Diskursens retoriska grepp

Med utgångspunkt från föregående kapitel innehåller följande kapitel en analys av diskursens framväxt, vilka tekniker som används i framställningen av entre- prenörskap och företagsamhet i skolan. Dessa tekniker består av ”dikotomise- ring”, ”omdefiniering av det självklara” och ”nödvändighet”.

Dikotomisering

En teknik som används för att tydliggöra och klargöra vad som skiljer traditionell skolning/undervisning från den entreprenöriella är att i diskursen bygga upp en dikotomi, ett motsatsförhållande mellan dem. Som vi sett vill företrädarna för den entreprenöriella skolan på olika sätta framställa entreprenörskap i skolan både som något nytt och som något självklart. Det är, för att använda Michel Foucaults begrepp, fråga om en diskursiv formation. En diskurs formerar sig alltid i förhållande till det den utesluter i det diskursiva fältet.557 _{Man skulle kunna}

säga att det här är ett försök att få fram de sanna utsagorna.558 _{Ett sätt är att an-}

vända sig av lånade begrepp från redan etablerade forskare. Ett tydligt exempel är hur Molanders, Dysthes och Bjørgens begrepp används för att belysa skillnaden mellan traditionell och entreprenöriell undervisning. Följande tablå illustrerar detta

Molander Dysthe Bjørgen

Traditionell skolning/under- visning

Förfogandekunskap Monologiska

klassrum Amputerat lärande Entreprenöriell

skolning/under- visning

Orienteringskunskap Dialogiska klass-

rum Fullständigt lärande Begrepp som t ex ”monologiska och dialogiska klassrum”, ”förfogandekunskap och orienteringskunskap” har lyfts ut ur sitt ursprungliga sammanhang och används för att betona skillnaden mellan traditionell och entreprenöriell under-

557 _{Winther Jørgensen & Phillips, 2000, 34.} 558 _{Foucault, 2002a, 85.}

visning.559 _{I texterna redovisas denna jämförelse i tablåer som belyser dikoto-}

min. Det här är ett exempel på hur en diskurs byggs upp. Man använder redan etablerade begrepp och sätter in dem i ett nytt sammanhang och därmed får begreppen en ny innebörd. Med hjälp av dessa begrepp konstrueras en före- ställning om vad den entreprenöriella skolan kan tillföra och vad det kan inne- bära om den traditionella skolan får fortsätta att verka. Den entreprenöriella skolan framställs alltså som den ideala bilden av hur dagens skola bör fungera medan den traditionella skolan framställs som en bromskloss för allt föränd- ringsarbete.

Undervisningen ska utgå från aktivitet och handling. Lärandet i den entrepre- nöriella skolan ställs i motsats till lärandet i den traditionella skolan. Lärandets olikheter illustreras genom metaforerna fullständigt och amputerat lärande och är tydliga i sin framtoning. Det amputerade lärandet innebär att något fattas och är ofullständigt medan det fullständiga lärandet visar på motsatsen. Även det monologiska och dialogiska klassrummet är exempel på dessa skillnader. Liknande bilder har konstruerats av den entreprenöriella respektive den tradi- tionella läraren. Läraren ska inte bara ha en framträdande och mönsterbrytande roll, vara en entreprenör och samtidigt agera i bakgrunden samt låta eleverna ta initiativet. Vad som utmärker den traditionella läraren beskrivs inte. Det går dock att ana att den traditionella läraren har brister som kan åtgärdas med hjälp av ett entreprenöriellt förhållningssätt.

Den entreprenöriella eleven ställs inte i ett motsatsförhållande till en icke ent- reprenöriell elev utan beskriver ett idealförhållande. Detta ger inte bara en bild av en entreprenöriell elev utan även en professionell elev. En fråga som man dock kan ställa sig är, om den icke företagsamma eleven har motsatta färdighe- ter, och blir då dess öde att efter avslutad utbildning bli en vanlig lönearbetare som egentligen inte har någon plats i dagens samhälle? För vem vill anställa en individ som är passiv, osjälvständig, icke ansvarstagande, har samarbetssvårig- heter, inte tar några egna initiativ och har svårt att lösa problem?

Den entreprenöriella skolans fördelar och vad den kan tillföra undervisningen och den traditionella skolans nackdelar används frekvent för att betona denna motsättning.

559 _{Se Johannisson & Madsén, 1997, 75, 86, 110, 111; Johannisson, Madsén & Wallentin, 2000,} 47, 54, 80, 81; Røe Ødegård, 2000, 119, 129; Røe Ødegård 2003, 35.

Omdefiniering av det självklara

En annan teknik som används är att omdefiniera det självklara, något som det redan finns en konsensus kring. Denna teknik bygger inte på motsättningar utan på en ”fri tolkning” av valda delar av Lpo 94s mål vilka jämställs med ”ent- reprenöriellt lärande”.560 _{Pedagogen Hans Dahlgren drar till och med den slut-}

satsen att det egentligen inte behövs något ”entreprenörstänkande”.561 _Det

räcker enligt honom att skolan arbetar efter befintliga mål och när de målen är uppfyllda har skolan skapat förutsättningar för presumtiva entreprenörer. Ing- enting av det som framställs som entreprenöriellt lärande går därmed att vända sig mot. Argumenten som görs ligger i linje med läroplanens mål och det är också den jämförelsen som lyfts fram som ett sätt att legitimera införandet av den entreprenöriella undervisningen i grundskolan. Den entreprenöriella skol- diskursen och det som beskrivs som den officiella skoldiskursen kan ses som två diskurser som både arbetar i samklang och i konflikt med varandra. Det är här två diskurser som kämpar om utrymmet i skolan.

Nödvändighet

En tredje teknik är att framställa entreprenörskap som ett behov och något som ligger i tiden, vilket pedagogen Gunilla Dahlberg belyser enligt följande:

The images of an autonomous, self-motivated, flexible, and component child, and a teacher who is an interaction and reflective practitioner, who empowers and speaks in the voice of this child by opening up for the child’s independence, self-managing, and choice, have travelled around the world in educational practices and child research in the last twentieth cen- tury and still travels in early-twenty-first- century educational discourse.562

Dagens samhälle kräver kreativa, ansvarstagande, samarbetsvilliga och initiativ- kraftiga människor. Entreprenörsundervisningens mål är att fostra och forma dessa individer. Skolan kan inte ställa sig utanför samhällets och arbetsmarkna- dens behov. Skolan är skyldig att anpassa sig och bli en del av samhället och inte fortsätta vara en sluten enhet. Arbetsuppgifterna ska vara verklighetsan- knutna och bygga på elevers fria vilja och motivation. För att beskriva hur ele-

560 _{Johannisson & Madsén, 1997, 80.} 561 _{Dahlgren, 1999, 18.}

562 _{Gunilla Dahlberg, ”Pedagogy as a loci of an ethics of an encounter”, Governing children, families}

and education: restructuring the Welfare State, red. Marianne N. Bloch, Kerstin Holmlund, Ingeborg

ven konstrueras i dagens undervisning använder Dahlberg sig av begreppet ”entrepreneurial self”.563 _{Enligt Dahlberg handlar det om en innovativ individ}

som är flexibel, självreflekterande och analyserande och som på så sätt kan svara mot de nya eventualiteter som är intimt förknippade med samhällets krav. Den entreprenöriella skoldiskursen betonar även en maktförskjutning från lärare till elev. Det är inte längre läraren som är expert på vad som ska läras utan eleven ska ha äganderätten till lärandet.564 _{Men även det är något som}

ligger i tiden och som också styrdokumenten förespråkar.565 _{Eleven ska mer}

och mer ta makten över det som ska läras och på så sätt ska motivation och ansvar vara ledstjärnan i lärandet. Individens frihet är ett nyckelbegrepp i da- gens samhälle. Det handlar enligt sociologen Nikolas Rose om friheten att själv få utvecklas och göra det man helst önskar och att själv få styra denna utveck- ling.566 _{Friheten att ta hand om sig själv, styra sig själv och sina tankar och}

handlingar är det som ska skapa människan. Entreprenörskap och företagsam- het i skolan kan sägas ligga i samma fas som de nyliberala tankegångar som alltmer kommit att prägla dagens samhälle.567

De bärande delarna i den entreprenöriella skoldiskursen påminner om andra skolutvecklingsprojekt där målet är att nå individernas inre. Grundtankarna utgörs av att nå och utveckla den företagsamma eleven. Om vi kopplar detta till dagens kunskapsbildning som enligt Hultqvist präglas av olika rivaliserande politiska, ideologiska och kunskapsteoretiska utgångspunkter där mångtydighet blivit mer en regel än ett undantag, handlar det därför inte längre om kampen att nå sanningen utan kampen om barnens själar.568 _{Eleverna ska göras före-}

tagsamma i bred bemärkelse, och för att göra det måste elevens inre nås. Peda- gogen Thomas Popkewitz säger:

If we can play with a commonplace word drawn from educational dis- course, the most important ’achievements’ of schooling may be to produce

563 _{Dahlberg, 2003, 267.} 564 _{Morris & Morris, 1997}

565 _{Lpo 94, 15. Se även Thomas S. Popkewitz & Marianne N. Boch, ”Administering Freede: A} History of the Present”, Governing the child in the new millennium, red. Kenneth Hultqvist & Gunilla Dahlberg (New York: RoutledgeFalmer, 2001), 85-119.

566 _{Nikolas Rose, Powers of freedom: reframing political thought (Cambridge: Cambridge University} Press, 1999), 62.

567 _{Hans L. Zetterberg, ”Allmänborgerligheten”, Politikens seger och kris, red. Torgny T. Segerstedt} (Stockholm: Ratio, 1981), 99.

politically sanctioned ways of organizing, distinguishing, distributing, and disciplining transgressions through the regulation of the ’soul’.569

Det handlar alltså om att fostra handlingskraftiga elever vilka på sikt kan bli företagsamma individer som bidrar till samhällets utveckling. Eleven ska inte bara få en identitet som en lärande individ, utan även som en företagsam indi- vid.

Viktiga frågor som man bör ställa sig är vad som kan räknas som norm och vad som styr normbildningen i den pedagogiska praktiken.570 _{Förespråkarna för}

entreprenörskap och företagsamhet i skolan har genom dikotomin gjort sin egen normbildning av vad de anser vara en traditionell skola och förkastat den för att istället lyfta fram den entreprenöriella skolan och skapa en ny norm i den officiella skoldiskursen, den entreprenöriella skoldiskursen. Foucault menar att det går att normalisera genom att använda tekniker som ”jämför, differenti- erar, hierarkiserar, förenhetligar och utesluter”.571 _{Genom att använda dessa}

tekniker kan alltså entreprenörskapet inkluderas i den officiella skoldiskursen. Det handlar enligt Foucault om ”att specificera handlingarna i förhållande till ett antal allmänna kategorier, inte hierarkisera utan att helt enkelt låta den binä- ra motsättningen tillåtet – förbjudet spela”.572

Sammanfattningsvis väljer jag att låna begreppet desidentifikation för att illu- strera den strategi som används vid framställningen av entreprenörskap och företagsamhet i skolan.

Det betyder att man identifierar sig med något som relaterar till den domi- nerande diskursen utan att därför friktionslöst omfatta den – men å andra sidan heller inte står i direkt motsatsställning till diskursens alla delar. Man driver ”sin egen sak” och gör andras ”sak” till sin genom att ta bort, för- ändra, tillföra och kombinera element från olika diskurser o s v. […] kort sagt alla de strategier som presenterar nya sätt att finnas till i världen.573

Desidentifikation innebär alltså att man använder delar av en dominerande diskurs, i det här fallet den officiella svenska skoldiskursen som utgår från Lpo 94, som man väljer att omformulera till en ny diskurs som passar ens syfte och än- damål.

569 _{Thomas S. Popkewitz, Struggling for the soul: The politics of schooling and the construction of the teacher} (New York: Teachers College Columbia University, 1998), 136.

570 _{Hultqvist, 2002, 53.} 571 _{Foucault, 1994b, 214.} 572 _{Foucault, 1994b, 214.}