• No results found

DEL I ENTREPRENÖREN, BARNET OCH LÄRANDET

6. Entreprenörskap och lärande

Entreprenörens betydelse för ett samhälle och intresset för entreprenören som individ har även väckt frågor som rör utbildning och lärande. Detta intresse delas av både näringslivet och utbildningsväsendet. En relevant fundering är om det går att lära sig att bli entreprenör. Detta kapitel behandlar inledningsvis idéer kring entreprenörskap och lärande, därefter förs ett resonemang kring begreppet ”entreprenör” och hur detta har sammanförts med skolan och till sist behandlas entreprenörskap som forskningsämne.

Idéer kring entreprenörskap och lärande

Den beteendevetenskapliga forskningens bidrag till att utveckla kunskaper kring individer med entreprenöriella talanger har lett till ett initierande av ent- reprenörskapsutbildningar både internationellt och nationellt i syfte att utbilda entreprenörer.382 Inom akademin kan det handla om att dels utbilda för entre-

prenörskap, dels utbilda om entreprenörskap. Det förra syftar till att stimulera individer att starta eget. Det senare syftar till att ge elever förståelse för den entreprenöriella processen som de sedan kan ha nytta av som medarbetare i olika företag, organisationer och myndigheter. Företagsekonomerna Lois Ste- venson och Anders Lundström använder sig av begreppen ”snäv” och ”bred” för att skilja mellan olika utbildningsinriktningar.383 Den snäva utbildningen

relateras till ekonomi, den breda till utbildning i allmänhet. Syftet med den breda utbildningen är att utveckla unga människor eller organisationers sätt att lära, vanligtvis baserat på begrepp som flexibilitet och kreativitet, vilka ställs i relation till den snabba sociala och ekonomiska förändring som finns i samhäl- let. Den snäva, ekonomiska skolan likställer entreprenören med individens företagande handlingar, medan den breda skolan framhåller individens före- tagsamma handlande, vilka innefattar fantasi, kreativitet, ansvar, beslutsfattande och utvecklande av idéer. Personlig utveckling och utveckling av självförtroen- de betonas.

Ekonomen Kristiina Erkkilä har i en jämförande studie mellan Storbritannien, USA och Finland studerat innebörder av begreppet ”entreprenöriell undervis-

382 Landström, 2000, 78-79.

383 Lois Stevenson & Anders Lundström, Beyond the rhetoric: defining entrepreneurship policy and its best

ning”.384 I hennes studie framkommer att engelskan använder sig både av be-

greppen ”enterprise education” och ”entrepreneurship education” när det gäll- er synen på undervisning.385 Erkkiläs slutsats är att ”entrepreneurship educa-

tion” mer direkt fokuserar på småföretagsamhet och företagande medan ”en- terprise education” har som mål att utveckla företagsamt beteende, förmågor och färdigheter som kan användas i vilken kontext som helst, inte bara inom business. Denna åtskillnad görs även i andra länder.386 När det gäller entrepre-

nörskapsutbildningar betonas att det handlar om hur lärandet sker och inte bara på innehållet i utbildningarna. Individens egen inlärningsprocess och ut- veckling anses viktig att stödja.387

De personer som i Sverige ofta förknippas med entreprenörskap och företag- samhet i skolan, och vars idéer kommit att få stor genomslagskraft, är företags- ekonomen Bengt Johannisson och pedagogen Torsten Madsén. De fick i upp- drag av Närings- och handelsdepartementet att studera möjligheter för skolning i entreprenörskap och företagande vilket resulterade i utredningen I entreprenörs-

kapets tecken – en studie av skolning i förnyelse.388 En uppgift var att utifrån begrep-

pet entreprenörskap identifiera entreprenörens personliga egenskaper. Johan- nisson och Madsén konstaterar, med hänvisning till egen och andras forskning, att entreprenörskap grundläggs i de tidiga barnaåren. De menar att det sociala samspel som entreprenörskap föds ur är det centrala och att entreprenörska- pets särdrag är att det ”speglar själva tillblivelsen av något nytt och därmed står lärandet nära”.389 Sättet att definiera entreprenörskap får naturligtvis betydelse i

praktiken, framför allt i skolsammanhang. Hur är det tänkt att entreprenörska- pet ska behandlas i grundskolan, vilken typ av entreprenör är det som eftersträ- vas, och vad kan det innebära att vara en entreprenöriell elev?

384 Kristiina Erkkilä, Entrepreneurial Education. Avhandling för doktorsexamen (New York: Gar- land Publishing inc, 2000). Erkkilä använder begreppet “entrepreneurial education” som ett paraplybegrepp för att illustrera olika entreprenöriella aktiviteter i olika undervisningskontexter, 187.

385 Erkkilä, 174, 188. Erkkilä gör denna distinktion när hon redovisar resultaten från de olika länderna. Hon talar om ”Entrepreneurship Education in the United States”, ”Enterprise Educa- tion in the United Kingdom” och “Enterprise Education in Finland”, 41, 97, 137. När det gäller skillnad mellan begreppen se även Allan A. Gibb, “The Enterprise Culture and Education”,

International Small Business Journal 11:3 (1993): 12.

386 Se tabell i Stevenson & Lundström, 2002, 274. 387 Landström, 80-82.

388 Johannisson & Madsén, I entreprenörskapets tecken, 1997, 17-18. 389 Johannisson & Madsén, 1997, 19.

Begreppet entreprenör och dess komplexitet

Begreppet ”entreprenör” har som tidigare angetts givits vida definitioner. Det finns alltså svårigheter med att entydigt fastställa vad det egentligen innebär att vara en entreprenör, och därmed även vilken av entreprenörens roller som är relevant i skolsammanhang. Problemet med de olika definitionerna har bidragit till en hel del kritik mot själva begreppet. Allteftersom begreppet förändrats och utvidgats har betydelsen, i mångas mening, blivit mer otydlig. Gång på gång återkommer forskare till begreppsproblematiken och vad den medfört för entreprenörskapsforskningen, vilket bekräftas med nedanstående citat.

Writers in the field of entrepreneurship seem somewhat obsessed with de- fining the word ‘entrepreneur’ […] The term has been used for more than two centuries, but we continue to extend, reinterpret, and revise the defini- tion. We suggest that this desire to invent a better definition has misdi- rected research efforts away from a useful theory of entrepreneurship.390

Dilemmat som forskare står inför kan vara att “good science has to begin with good definitions” och därför finns ett behov av att tydligt definiera begrep- pet.391 Entreprenörskap har getts en delvis ny innebörd beroende på vilket

forskningsämne som behandlats. Diskussionerna kring begreppsproblematiken handlar också om att olika forskare väljer att definiera begreppet på ett sätt som ska passa och framhäva just deras forskning.392 Stor energi har därför lagts ner

på att definiera vad som menas med en entreprenör istället för att studera var- för olika handlingar sker. Det har även framställts som en styrka att det är så många inom samhällsvetenskapen som intresserat sig för ämnet och på så sätt bidragit till dess komplexitet.393 Att begreppet vidgats och fått delvis nya inne-

börder anses alltså inte bara vara negativt. Företagsekonomerna Monica Lind- gren och Hans Landström menar att vi lever i en föränderlig värld och därför måste även begreppen runt omkring oss förändras och bli mer flexibla i sin betydelse.394

Begreppet är inte bara komplext utan har även framställts som kontroversiellt. Ekonomen Allan Gibb påpekar att i Storbritannien har begreppet kopplats ihop med ”Thatcher Enterprise Culture” och har därför setts som en politisk

390 Ivan Bull, Howard Thomas & Gary Willard Ed, Entrepreneurship: Perspective on theory building (Oxford: Pergamon, 1995), 2.

391 Bygrave & Hofer, 1991, 13. 392 Sexton & Bowman-Upton, 1991, 6-9. 393 Danell, 2000, 27.

ideologi.395 Det engelska ordet företagsamhet, ”enterprise”, skapar i sig ett

problem eftersom det har många bibetydelser som alla utgår från affärsverk- samhet och företag. För att undvika förvirring kring definitionsproblematiken menar Gibb att användaren av begreppet måste vara entydig utifrån det sam- manhang där det används.

Johannisson och Madsén har, utifrån Nationalencyklopedins definition ”att i konkret handling skapa nya affärer”, dragit slutsatsen att det handlar mer om förnyelse och lärprocesser i samspel än individuella insatser.396 Detta menar de

överensstämmer med den moderna entreprenörskapsforskningen där man mer poängterar formerna för affärsskapandet än de karaktärsdrag som utövaren har.397 När det gäller själva begreppet ”entreprenörskap” menar Johannisson

och Madsén att det ”kan ses som en form av företagsamhet” och anser att barn generellt har dessa förmågor. De förtydligar genom att exemplifiera:

[T]illitsfullt och engagerat agerande, initiativtagande, nyfikenhet, upptäckar- glädje, kreativt experimenterande med tillvaron, reflektion över gjorda erfa- renheter och ständigt sökande efter utmaningar.398

När jag slog upp ordet ”företagare” och ett ”företag” i en ordbok kunde jag se hur begreppet har vidgats i sin betydelse. En företagare kan betyda ledare, el.

ägare av ett företag och ett företag kan innebära en handling; tilltag; försök; ett omfat- tande arbete. Genom att göra verb av substantivet får man att företaga eller att

företa och då blir betydelsen göra, sätta i verket, hitta på och företagsam innebär att någon är energisk, driftig.399

Även Johannisson och Madsén har gått in på språkets betydelse när det gäller entreprenörskap. Genom att prioritera verbformen framför substantiven får de ord som ”företaga”, ”agera”, ”initiera” etc. De nöjer sig inte bara med att om- tolka och prioritera verbformen utan har även konstruerat en egen entrepre- nörsordlista där ord som kraktivitet, barnslikhet och verklekhet är några exem- pel.400 Här kan man se att de förmodligen inspirerats av att omforma substantiv

till verb, men inte nöjt sig med det utan gjort en egen ordlista.

395 Gibb, 1993, 12.

396 Johannisson & Madsén, 1997, 19. 397 Johannisson & Madsén, 1997, 18-19. 398 Johannisson & Madsén, 1997, 19. 399 Bonniers svenska ordbok, 1980.

400 Johannisson & Madsén, 1997, 202-204.

Kreaktivitet kommenteras med: ”Den annorlunda idén förverkligas inte automatiskt utan genom

Det förekommer att begreppen ”entreprenörskap” och ”företagsamhet” an- vänds var för sig som skilda begrepp eller tillsammans synonymt. NUTEK, Närings- och teknikutvecklingsverket, fick i uppdrag av Näringsdepartementet att utarbeta ett nationellt handlingsprogram för ungt företagande, För framtida

företagsamhet. De har valt att använda begreppen ”företagsam” och ”entreprenö-

riell” synonymt:

Att vara entreprenöriell eller företagsam innebär att ta tillvara möjligheter och förändringar samt ha förmåga att genomföra aktiviteter i syfte att för- bättra, utveckla och skapa värden som kan vara sociala, personliga, kulturel- la eller ekonomiska.401

NUTEK:s definition är vid och tolkningsbar och innehåller även en ekonomisk aspekt. Johannisson och Madsén framställer entreprenörskap som en form av företagsamhet. Deras exempel innehåller inget som har med företagande att göra utan med förmågor hos barn. Det verkar vara så att det går att antingen göra en åtskillnad mellan begreppen ”entreprenörskap” och ”företagsamhet” eller att jämställa dem.

Ytterligare ett sätt att vidga begreppet ”företagsamhet” är att skilja mellan inre och yttre företagsamhet.402 Med inre företagsamhet avses kreativa och entre-

prenörsliknande sätt att arbeta, antingen man utvecklar sin egen affärsverksam- het eller när man arbetar för någon annan. Yttre företagsamhet innebär att starta och ta hand om en egen affärsverksamhet. Ett försök att förtydliga vari denna skillnad består har gjorts genom att anknyta inre företagsamhet till fost- ran och beskriva den med termer som har med inre mänskliga kvaliteter att göra, som exempelvis mod, flexibilitet, risktagande, självförtroende, uthållighet och osäkerhet.403 Den yttre företagsamheten har tydligare knutits till den synli-

ga delen av företagandet. Relationen mellan dessa begrepp har också diskute- rats och det finns åsikter som säger att den inre företagsamheten är en förut- sättning för en lyckad yttre företagsamhet.404 Det är framför allt i Finland som

Barnslikhet kommenteras med: ”Det gäller att också för vuxna anamma barns förmåga att bejaka

sin fantasi oberoende av sammanhang”.

Verklekhet kommenteras med: ”Det är genom att inte betrakta omgivningen som given av natu-

ren utan som formad av människor som lekfullhet och därmed utvecklingsmöjligheter skapas”. 401 NUTEK, För framtida företagsamhet : ett nationellt handlingsprogram för ungt företagande (Stockholm: NUTEK, 2000), 78.

402 Erkkilä, 2000, 21, 150.

403 Ingrid Viklands, Entreprenörskap som en del av skolarbetet : en sammanställning av attitydundersökningar (Stockholm: Verket för näringslivsutveckling NUTEK, 1998), 6.

begreppet ”företagsamhetsfostran” används.405 Resonemanget ovan visar att

den ursprungliga bilden av entreprenören som risktagare och någon som kan fungera under osäkra premisser ses som inre kvaliteter, medan själva företa- gandet ses som yttre kvaliteter. Den inre företagsamheten knyts även till fost- ran.

Forskningsämnets komplexitet

Det är inte bara begreppet ”entreprenör” som är komplext och svårdefinierat; hela entreprenörskapsforskningen anses av många forskare vara mång- facetterad, bred och spretig. Efterhand har det skett en förändring från en fo- kusering på entreprenörens psykologiska karaktär till dennas beteende och kognitiva frågor.406 Den breda forskningsinriktningen betraktas både som en

tillgång och ett problem. Ett grundläggande problem inom entreprenörskaps- forskningen är enligt Landström, att den till fullo inte kan betraktas som en egen disciplin.407 Intresset för entreprenörskap och entreprenören har lett till en

breddning av forskningsområdet där forskare utgått från sina olika traditionella ämnesdiscipliner. Exempel på detta är psykologi, företagsekonomi, national- ekonomi, geografi, sociologi och socialantropologi.408 Dessa olika ämnesdisci-

pliner har inte bara fokuserat på entreprenören som individ utan även på olika förhållanden som råder i samhället. Det finns heller ingen tydlig gräns mellan de olika disciplinerna utan de kompletterar och överlappar varandra. En fördel som Landström lyfter fram är att det utvecklats olika modeller och begrepp som kan vara av intresse för vidare studier av entreprenörskap och små före- tag.409

På grund av forskningens breddning har behovet av en teoribildning vuxit fram.410 Försök har gjorts att förstå entreprenören ur olika perspektiv. Samtliga

discipliner återkommer till definitionsfrågan och de problem som uppstår i

405 Se bl.a. Utbildningsstyrelsen, Från lågstadium till vuxenutbildning. Företagsam i skolan: Fostran till

företagsamhet (Helsingfors: Universitetstryckeriet, 1993).

406 Murray B. Low & Ian C. MacMillan, “Entrepreneurship: Past Research and Future Changes”,

Journal of Management, 14:2 (1988):157; och uppföljningen gjord av Per Davidsson, Murray B Low

& Mike Wright, “Editor’s Introduction: Low and MacMillan Ten Years On: Achievements and Future Directions for Entrepreneurship Research”, Entrepreneurship Theory and Practice, 25:4 (2001):13.

407 Landström, 2000, 102-103. 408 Landström, 2000, 103-128. 409 Landström, 2000, 129. 410 Bull & Willard, 1995, 1-16.

försök att definiera entreprenörskap. Det framhålls samstämt att det inte finns någon enkel standarddefinition och att alla de försök som gjorts att definiera begreppet inte har tillfört något till forskningen utan tvärtom ökat förvirringen. Men de teorier som framkommit om entreprenören visar att, eftersom man i det här fallet har att göra med människor, människors motivation och beteen- de, behövs det en grundläggande förståelse för mänsklig psykologi.411

Företagsekonomen Frédéric Delmar hävdar att forskning kring entreprenören kräver att hänsyn tas till fler variabler än vad som tidigare gjorts.412 Han vill

lyfta fram vikten av att studera sambanden mellan frågorna: Vem är entrepre- nören? Vad är en entreprenör? Hur agerar en entreprenör? Varför väljer några att bli entreprenörer? Alla dessa frågor bör alltså hänga ihop. Delmar framstäl- ler den kognitiva teorin som användbar för att få en bättre förståelse för varför människor blir entreprenöriella. Forskningsinriktningen förflyttas därmed från entreprenörens personlighet till entreprenöriellt beteende. Dessa frågor bidrar enligt Delmar till att utveckla förståelsen för entreprenörskap som process där samarbete med andra ses som centralt.413 Dagens forskning inriktar sig därför

mer på kognitiva modeller, vilka riktas mot förståelse av mänskligt beteende utifrån mål, motivation och kontrolluppfattning. Detta anser Delmar bättre förklara entreprenöriellt beteende och därmed bidra till att utforma verktyg för att bättre utbilda och lära upp tänkbara entreprenörer.414 Även inom sociologin

anser man att det är dags att sluta fokusera på vad en entreprenör är och vilka som är entreprenörer och i stället inrikta sig mot de omgivande variabler som formar en entreprenörs beteende och bestämmer dess räckvidd. 415

411 Livesay, 1982, 11-12.

412 Frédéric Delmar, The psychology of the entrepreneur (Stockholm: Entrepreneurship and Small Business Research Institute, ESBRI, 2001) Särtr. ur: Enterprise and small business / S. Carter and D. Jones-Evans (eds.), 2000, 135.

413 Delmar, 2000, 139-140. 414 Delmar, 2000, 153.

415 Edwin Harwood, ”The sociology of entrepreneurship”, Encyclopedia of entrepreneurship, red. Calvin A. Kent & Donald L. Sexton & Karl H. Vesper (Englewood Cliffs, N.J: Prentice-Hall 1982), 92.