Även ungdomarna vittnar om att de har haft en mycket positiv tid tillsammans med sin mentor, de har haft trevligt och roligt och lärt sig mycket. Mentorn har öppnat dörrar till aktiviteter i Malmö som de- ras föräldrar inte känt till, och som mentorsbarn fick de göra sådant tillsammans med sin mentor som de inte annars skulle ha fått göra. De nämner platser som de inte tidigare besökt och som de tillsam- mans med sin mentor har fått komma till. De har fått träffa nya män- niskor, fått prova nya aktiviteter, fått upptäckta Malmös sport- och kulturutbud och fått uppleva naturen i trakten kring Malmö. De har, sammanfattningsvis, fått ta del av en verklighet som inte fanns i det egna bostadsområdet, vilket vidgat deras värld.
När ungdomarna ser tillbaka på sina erfarenheter tillsammans med mentorn betonas ständigt att det har varit ett en till en möte, det har varit ”jag och min mentor” i en nära relation, vilket då blev en helt ny upplevelse för dem. De fick också vara med och bestämma om vad de skulle göra tillsammans, de kände att de blev lyssnade på och att de kunde komma med egna idéer på ett jämlikt plan, så att de fak- tiskt hade ett inflytande på hur de skulle använda sin tid tillsammans. Någon av ungdomarna beskriver det som att ”jag fick vara med”. Det har varit deras mentor som ställt frågan ”Vad vill du?” för första gången i deras liv. Upplevelsen av att ha ett medbestämmande och ett inflytande i relationen till mentorn, att få ha en egen vilja som respek- terats, har blivit ett starkt och levande minne hos ungdomarna.
Ungdomarna bekräftar också att de har haft värdefulla samtal med mentorn om värdegrund, etik och moral. Någon beskriver det som att mentorn var en kompis som inte hade samma syn på saker och ting som man själv hade, vilket gjorde att de båda diskuterade och lärde av varandra. Mentorns engagemang och närvaro har skapat en trygghet och tillit till mentorn.
141 Ingen av ungdomarna har minne av att de på något sätt upplevt det som negativt att få en mentor. Det är tvärtom så att de har känt sig po- sitivt utvalda och varit mycket stolta över att få ha en mentor. De me- nar också att tiden tillsammans med mentorn har lett till att de har fått ett bättre självförtroende, blivit mer öppna och vågat göra sådant som de inte tidigare vågat, som till exempel att prata i okända grupper.
Mentorn har varit en förebild, en vägvisare, en kvinna eller man som de har sett upp till. Ungdomarna har skarpa minnen av de besök som de gjort på högskolan tillsammans med sin mentor. Där har de fått sett en miljö och en tillvaro som student som de lockats av, och deras mentorer har berättat för dem om sina studier och vägen dit. Det är helt klart att de som barn blivit inspirerade att försöka gå samma väg som den gode mentorn gjorde, och i ett fall faktiskt senare valt att göra det.
För mentorerna
Mentorerna har, när de summerar sina upplevelser och intryck av åtta månaders regelbunden samvaro med sitt mentorsbarn, kunnat redovisa många nya erfarenheter, kunskaper och insikter. Mentorer har fått nya erfarenheter som de inte hade kunnat få på annat sätt än just genom ett mentorskap. De har lärt sig något nytt i mötet med barnet och barnets familj. De har fått en ökad förståelse för hur det är att vara barn på 2000-talet. Många nämner att de har fått en ökad förståelse för barns olika uppväxt- och livsvillkor. De nämner också möten över generationer, möten över stadsgränser och möten med olika sociala och kulturella förtecken. Mentorskapet har inneburit att de har fått direkta inblickar i frågor som gäller mångkultur, integra- tion, segregation och utanförskap.
Vidare redovisar mentorerna att de själva – genom att de har fått ta del av ett barns liv och vardag – tillägnat sig ett barnperspektiv så
att de nu kan förstå hur barnet ser och tänker kring sig själv och sin omvärld, och sina möjligheter att ”lyckas i livet”.
Uppgiften att som mentor vara en god vuxen förebild har innebu- rit en utmaning för varje mentor eftersom uppgiften med automatik har inneburit att mentorn tvingats möta sina egna värderingar, ideal och fördomar. Detta har banat väg till ökad självkännedom och ökad medvetenhet om vad de själva kan bidra med i mötet med barnet och barnets familj.
Mentorerna har också ställts i situationer där de fått anledning att öva sin empatiska förmåga och lära känna dess möjligheter och be- gränsningar.
Många mentorer nämner att de erfarenheter de har fått som men- tor har blivit insikter och kunskaper som de aldrig hade kunnat läsa sig till. De har ”varit med om”, ”sett med egna ögon” eller ”ändrat uppfattning”. Mentorerna menar att mentorskapet har gett dem nya perspektiv både på sig själv och på andra. De erfarenheter som de har fått som mentor ser de nu som ett viktigt komplement till sin utbild- ning och något som kommer att vara till nytta både som en merit och i den kommande professionen.