Av kapitel 1 har framgått att funktionshindrades situation på arbetsmarkna- den är svår. Vi har sett att funktionshindrade i större utsträckning är arbets- lösa än icke funktionshindrade. Medan 54,8% av funktionshindrade hade nå- gon form av sysselsättning år 1997, så var 70,9% av de icke funktionshindrade sysselsatta. Om man utgår ifrån att hela samhället, såväl den fysiska som den sociala miljön fullt ut borde vara anpassad till alla människor, är skillnaden stor. Om man däremot utgår ifrån att funktionshindrade har sämre förutsätt- ningar på grund av olika hinder de möter i samhället, då framstår inte skill- naden som lika stor. Man kan dock konstatera att sysselsättningsgraden är lägre för människor med funktionshinder trots förbättringar i form av olika åtgärder, till exempel rehabilitering, integrering, anpassning, tekniska hjälp- medel och utbildning som har medfört ökade möjligheter för de funktions- hindrade att delta fullt ut i samhällslivet. Enligt Svanström, Åhs och Stenberg (1992) är det ett:
... faktum att handikappade hamnar sist i arbetslöshetskön ... Samhäl- let har vidtagit mängder med åtgärder för att handikappade inte ska särbehandlas i negativ bemärkelse. Trots det är särbehandlingen legio, oavsett låg- eller högkonjunktur (s. 101).
Resultatet av en SOU - utredning (1991:46) visar att parallellt med reformer som främjat funktionshindrades situation, har det uppstått betydande skill- nader, även mellan grupper med skilda funktionshinder, mellan olika delar av landet och inom olika samhällssektorer, t.ex. arbetslivet, fritids-, rekrea- tions- och kulturområden. Skillnaderna innebär att individer med stora svå- righeter i sin livsföring till följd av sitt funktionshinder, möter de största svå- righeterna i tillgången till bostad, sysselsättning och arbete, fritid och rekrea- tion, hälso- och sjukvård, allmänna kommunikationer och information. Funktionshindrades valmöjligheter är oftast begränsade och de måste ta det som erbjuds både vad gäller bostad, arbete och fritidsaktiviteter. I utredning-
en dras slutsatsen att funktionshindrade har otaliga svårigheter att erhålla ett arbete och föreslås bland annat att insatserna bör samordnas med målsätt- ningen att stärka arbetsmöjligheten för funktionshindrade. Kommunerna skall ha ansvaret för sysselsättningen och upprätta planer där olika vägar till sysselsättning skall behandlas. SOU:s enkätundersökning som innefattade 72 kommuner visar att endast en fjärdedel av kommunerna hade en ordnad sys- selsättningsplan för funktionshindrade ungdomar mellan 18-25 år. I enkäten uppgav 62 procent av de funktionshindrade att de saknar daglig sysselsätt- ning. Dessa resultat väckte frågan om lagstiftningen behövde stärkas för att kunna garantera sysselsättning till individer med omfattande funktionshin- der. I utredningen övervägs också om ramlagarna - socialtjänstlagen och häl- so- och sjukvårdslagen - ger tillräcklig trygghet för funktionshindrade eller om lagstiftningen skall vara mer styrande.
Denna studies fokus ligger på barriärer som människor med rörelsehinder kan möta på arbetsmarknaden samt på att beskriva individernas sociala rela- tioner, såväl i arbetsliv som i arbetslöshet. Jag kommer därför att i de följande avsnitten redogöra för ett antal studier3 som lyfter fram tänkbara barriärer
som funktionshindrade möter i sin strävan att få arbete. Avsnittet kommer att följas av en redogörelse kring sociala relationers och det sociala stödets bety- delse för individen. Forskning som bedrivits angående funktionshindrades möjlighet att få ett arbete visar på ett komplext problemområde. Dels därför att funktionsnedsättningen kan vara av skiftande slag och grad, dels därför att även barriärerna kan vara av skiftande slag och svårighetsgrad.
Gogstad (1968) kartlägger i en avhandling olika barriärer som funktionshind- rade kan möta i sin strävan att erhålla ett arbete. Gogstads studie bygger på 672 arbetslösa individer som hade hänvisats till yrkesmässig rehabilitering i Norge. Personerna hade skiftande funktionshinder, tuberkulos, svårigheter i rörelseförmågan och neurologiska handikapp. 18 månader efter att under- sökningsgruppen lämnat rehabiliteringsinstitutet var fortfarande 38 procent arbetslösa. Författaren fann följande barriärer: psykiska besvär, över 45 år, kvinna, långtidsarbetslöshet före rehabiliteringen och låg utbildningsnivå. En annan forskare som fokuserat på barriärer som funktionshindrade kan möta på arbetsmarknaden är Lowe (1997). Författaren presenterar resultat från tre projekt som genomfördes inom samma område - Wiltshire i Storbri- tannien - och under samma år. De barriärer som framkom i studien återges i tabell 3:
Tabell 3: Antal upplevda barriärer i procent Antal i % Barriärer 51% 50% 47% 43% 42% 34% 32% 19% Bidragssystemet Kommunikationsmöjligheter Brist på information/rådgivning arbetsgivares attityder grad av erfarenhet övrigas attityder
möjlighet till stöd på arbetsplatsen urval/intervjuprocess
Tabell 3 visar att mellan 40-50 procent uppger bidragssystemet, kommunika- tionsmöjligheter, brist på information, arbetsgivares attityder och grad av er- farenhet som barriärer på arbetsmarknaden.
Alla ovan nämnda barriärer bidrar till att människor med rörelsehinder har begränsat tillträde till arbetsträning. De har inte flexibiliteten att byta arbets- plats för att genomgå ny eller ytterligare träning. Resultaten tyder dessutom på att arbetsgivare inom större företag är mer benägna än arbetsgivare på mindre företag att rekrytera och behålla funktionshindrade arbetare (Lowe 1997).
Om vi jämför Gogstads (1968) studie med Lowes (1997) kan man se tydliga skillnader. Gogstad lyfter fram barriärer som kan förknippas med individen. Till exempel individens psykiska tillstånd, ålder och arbetslivserfarenhet. Lowe lyfter däremot fokus från individen till miljön och regelsystemet. Till exempel kommunikationsmöjligheter, brist på information, arbetsgivares och andras attityder samt bidragssystemet. Att Gogstad mot slutet av 60-talet lägger fokus på individen kan bero på tidsbundna definitioner av begreppet handikapp. I avsnittet där begreppet handikapp/funktionshinder definiera- des framkom att handikapp förknippades med egenskaper hos individen fram till 70-talet. Sedan har det skett en förskjutning mot samhället, dvs. att det är den omgivande miljön som handikappar individen (Östnäs 1997:12). Med tanke på denna förskjutning i definitionen av begreppet handi- kapp/funktionshinder är det inte konstigt att Lowes senare studie lägger fo- kus på och lyfter fram faktorer i miljön samt regelsystemet.
Genomgången av Gogstads (1968) och Lowes (1997) studie samt ICHDH - 2 visar att barriärer som funktionshindrade individer möter i sin strävan att er- hålla arbete är många, av olika slag och svårighetsgrad. Att endast fokusera på miljön, eller individen är dock otillräckligt. Situationen är mer komplex än
så, eftersom det sker ett samspel mellan individen och miljön. Med tanke på denna komplexa situation bör barriärer sökas på olika områden, såsom hos den enskilde individen, i miljön eller i regelsystemet. Orsakerna till barriärer- na kan också vara av olika slag, t.ex. funktionshindret, graden av anpassad miljö, samhällets fördomar, arbetsmarknadsförhållanden eller rådande lagar. Problematiken att klassificera något som till exempel makro- eller mikronivå har diskuterats av Layder (1993). Författaren menar att det alltid råder ett samband mellan makro- och mikroelement genom social aktivitet. Med den- na problematik i åtanke har jag ändå valt och ansett det vara fruktbart att för min analys urskilja tre huvudkategorier av barriärer: individrelaterade, miljö- relaterade och regelrelaterade.
Nedan kommer jag att behandla dessa tre huvudkategorier av barriärer. De individrelaterade handlar om faktorer hos individen som kan stärka eller för- sämra individens möjligheter på arbetsmarkanden. Med miljörelaterade bar- riärer menas faktorer utanför individen, såväl den sociala som den fysiska miljön, som kan påverka personens möjligheter till arbete. Det kan till exem- pel röra sig om graden av anpassning av yttre miljön, informationstillgäng- ligheten och rådande attityder i samhället. De regelrelaterade handlar främst om faktorer i bidragssystemet som kan fungera som barriärer i sökandet efter arbete.