att leva i hederskultur i syfte att frambringa en bild av hur unga tjejer och killar tänker om sina möjligheter i livet i en kontext av heder. Undersökningen syftar inte till att försköna hederskultur utan belysa levnadsförhållandena för en del av de som lever i en kontext av heder. Inte heller syftar uppsatsen åt att lägga skuld på ett kön, förälder eller en kultur.
Undersökningen vill ge en röst åt de personer som ingår i en kultur som skiljer sig från ett sekulariserat, frigörande och individualistiskt samhälle som Sverige på många sätt är. Hur ser de unga på sina framtidsmöjligheter utifrån de
levnadsförhållanden som föräldrar och familjen upprättar och som det svenska samhällets självförverkligande incitament erbjuder? Undersökningen utgår från en kvalitativ metod där syftet är att skapa en förståelse för unga killar och tjejers livsvärld i en kontext av heder. Den värld som unga lever i och som speglar deras tankar, erfarenheter och handlingar (Rennstam & Wästerfors, 2015).
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är, med hjälp av undersökningen, att belysa hur unga killar och tjejer, i 18-årsåldern, lever i en hederskultur och hur de tänker om sina möjligheter.
Följande frågeställningar kommer att styra undersökningen:
• Hur ser unga killar och tjejer på sina möjligheter i livet i en kontext av heder?
• Hur beskriver de sin uppväxt med hederskultur?
1.3 Avgränsningar
Hederskultur är ett komplext och mycket brett ämne. I denna studie kommer inte våld, förtryck och mord ,kopplat till hederskultur, att undersökas då det redan förekommer omfattande studier om problemet. Föräldrarnas roll, syn och tankar kommer från respondenternas utsagor och inte direkt från föräldrarna. Det innebär att föräldrarna är avgränsade i denna studie då de inte har varit inkluderade i den kvalitativa undersökningen. Det finns även homosexuella som lever med
hederskultur och deras upplevelser, av sina möjligheter i livet ,hade varit mycket intressant att fånga upp. Men då det har varit svårt att hitta respondenter ,som identifierar sig som homosexuella och då studiens respondenter identifierar sig som heterosexuella, har homosexuellas upplevelser avgränsats i denna studie.
2. Bakgrund
I detta avsnitt kommer heders betydelse att diskuteras utifrån olika forskares tolkningar. Vidare kommer kvinnors roll och maktordningar, utifrån kulturella synsätt, att beskrivas och förklaras. Hederskultur kommer att presenteras utifrån vad socialstyrelsen och regeringen fastställer är hederskultur och en kort
presentation av lagar och rättigheter kopplade till hederskontexten kommer att redogöras. Detta kommer frambringa relevanta begrepp som kommer att belysas i studien.
2.1 Heder
2.1.1 Vad är heder?
Begreppet heder kan ha olika betydelser beroende på var, geografiskt, begreppet används och i vilket sammanhang begreppet uttrycks. Oberoende av begreppets användning associeras det med något positivt (Wikan, 2009). I Sverige kopplar vi heder till ära, pålitlig, goda karaktärsdrag och godmodig. Det berättar något om en persons värde och är kopplat till respekt (Darvishpour , et al., 2010). Men
innebörden av heder är något mycket mer komplext och är djupt förankrat i individens sätt att se på sig själv och hur individen tror sig uppfattas av andra (Wikan, 2009). I Sverige finns det en svårighet att förstå heder som begrepp när begreppet är kopplat till sexualitet. När heder kopplas till sexualitet blir
förståelsen annorlunda och innefattar betydelser som skapar paradoxer (Darvishpour , et al., 2010).
I samband med att olika våldsbrott, kopplade till sexualitet och hederskultur, uppdagades i Sverige började nya svenska begrepp att ta form. De begrepp,
hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord, bidrog till de paradoxer som skapades i förhållande till begreppet heder. Den positiva innebörden kopplades nu till ett obegripligt våld och förtryck som Sverige ställdes inför i slutet av 1990-talet (Darvishpour , et al., 2010). För att kunna förklara begreppet mer ingående måste betydelsen av begreppet först dissekeras då det inte motsvarar de paradoxer som begreppet heder framkallar. De vill säga att begreppet är obegripligt i förhållande till den avvikande logiken som hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord är i förhållande till ära, pålitlig och godmodig (Wikan, 2009).
Wikan (2009) menar att begreppet heder bör delas upp i två olika begrepp för att göra det möjlig att nå en djupare och bredare förståelse av fenomenet
hederskultur. Då går det också att se på skillnaden mellan hur vi förstår heder i väst och hur förståelsen för heder kan se ut i andra länder och bland individer som lever med hederskultur. Wikan (2009) använder två olika begrepp. Första
begreppet är shirif och beskriver heder så som vi förstår det i Sverige. Det andra begreppet är namus och beskrivs som någonting en antigen har eller saknar.
Namus motsatsord är vanheder och logiken i begreppet namus innebär att namus ska bevaras eller återupptas. Här menar Wikan (2009) att det är logiken i
hederskultur, inte ondskan, som driver människor till att förtrycka sina familjemedlemmar (Wikan, 2009).
Ouis (2015) uttrycker att begreppet heder är beroende av två olika diskurser. Ouis (2015) resonerar på samma sätt som Wikan (2009) men använder istället
begreppen sekundär diskurs och primär diskurs. Den primära diskursen kan liknas med Wikans (2009) begrepp namus och den logik som motiverar människor att bevara och upprätta namus. Den sekundära diskursen, som är den centrala i den svenska kontexten, menar Ouis (2015) enbart inrymmer hur hederskultur
framställs i Sverige utifrån begreppet heder, som kan liknas med begreppet shirif.
Ouis (2015) menar att vi måste se till båda diskurserna för att fånga upp hederskulturens komplexitet. Båda forskare vill alltså omdefiniera begreppet heder, i hederskultur, eller i alla fall utveckla begreppet för att fånga upp något de anser saknas, i förståelsen av hederskultur, i Sverige idag. De uttrycker att
avsaknaden av förståelse för den komplexitet som hedersbegreppet innefattar beror på att begreppet heder är missvisande i förhållande till det som leder till förtryck, våld och mord. I andra samhällen, framförallt i Mellanöstern, så skiljes det åt på heder, så som vi förstår det i Sverige och den formen av heder som leder till våld (Wikan, 2009).
Heder, som är prestigefyllt, kan antigen förstärkas eller försvagas och är något en person kan ha i olika grader och förstås i Sverige och andra samhällen på ett liknande sätt (ibid). Men när hederns motsats blir vanheder, något som en person har eller inte har, blir begreppet problematiskt. Här menar både Wikan (2009) och Ouis (2015) att det saknas ett ord som beskriver och förklarar just det fenomenet.
Det innebär att begreppet heder är fel att använda för att beskriva den logik som finns i hederskultur. Begreppet bidrar till att vi inte kan förstå fenomenet ur sitt rätta perspektiv, alltså hur fenomenet ens är möjligt. Ouis (2015) delar som sagt upp begreppet, heder, i diskurser och hävdar att hur vi skiljer diskurserna åt har en stor betydelse för hur vi förstår fenomenet. Det finns alltså två olika betydelser, i ett och samma begrepp, som dessutom är komplexa och svåra att förstå om vi inte vet vad skillnaden är. I den sekundära diskursen är förståelsen av begreppet heder problematiskt då det delar upp människor i vi och dem genom att det definierar fenomenet som något främmande för det svenska samhället. Ouis (2015) menar att betydelsen av begreppet heder, så som samhällen med hederskultur förstår heder och som Wikan (2009) benämner med begreppet namus finns i den primära diskursen. Där beskrivs hur avsaknaden av heder kan liknas vid skam och
vanheder. Något vi traditionellt inte uppfattar i samband med begreppet heder i Sverige idag.
Den primära diskursen beskriver fenomenet hederskultur mer exakt. Här menar Ouis (2015) att den primära diskursen innefattar de mekanismer som driver människor till att använda sig av hederskultur vilket saknas i den sekundära diskursen där endast konsekvenser och stereotyper blir det centrala. Därför hävdar hon att vi först måste acceptera att det finns en primär diskurs om heder och sedan koppla den till den sekundära diskursen. Då kan vi skapa oss en förståelse för den komplexitet som den sekundära diskursen synliggör men inte förklarar. Logiken i den sekundära diskursen producerar endast förövare och offer och vi och dem.
Om vi utgår från Wikans (2009) och Ouis (2015) definition av heder, som
omnämns i föregående stycke, finns det två olika begrepp att ta hänsyn till. Det är när heders motsatta ord är vanheder och när avsaknaden av heder är skam. Då går det, enligt författarna, att förstå de mekanismer som driver människor i
hederskulturer. Men först måste vi veta hur hederskultur definieras.
2.1.2 Vad är hederskultur?
Hederskultur är ett tillvägagångssätt som upprättar föreställda normer, om hur en familjemedlem ska bete sig, för att säkerställa familjens goda anseende
(Socialstyrelsen.se, 2019). Det kan beskrivas som en socialiseringsprocess där familjemedlemmarna lär sig hur de ska vara på rätt sätt utifrån familjens och släktens kultur. Det mest centrala i hederskultur är kvinnors sexualitet och
föreställningar om oskuld och kyskhet (Socialstyrelsen.se, 2019). Att upprätthålla hederskultur syftar till att skydda kvinnors oskuld. Vidare skriver Socialstyrelsen (2019) att kvinnors beteende är en faktor som påverkar familjens rykte och anseende. Hederskultur ska disciplinera och förebygga det som anses vara dåligt uppförande av familjen. Det kan beskrivas som att alla som lever i en hederskultur mer eller mindre är utsatta för latent våld i syfte att inte bryta mot normer och regler (ibid).
Hederskultur innefattar alltså hot om våld för att disciplinera
familjemedlemmarna och när hederskulturen inte efterföljs kan konsekvenserna bli hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen.se, 2019). Våldet kan se olika ut och socialstyrelsen har fastställt olika typer av våld enligt följande teman:
psykiskt, socialt, sexuellt och fysiskt våld. Inom de olika våldsbegreppen finns allt ifrån hot om våld, kränkningar, bortgifte, begräsningar, slag och mord. Det kan sammanfattas med att de som lever i hederskultur blir berövade sin frihet att välja hur de vill leva. Både vad gäller att välja basala och vardagliga saker som kläder, umgänge och personligt avgörande saker som utbildning och livspartner
(Socialstyrelsen.se, 2019).
Socialstyrelsen (2019) uttrycker att hederskultur inte kan begränsas till en religion, etnicitet, kultur eller ett kön. Vad som utmärker hederskultur är den kollektiva andan som strävar efter att upprätthålla hedersnormerna
(Socialstyrelsen.se, 2019).
2.1.3 Hur är skam och vanheder kopplat till hederskultur?
Ordet respekt är ett viktigt ord i hederskontexten och precis som begreppet heder värdeladdat. De är kopplade till varandra på så sätt att heder mäts och besvaras med respekt. Ju mer hederlig du är desto mer respekterad blir du (Wikan, 2009).
Att vara något som anses gott i andras och de egna ögonen är något vi, naturligt, strävar efter. Vi bryr oss om vad andra tycker men vi låter oss påverkas olika beroende på vilket samhälle vi tillhör (ibid). Detta menar Wikan (2009) är en skärningspunkt som vi möts på men som sedan delar upp oss. I Sverige är vi oberoende av vad andra tänker och tycker, vi är självgående, medans i andra samhällen, där hederskultur är vanligt, definieras hedern utifrån hur andra ser på en. Eftersom sexualitet är central i hederskultur och ska skyddas till varje pris är det begripligt att förstå hur hederskultur är obegripligt i Sverige. Ouis (2015) menar att den sexuella frigörelsens stora påverkan, i Sverige, ledde till en utveckling som radikalt förändrade de traditionella föreställningarna om
sexualitet. Dessa föreställningar är centrala och oförändrade i hederskultur och är den sexuella frigörelsen största motkraft. Därför går det inte att beskriva
hederskulturens logik utifrån svensk kontext, trots att hederskultur förekommer i Sverige, då det har skett stora förändringar i landet (Ouis, 2015).
I Mellanöstern, där hederskultur är förekommande och har straka rötter, anses kulturen härstamma från straka patriarkala traditioner. Kvinnors sexualitet är kontrollerad av familjens, till och med släktens, män. Det innebär i princip att kvinnor inte får uttrycka någon form av sexualitet för att inte skada familjens heder och försäkrar släkten det goda anseendet (Darvishpour , et al., 2010). Om hedern är skadad befinner sig hela familjen i ett tillstånd av skam och hela släkten blir vanhedrad. Det är inte handlingen i sig som är det avgörande utan bilden av det som kommer ut i offentligheten, oavsett om den är sann eller falsk, som avgör familjens rykte (Wikan, 2009).
Den kollektivistiska synen spelar en stor och avgörande roll för hur hedern är kopplad till skam och vanheder. Att värna om hedern är detsamma som att vara lojal mot sin grupp (Hussein, 2017). Den kollektivistiska synen är ytterligare en faktor som skiljer sig från det svenska samhället. Sverige är starkare präglat av en individualistisk syn och detta försvårar förståelsen av hederskontextens
komplexitet och logik. Synsättet är direkt avgörande för hur konsekvenserna av normbrytandet blir (Hussein, 2017). I ett samhälle och kultur där medborgarna inte bryr sig om vad andra tycker spelar det inte så stor roll om en person går emot traditioner, normer och regler. Personen uppmanas till självförverkligande,
utveckling och självständighet. Men i en kultur som är präglad av hur andra ser på en blir ett avvikande beteende direkt avgörande. Här fostras individen till att ta hänsyn till andra människor i sin närhet. Alla beslut som rör individen ska vara anpassade på så sätt att ingen annan i familjen påverkas negativt. Tvärtom ska alla som ingår i familjen ta del av allt gott individen har tillgång till eller införskaffar sig. Det innebär också att allt som anses vara dåligt ansvarar individen för att hålla borta från familjen. Framförallt dåligt rykte (Hussein, 2017). Vidare menar
Hussein (2107) att den kollektivistiska kulturen präglas av en religiös dominans.
Religion och tradition är överordnade individen och är kopplade till moral och samvete. Till skillnad från den individualistiska kulturen där religion är en privat angelägenhet som stannar hemma mellan fyra väggar.
2.1.4 Heder, kultur och samhälle
I alla samhällen finns det kulturer och traditioner. De normer som ingår i
samhället är över tid föränderliga. Det finns även historiska epoker som har varit direkt avgörande för olika samhällsutvecklingar. Det som till exempel var
avvikande i Sverige för mellan 50–100 år sedan, till exempel utomäktenskapliga barn eller samborelationer, är idag det normala. Att ifrågasätta detta är avvikande (Hussein, 2017). Det har alltså skett en förändring över tid. Den kollektivistiska synen, som präglade det svenska samhället förr, har idag utvecklats. Sverige har gått från ett premodernt samhälle till ett modernt samhälle. Hussein (2017)
uttrycker att i takt med industrialismen utvecklades samhället och blev modernare.
Det ledde till att individualismen fick ett starkare fäste och att samhället
sekulariserades. Det blev lättare för människor att flytta på sig och individer var inte lika bundna till sina rötter på samma sätt som tidigare. I Sverige kan vi se denna utveckling som skedde till exempel genom statens miljonprogram som syftade till urbanisering. Människor skulle kunna flytta närmare sina arbeten och miljonprogrammet skulle effektivisera flytten. Vidare menar Hussein (2017) att i takt med att människor blev mer självständiga så blev banden till familjen
ytligare. Jakten på ting blev det drivande och därför måste individen vara
fokuserad för att kunna köpa det senaste på marknaden. Individen hade ett ansvar över sina framgångar och sina misslyckanden.
I en kollektivistisk kultur ingår individen i en hierarkisk ordning vilket innebär att det alltid finns de som har hög status och de som har låg status. På topp finns det alltid en ledare. Fokus är på relationerna mellan individerna. Lyckas individen är det de andras förtjänst, misslyckas individen är det någon annans fel (Hussein, 2017). Individen föds in i en roll med på förhand uppsatta normer och regler. Alla i kollektivet hjälper till att tillsammans fostra in barnet i den förväntade rollen (Hussein, 2017). Alla vet med andra ord vad som gäller. I den individualistiska kulturen växer barnet in i sin egen roll i takt med mognad och utveckling. Det är oftast barnets vårdnadshavare som är ansvariga över uppfostran och det ges inte utrymme för utomstående att lägga sig i (ibid).
Förutom uppfostran och de normer som skiljer de olika kulturerna åt finns det ytterligare en väsentlig skillnad som också är central för hederskultur. I den individualistiska kulturen är det den rådande lagstiftningen, mänskliga rättigheter och andra juridiska principer som skyddar individens rättigheter. Dessa rättigheter är viktiga och ska respekteras. Kulturella traditioner är inte tillåtna att inskränka på mänskliga rättigheter eller andra lagstiftningar och staten och samhället ska försäkra att detta efterföljs (Hussein, 2017). Men i den kollektivistiska kulturen är det mannen som är lagen i familjen. Han har satt upp normer och regler sedan flera decennier tillbaka och gamla traditioner, regler och normer är överordnade juridiska lagar. Hussein (2017) menar även att de normer och lagar som efterföljs i den kollektivistiska kulturen ofta är oskrivna. Kollektivet vet vad som gäller.
Eftersom mannen är normsändaren, den person som skapar och inför normer och regler, i den kollektivistiska kulturen gör Hussein (2017) kopplingar till
patriarkala och religiösa normsystem och menar att det genomsyrar den kollektivistiska kulturen och bidrar till hederskultur.
2.1.5 Kvinnan och patriarkatet
Hussein (2017) beskriver patriarkat utifrån olika definitioner men samtliga definitioner pekar på att kvinnan konstrueras som underordnad mannen. Denna maktrelation försätter kvinnan i ett underläge där hon genom patriarkatet blir styrd utifrån männens behov och föreställningar. Till exempel ska hon uppföra sig exemplariskt då det speglar mannens auktoritet. Hennes sexualitet ska starkt kontrolleras för att mannen ska ha hedern i behåll. Hon ska främja männens livsvillkor på bekostnad av sina egna och krävs det våld för att upprätta
patriarkatet så är det fullt accepterat i patriarkala familjer (Hussein, 2017). Varför kvinnorna accepterar och fogar sig beror till stor del på det oskrivna lagar och regler som kvinnorna föds in i och som starkt präglar deras liv, från vagga till grav (Hussein, 2017). I den patriarkala familjen, framförallt i Mellanöstern, är det enligt Hussein (2017) så att kvinnan vet om att hon lyder under mannen. Familjen har tidigt och tydligt markerat vad som gäller. Till exempel genom att åtskilja män och kvinnor. Kvinnor äter för sig och männen för sig. Manliga besökare innebär att kvinnorna går in på sina rum. Diskussioner mellan män innebär att kvinnor håller mun. När beslut och planer ska fattas är det männen och framförallt fadern som är beslutsfattaren. Ingen annan kan rubba på denna maktordning förutom faderns far, faderns äldre bror eller en manlig släkting med högre status (Hussein, 2017). Kvinnan är familjens ansikte utåt och mannen ansvarar över att kvinnan representerar familjen på bästa sätt genom att kontrollera henne (Darvishpour , et al., 2010). En kvinna som utmanar familjens heder är skamlig och tar hedern från familjen och en kvinna som, i andras ögon, är fläckfri gör männen jämbördiga med andra respekterade män (ibid).
2.2 Lagar och riktlinjer kopplade till hederskultur
I Sverige är FN:s barnkonvention sedan januari 2020 svensk lag. Syftet är att garantera barn sina mänskliga rättigheter och att säkerställa att de inte far illa (Regeringen.se, 2020). I Sverige finns även de grundläggande fri- och rättigheter som är reglerade i regeringsformen för att skydda alla medborgares fulla
rättigheter (Regeringen.se, 2015) . Det är med andra ord statens sätt att värna om barn och unga. Grundprinciperna i barnkonventionen betonar barns rätt att få komma till tals, att barn inte diskrimineras, barnets bästa och barns rätt att få en optimal utveckling (Swärd, 2019). Men det finns även artiklar i barnkonventionen som ska skydda barn och unga. Till exempel artikel 19 som syftar till att skydda barn mot skadliga sedvänjor och hedersrelaterat förtyck (Swärd, 2019). Det innebär att barn och unga ska skyddas mot de begränsningar som hedersrelaterat förtryck kan innebära (ibid). År 2014 fick Sverige två nya lagar, kap.2 § 2 brottsbalk (1962:700) och kap 4 § 4 c brottsbalk (1962:700), i syfte att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsgifte. Men det har även tillkommit flera nya lagar sedan dess. Den senaste lagen som kom i juli 2020 gällde straffskärpning i samband med hedersbrott som innebär att hedersmotiv är en försvårande
omständighet (Nationellt centrum för kvinnofrid , 2021).
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer tidigare forskning, relevant för denna studie, att redogöras.
Studier om ungas upplevelser av sina möjligheter i en kontext av heder verkar saknas. Det finns däremot flera studier om unga som blivit drabbade av våld och förtryck. De studier som har använts visar ändå hur unga tänker om sin situation i en kontext av heder och vad situationen kan innebära för människor i
hederskultur.
3.1 Tvångsgifte och arrangerade äktenskap
På uppdrag av ungdomsstyrelsen gjordes år 2008 en kartläggning av arrangerade äktenskap i Sverige. Det resulterade i rapporten Gift mot sin vilja. Där framgår det att en hög andel unga tjejer och killar lever med begräsningar som är kopplade till hederskultur. Vidare framgår det att det i regel är familjer med utländsk bakgrund som lever efter hedersnormer. Till exempel oskuldsnormer, begränsade i valet av partner, att tjejer är mindre värda än killar och att killar i större utsträckning kontrollera sina systrar (Ungdomsstyrelsen, 2009). Unga som levde i socialt utsatta områden visade sig dessutom vara drabbade av begränsningar i högre utsträckning än andra jämnåriga. I studien framgår det att flera av de unga blir bortgifta. Antigen genom tvångsäktenskap eller arrangerade äktenskap.
Ungdomsstyrelsen (2009) skiljer på arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap och menar att det är två olika saker men betonar att arrangerade äktenskap ändå kan ses som ett tvång då de unga inte vågar säga nej eller vill behaga sina föräldrar och släktingar. Den kvantitativa undersökningen i deras rapport visade att ett högt antal unga riskerade att ingå i arrangerade äktenskap. Rapporten är visserligen gjord för över 10 år sedan men utifrån nyare forskning (Baianstovu, et al., 2019) så är problemet fortfarande aktuellt. Det framgår även tydliga samband mellan de förslag på lagändringar i rapporten och de lagändringar vi har sett i Sverige de senaste åren. Till exempel står det i rapporten förslag om att
tvångsäktenskap och barnäktenskap ska kriminaliseras. Vilket det också gjordes år 2014 (Nationellt centrum för kvinnofrid , 2021).
3.2 Heder och Rädsla
Sadem och Ferrer-Wreder (2015) har gjort en kvalitativ studie där de har undersökt familjers upplevelser och perspektiv av hederskontexten. I de flesta fallen har hederskontexten redan lett till en konflikt eller våld och i enstaka fall mord. Bland mödrar, fäder och söner till hedersutsatta intervjuades även flera unga kvinnor om sin livssituation. Sadem och Ferrer-Wreders (2015) studie visade på att det mest centrala i hederskontexten är den kvinnliga sexualitetens stränga förbud. För att säkerställa att kvinnan håller sig kysk, både bildligt och bokstavligt talat, genom sitt goda uppförande och genom oskuldkravet, vilar det latenta hotet över henne som en skugga som ständigt följer henne. Dag som natt.
Bryter hon mot förbudet är svaret repressalier (Sadem & Ferrer-Wreder, 2015).
Det mest framträdande i studien är den rädsla som beskrivs av samtliga
respondenter. Alla tillfrågade kände rädsla. Men rädslan berodde på olika saker.
De unga kvinnornas rädsla bottnade i ovisshet. Dels för att deras livssituation utifrån hedersnormerna kunde resultera till att behöva välja mellan sina föräldrar och ett liv utan hederskodex. Men också rädslan för föräldrarna, framförallt sina fäder, och deras ilska när de hade brutit mot hederskodexen. Vidare menar skribenterna att vissa av de unga kvinnorna hade levt med rädsla under hela uppväxten, de kände sig inte älskade och skyddade. När de kom till fasen att behöva välja mellan att värna familjebanden eller att leva ett liv de själva valt kom brytpunkten. Rädslan över att behöva fortsätta vara förtryck resulterade i att dessa kvinnor valde att lämna familjen.
3.3 Hederskultur och dess komplexitet
3.3.1 Heder och social utsatthet
En mer omfattande studie om heder har gjorts på uppdrag av Sveriges största kommuner. Forskarna är Baianstovu, et al. (2019). Studien resulterade i en rapport och presenterades även i bokform. Där slår författarna fast att hederskultur är omfattande och komplext. Studien innehåller kvalitativa och kvantitativa metoder som tillsammans har bidragit till omfattande empiri och datainsamling.
Författarna har genom att intervjua flera unga killar och tjejer fått en bild av hederskulturens omfattning men också en indikation om ett högt mörkertal.
Professionella verksamma inom myndigheter och andra relevanta verksamheter för studien har intervjuats och bidragit till mycket bred och djup kunskap om hederskulturens olika uttrycksformer och vilka förutsättningar och brister som förekommer i hederskontextens olika avseende och arbete.
En viktig slutsats, som berör det sociala arbetet, är att unga som lever i en
hederskontext inte är medvetna om sin utsatthet eller är mycket rädda för att söka hjälp (Baianstovu, et al., 2019). Rädslan och omedvetenheten bottnar i den lojalitet unga känner för sina föräldrar. De är även rädda för att de ska bli missförstådda av myndigheter och att situationen ska eskalera till något värre.
Vidare menar författarna att omfattningen av de begränsningar, våld och förtryck som hederskontexten innebär är värre än vad forskningen tidigare har visat. Att
sociala faktorer är bidragande orsaker till hederskultur råder det ingen tvekan om (Baianstovu, et al., 2019). Författarna beskriver sambandet genom att visa kopplingarna mellan hedersnormer och social utsatthet, utbildningsnivå,
ekonomiska förutsättningar och kulturella och religiösa övertygelser. Skillnaden är dock vilken typ av våld eller förtryck som kommer till uttryck. Är familjen till exempel välbärgad tenderar det psykiska våldet att användas i högre grad än fysiskt våld. Den som riskerar familjens heder isoleras, begränsas och
kontrolleras. I familjer med lägre inkomster är det istället det fysiska våldet som är mest framträdande. Författarna betonar även religion och utbildningsnivå. Ju starkare religiösa övertygelser desto starkare hedersnormer. Vidare menar författarna att ju högre utbildningsnivå desto mindre spelar den religiösa
auktoriteten någon roll. De menar att högutbildade som lever i en hederskontext är mer kritiska till hedersnormerna men att normerna ändå i viss mån efterföljs.
Medarbetarna i de civilsamhälleliga och offentliga verksamheterna som har intervjuats och som på ett eller annat sätt arbetar med personer och uppgifter relaterade till hederskontexten är uppdelade (Baianstovu, et al., 2019). Deras förståelse av hedersrelaterade problem, våld, förtryck och kultur skiljs åt. De olika uppfattningarna kan dels ha att göra med vilken typ av utsatthet den de möter är drabbad av och vem utövaren är. Men även utifrån vilket uppdrag och perspektiv de utgår ifrån. Detta menar författarna leder till en svår gränsdragning och skapar olika motsättningar och begränsningar. När de råder en uppdelad uppfattning försvåras identifikationen av problemet. Vidare betonar författarna att den delade uppfattningen är problematisk. Inte bara för att uppfattningen är delad utan även för att de olika uppfattningarna är ett problem i sig. Till exempel tenderar vissa uppfattningar kategorisering av individen som kan innebära en stigmatisering för både utsatt och utövare. Ett vi och dem skapas och framställer hederskulturen som något främmande. Detta tenderar att skapa diskriminering och ett förminskande av de utsatta (Baianstovu, et al., 2019). Ett annat problem som de betonar är att vissa uppfattningar reducerar hedersproblematiken till mäns våld mot kvinnor. Detta tendrar att osynliggöra andra faktorer och förövare som är relevanta för att synliggöra problematiken. Exempelvis osynliggörs kvinnliga förövare när hederskultur reduceras till mäns våld mot kvinnor trots att kvinnor i stor utsträckning utövar hedersförtryck mot familjemedlemmar (ibid).
3.3.2 Hederskulturens specifika uttryck
Hederskultur har ett specifikt uttryck som professionella behöver uppmärksamma (Baianstovu, et al., 2019). Det är normer om kön, ålder och sexuell läggning som konstant återskapas genom vidmakthållandet av normerna. Normerna är
uppbyggda på en maktordning som innebär att en man är överordnad kvinnan.
Äldre innebär ledande och heterosexualitet är den enda sexualiteten som accepteras (Baianstovu, et al., 2019). Normerna är lag i hederskontexten och positionerar individen på så sätt att alla deltar i våldsanvändandet och samtidigt begränsas de beroende på vilket kön, ålder och sexualitet de tillhör (Baianstovu, et al., 2019). Det kan tolkas som att våldsanvändandet i hederskontexten som alla deltar i, även de utsatta och begränsade, är de normer som de tillsammans
reproducerar och fogar sig efter. Till exempel när de utsatta och begränsade ställer samma krav på yngre syskon eller tillämpar normerna på sina barn när de själva blir föräldrar. Baianstovu, et al. (2019) menar att uppmärksammandet av det specifika uttrycket möjliggör ett omfattande perspektiv av fenomenet som
inkluderar alla offer och förövare. Både kvinnor och män. Det specifika uttrycket
innebär också att vi får en djupare förståelse och kan förstå hur våldsanvändandet innebär ett sätt för individen att bli accepterad och få tillgång till olika resurser i form av exempelvis social gemenskap, stöd eller hjälp av gemenskapen. Det specifika uttrycket kan exempelvis tolkas som att en man bestämmer i familjen.
Men om en man saknas så kan den äldsta kvinnan bestämma i familjen. Finns det en man som är homosexuell eller visar tecken på feminina drag så är det med stor sannolikhet inte han som bestämmer oavsett om han är äldst i familjen. Vidare menar författarna att rädslan för skam är så central i hederskontexten och bidrar till att de som ingår i gemenskapen, utsatta som förövare, fogar sig och accepterar normerna för att undvika skam.
3.3.3 Samhällsinsatser
Samhällsinsatserna för de som lever i en hederskontext beskrivs i studien som framgångsrika och bristfälliga. Det som utmärker sig som fungerande och som leder till goda resultat är goda relationer. Detta skapas, enligt författarna, när yrkesverksamma och de utsattas relation bygger på lojalitet, individens behov i centrum och individanpassat bemötande. Då har insatserna kunnat utvecklas på så sätt att det kommer till den utsattas nytta. Författarna uttrycker att
förutsättningarna för denna typ av relationsskapande är att de yrkesverksamma ,som individerna träffar, är medvetna om hedersutövandets komplexitet och har god kännedom om sitt handlingsutrymme inom sin profession (Baianstovu, et al., 2019). Med andra ord vet de var gränserna går och vad de är förmögna att göra.
De är uppmärksamma på fördomar om stereotyper och insatta i hedersutövandets praxis. Författarna uttrycker att flera av dessa relationer har skapats på skolan mellan skolkuratorer och elever. Därför menar de att skolan är en viktig plats att nå ut på till utsatta då det kan vara avgörande för vidare hantering av ärendet.
Det som fungerar mindre bra och som har inneburit trauma och andra förnödenheter för unga i en hederskontext är när professionella och
yrkesverksamma har agerat självständigt och utan att ta hänsyn till de berörda parterna. Arbetet och insatserna har bedrivits utifrån akuta och tillfälliga lösningar och det har saknats stödinsatser för ett fortsatt och långsiktigt arbete. Till exempel har det inneburit traumatiska avbrott mellan utsatta och deras familjer. Avbrotten har varit mot den utsattas vilja och har i vissa avseenden bidragit till att den utsatta har hamnat i en ännu mer riskabel situation (Baianstovu, et al., 2019). Till exempel nämner författarna att yrkesverksamma har kontaktat föräldrar bakom ryggen på ungdomarna för att de tror att de har en plikt att tala om saker som framkommit till föräldrarna. Det skulle till exempel kunna vara att unga uppgett att de vill flytta hemifrån då de känner sig begränsade, att de inte har tillräckligt mycket frihet. Detta kan ha kommit till föräldrarnas kännedom genom exempelvis socialtjänsten. Då kan föräldrarna ha svarat på detta genom att skuldbelägga den unga för att ha gått bakom ryggen på föräldrarna. Författarna tar upp ett exempel om en som flögs till hemlandet och blev bortgift till följd av att myndigheter kontaktat familjen när de istället skulle sett till barnets bästa. Vidare menar
författarna att de mest framträdande bristerna beror på avsaknaden av kunskap om hederskontextens komplexitet och hederskonstellationsens invecklade natur. Det resulterar i misstag från myndigheternas sida som blir påtagliga och negativt avgörande för de drabbade. Vidare uttrycker författarna att insatser efter
uppbrotten, som boende och stöd, saknas markant och innebär att många utsatta inte få den hjälp de behöver. Inte heller vågar de söka den hjälp de har rätt till då lösningar på problemet saknas (Baianstovu, et al., 2019). Här betonar författarna
att de som lever med hedersnormer är minst benägna att söka hjälp och stöd från myndigheter. Mot bakgrunden av detta går det att konstatera att det finns
tillfälliga insatser i ett inledande skede men att det saknas insatser som långsiktigt ger de utsatta skydd och trygghet. Författarna framhåller att bristerna är relaterade till okunskap och avsaknaden av resurser.
3.3.4 Inneslutning och mobilitet
Studien som Baianstovu, et al. (2019) har gjort är som tidigare nämnt mycket omfattande och innehållsrik. För att sammanfatta resultatet använder de två betydelsefulla begrepp. Inneslutning, som de definierar som orsak, och mobilitet, som de definierar som en av lösningarna för att motverka hedersnormerna. Kort sagt hävdar de att hederskontexten har en inneslutande struktur som bidrar till att de som lever i en hederskontext marginaliseras, av gemenskapen, och blir
beroende av varandra. Detta leder till att normerna får grogrund och fortsätter att vara aktuella i hederskontexten och överordnade juridiska lagar, regler och rättigheter som samhället står för. Mobiliteten som författarna beskriver som lösningen är de möjligheter som skapas av ekonomisk och social rörlighet och som kan urholka hedersnormerna och reproduceringen av dessa. Till exempel kan en ny gemenskap som skapas i nya sociala sammanhang innebära att individen kan identifiera sig med andra utanför sina egna (Baianstovu, et al., 2019).
Vidare menar författarna att vara en del av en annan gemenskap inte är tillräcklig utan individen behöver bli delaktig och bekräftad för att en lyckad utveckling ska ske. De illustrerar detta med att beskriva att en individ som arbetat och är
självförsörjande inte nödvändigtvis urholkar hedersnormerna men att
betydelsefulla och sociala relationer på en arbetsplats ,utanför primärgruppen, kan bidra till en utvecklig som förstärker ens identitet bortom kontroll, förtyck och normer.
Sammantaget visar tidigare forskning att hederskultur bidrar till rädslor, social utsatthet och till olika typer av förtryck. Ungas möjligheter verkar inte behandlas utifrån hederskultur utan endast utifrån hedersförtryck. Det verkar saknas studier som behandlar fenomenet utifrån att unga accepterar eller motiverar hederskultur.
Tidigare forskning avspeglar inte alla röster i hederskultur utan det tycks finnas ett glapp mellan hederskultur och hedersförtryck som inte kommer fram trots att det förekommer och som min studie kommer visa.
4. Teori
I detta avsnitt kommer socialkonstruktivism att beskrivas. Då uppsatsen har en induktiv ansats har flera olika teorier beaktats för att söka efter förståelse, kopplingar och förklaringar av empirin. Det går att använda flera intressanta perspektiv som exempelvis lyfter fram faktorer som förklarar olika maktordningar och könsroller i hederskultur eller ett kulturperspektiv som skapar en förståelse för hedersnormers existens och hur de reproduceras. Men jag har valt
socialkonstruktivism som förklaringsmodell. Utifrån respondenternas livsvärld, som framkommer genom den kvalitativa undersökningen, finns det skäl att använda denna teori som förklaringsmodell då respondenternas berättelser förstärker teorin om socialkonstruktivism. Teorin begripliggör respondenternas berättelser genom en vetenskaplig förklaring på det komplexa fenomen de är del av.
4.1 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivistisk teori går ut på att undersöka hur ett fenomen i ett samhälle växer fram, vilka föreställningar fenomenet inrymmer och hur fenomenet
legitimeras och åtgärdas (Sahlin, 2013). Payne (2008) beskriver att social verklighet enligt den socialkonstruktivistiska teorin är en social kunskap som består av hur vi människor interagerar med varandra och att vi formas därefter.
Det betyder att ingen kunskap kan vara objektiv och att vi formas utifrån vår sociala, kulturella och historiska kontext som blir vår referensram när vi förstår, uppfattar och kommunicerar med varandra. På samma sätt konstrueras sociala problem. Det innebär att sociala problem kan variera och förändras beroende på vem, var, när och hur ett problem konstrueras (Payne, 2008). Men Payne (2008) och Sahlin (2013) betonar att det finns fysiska och biologiska faktorer som är objektiva. Till exempel så föds individer in i en familj som var upprättad långt innan individen föddes och som individen inte kan påverka. Men hur individen sedan påverkas av familjen är däremot inte objektiv utan individen är en produkt av den sociala världen hon samspelar i.
Det socialkonstruktivistiska perspektivet är kritiskt till hur sociala
samhällsproblem konstrueras då perspektivet ifrågasätter huruvida sant problemet är i förhållande till hur det har uppdagats (Sahlin, 2013). Till exempel beskriver Sahlin (2013) att det finns en risk att det vi grundar antagandet på är missvisande.
Det konstrueras utifrån våra föreställningar och den kontext vi befinner oss i. Det kan innebära att föreställningar avspeglar något som inte är objektivt då de är kopplat till vår individuella tolkning som är baserad på vår sociala värld. När ett problem definieras utifrån det finns det en risk att föreställningarna om problemet blir direkta sanningar vilket egentligen inte motsvarar verkligheten och att det är föreställningarna som är det egentliga problemet. Sahlin (2013) går ytterligare ett steg och uttrycker att ett socialkonstruktivistiskt synsätt om föreställning innebär att en föreställning om något inte är mer korrekt än ett annan. För att illustrera detta beskriver hon att ett socialt problem som exempelvis våld ökar i samhället kan förstås genom två helt olika föreställningar och utan att våldet i sig har ökat.
Sahlin (2013) menar att en föreställning kan vara att det finns en rädsla över att våld i samhället har ökat men att det likaväl skulle kunna vara att det finns en ilska över att våldet i samhället har ökat. Författaren menar att det dels är två helt olika föreställningar om ett socialt problem men också att det sociala problemet som är konstruerat, våldet i samhället ökar, inte behöver vara sant men att
föreställningarna existerar och att det är det som egentligen blir det sociala problemet (Sahlin, 2013).
Payne (2008) hävdar också, enligt det socialkonstruktivistiska perspektivet, att sociala problem i sig inte är problematiska. Det problematiska är att problemen skapas genom att någon, till exempel en social grupp, myndighet eller institution i samband med det sociala problemet hävdar eller definierar problemet. Här menar Payne (2008) att den socialkonstruktivistiska teorin utgår från att ett socialt problem uppstår genom att en social grupp, genom exempelvis massmedia, definierar ett socialt problem. Debatten konstruerar ett socialt problem, som får genomslag och erkännande och som därefter kräver politiska åtgärder och sociala interventioner. Sahlin (2013) menar att hur sociala problem konstrueras avgör hur problem ska lösas. Det innebär i förlängningen att oberoende om ett problem faktiskt är ett problem så ska det lösas eftersom samhället kräver att sociala problem åtgärdas (ibid).
Både Payne (2008) och Sahlin (2013) hävdar utifrån den socialkonstruktivistiska teorin att sociala problem konstrueras utifrån föreställningar som leder till obefogade rädslor eller andra overkliga uppfattningar och används sedan som argument för att fatta beslut och åtgärder. Detta menar dem skapar
felbedömningar, exkluderingar och dåliga lösningar till det verkliga problemet.
Socialkonstruktivister menar att förståelsen, för komplexa mänskliga fenomen, kräver grundlig utforskning som tar hänsyn till alla möjliga aspekter av
fenomenet. Först då kan vi få en helhetssyn av den komplexitet som samspelet mellan människor, som sociala varelser, är. Då kan vi även ta hänsyn till den tysta kunskapen, den riktiga förståelsen för vår sociala struktur, som inte går att
formulera eller mäta men som är verklig och har en stor betydelse för individen och hur individen uppfattar sin livsvärld (Payne, 2008).
Det är viktigt att lyfta fram teorins styrkor och svagheter för att hela tiden vara medveten om det inte finns en enda sanning. Sanningar har alltid mer än en sida precis som den konstruktivistiska teorin antyder. Sahlin (2013) beskriver att ett samhällskritiskt perspektiv, som den socialkonstruktivistiska teorin, riskerar att förminska problem och andra människors lidande då teorin ifrågasätter huruvida problemet uppkom. Detta kan resultera i att vi enbart fokuserar på föreställningar om problem och uppkomsten av problemen istället för att utvecklas, hitta
lösningar och uppnå förändring.
5. Metod
I detta avsnitt kommer valet av metod att presenteras. Urval och metodens styrkor och svagheter kommer att belysas och de etiska principerna kommer att
redogöras. Hur materialet har analyserats kommer också att framgå i detta avsnittet. Eftersom studien gjordes under en pandemi, med risk för att
smittspridningen ökade vid fysisk kontakt, kommer en kort redogörelse för varför fysiska intervjuer genomfördes i undersökningen.
5.1 Val av metod
För att besvara hur unga tjejer och killar upplever sina möjligheter i livet användes en kvalitativ metod. Eliasson (2018), Alvehus (2019) och Ahrne &
Svensson (2015) menar att kvalitativ metod fångar upp fenomen på djupet och besvarar frågor som utgår ifrån hur någon annan tänker, känner och upplever olika fenomen. Det finns olika kvalitativa metoder att samla in empiri på (Ahrne &
Svensson, 2015). I denna studie användes intervjuer. Intervjuer är den bästa metoden att samla in andra individers subjektiva upplevelser, tankar och känslor på. Det handlar helt enkelt om att fråga (Alvehus, 2019). Att skapa en förståelse för den andra personens livsvärld kan ske när vi tillåter oss att lyssna på den andra personens tolkning av den sociala värld den lever i (Aspers, 2011). Genom att lyssna in andra individers livsvärld går det att begripliggöra hur ett handlande eller agerande förhåller sig till individens tankar, känslor och erfarenheter (Rennstam & Wästerfors, 2015). Men intervjuer innebär också flera
problematiska faktorer och kräver noggrann planering. Därför är metoden i sig inte helt enkel. Dessutom pågår en pandemi i Sverige där folkhälsomyndigheten uppmanar till att hålla avstånd för att minska smittspridningen i samhället. Därför ska jag under nästa rubrik förklara hur och varför jag utförde fysiska intervjuer.
Det finns flera olika sätt att utforma intervjufrågor på. Det som skiljer metoderna åt är strukturen (Alvehus, 2019). I denna studie används semistrukturerade frågor.
Syftet med semistrukturerade frågor är att ge respondenten möjligheten att få beskriva sin livsvärld i ett mellanmänskligt möte (ibid). Genom att utgå från tre olika teman, hederskultur, barndom och framtid, kopplade till studiens
frågeställningar upprättades en intervjuguide med ett antal frågor (se bilaga 3) som användes under intervjun. Alla frågor blev inte aktuella men fanns med för att inte riskera att intervjun tappade fokus på det som skulle undersökas och fungerade som ett stöd (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I semistrukturerade intervjuer är det inte antalet frågor som är det väsentliga. Tvärtom kan för många frågor leda till att fokus läggs på att hinna besvara alla frågor och att samtalet istället börjar likna ett förhör. Då förlorar den semistrukturerade intervjun sin kärna vilket är ett produktivt samtal mellan de berörda parterna (Alvehus, 2019).
Alla intervjuer spelades in i syfte att vara närvarande till det som blev sagt. Om vi hade varit två skribenter hade det varit bättre att en ställde frågorna och att den andra hade antecknat intervjuerna (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Genom att vara närvarande under intervjuerna är det lättare att ställa följdfrågor (Alvehus, 2019). Att spela in intervjuer underlättar även när citat ska användas i studien. Det bidrar till att citaten blir korrekta då inspelningarna går att lyssna på flera gånger och då går det att säkerställa att det som skrivits är korrekt i förhållande till vad som har sagts (Eliasson, 2018). Att ge utsagor en skriftspråklig dräkt kan underlätta läsningen och samtidigt belysa kärnan av innehållet (Theodorsson, 2020). I min studie har flera citat använts men för att komprimera citaten så har stakningar, vissa upprepningar och andra irrelevanta ord varsamt tagits bort.
Citaten har inte ändrats till spårriktig svenska men vissa ord som kan identifiera personen bakom uttalandet har tagits bort eller ersatt av etiska skäl, mer om det finns under rubriken gällande etik. Exempel på ord som har bytts ut är namn på de länder respondenterna ursprungligen kommer ifrån och den religionstillhörighet de har. Då har ordet ersatts av hemland, land och etnicitet. Religionstillhörigheten benämns endast som religion.
5.2 Fysiska intervjuer under en pandemi
I samråd med min handledare, Aje Carlbom, fattade jag beslutet om att utföra fysiska intervjuer. Ett antal elever intervjuades på skolan där jag tidigare hade gjort min verksamhetsförlagda utbildning. Eftersom syftet var att undersöka hur
unga killar och tjejer ser på sin uppväxt och sina möjligheter i livet i en kontext av heder kändes ämnet för känsligt för att behandlas över digitala plattformar som exempelvis Zoom. För att undvika tekniska störningar som kan uppkomma vid digitala intervjuer och för att minimera att respondenterna distraherades
övervägde jag fysiska intervjuer. Ett annat alternativ hade varit telefonintervjuer.
Men det riskerade att samtalet kunde bli opersonligt och obekvämt. Att göra det bekvämt för den som ska intervjuas förebygger maktobalans och tankar kan utbytas på ett mer obehindrat sätt (Aspers, 2011). Vidare kändes det mer rättssäkert att samtala om ett känsligt ämne i en miljö som kändes trygg för den intervjuade och där vi kunde samtala bakom stängda dörrar. För att motverka smittspridning och för att förebygga alla hälsorisker som det fysiska mötet i dessa tider kunde innebära vidtogs flera åtgärder.
Till att börja med godkände skolans huvudman att intervjuerna genomfördes fysiskt på skolan. Huvudmannen bistod med en lämplig lokal som hade goda möjligheter till att lufta rummet och att vi kunde hålla minst två meters avstånd mellan varandra. Det vistades aldrig fler än två personer i rummet under hela intervjuprocessen. Förutsättningen för intervjun var att både intervjuaren och att den som intervjuades inte visade några som helst sjuksymptom. Munskydd och desinfektionsmedel erbjöds och användes under intervjun.
5.3 Urval
Forskningsfrågan och metoden är avgörande för vilket urval som ska göras (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015) och var urvalet ska hittas (Ahrne &
Svensson, 2015). Eftersom idén till studien växte fram under den
verksamhetsförlagda utbildningen och som ett resultat av interaktionen mellan mig och eleverna var det rätt givet var jag skulle välja urvalet. Att utföra en studie i en enskild miljö som är bekant kan vara praktiskt och skapar kontinuitet i studien (Ahrne & Svensson, 2015). Eftersom jag redan kände till miljön sedan innan och flera av eleverna hade gjort uttalanden som går att koppla till hederskontexten blev dessa personer och uttalanden intressanta för denna studie. Utifrån denna erfarenhet kunde jag göra ett strategiskt urval. Ett strategiskt urval innebär att välja ut specifika individer som har erfarenheter av det som ska undersökas och som tämligen kan besvara studiens frågeställningar. Genom att vara strategisk i sitt urval kan relevant information komma fram (Alvehus, 2019).
Det krävs flera intervjuer för att samla in ett material som säger mer än bara personliga åsikter (Carlsson & Carlsson, 2020). För att få tillräckligt med material att analysera planerade jag att utföra sex olika intervjuer. Då ett
strategiskt urval innebär ett aktivt val (Carlsson & Carlsson, 2020) kunde alla som skulle intervjuas väljas ut utifrån att de levde i en hederskontext. Ett aktiv val kan också leda till en spridning mellan urvalet enligt Carlsson & Carlsson ( 2020).
Därför möjliggjorde det strategiska urvalet till variation baserat på hur de som valdes ut tidigare hade uttryckt sig under praktiken. Syftet var att försöka fånga in flera synsätt bland de unga som lever i en hederskontext. Därför valdes 3 personer som uttryckt sina åsikter om hederskultur och 3 som inte hade gjort några
uttalanden alls. För att få ytterligare spridning i urvalet undersöktes både killar och tjejers upplevelser. Därför fördelades intervjuerna på så sätt att tre killar och tre tjejer intervjuades.
5.4 Metodens styrkor och svagheter
Kvalitativa metoder, i form av semistrukturerade intervjuer, kan som tidigare nämnt fånga in ett djup som innefattar andra personers livsvärld. Men då
intervjuer är tidskrävande är det svårt att genomföra tillräcklig många intervjuer på kort tid. Ett fåtal intervjuer är inte representativt för en stor grupp. Det går alltså inte att göra generella slutsatser och få en bredd på studien med begränsad mängd data. Då krävs det istället kvantitativa metoder (Eliasson, 2018). Då huvudsyftet i denna studie var att undersöka ungas upplevelser lämpade sig metoden väl. Eftersom den subjektiva upplevelsen var i fokus var det inte av vikt att generalisera eller utföra statistik och fånga en bredd. Enskilda intervjuer kan möjliggöra att tysta röster framträder (Alvehus, 2019). Respondenterna som inte hade uttryckt sig tidigare fick nu möjligheten att berätta och dela med sig av sina tankar.
Semistrukturerade intervjuer kräver att intervjuaren är närvarande och samtidigt skarpsinnig. Att ställa följdfrågor och uppmuntra den som blir intervjuad att berätta mer är nyckeln till en bra semistrukturerad intervju (Alvehus, 2019). Men det är viktigt att vara uppmärksam på intervjuareffekten (Eliasson, 2018). Om intervjuaren är för aktiv i intervjun kan resultatet bli missvisande då intervjuaren styr samtalet. Därför uppmärksammades detta under intervjun genom ett
empatiskt förhållningssätt och att den intervjuade var huvudpersonen (ibid).
Att inhämta ett urval från en enda miljö är praktiskt men också begränsat (Ahrne
& Svensson, 2015). Det riskerar ett för entydigt svar som bli svårt att jämföra md något annat (ibid). Därför kan det finnas en risk med att enbart inhämta ett
material från en specifik miljö. I denna studie är det gymnasieelever på en specifik gymnasieskola som har intervjuats. Här är det viktigt att belysa att
gymnasieskolan är en frivillig skolform som elever söker sig till. Det kan innebära att de som går på skolan kan vara likasinnade och att det i sig tenderar till ett entydigt resultat. En annan risk är att ett strategiskt urval kan bli för strategiskt (Alvehus, 2019). Då kan det finnas risk för att andra intressanta individer för undersökningen inte synliggörs (ibid).
I detta fallet har det strategiska urvalet inneburit ett aktivt val där de som skulle intervjuas noga har valts ut i syfte att besvara frågeställningarna. Men det har även inneburit en risk för att individer som inte alls har uttalat sig har osynliggjorts. Det innebär att flera individer kan ha varit intressanta men inte uppmärksammats för att de till exempel har varit för rädda, blyga eller ointresserad av att uttala sig om att de lever i en hederskontext. De kanske hade ingått i studien om ett
slumpmässigt urval, som är dominerande i kvantitativ forskning, hade använts (Alvehus, 2019).
5.5 Metodanalys
Alla intervjuer transkriberades direkt efter att intervjuerna hade genomförts för att göra transkriberingen så effektiv som möjligt. Transkriptionerna skrevs sedan ut på papper för att analyseras. Alvehus (2019) menar att det är ett första steg i analysen men Rennstam & Wästerfors (2015) uttrycker att analysen börjar vid intervjutillfället i samband med att intervjuaren tolkar och ställer följdfrågor.
Under intervjun blev det viktigt och utmanande att lyssna på respondenterna för att ställa följdfrågor och samtidigt förhålla sig empatiskt och saklig. Därför var
analysen i gång redan vid intervjutillfället för processen innebar att jag fick tolka respondenternas svar men även bekräfta om jag hade förstått respondenterna korrekt och be om förtydligande om min tolkning inte överensstämde med respondenternas uttalanden.
Genom att sortera upp det kvalitativa materialet utifrån innehållet går det att få ordning på materialet (Rennstam & Wästerfors, 2015). Men det krävs en
noggrann bearbetning för att se vad intervjun försöker visa. Exempelvis kan olika teman som är återkommande bli tydliga och vara av stor vikt för att komma vidare i analysen (Rennstam & Wästerfors, 2015). Genom att ha läst transkriptionerna flera gånger blev det möjligt att upptäcka mönster, plocka ut teman och sorterar materialet utifrån vad de olika intervjuerna visade. Rennstam & Wästerfors (2015) menar att ett sorterat material är en förutsättning för att sätta materialet i ett sammanhang. Det visade sig under analysen då det underlättade arbetat med att koppla materialet till frågeställningarna.
Att komprimera det insamlade materialet i en kvalitativ studie är ett måste för att göra materialet hanterbart (Rennstam & Wästerfors, 2015). Det går helt enkelt inte att ha med allt material i den färdiga uppsatsen. Materialet kan reduceras genom att identifiera olika kategorier. De kategorier som är relevanta för studien används och det som inte är av lika stor vikt kan uteslutas (Rennstam &
Wästerfors, 2015). Genom att identifiera och sammanställa olika kategorier som kunde kopplas till studiens frågeställningar, tidigare forskning och prövas mot teoretiska ramverk blev det lättare att välja bort material som inte var relevant eller banbrytande. Slutligen behöves en argumentering för vad empirin har för samhällsvetenskapligt värde (Rennstam & Wästerfors, 2015). Detta görs genom att presentera vad empirin har visat och hur det är kopplat till tidigare forskning och vald teori. Eftersom uppsatsen har en induktiv ansats, vilket betyder att empirin först är insamlad och sedan kopplad till teori (Alvesson & Sköldberg, 2017) presenteras resultatet utifrån det. Det innebär att resultat och analys utgör en sammanfattande text och citat från empirin. Detta kopplas därefter till den valda teoretiska förklaringsmodellen, socialkonstruktivistisk teori och tidigare forskning.
5.6 Forskningsetiska överväganden
Forskning är essentiell för en ständig samhällsutveckling. All forskning ska hålla hög kvalitet och fylla ett nödvändigt syfte. Det kallas forskningskravet
(Vetenskapsrådet, 2017). Med forskningskravet kommer ett individskyddskrav.
Det innebär att kvalitativa undersökningar som utförs på samhällsmedborgare kräver god forskningsetik. Individen ska skyddas och respekteras under och efter processen (Vetenskapsrådet, 2017).
Individskyddkravet innefattar fyra olika krav för att skydda
undersökningsdeltagaren (Vetenskapsrådet, 2002). Första kravet är
informationskravet som innebär att den som ska delta i undersökningen ska få en tydlig och fullständig information om vad undersökningen innebär. Det vill säga vad undersökningen har för syfte, hur materialet ska presenteras och användas och hur undersökningen kan komma att påverka den som deltar. I informationskravet ingår även att deltagaren blir informerad om att den när som helt kan avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). I syfte att fullfölja informationskravet i
denna studien utformades ett informationsblad (se bilaga 1) som tilldelades de personer som medverkade. Det andra kravet är samtyckeskravet. Vilket innebär att den som medverkar i undersökningen ska lämna sitt fulla samtycke och samtidigt ha möjligheten att när som helts avbryta sin medverkan utan att ansvara över konsekvenserna som avhoppet kan innebära (Vetenskapsrådet, 2002).
Samtliga deltagare i undersökningen fick möjligheten att skriva under en samtyckesblankett (se bilaga 2) men majoriteten valde att lämna ett muntligt samtycke i samband med intervjun. Eftersom samtliga deltagare i denna studie var 18 år krävdes det inte något samtycke från deras vårdnadshavare.
De resterande två kraven i individskyddskravet är konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Att värna om deltagarnas konfidentialitet är en huvudprincip som syftar till att skydda individens integritet (Vetenskapsrådet, 2002).Vidare menar vetenskapsrådet (2002) att känsliga uppgifter ska skyddas och att individerna i undersökningen inte ska vara möjliga att identifiera. Det betyder att alla detaljer som kan avslöja individen behöver justeras för att ingen koppling ska kunna göras (ibid). För att skydda deltagarnas identitet i denna studien är alla uttalanden anonyma under fingerade namn. I syfte att skydda deltagarnas integritet är känsliga detaljer som kan kopplas till individens identitet borttagna.
Nyttjandekravet innebär att all insamlad material ska begränsas till att tjäna forskningssyftet. Det innebär att materialet exempelvis inte får användas i marknadsföringssyfte (Vetenskapsrådet, 2002). Allt material som framkommit under denna studie i form av intervjuer används enbart i studien och ska raderas när uppsatsen är godkänd. Inspelat material ska förvaras enligt forskningsetiska principer (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Därför förvarades materialet i ett kassaskåp som endast intervjuaren hade tillgång till.
Sammanfattningsvis innebär god forskningsetik en balansgång med vad som är nödvändigt, rimligt och har minst skadlig verkan för alla medverkande i
undersökningen (Vetenskapsrådet, 2017). Därför har min studie anpassats efter detta genom att respektera varje deltagares integritet, anonymitet och
respondenterna har uppmanats att endast delta helt frivilligt med vetenskapen om att de när som helst kan avbryta.
6. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras empirin för denna studie. Resultatet är uppdelat i tre olika teman och följer intervjuguidens teman hederskultur, barndom och framtid. Varje tema har minst en kategori som har identifierats i materialet och som har fokuserats på i analysen. Resultatet presenteras i form av en
sammanfattande text av vad som har framgått av temat och kategorin. Därefter exemplifieras några relevanta citat som sammanfattningen bygger på för att slutligen analyseras genom att koppla till tidigare forskning och teori.
6.1 Hederskultur
6.1.1 Omtanke
Samtliga respondenter beskrev att de levde i en hederskultur och att hederskultur var vanligt i det land eller kultur de ursprungligen kom ifrån. Hederskultur förklarade samtliga respondenter som regler föräldrarna använde sig av för att
