Entreprenören

Bilden av entreprenören är mångtydig och har beskrivits och tolkats på olika sätt genom historien. Inledningsvis redogörs för hur bilden av entreprenören vuxit fram och vilka olika roller och typer som karakteriserat en entreprenör. Till en början är bilden relativt nyanserad och är tydligt förbunden med eko- nomi för att sedan utvecklas och alltmer komma att likna ett ideal som också har sammanförts med andra verksamheter.

Bilden av entreprenören växer fram

Begreppet entreprenör kommer ursprungligen från det franska ordet ”entre- preneur”. Redan år 1437 definierades ”entrepreneur” i Dictionnaire de la langue

francaise som en person som är aktiv och får något gjort. I språkbruket är det

vanligt att substantiv härleds från verb, i detta fall verbet ”entreprendre”,157

dvs. att göra eller företa sig något.158 _{Vilken typ av aktivitet som åsyftas eller}

vad som ska göras framgår inte. Just uttrycket att ”företa sig något”, skulle senare komma att användas för att beskriva och definiera entreprenörskap och företagsamhet i skolan. Detta kommer jag att återkomma till längre fram i av- handlingen. I det engelska språkbruket finns vid samma tid inte något begrepp med identisk betydelse. Ord som ”undertaker” eller ”adventurer”159 _{är motsva-}

righeter som används. ”Undertaker” är det begrepp som mest liknar det frans- ka ordet ”entrepreneur” och betecknar från början kort och gott en person som tar på sig att utföra ett uppdrag. 160

Entreprenören – olika roller/olika typer

Under 1600-talet tonade bilden av entreprenören fram och kom att visa en person som utförde riskfyllda handlingar och var villig att riskera inte bara sin förmögenhet utan även sitt liv.161 _{Det var dock inte alla risktagare som kallades}

157_{Entreprenant, -e översätts med företagsam, initiativrik och entreprendre, översätts med 1. ta itu} med, gripa sig an med, företa [sig], ge sig in i; 2. åta[ga] sig:~ de faire qc försöka [sig på att] göra ngt (Norstedts franska ordbok, Stockholm: Norstedts ordbok, 2001).

158_{Hans Landström, 2000, 21; Skaug, 2000, 30-32. Skaugs forskningsöversikt sträcker sig från} slutet av 1800-talet till och med slutet av 1900-talet. När det gäller begreppets ursprung hänvisar Skaug (s.23) till Landström.

159 _{Undertaker översätts i ordböcker med 1: begravningsentreprenör, 2: en som företar sig något,} 3: amer. entreprenör. Adventurer översätts med 1: äventyrare, våghals; lycksökare 2: spekulant. 160 _{Landström, 2000, 24.}

161 _{Landström, 2000, 22.}

”Entreprenad” definieras i Nationalencyklopedin som ”åtagande av ett företag att för beställare utföra visst större arbete, särskilt avseende byggnad eller annan fast anläggning, t.ex. bro. En entreprenad omfattar normalt både arbete och material. Ersättning kan ske till fast pris, ev. index- reglerat, eller som arvode plus verkliga kostnader, löpande räkning.”. ”Entreprenör ”definieras som ”en person som åtar sig en entreprenad”. (Nationalencyklopedin, www.ne.se, 2004-02-20) I

Bonniers svenska ordbok definieras ”entreprenad” som ”åtagande att utföra arbete för en bestämd

betalning och entreprenör definieras som person eller företag som åtagit sig en entreprenad (ibland byggmästare)”. Enligt Albert Shapero & Lisa Sokol,”The social dimension of entrepre- neurship”, Encyclopedia of entrepreneurship, red. Calvin A. Kent & Donald L. Sexton & Karl H. Vesper (Englewood Cliffs, N.J: Prentice-Hall 1982), 77, definieras en entreprenör i Oxford English Dictionary, 1897 som “the director or manager of a public musical institution: one who

för entreprenörer. Entreprenören var en person som utförde storskaliga tjäns- ter åt staten och kontrakterades att utföra ett arbete till ett fast pris. Denna bild av entreprenören liknade därigenom redan vid denna tidpunkt den person som vi i dagens Sverige benämner ”entreprenör”.

I början av 1700-talet kom entreprenören att tillskrivas särskild betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Finansmannen Richard Cantillon var i det sam- manhanget inflytelserik. Han intresserade sig mindre för entreprenören som person och mer för vad man kan kalla de entreprenöriella funktionerna. Hans kunskaper inspirerade och påverkade bland annat den fysiokratiska skolan, som utgick från att alla ekonomiska värden härrörde från jordbruket.162 _Entreprenö-

ren blev en risktagare som både organiserade och ledde produktionen genom att introducera nya produkter på marknaden. Den samtida nationalekonomen Jean Baptiste Say liknade entreprenören vid en person som både kunde bedö- ma behoven och kombinera produktionsmedlen för att producera varor som täckte detta behov. Entreprenören stod själv för risken genom att utföra aktivi- teterna på eget ansvar. Det avgörande var att entreprenörskapet skulle handla om skapande av en vara eller en tjänst som hade ett värde eller en nytta i ett större sammanhang.163 _{Say betonade entreprenörens roll som värdeskapare,}

koordinator och katalysator164 _{i ekonomin.}165

Entreprenörens betydelse för ekonomin aktualiserades igen i slutet av 1800- talet, framför allt inom nationalekonomin. Filosofen och ekonomen John Stu- art Mill gjorde en distinktion mellan kapitalisten och entreprenören, och be- greppet entreprenör blev mer allmänt använt bland ekonomerna. Kapitalisten var enligt Mill en person som sökte efter maximal vinst med minimal ekono- misk risk och ansvarade för kapitalförsörjningen, medan entreprenören hade till uppgift att samordna kapital och arbete.166 _{Ekonomen Carl Menger, menade}

‘gets up’ entertainments, especially musical performances” och att det inte är förrän 1933 som begreppet får en vidare hänvisning till business, som “one who undertakes an enterprise: espe- cially a contractor”.

162 _{Den fysiokratiska skolan betecknar en väl sammanhållen och starkt profilerad skola inom den} jordbruksorienterade strömningen i 1700-talet Frankrike. Fysiokraterna blev den första skolbild- ningen i de ekonomiska idéernas historia med ett betydande inflytande på fransk opinion och politik. (Nationalencyklopedin), www.ne.se 2005-03-15.

163 _{Landström, 2000, 25-29; Skaug, 2000, 30.}

164 _{Katalysator definieras som någon som utlöser ett händelseförlopp utan att själv vara direkt} inblandad (Sten Malmström & Iréne Györki, Bonniers svenska ordbok, (Stockholm: Bonnier förlag, 1980).

165 _{Skaug, 2000, 31; Nils Nilsson, Entreprenörskapets blick. Avhandling för doktorsexamen (Göte-} borg: Göteborgs universitet, Handelshögskolan, 2003), 43.

166 _{Landström, 2000, 29; Magnus Forslund, Det omöjliggjorda entreprenörskapet: om förnyelsekraft och}

att ekonomiska förändringar uppstår och påverkas genom individernas med- vetande och förståelse utifrån den situation som individen befinner sig i. Han lyfte alltså fram aktören. Entreprenören ses här som någon som skapar föränd- ringar och fungerar som förändringsagent.167 _{I USA kom entreprenören att}

betraktas som skicklig i att hantera osäkerhet. Framträdande inom entrepre- nörskapsområdet var den amerikanske forskaren Frank Knight som grundade Chicagoskolan inom nationalekonomin. Inom denna skola gjordes en dis- tinktion mellan risk och osäkerhet. Risken ansågs vara kalkylerbar medan osä- kerheten var okontrollerbar. Entreprenörens styrka skulle då ligga i förmågan att hantera just ekonomisk osäkerhet.168

I början av 1900-talet framställde nationalekonomen Joseph Schumpeter entre- prenören som en speciell typ av företagare, med ett specifikt beteende och speciella färdigheter, en person som genom att introducera innovationer bryter tidigare mönster och därmed skiljer sig från andra företagare. Schumpeter ut- gick från ett ekonomiskt jämviktsläge som rubbas när entreprenören genom sina innovationer bryter samhällsmönster. Just detta att bryta mönster var en- ligt Schumpeter det som karakteriserar en entreprenör.169 _{Entreprenörens styr-}

ka skulle då ligga i att upptäcka och ta till vara de möjligheter som dyker upp på marknaden samt utnyttja dem för sin egen vinnings skull.170 _{Schumpeters teori-}

er kring entreprenören och entreprenörskap framställs än idag av forskare från olika discipliner som en viktig teoretisk utgångspunkt för att studera entrepre- nörskap.171

Sammantaget har företagsekonomen Hans Landström identifierat fem roller som är typiska för entreprenören, nämligen som risktagare, kapitalist, nyskapa-

167 _{Landström, 2000, 31; Skaug, 2000, 31.}

168 _{Landström, 2000, 31; Skaug, 2000, 31; Det finns både en sociologisk och en ekonomisk Chi-} cagoskola. Den ekonomiska Chicagoskolan kännetecknas dels av en skeptisk syn på statsin- gripanden, dels av att ekonomin befinner sig nära jämvikt och att avvikelse från jämviktslägen alltid innebär en vinstmöjlighet för någon aktör, en vinstmöjlighet som oftast utnyttjas så att den förs tillbaka till jämvikten. Mattias Lundbäck, ”Chicagoskolan”, Stat, individ och marknad, red. Johan Norberg (Stockholm: Timbro,cop. 2000), 17-18.

169 _{Joseph Schumpeter, The theory of economic growth (1934) New Brunswick (U.S.A.): Transaction} Publisher cop, 1983), 65-81. Se även Donald L. Sexton & Nancy B. Bowman-Upton, Entrepre-

neurship: Creativity and Growth (New York: Macmillan, 1991), 11-12; Ivan Bull & Gary Willard,

”Towards a theory of entrepreneurship”, Entrepreneurship: Perspective on theory building, red. Ivan Bull & Howard Thomas & Gary Willard (Oxford: Pergamon 1995), 2-4; Landström, 2000, 38-45; Skaug, 2000, 32.

170 _{Sexton & Bowman-Upton, 1991, 10-11.}

171 _{Se bl.a Torbjörn Danell, Entreprenörskap i industrialismens gränsområde? Avhandling för doktors-} examen (Umeå: Umeå Studies in Economic History, 2000), 27; Nilsson, 2003, 60.

re, möjlighetssökare och samordnare.172 _{Bland dessa roller kan särskiljas två}

dominerande funktioner. Entreprenören är dels en innovatör, en skapare av förändringar på marknaden, dels en individ som skapar och organiserar olika affärsverksamheter oavsett om det förekommer ett innovativt inslag eller inte. Båda dessa funktioner anses viktiga för marknaden om än med olika betydelse för ekonomin.

Genom historien framträder alltså en bild av entreprenören som en individ med olika roller och funktioner vilka samtliga anses ha betydelse för samhället. Definitionen av det franska ordet ”entreprendre”, en individ som företar sig något förekommer som en övergripande definition av en entreprenör. Även bilden av en handlingskraftig person som utför riskfylld verksamhet finns hela tiden med.173 _{Förhållandet entreprenör – kapitalist är emellertid inte helt tydligt.}

Båda kan sammankopplas med affärsverksamheter av olika slag. Det som går att utläsa är att entreprenören står för ett nyskapande, som i sin tur kan leda till förändringar i samhället, medan kapitalisten mer är inriktad mot kapitalförsörj- ning.

Entreprenören blir ett ideal

Bilden av entreprenören utvidgas och under 1900-talet kommer nya frågor att ställas. I det följande behandlas hur intresset riktas vidare mot entreprenören som individ, vem entreprenören är och de handlingsmönster som entreprenö- ren visar.

Entreprenören som individ

För att få igång samhällsutvecklingen efter andra världskriget var det viktigt att stimulera individer till att starta företag.174 _{Därför ansågs det nödvändigt att}

försöka identifiera individer med entreprenöriell förmåga. Den bild som tidiga- re byggts upp kring entreprenören överfördes från de ekonomiska disciplinerna till de beteendevetenskapliga och nya teoretiska modeller kom att utvecklas

172 _{Landström, 2000, 54–56; Nilsson, lyfter fram ytterligare roller som han anser att entreprenö-} ren har. Det är entreprenören som stabiliserare, organisatör, koordinator, osäkerhetsabsorberare, värdeskapare, risktagare/riskhanterare, förändringsagent, destabiliserare, innovatör, kunskapsge- nererare/kunskapsdistributör. Dessa roller är enligt Nilsson både överlappande och motsägelse- fulla. Nilsson, 2003, 62

173 _{Landström, 2000, 35.} 174 _{Landström, 2000, 60-61, 135.}

inom detta fält. Från 1950-talet kom frågorna mer att handla om hur entrepre- nörskapet skulle utvecklas än om att förklara det. Under 1960-talet blev psyko- logen David McClelland den förste att bedriva empiriska studier kring entre- prenörskap grundade på beteendevetenskaplig teori.175 _{Hans forskningsinsatser}

har betraktats som banbrytande i försöken att förstå entreprenören som indi- vid. McClelland utgick från ett centralt begrepp, ”need for achievement”, pre- stationsbehovet, och försökte visa på sambandet mellan ett lands grad av pre- stationsbehov och ekonomisk tillväxt.176 _{McClelland jämställde entreprenöriellt}

beteende med högt prestationsbehov. 177

De psykologiska perspektiven kom alltså under 1960- och 1970-talen att domi- nera entreprenörskapsforskningen med uppmärksamheten riktad mot entre- prenören som individ. Den övergripande frågan var: Vem är entreprenören egentligen?178 _{Olika tester och mätmetoder användes för att få fram karakteris-}

tiska egenskaper hos en framgångsrik entreprenör. Mätmetoderna ansågs vara effektiva när det gällde att urskilja den framgångsrike entreprenören från vanli- ga människor, men däremot inte för att skilja en framgångsrik entreprenör från en misslyckad.179

Forskning kring entreprenörskap bedrivs idag inom en rad olika vetenskapliga discipliner och de olika ämnesdisciplinerna kompletterar varandra.180 _Många

försök har gjorts när det gäller att försöka förstå entreprenören som individ och hans eller hennes drivkraft att starta företag. Landström har i Entreprenör-

skapets rötter sammanfattat den forskning som gjorts för att förstå entreprenören

som individ. Han utgår från följande fyra teman: a) fokus på individen

b) fokus på självtillit

c) fokus på individens fria val

d) fokus på den sociala och kulturella kontexten181

175 _{Se John A. Hornaday & Charles S. Bunker, “The nature of the entrepreneur”, Personnel Psycho-}

logy 23 (1970): 47-54; John A. Hornaday & John Aboud, “Characteristics of successful entrepre-

neurs”, Personnel Psychology 24 (1971): 141-153; Robert H. Brockhouse, “The psychology of the entrepreneur”, Encyclopedia of entrepreneurship, red. Calvin A Kent, Donald L Sexton & Karl H Vesper (Englewood Cliffs N. J: Prentice-Hall, 1982), 39-71; Landström, 2000, 61; Skaug, 2000, 32.

176 _{Landström, 2000, 63; Skaug, 2000, 28.} 177 _{Nilsson, 2003, 26.}

178 _{Forslund, 2002, 54.}

179 _{Hornaday & Bunker, 1970, 47-54; Hornaday & Aboud, 1971, 141-153.} 180 _{Landström, 2000, 127.}

Den psykologiskt orienterade entreprenörsforskningen har fokuserat på den entreprenöriella individen. Landström beskriver entreprenören som en individ som är innovativ och initiativrik, vågar ta risker, har stort prestationsbehov och självkontroll, samt har god självkänsla och gott självförtroende.182 _{Ett intresse}

för att studera hur individer socialiseras till att bli entreprenörer har också fun- nits.183 _{Ekonomerna Robert Brockhouse och Hans Landström lyfter fram själv-}

tillit och självförtroende som viktiga faktorer. Båda egenskaperna byggs upp genom att individen får lära sig av sina egna lyckade och misslyckade hand- lingar. Det har även visat sig att individer som har föräldrar som är entreprenö- rer tenderar att själva bli entreprenörer.184

Den psykologiska inriktningen har likaså intresserat sig för individens vilja och intention att starta egna företag. Enligt Brockhouse har denna forskning visat att det är olika händelser i individers liv, positiva eller negativa, som kan funge- ra som drivkraft.185 _{Entreprenören är på något sätt missnöjd med sina tidigare}

erfarenheter från arbetsmarknaden och söker efter förändring i sitt liv. Det antas att individen hellre agerar och försöker förändra om hon eller han utsätts för negativa situationer.186 _{Med hänvisning till detta konstaterar Landström att}

entreprenörskap inte uppstår av en slump och att det därför finns intresse att ta reda på om och i så fall vissa länder är mer eller mindre entreprenöriella.187 _De

slutsatser som dragits är att entreprenörer sinsemellan har likartade värderingar och attityder och att vissa miljöer tenderar att vara mer entreprenöriella än andra.

Eftersom entreprenörer visar sig vara en heterogen skara har det funnits behov av att avgränsa dem gentemot andra grupper av företagare samt att kategorisera gruppen entreprenörer. Ekonomerna Orvis Collins, David Moore och Darab Unwalla har undersökt de personliga kännetecken som en framgångsrik entre- prenör har. 188 _{De kom fram till att utmärkande för en entreprenörs bakgrund}

är svår uppväxt och en ovilja att underordna sig auktoriteter. Den typiske ent- reprenören karakteriseras som rastlös, beslutsam och fylld av självhävdelse. Svårigheten att inordna sig i sociala system och hierarkier är alltså en drivkraft för entreprenören till företagande. Enligt Landström har bilden av entre- prenören som en udda individ kritiserats av andra forskare för att vara alltför

182 _{Landström, 2000, 65.} 183 _{Landström, 2000, 72.}

184 _{Brockhouse, 1982, 52; Landström, 2000, 70.} 185 _{Brockhouse, 1982, 51.}

186 _{Shapero & Sokol, 1982, 79.} 187 _{Landström, 2000, 74-75.}

188 _{Orvis F. Collins, David G. Moore & Darab B. Unwalla, The Enterprising Man (East Lansing:} Michigan State University, 1964), 65-67.

stereotyp.189 _{Den har inte ansetts vara representativ eftersom just den här typen}

av entreprenörer endast tycks omfatta en mindre del av det totala antalet verk- samma entreprenörer.

Enligt ekonomen Norman Smith är entreprenören en person som framgångs- rikt startar en firma.190 _{Hans studie behandlar relationen mellan entreprenören,}

typ av firma och storleken på firma. Smith skiljer mellan två typer av entrepre- nörer.191 _{Den ene är hantverkaren, en person med smal utbildning och skol-}

ning, litet intresse för omgivningen och låg flexibilitet, och genom att fokusera på det förflutna bygger upp en rigid organisation. Den andre liknas vid en op- portunist som är hantverkarens motsats. Opportunisten har en bred utbildning och skolning, är fokuserad på framtiden, har gott självförtroende, hög social medvetenhet och bygger upp en organisation som är adaptiv till sin karaktär. Smiths studie har lyfts fram som ett exempel på hur skillnaden mellan olika entreprenörstyper kan definieras.192

En alltför stor fokusering på entreprenören som individ och en önskan att kategorisera entreprenörerna i olika grupper har lett till att bilden blivit mot- stridig och mindre tydlig. Landström menar att dessa skillnader i synen på ent- reprenören har bidragit till en förvirring kring definitionen av entreprenörskap och att denna diskussion tenderar att bli i det närmaste oändlig.193

I försöken att få fram bilden av entreprenören som individ framträder ett antal olika personlighetstyper. En framgångsrik entreprenör beskrivs som både en lyckad och framgångsrik människa och i vissa fall även dess motsats. Som framgått har det även funnits ett intresse för entreprenörens uppväxt och bak- grund. Det är en heterogen grupp individer det handlar om, och samtidigt är tydligen något speciellt hos entreprenörerna som skiljer dem från andra grup- per av företagare.194 _{När det gäller entreprenörskap och företagsamhet i skolan}

är det här en intressant fråga. Vilka elever är det som ska bli entreprenörer?

189 _{Landström, 2000, 67.}

190_{Norman R. Smith, The Entrepreneur and his Firm (East Lansing: Michigan State University,} 1967), 1-3.

191 _{Smith, 1967, 95-98.}

192 _{Hornaday & Bunker, 1970, 52; Se även John A. Hornaday ”Research about living entrepre-} neurs”, Encyclopedia of entrepreneurship red. Calvin A. Kent, Donald L. Sexton & Karl H. Vesper (Englewood Cliffs, N.J: Prentice-Hall 1982), 25.

193 _{Landström, 2000, 56,}

194 _{Harold C. Livesay, ”Entrepreneurial history”, Encyclopedia of entrepreneurship, red. Calvin A.} Kent & Donald L. Sexton & Karl H. Vesper (Englewood Cliffs, N.J: Prentice-Hall 1982), 11; Landström, 2000, 64-67.

Entreprenörens egenskaper och vem entreprenören är har varit en betydelsefull del inom både den ekonomiska och den beteendevetenskapliga diskursen. Men att enbart inrikta frågorna mot entreprenörens egenskaper och förmågor har rönt kritik av vissa forskare. Ekonomen Edith Penrose menar att för att kunna utnyttja entreprenörens kompetens borde fokus istället riktas mot vad en ent- reprenör gör.195 _{Intresset för entreprenören som individ verkar dock vara svårt}

för forskningen att släppa. En anledning till det kan vara att den bild som må- lats upp gestaltar en speciell person, vilket följande påstående är ett exempel på:

It is interesting to note that during the 1970s, while the popular opinion of the entrepreneur was still that of a ‘con artist’ or a ‘social misfit’, research- ers were describing the entrepreneur as having capabilities and attributes just short of the ability to walk on water.196

Enligt ovanstående citat är det mer eller mindre en övermänniska det handlar om. För att få ytterligare kunskaper om vad som är det speciella med en entre- prenör har studier också genomförts kring ”entreprenöriell karisma” i syfte att få svar på varför några entreprenörer lyckas bättre än andra i sitt företagande.197

Att det finns belägg för att de egenskaper som tillskrivs entreprenören enbart gäller just den personen råder det delade meningar om. De kännetecken som tillskrivits entreprenören går nämligen att relatera till framgångsrika personer i allmänhet.198 _{Även Schumpeter menar att entreprenörskapet inte enbart behö-}

ver förknippas med företag och företagare utan även med verksamhet i andra sektorer, myndigheter och företag.199 _{Han är dock av den bestämda åsikten att}

för att betraktas som en renodlad entreprenör måste man lansera något nytt.

Entreprenörens handlingsmönster i arbetsprocessen

För att utveckla kunskapen om entreprenören och komma ifrån det som upp- levts som en alltför ensidig fokusering på entreprenören som individ har forsk- ning riktats mot de ”entreprenöriella processerna”.200 _{Vad innebär då detta?}

Begreppet definieras av ekonomerna William Bygrave och Charles Hofer på följande sätt:

195 _{Edith Penrose, The Theory of the Growth of the Firm (1959) (Oxford: Basil Blackwell, 1966), 31-} 41.

196 _{Sexton & Bowman-Upton, 1991, 11.} 197 _{Skaug, 2000, 26-27.}

198 _{Sexton & Bowman-Upton, 1991, 18.} 199 _{Danell, 2000, 29.}

200 _{William Bygrave, ”Theory building in the entrepreneurship paradigm”, Entrepreneurship: Perspec-}

tive on theory building, red. Ivan Bull & Howard Thomas & Gary Willard. (Oxford: Pergamon,

The Entrepreneurial Process involves all the functions, activities, and ac- tions associated with the perceiving of opportunities and the creation of organizations to pursue them.201

Enligt Bygrave och Hofer innefattar således de entreprenöriella processerna att

In document Företagsamma elever : Diskurser kring entreprenörskap och företagsamhet i skolan (Page 47-57)