Utifrån pedagogernas svar så kan vi tolka att de vill utgå från barns perspektiv eftersom pedagogerna i intervjuerna förklarar delaktighet som ett synsätt där barnen är med och deltar, att barnen får bestämma olika delar och att pedagogerna försöker lyssna och ta in vad barnen tycker och tänker. Deras tankar stämmer med vad som står i läroplanen för förskolan (98 rev 2010) och Barnkonventionen (2009) där barnens delaktighet både är ett värde och en pedagogisk fråga.
Pramling Samuelsson och Sheridan (2010) säger att delaktighet och barns perspektiv är beroende av varandra. För att göra barnen delaktiga i samlingen måste pedagogerna utgå från ett barns perspektiv, genom att utgå från vad barnen kommer ifrån, deras erfarenheter, intressen och att bekräfta barnen så de får en känsla av att de blir sedda och förstådda. Om man tittar på barnens svar om delaktighet så stämmer det inte enligt pedagogernas svar. I samlingen såg vi att barnen blev delaktiga, men de flesta barnen upplever att de inte får bestämma eller har någon riktig påverkan i samlingen eller i innehållet av samlingen. Medan pedagogerna har en föreställning om att barnen vet om att de blir delaktiga i besluttaganden. Man kanske ska göra barnen medvetna om att de blir delaktiga i besluttagandet av innehållet. Man kan tolka detta som att det behövs mer ömsesidigt kommunikation och förståelse mellan pedagogerna och barnen om att man tar tillvara på deras intressen.
43
På Smörblomman utgår de från ett barnperspektiv när de kommer till barns delaktighet i samlingen, och i planeringen av den. Pedagogerna har fasta rutiner som de utgår efter varje dag och samlingen är mer som Rubinstein Reich (1993) och Emilsson (2013) tar upp, en ordningsritual som har en strategisk utgångspunkt. De gör barnen delaktiga genom att låta dem utföra en handling och involvera dem i beslutstagande, men det är inom en kontrollerad begränsning. Pedagogerna utgår inte från Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) definition av barns perspektiv som innebär att man ska utgå från vad barnen har för erfarenheter, vad de vill och tycker om samlingens innehåll. De utgår istället från målen i läroplanen för förskolan samt vad de själva tror att barnen tycker om, vill och behöver göra i samlingen. Det här kom både fram i pedagogernas och barnens svar.
På Flora avd. 1 så utgår även de från ett barnperspektiv i observationen då pedagogen hade valt ut aktiviteten efter vad barnen behövde lära sig. Pedagogerna själva tycker att det är svårt att få tid till en riktig planering av samling. Därför blir det ibland snabba lösningar där de utgår från vad barnen vill göra och är intresserade av. Från pedagogernas intervjuer kom det fram att de utgår från barns perspektiv eftersom de lyssnar på vad alla barnen är intresserade av och vad de gillar att göra i samlingen. Men pedagogerna går även efter ett barnperspektiv eftersom de går efter vad gruppen ska lära sig, och försöker genom egna tolkningar få en förståelse för vad de tycker är intressant och planerar ibland ur en strategisk utgångspunkt (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide, 2011).
Louise på Flora avd. 2 genomförde en samling där hon utgick från något barnen hade visat intresse för innan och därför valde hon att utveckla deras intresse till en lek där barnen blev delaktiga. Att barnens intressen blir uppmärksammade, att de blir delaktiga i diskussionen och blir en del av samlingen visar att pedagogerna utgår efter ett barns perspektiv. Om man tittar på barnens svar så kan man se att de håller med om att pedagogerna tar till sig deras intressen och lyssnar på dem. Det som är gemensamt för alla tre avdelningarna är att de ser barnen som kompetenta men när det kommer till utförandet av delaktighet i samlingen så görs det på olika sätt.
44
8 Slutsats och diskussion
Det vi ville studera var vilka föreställningar pedagogerna har om delaktighet och hur de gör barnen delaktiga i samlingen. Det vi kom fram till i analysen var att pedagogerna hade olika definitioner av vad delaktighet var för dem, men tre mönster som var gemensamt för alla pedagogerna var att:
Barnen ska vara med.
Barnen deltar aktivt.
Barnen får bestämma.
Pedagogerna utgår från att göra samlingen så innehållsrik som möjligt för barnens lärande men de utgår inte alltid efter vad barnen har för tankar och åsikter. Resultat visar att pedagogerna använder sig av både barnperspektiv och barns perspektiv. Pedagogerna använder sig även av "begränsat mönster" och "rymligtmönster" (Bae, 2012).
Samling är som Eide, Os, Pramling Samuelsson (2012) och Rubinstein Reich (1993) har tagit upp en ordningsritual präglad av traditioner och struktur som sker i ett socialt möte. Synsättet på barn har gått från att se de som "tomma kärl" (Johannesen & Sandvik, 2009) till kompetenta men det här tankesättet att se de som " tomma kärl" finns kanske kvar och på det här sättet blir inte barnen lika delaktiga och deras åsikter tas inte tillvara. Vi såg att på Flora ses barnen som kompetenta, men på Smörblomman så ser de fortfarande barnen till viss del som "tomma kärl" som behöver lära sig genom en bestämd struktur med liten påverkan av barnens egna åsikter. I observationen kunde vi se att pedagogerna använder sig av en mer strategisk handling än en kommunikativt. För att det ska bli en mer kommunikativ handling så borde pedagogerna visa en mer ömsesidigt förståelse mellan barnen och samlingens syfte. Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides (2011) studie tar upp olika länders läroplaner och i den svenska så påpekas de demokratiska värden om att respektera, ta ansvar för sig själv och sin omgivning samt att agera demokratisk. Detta synsätt kan ses som normer som finns i förskolan om att man ska sitta stilla, lyssna och respektera varandra. Det är pedagogens uppgift att uppfostra barnen till sociala demokratiska medborgare och de har ansvar för att läroplanens mål uppfylls och att samlingen blir betydelsefull. Det här kan vara en krävande uppgift för pedagogerna eftersom barngrupperna är så stora, tiden inte räcker till och de ska även utgå ifrån ett barns perspektiv samt ska de tillgodose alla barnens rättigheter och åsikter.
45
Det är sådana här dilemman som pedagogerna måste arbeta med och lösa utifrån olika strategier.
Delaktighet i samlingarna har en stor betydelse för barnen, men barnens tillåtelse till delaktighet beror på pedagogens egen villighet att inkludera barnen, barnen måste också själva våga vara delaktiga och ta för sig. Om man ska arbeta ur barns perspektiv så har delaktighet stor betydelse, barns perspektiv och delaktighet går hand i hand (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2010).
På alla avdelningarna så tycker pedagogerna att delaktighet är när barnen deltar och får bestämma vad man ska göra i samlingen. Eide, Os och Pramling Samuelsson (2012) skriver att barn ska ha rätt att uttrycka sin åsikt om verksamhetens innehåll och upplägg. Det står i läroplanen för förskolan (98 rev 2010) att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation och vardag. Förskolläraren ska ansvara för att alla barn får ett stort inflytande på verksamhetens arbetssätt och innehåll. Det står även i Barnkonventionen (2009) att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Det är inte bara en röst pedagogerna ska lyssna på utan flera. De pedagogerna vi har intervjuat säger inte hur de tillgodoser allas åsikter, men det ser vi i hur de gör i observationerna när de avbryter sig själva för att låta barnet prata och när de bekräftar vad barnet säger.
Vår andra fråga var hur barnen uppfattar samlingen och deras delaktighet i den. De flesta barnen på avdelningarna själva säger att de inte känner att de är med och får bestämma, medan andra tycker att de får bestämma vissa delar. Barnen förklarar samlingen som en ring där man ska sitta, lyssna och vara tyst. Man ska lyssna på pedagogen och får bara säga något om man får tillåtelse. Det är pedagogen som bestämmer och man får inte lämna ringen, man måste vara med i samlingen. Till viss del såg vi detta i observationen, det var några barn som väntade på sin tur medan andra pratade rakt ut. Några barn satt stilla och deltog aktivt under samlingen medan andra rörde på sig och verkade inte bry sig om samlingen men de stannade kvar i ringen. Detta dilemma var något som en pedagog tog upp, och hon tyckte det var svårt att hålla igång samlingen samtidigt som hon skulle hålla koll på barnen. Ett sätt att lösa ett sådant dilemma tyckte pedagogen skulle vara att det fanns flera pedagoger, en som håller samlingen och bara fokuserar på att göra den meningsfull och de andra som håller koll på barnen.
46
Det resultat vi har kommit fram till i denna studie kan bara ge exempel på hur dessa avdelningar ser på och använder sig av delaktighet i samlingen. Detta resultat kan inte ge en större bild av resten av förskolorna i Sverige men den kan ge en liten bild på hur pedagoger och speciellt barnen på dessa två förskolor blir delaktiga i en aktivitet i förskolan. Som vi tog upp i analysen så blir barnen delaktiga i observationerna genom att de får delta, de får bestämma till viss del och av barnens svar så tyckte de flesta att samlingen var rolig.
Vårt mål med denna studie var att få en förståelse för hur pedagoger och barnen ser på delaktighet i samlingen, planeringen och utförande. Denna studie har gett oss kunskap om hur man kan göra barnen delaktiga utifrån barns perspektiv. Vi har fått en förståelse för hur pedagogerna använder sig av de olika begreppen som handlar om hanteringen av samlingen och skapandet av delaktighet. Utifrån observationerna, intervjuerna och den forskning som finns om delaktighet i samlingarna så kan vi lättare förstå skillnaderna på hur man ska hantera och planera en samling så att barnen blir delaktiga. Något som kan bli svårt att uppnå i vår framtida yrkesroll kan vara att få alla barnen inkluderade. Vad vi kan ta med oss ifrån denna studie är att inkludera barnen och göra dem mer medvetna om att de är med och påverkar innehållet i samlingen. Med denna syn på delaktighet så kan man öppna sina ögon och verkligen titta på vad barnen är intresserade av och diskutera med barnen hur man kan ta med deras intresse in i samlingen. Av studien kan man ta med sig att om pedagogerna är villiga att låta barnen delta så ska man även se vilka barn som gör sig villiga att delta aktivt och passivt.