Med reliabilitet - tillförlitlighet - avses traditionellt frånvaro av slumpmässiga mätfel och med validitet avses mätinstrumentens förmåga att mäta det man avser att mäta. Ett vanligt krav är att en undersökning skall ge samma resul- tat om den genomförs av andra forskare eller om den upprepas. Både reliabi- litet och validitet kan få en annan innebörd i kvalitativa undersökningar än i kvantitativa. Beskrivningarna av intervjupersonernas berättelser skall vara detaljerade, både innehålla många citat men också långa sammanhängande delar av berättande karaktär som ger läsaren möjlighet att själv skapa sig en bild av situationerna och händelserna (Repstad 1993).
Ett problem med reliabiliteten i kvalitativa studier är svårigheten att ha kon- stanta objekt. Intervjupersonernas sinnestillstånd kan variera vid olika tillfäl- len, vilket också kan påverka svaren. Därför skall reliabiliteten ses och bedö- mas utifrån rådande situation vid intervjutillfället. Med tanke på detta kan reliabiliteten ges en innebörd som närmar sig validiteten i kvalitativa under-
sökningar. Detta innebär att i kvalitativa undersökningar skall reliabiliteten bedömas samtidigt som validiteten bedöms. Med detta menar Svensson (1996) att reliabiliteten är mer sammanflätad med validiteten i kvalitativa studier och avråder från att studera dem enskilt såsom det görs i kvantitativa studier. Det bör dock påpekas att validitetsproblemet inte gäller specifikt kvalitativa data. Samma problem gäller även kvantitativa metoder, därför att även hårt kvantitativa data behöver tolkas, vilket innebär att alla data, vare sig de samlats in kvalitativt eller kvantitativt behöver analyseras kvalitativt i den betydelsen att det sker en tolkning och kan därför betraktas som ett se- lektivt urval (Silverman 2000).
Hur kan man som läsare av mina forskningsresultat veta att de beskrivningar jag gjort är rimliga och giltiga? Inom kvalitativa studier är forskaren i hög grad själv sitt ”instrument” och beskrivningarna/tolkningarna sker utifrån forskarens egna perspektiv och egen förförståelse. Frågor som kan uppstå är huruvida sådana resultat skall betraktas som legitima, fruktbara och trovär- diga.
Jag har medvetet, för att hålla min förförståelse i schack och vidga mitt per- spektiv, strävat efter att under forskningsperioden vara i kontakt med andra som forskar inom samma och angränsande områden. Härigenom har jag fått tillfälle att diskutera funktionshindrades situation med andra såväl lika- som oliktänkande personer, som har varit intresserade av och förtrogna med mina frågeställningar. Kvale (1989) använder begreppet kommunikativ validitet och menar att kunskapsanspråkens validitet kan testas genom dialog. Dialo- gen kan ske med intervjupersonerna själva, med vanliga människor som har sunt förnuft samt med experter och forskare som har en teoretisk kunskap inom frågeområdet.
Jag har vid mina intervjuer haft retrospektiva inslag. Detta brukar uppfattas som ett validitetsproblem. Respondenterna kan ha glömt eller omtolkat vikti- ga detaljer. Jag har försökt komma förbi detta problem med tanke på att frå- gorna kretsade kring barriärer de mött, men också de barriärer de upplever att de möter. Frågorna handlar både om dåtid, men också nutid, dvs. de bar- riärer intervjupersonerna upplever att de nu möter i sin strävan att erhålla arbete. Jag kunde därmed jämföra barriärer de upplever att de mött tidigare med barriärer de upplever sig möta nu. Jag ser inte detta som ett problem. Det jag vill beskriva och förstå är mina uppgiftslämnares upplevelse kring barriärer och deras sociala livssituation. Detta innebär att det som primärt är intressant för mig inte är vad som är ”objektivt” sant i mina intervjupersoners berättelser, utan de innebörder de tillskriver sina erfarenheter.
validitet är undersökningens begränsningar. En begränsning är till exempel att personerna följdes upp bara under relativt kort tid. Detta kan leda till fel- bedömningar, till exempel att bedömningen görs då individen fungerar bätt- re/sämre än normalt eller att förhållandena på arbetsmarknaden är bätt- re/sämre än annars. Säkrare bedömningar kräver långtidsuppföljning - kan- ske i fem eller tio år - av individerna. Att intervjupersonerna är så pass unga - 22 till 35 år - gör det också rimligt att anta att de kan fungera bättre än indivi- der över 35 år. Något som tyder på detta är att samtliga är under någon form av arbetsmarknadsåtgärd.
Jag vill avsluta metodkapitlet med ett citat från Silverman (2000):
Unless you can show your audience the procedures you used to en- sure that your method were reliable and your conclusions valid, there is little point in aiming to conclude a research dissertation (a.a. s. 188) Kriterierna som Silverman nämner ovan har beaktats. Jag har försökt visa lä- saren processen i arbetet genom att beskriva tillvägagångssättet dels vid ur- valet av intervjupersonerna, dels vid bearbetning och analys av insamlat material. Resultatdelen innehåller både många citat men också sammanhäng- ande delar av berättande karaktär. Min strävan har hela tiden varit att ge lä- saren möjlighet att själv skapa sig en bild av situationerna och händelserna.
Kapitel 4-
Resultat
I detta kapitel redovisas resultaten från intervjuerna. Inledningsvis ges en kort beskrivning av intervjupersonerna följt av en redogörelse för barriärer som funktionshindrade själva uppger att de möter. Detta följs av ett avsnitt om intervjupersonernas upplevelse av sina sociala relationer och sociala stöd. Kapitlet avslutas med en redogörelse för intervjupersonernas ekonomiska situation och av ett avsnitt som redogör för hur intervjupersonernas livssitu- ation påverkas av ett arbete.
Jag vill här inledningsvis poängtera att det inte är frågan om att göra några empiriska generaliseringar eftersom intervjumaterialet är relativt litet, utan att försöka se vissa gemensamma mönster när det gäller barriärer de möter, hur ett arbete påverkar livssituationen samt hur resultaten förhåller sig till ti- digare studier. Det är också viktigt att diskutera stabiliteten i intervjuperso- nernas livssituation. Resultatredovisningen kommer att innehålla en hel del citat. Här gäller det enligt Repstad (1993) att ha en balansgång, då alltför många citat kan göra framställningen oklar och läsaren kan förlora det analy- tiska perspektivet. Samtidigt finns det goda skäl för att använda citat. Läsaren får direkt kontakt med intervjupersonernas begreppsvärld och uppfattningar, vilket ger läsaren en viss grund för att jämföra forskarens tolkningar med delar av materialet.