Några inom gruppen Kommande generationen arbetar inom äldrevård och visade anmärkningsvärt negativa känslor inför åldrandet och de äldres situation idag. De berättade om hur de kunde sitta och samtala om hur de skulle göra för att undgå en ålderdom på ett ålderdomshem.
Utifrån intervjuerna identifierades nio områden, se Figur 9. Utifrån varje område identifierades sedan potentiella produktegenskaper och dokumenterades i en funktionsanalys, se Bilaga K.
22
3.3.4 Funktionsanalys och triggermaterial
Den första iterationen ledde till en del insikter men väckte även en del nya frågor. Dessa sammanställdes inför den andra iterationen och låg sedan till grund för funktionsanalys samt skapande av triggermaterial, se Bilaga B och K. Syftet med trigger materialet var att med hjälp av visualisering öppna upp och agera som underlag för diskussionen under intervjuerna.
23
4 ITERATION 2 – FÖRDJUPAD BEHOVSANALYS OCH
TEST MED TRIGGERMATERIAL
Det här kapitlet behandlar interaktioner och de insikter som erhölls under iteration 2, test med triggermaterial samt utveckling av segment och konceptgenerering.
4.1 Interaktioner
Den andra iterationen inleddes med fortsatta intervjuer med tillhörande triggermaterial. Insikterna låg sedan till grund för utveckling av segment och konceptgenerering. Urvalet för
användare och vårdgivare följer samma modell som under iteration 1, medan undersökning av kommande generationen istället vävs in i intervjuer med yttre aktörer.
Med hjälp av triggermaterial undersöktes följande områden; funktion och teknisk förståelse, utformning av larm, var på kroppen det ska placeras, hur larm ska aktiveras, önskvärd feedback från larm vid aktivering samt vad och hur användaren vill kommunicera.
4.1.1 Användare
I gruppen ingick totalt elva stycken användare varav sju var kvinnor och fyra var män. Intervjuer genomfördes i Stockholm på Sjöbrisens dagträff för dementa, Löjtnantsgårdens psykosomatiska boende, dagträffen Vasaträffen och på Stureby vård- och omsorgsboende.
4.1.2 Vårdgivare
Under den andra iterationen intervjuades 5 stycken inom denna grupp, varav 4 kvinnor och en man. Intervjuerna skedde i Stockholm på Löjtnantsgården psykosomatiskt boende och Stureby vård- och omsorgsboende. De som intervjuades arbetade som vårdare, fysioterapeut och arbetsterapeuter.
4.1.3 Yttre aktörer
Bland yttre aktörer finns SKL, professorer, lektorer och doktorander vid KTH, Användarföreningen KTH, RISE, Microsoft, Flic, Doro och Nacka kommun.
24
4.2 Insikter
Insikter erhölls genom intervjuer och interaktioner med triggermaterial.
4.2.1 Funktioner och kännedom om ikoner
För att få en inblick i användarnas vanor och deras kännedom om ikoner användes triggermaterial med välkända ikoner, se Figur 10. Få av de utvalda ikonerna nedan kändes igen av de äldre. Telefonikonen kändes dock igen av alla eller var tillräckligt tydlig för att de som intervjuats skulle förstå vad den var avsedd att användas för. Triggermaterialet användes sedan för att förtydliga vilka funktioner som var viktiga för användaren. De funktioner som identifierades som särskilt viktiga var kommunikation via tal, positionering via GPS och kalenderfunktion.
Figur 10. Trigger material för att rangordna funktioner samt kännedom om ikoner.
4.2.2 Med vad vill användaren larma?
Trigger material nedan, se Figur 11, användes för att utforska hur larmet ska utformas och det framkom att många var nöjda med hur det såg ut idag. Någon användare var inte nöjd med larmet i sig eftersom han inte ansett sig få den hjälp han önskade. Han använde nu istället mobiltelefonen som trygghetslarm.
Figur 11. Trigger material för att utforska “Med vad vill du larma?”
4.2.3 Placering av larm
Triggermaterialet i Figur 12 användes i kombination med triggermaterial i Figur 11 för att samtidigt undersöka var på kroppen larmet var mest lättillgängligt. Det framkom då att användare och vårdgivare upplevde handleden som ett tillgängligt område. Användarna
25
föredrog att larmen skulle vara på överkroppen, gärna kring handled för att vara lättillgängligt. Några nämnde att ha det kring halsen då larmknappen hamnade på magen, medan andra påpekade stryprisken. Båda dessa alternativ är de som är de vanligaste idag och de som användarna känner till. Vårdpersonal vittnade om att det fanns många äldre med nedsatt rörlighet som till följd av det inte kunde höja sina armar högre än till brösthöjd.
En nackdel med dagens larm och deras placering är att användare i ett fall kan landa på ett sådant sätt att de inte kommer åt larmet.
Figur 12. Trigger material för “Var på kroppen skulle du helst placera ett larm?”
4.2.4 Hur larmet ska aktiveras?
En kvinna i 70-årsåldern utan kognitiv svikt berättade att hon helt glömde bort att trycka på larmet efter att hon fallit, hon trodde att det berodde på chocken. Även andra äldre och vårdgivare vittnade om samma sak.
Figur 13. Trigger material för “Hur Skulle du vilja att det larmade?”
För att undersöka om användaren skall trycka själv eller om det ska det gå en automatisk signal baserad på AI och sensorer, användes triggermaterial om larmning, se Figur 13. Då orsakerna till larm varierar kommer inte en ensam lösning att vara optimal.
Under den första iterationen framkom det att de äldre har varit med om många förändringar under sina liv och det igenkänningsbara kan ge en större trygghet än det abstrakta. Det var därför något oväntat när det visade sig under iteration 2 att både användare och vårdgivare var positivt inställda till de automatiska larmen, se mittersta bilden på Figur 13.
26
De ville gärna att larmet skulle larma automatiskt men ville även ha kvar möjligheten att kunna larma själva. Det framkom att aktivering av larm via tal skulle vara ett bra komplement till de andra metoderna när en situation uppstod då man inte kunde nå larmet. Det gäller framförallt personer med förlamning.
Här uppkom även diskussion kring vilka som skulle ta emot larmet, såsom anhöriga, vårdpersonal och övriga. De äldre som blev tillfrågade tyckte att larmet kunde gå till vårdpersonal, anhöriga och dagträffen, vilket visade på hur mycket dagträffen betydde för dem i form av en trygg punkt.
4.2.5 Feedback
Det uppstod många falsklarm då den äldre råkar komma åt larmet av misstag. För att undvika falsklarm är feedback en viktig del. De äldre berättade att de inte fick någon feedback från sina larm annat än rösten från mottagarenheten, som de inte alltid kunde höra. De önskade bättre feedback för att uppmärksamma larmen samt för att säkerställa att larmen gått fram vid behov. Trigger material för feedback, se Figur 14, gav att de ofta ville ha en kombination av feedback.
Figur 14. Trigger material för feedback.
En kvinna i 90-årsåldern hade nedsatt känsel och hörsel samt var blind. Hon önskade feedback som kombinerade ljud och vibration. Några av användarna som intervjuades hade en mindre diod på sina trygghetslarm som lyste när de tryckte på larmet men den var för liten och för svag för att användaren skulle kunna se det. Dessutom gav dioden ingen indikation om att larmet gått iväg eller mottagits.
4.2.6 Kommunikation via trygghetslarm
Triggermaterialet i Figur 15 användes för att undersöka hur man önskade kommunicera via larmet. De som befann sig i ett tidigt stadie av sin demens insåg att det fanns en risk att de plötsligt, från en dag till den andra inte längre skulle kunna hitta hem.
“Det är en ny typ av oro som jag inte haft förut, den förstärks. Kan
bero på att man inte har kontroll över situationen.”
27
De önskade därför att det fanns möjlighet till positionering med röst som kunde vägleda. Det skulle öka tryggheten och känslan av självständighet. Även deras anhöriga skulle bli mer trygga av en sådan funktion.
Figur 15. Trigger material för “Vad skulle du vilja kommunicera via ett trygghetslarm?”
Utifrån vårdgivarens perspektiv var det viktigt att genom kommunikation få en bild av den situation man skulle mötas av vid ett hembesök. Hemtjänsten saknar ofta information om den äldre innan ett hembesök. Vid till exempel demenssjukdomar är ett anpassat bemötande viktigt. Har personalen rätt information kan det göra all skillnad i mötet mellan personal och användare. Ett annat exempel på när informationen kan vara bristfällig är när en person som äter blodförtunnande mediciner faller så att de blöder. Om larmoperatören saknar den informationen uppstår en situation som kan bli allvarlig.
Användarna befinner sig många gånger långt ifrån den ljudupptagande mottagarenheten. Då hör larmoperatörerna inte vad användaren säger och får göra antaganden. I de fall som de inte hör något alls behandlas larmet som akut men kan istället bero på ett fellarm. Det resulterar i en minskad trygghet för den äldre som inte kan kommunicera till larmcentralen vad som har hänt och kan inte heller avstyra oavsiktliga larm som kräver onödiga resurser av vården. Hemtjänstpersonal vittnar samtidigt om hur de kan få avbryta ett hembesök för att gå på fellarm. En viktig aspekt som framkom under första iterationerna var att larmet inte alltid används som det är tänkt. Flera såg larmet som en kommunikationskanal och larmar när de behöver hjälp med sådant som inte är akut eller på grund av oro.