DEL I ENTREPRENÖREN, BARNET OCH LÄRANDET
7. Barn, lärande och entreprenörskap
I detta kapitel förs ett sammanfattande resonemang kring det som behandlats i kapitlen 4, 5 och 6. Här redovisas vilka diskursiva förändringar som skett i de olika läroplanerna när det gäller synen på undervisning, barn samt skolans för- hållande till samhället. Dessutom diskuteras begreppet ”entreprenörskap” och dess förhållande till undervisning.
De tidiga idéerna kring undervisning som byggde på frihet, intresse och var- dagslivet som utgångspunkt kom redan under 1700- och 1800-talen, utveckla- des under 1900-talet och är tydligt utskrivna i vår tids läroplan Lpo 94. Redan i
Lgr 62 förespråkas en undervisning som ska knyta an till verkligheten och byg-
ga på elevers egna erfarenheter och iakttagelser. Skolans verksamhet betraktas alltså inte som en verklighet trots att skolan ska vara en del av samhället. För att göra skolan mer verklighetsanknuten talas det om vikten av att undervis- ningen ska innehålla vardagsfärdigheter och vardagskunskaper.
I de olika läroplanerna har flera diskursiva förändringar skett. Diskursen kring undervisning har gått från att vara gemensam och styrd till att skolorna fått mer frihet och därmed även ett större ansvar att själva utforma undervisningen utifrån läroplanens mål och riktlinjer. I Lgr 62 och Lgr 69 fanns begreppen ”grundkurs” och ”överkurs” för att garantera det gemensamma, medan Lgr 80 talade om en obligatorisk kurs. Det fanns således en tydlig diskurs kring en undervisning som skulle gälla samtliga elever. I och med ett ökat självstyre får skolorna i enlighet med Lpo 94 frihet att själva välja vilka vägar de ska gå för att eleverna ska uppnå målen, men skolan har ansvar för att eleverna når de uppställda målen.
När det gäller förhållandet lärare – elev har den diskursen förändrats från att utgå från envägskommunikation till att plädera för tvåvägskommunikation. Lärarens tidigare förmedlande roll har omskapats till handledande. Lärare och elever ska i allt större utsträckning, i dialog planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Ensidig katederundervisning är utesluten i denna diskurs. Elevers delaktighet i verksamheten förutsätts och en maktförskjutning från lärare till elev eftersträvas. Eleven betraktas både som individ och som en del i ett socialt sammanhang. Diskursen kring barn utgår från individens förutsättningar och behov och sam- verkan mellan elever har hela tiden varit betydelsefull. Det talas i samtliga läro- planer om det aktiva barnet, men diskursen har förändrats från en mer opreci- serad syn på vad som menas med det aktiva barnet till att tydligare gälla elevers aktiva deltagande i undervisningens innehåll och form. Ett aktivt barn är ett barn som ges möjlighet, genom frihet och ansvar, att bli mer delaktig i under-
visningen och dessutom att själv utveckla sitt sätt att lära. Eleven förutsätts ta ansvar inte bara över sig själv utan även över andra. Elevers valfrihet har utgått från det fria valet av studieväg mot en allt större frihet att ta egna initiativ till ett eget val av skola.
Skolan har gått från att vara centralt styrd till att bli decentraliserad och självstyran- de, och dess roll som politiskt redskap har blivit alltmer betydande. Samverkan mellan hem, skola och samhälle är en av grundstenarna i grundskolan. Skolans uppgift har förändrats från att fostra och leda eleverna in i arbetslivet till att förbe- reda dem till ett föränderligt och osäkert samhälle. Diskursen har förändrats från en rekommendation hur denna relation bör vara utformad, där det tidigare främst handlat om att föräldrar kan få vara med att utforma regler på skolan, till föräldrars rätt till delaktighet och inflytande över undervisningens innehåll och form. Samver- kan med närsamhället har också varit betydelsefull. Skolan har hela tiden uttryckt ett behov av ett samarbete. I Lgr 80 blev det ett krav och i Lpo 94 är denna samver- kan en förutsättning för undervisningens kvalitet.
Det finns tydliga kopplingar mellan pedagogik och psykologi. Behaviorismen och kognitivismen har på olika sätt kommit med bidrag som påverkat under- visningen under olika tidsperioder. Gemensamt för dem är att de framhåller att alla barn har olika drivkrafter som i sin tur påverkar utvecklingen. Motivation är en viktig drivkraft i allt lärande. För skolans del handlar dessa kunskaper till stor del om hur olika arbetsmetoder kan utvecklas och vilka krav det går att ställa på barn utifrån deras mognadsnivåer. Intresset för hur barn utvecklas och lär är ständigt en utgångspunkt i diskussioner kring arbetssätt och arbetsmeto- der. Utifrån motivation och nyfikenhet ska barns intressen utvecklas.
Skolans utveckling påverkas alltmer av marknadskrafterna ute i samhället och skolan har inlemmats mer och mer i en marknadsanpassad diskurs. Begrepp och arbetsmetoder som tidigare var tydligt kopplade till näringslivet har nu blivit en del av skolans retorik och praktik. Marknadsföring av skolor och kon- kurrensen dem emellan har ökat i och med föräldrars rätt att själva välja skola. Begreppet ”frihet” omfattar i allt högre grad skolornas ”kunder” och allt mind- re de enskilda skolorna. Skolorna å sin sida ska inte bara marknadsföra sig, de ska även kunna uppvisa resultat och därmed granskas från både föräldra- och myndighetshåll. Aktörer utanför skolan ses som alltmer betydelsefulla i utveck- lingen av skolans verksamhet. Detta skulle kunna jämföras med Foucaults be- grepp ”governmentality”, rationaliteter för styrning.416 Foucault använder go-
vernmentality när han vill beskriva vilka idéer som styr människor eller verk- samheter. Avsikten är att styra och vägleda mot den välfärd som eftersträvas, i
416 Michel Foucault, “Governmentality”, The Foucault effect: Studies in governmentality, red. Graham Burchell, Colin Gordon & Peter Miller (London: Harvester Wheatsheaf, 1991b), 87-88.
det här fallet en politisk styrning som reglerar och kontrollerar en verksamhet och där inflytande och delaktighet är viktiga delar.
Begreppen ”entreprenör” och ”entreprenörskap” har väckt många frågor. Det finns en fascination kring entreprenören som person. Den bild som målats upp visar en person som är något av en övermänniska Det fundament som entre- prenören anses stå på är handlingskraft. Entreprenören är en person som före- tar sig något, är beredd att ta risker och står för nyskapande av något slag. De- finitionsproblematiken har varit svårlöst såväl nationellt som internationellt. Bilden av entreprenören blir inte helt tydlig och kopplingen till grundskolan blir därmed oklar. Forskningens mångskiftande karaktär visar att det finns en kamp mellan olika diskurser, om vilka som har företräde till det ”sanna” kring entre- prenören. Den ekonomiska diskursen ser entreprenörskap som förändring och förnyelse men även som en affärsverksamhet. Den beteendevetenskapliga dis- kursen ser individen, de egenskaper som individen har och hur individen för- valtar dessa egenskaper som det centrala. De båda ämnesområdena ekonomi och beteendevetenskap närmar sig varandra genom att de vill betona de entre- prenöriella processerna istället för att fokusera på entreprenören som individ. Johannisson och Madsén, en ekonom och en pedagog, verkar vara de som försöker binda ihop de båda diskurserna genom att tala om den moderna ent- reprenörskapsforskningen som både innehåller former för affärsskapande och förnyelse – och lärprocesser i samspel. Dessutom finns NUTEK:s handlings- program för ungt företagande som en överlappning mellan dessa diskurser. Entreprenörens betydelse för samhällsutvecklingen anses stor och därför är det något som bedöms att både skola och samhälle har nytta av. Utbildning både
för och om entreprenörskap har vuxit fram och därmed går det att framhålla
dess relevans för hela undervisningsväsendet. Det handlar dock om två olika diskurser. Begreppen ”snäv utbildning, för entreprenörskap och yttre företag- samhet” riktas mer direkt mot ekonomi, det vill säga en företagande diskurs. Medan begreppen ”bred utbildning, om entreprenörskap och inre företagsam- het” vänder sig mot utbildning i allmänhet genom att relatera till fostran och mänskliga inre kvaliteter. Den senare diskursen kan därmed antas vara utgångs- punkten i försöken att skapa en ny diskurs kring entreprenörskap, nämligen entreprenörskap och skola. Vägen in i skolan går trots det via ekonomi, efter- som huvudsyftet med entreprenörskap är ekonomisk tillväxt och ökad syssel- sättning.
Frågan som ställdes i början av denna avhandling om vad det är i entreprenörs- kapet som skolan ser ett värde i att ta till vara kan ännu inte besvaras på ett klar- görande sätt utan entreprenörskapets roll i skolsammanhang måste utredas vida- re.
Del II ENTREPRENÖRSKAP I
SKOLAN – I ORD OCH
HANDLING
Mot bakgrund av hur entreprenören framställts samt hur undervisningen och synen på barn har förändrats, kommer följande del att behandla olika föreställ- ningar om entreprenörskap i skolsammanhang och hur dessa utformats i den praktiska verksamheten. Vad anses vara utmärkande för den entreprenöriella undervisningen, samt den entreprenöriella läraren och eleven? Hur talar man om entreprenörskap i skolan och vilka äger tolkningsföreträde?