Under Bearbetning av böckerna återfinns fyra underkategorier: a) Muntliga och skriftliga recensioner b) Bokprat i biblioteket c) Temaarbete d) Tidsaspekten i samband med läsning.
Muntliga och skriftliga recensioner
Elevernas syn
Momentet recension tas varken upp av eleverna i fokusgrupp ett eller tre, vilket det däremot görs av deras lärare.
I fokusgrupp två arbetar man med skriftliga recensioner endast första terminen i ettan, därefter arbetar man mestadels med muntliga bokrecensioner. Samtliga elever i fokusgrupp två tycker att muntliga bokrecensioner är ett bra sätt att redovisa på.
Stefan: Men tanken med att vi har muntligt de e ju mer att … att andra ska kunna finna intresse för
boken asså så … den verkar handla om nåt intressant så att fler vill läsa den boken i fortsättningen. […]
Sven: Nä men … nä men de beror på om man ska skriva för hand så e de dömt att misslyckas ju …
så de går inte […] För att hon inte kan läsa de jag skriver […] Nä men de tar ju längre tid … längre tid att formulera sig å sånt … om man ska skriva de än om man ska göra de muntlit…
Stefan [fortsätter]: Muntlit … då kan man ju babbla på om en bok, medans när du skriver du måste
… kan du inte skriva exakt som du pratar … då bler de kanske…
Sven [avbryter]: De kan nog bero på från individ till individ, ja menar vissa har ju lättare för att
prata andra har ju lätt för att skriva …
Stefan [inflikar]: Ja, exakt.
Även om gruppen tycker om muntliga redovisningar anser de att läraren bör variera redovisningssätten.
Erik: Ja, ibland så läser vi å redovisar muntlit, ibland skriver vi uppsats om de, ibland får vi frågor,
om vi får små utdrag å då läser alla dom å då får vi frågor till de … så de e … olika hela tiden. Sebastian: De e bra att variera annars e de tråkit […]
Fokusgrupp två tar också upp att redovisningarna kan bli långtråkiga när det är många som har läst samma bok.
Stefan: Ja, vi hade ju redovisningen åsså … å de va ju typ halva klassen hade ju den boken, så de
va ju … liksom…
Sebastian [inflikar]: … tjatigt…
Stefan [fortsätter]: … så den fick ju passa in, de kan ju inte va den efter varandra … asså i
redovisningen så … så många va de som läste den asså … men den e ju bra…
Sebastian: De kanske inte va så jättebra… Stefan [inflikar]: … men boken va ju bra… Erik [fortsätter]: Bra handling har den… Nils [inflikar]: Mmm …f aktiskt…
Nils [inflikar]: Ja, de e sant.
Lärarnas syn
Sara och Anna upplever inte att det är svårt att introducera läsning i sina klasser utan de menar istället att det finns ett motstånd efter läsningen, när det ska skrivas recension eller diskuteras. Att det finns ett motstånd till efterarbete är inte något som T-E lyfter upp, istället ger hon en bild av hur hon brukar arbeta med bokrecensioner.
Sara: Men sen å få dom att skriva nånting efteråt de e värre då tänker dom ’Inte de åsså! Nu har
jag läst boken nu får de va nog’ liksom. De e de som brukar va problemet tycker jag snarare … att få dom att ta logguppgiften eller en recensionsuppgift eller en diskussionsuppgift på allvar sen, dom har liksom bränt allt sitt krut på å läsa…
Anna: […] utan att dom skulle skriva nånting för ofta e de ju de, om man frågar vissa killar i den är
klassen ’jag hade gärna läst bara jag hade sluppit att skriva recension’. De e de som e de jobbiga liksom, dom klarar inte de å de kan man göra muntligt också. Så att dom har ju, om dom ska läsa tre böcker så får dom ju skriva nån recension å sen kan dom ta nån muntligt om dom vill de så att dom har den friheten. De e nästan aldrig nån som gör det muntligt ändå […], då gör dom de hellre skriftligt
T-E: Jaa, jag brukar låta dom, asså bokrecension har vi varje termin, minst en bok per termin.
Första terminen i ettan skriver dom en bokrecension och hur det går till har jag gått igenom, sen alla dom andra fem terminerna har vi muntligt för att dom ska tipsa varandra om böcker […]. Å de e den förste december som e deadline i alla klasser, senast där omkring, så att nu kommer jag få höra på en massa trevliga muntliga bokrecensioner i alla klasserna ju…
Bokprat i biblioteket
Elevernas syn
Bibliotekarien har så kallade bokprat i biblioteket med eleverna och det innebär att hon visar upp och pratar om böcker, för att på så vis hjälpa dem att hitta en bok som passar. Fokusgrupp ett tar inte upp fenomenet bokprat i sin intervju, men det gör de andra fokusgrupperna, om än i olika omfång.
Samtliga elever i fokusgrupp två och tre deltar i en diskussion kring fenomenet bokprat och vad dessa generar i under intervjun.
Fokusgrupp två:
Sebastian: Vi brukar ju få det att vi samlas i såna grupprum å så går bibliotekarien igenom olika
böcker som är aktuella å sånt. […]
Sven: För mej har de inte så jättestor betydelse … för jag har än så länge aldrig tatt en bok nån
annan presenterat för mej så […] Jag går gärna å läser på baksidan å kollar om de e spänning … va de e för genre å sånt skit … ja ... e där tolv böcker hon presenterar, så e där ju sällan nån som … passar mej.
[…]
Erik: För mej e de bra att hon gör det för ja e sån…e här ett bibliotekarie så går ja långt ifrån de.
Stefan: Jag tycker … jag tar alltid nån hon väljer … så liksom … lyssnar man på va hon säjer å sen
så … tar man ut den som passa en bäst av dom som hon säjer … De e… händer nog, har nog aldrig hänt att jag har gått å tatt en annan bok … i med att jag inte kan så mycket om böcker … så e de bättre att lyssna på va dom som kan … [mummel].
Erik: Jag har nog kommit in nån gång [sorl] å gått fram till bibliotekarien å bara sagt en bok som
ja vill ha … å sagt ’Visa var den står’ […] de har nog hänt ett par gånger faktiskt… […]
Sebastian: …ungefär samma … asså … man tar en bok som dom har … bestämt… Stefan [fortsätter]: … de brukar alltid va nån som passar en bra…
Nils [fotsätter]: … som verkar spännande…
Fokusgrupp tre:
Sverker: Men bibblan har alltså nått, dom har såna där bokprat så att läraren brukar alltså boka tid
där nere å så får vi en massa olika tips. Så väljer dom ut ett antal böcker då, åsså kan vi sitta där å välja vår bok å liksom så […]. Ja, vi sitter i en grupp å så har hon en massa olika böcker så pratar hon liksom kort om varje bok, säjer va den handlar om, sajer typ ja, va de e för genre å så […]. När vi har såna där läsperioder liksom så brukar vi ta bokprat, så vi får liksom rätt bok typ.
Ann-Sofie: Tycker ni de e ett bra sätt? Alla: Ja…
Ronny: Om man inte vet vad man själv tycker om att läsa så e de ju ett bra sätt. Om man är osäker
om man e deckare eller om man e skräck, så kan de ju va ett bra sätt att komma in i … nån sorts genre.
Lärarnas syn
I samband med lärarintervjuerna är det endast Sara och Anna som lyfter upp bokprat i biblioteket till diskussion och berättar vilken nytta de anser att dessa har för eleverna.
Sara: […] å sen då brukar jag jobba med bokprat i biblioteket, så det e inte jag som presenterar
böckerna utan vi går iväg nånstans och e nån annanstans, å de e nån annan som pratar då blir dom ofta lite mer intresserade också för de e inte de gamla vanliga, de brukar funka. De brukar funka bra.
Anna: […] ja jag gör så att dels så har vi haft såna här bokprat med Amelia i biblioteket, bara för
att det ska bli nån annan som berättar. Eller så gör vi så att vi går till biblioteket å så hjälper jag dom en och en och frågar lite grann vilken typ av litteratur så att … hjälper Amelia nån. I såna här läsvänliga klasser så e de inte så svårt, då hittar dom ju själv, men e de många som inte vill så tar de ju tid.
Temaarbete
Elevernas syn
Fyra svensklärare och bibliotekarien har utarbetat ett temaarbete på skolan som kallas Brott och straff. Detta temaarbete är en produkt av en projektarbetskurs som lärarna fick gå. För en utförlig förklaring se under Lärarnas syn.
Två av fokusgrupperna, grupp två och tre, nämner detta temaarbete som ett led i läsningen av skönlitteratur, däremot uteblir en diskussion i fokusgrupp ett.
I fokusgrupp två är det bara Erik som pratar om temat Brott och straff, medan man i fokusgrupp tre hjälps åt att berätta hur temaarbetet är upplagt.
Fokusgrupp två:
De e nån gång då vi har haft tema, så säjer hon ’ja helst vill vi att ni ska välja inom den inriktningen’ … då har vi varit här innan så har ju hon … bibliotekarien presenterat […] Brott och
straff har vi haft å då har vi haft böcker inom brott och straff då … som vi har fått välja mellan
[…]. Ja …å de har väl funkat bra
Fokusgrupp tre:
Sven: Jag tror att vi fick välja mellan fyra böcker eller nåt sånt. Sixten [fortsätter]: Ja, vi hade nåt tema.
[…]
Nils: Dom hade plockat fram en del tips.
Daniel [fortsätter]: Å sen hade vi, å då läste vi dom böckerna å alla som hade läst samma bok fick
sätta sig i grupper å diskutera (ohörbart) … diskutera sina böcker å vad dom tyckte om dom […] Ja … de va bra.
Lärarnas syn
Samtliga lärare tar upp att temat Brott och straff finns tillgängligt för alla på skolan, men det är bara Sara som utförligt berättar om temats uppbyggnad. Både Sara och T-E berättar hur de tror att eleverna upplever temaarbetet.
Sara: Vi har gjort ett tema som heter Brott och straff till exempel där alla böckerna har nån form
av kriminalitetstema. Å då har vi börjat med lite, den typen av uppgifter också, att dom har fått rangordna vilket brott e allvarligast å sådär, så de har väckt lite intresse, de har vatt lite diskussion […]. Sen e de här Brott och straff-temat så hade vi mycket fortlöpande diskussioner då, att dom ska presentera just ’Vilket brott beskrivs i din bok?, Vem e gärningsman och vem e offret?’. Så att alla hela tiden fick berätta om sina böcker för varandra, å de funkade också bra.
Ann-Sofie: Sitter dom i helklass eller sitter dom i grupper å diskuterar?
Sara: Då var dom i tvärgrupper. Så att då hade vi, var dom femton i klassen så hade vi väl fem
olika titlar så satt som i grupper om tre blir de väl, å sen så att dom kunde berätta för varandra, å sen blev de så att de här temat pågick ju under fyra veckor å de var ju så att nån hann läsa ut å då hade man fått lite tips om vad som verkad spännande å då kunde man gå vidare sen. […] Så vi var väl fyra svensklärare, tror jag, plus bibliotekarien som satte ihop de då. Å sen så satsade biblioteket pengar på att köpa in böcker å så, å sen när vi var klara fick vi presenstera de, å de e många som använder temat nu i och med att alla skall ha tillgång till böckerna. […] Som när vi gjorde de här Brott och straff å gjorde utvärderingen efteråt så sa vi, frågade vi om de va bra antingen att alla läste en eller att vi hade […] en fem sex böcker eller att man fick välja helt fritt. Å då föredrog många elever de här att urvalet ändå var begränsat, så att säja, för dom. Sen kunde man ha fler än fem, sex när de var just de temat, men att de var liksom att man får grepp om det, för att jag tror att säjer man till en elev att ’gå till bibblan å låna en bok, vilken du vill’ då blir de också en tröskel att ta sej över. ’De e tusen böcker, vilken ska jag ta’, så ur ett urval brukar jag nog föredra, men de ska ju finnas lite å välja mellan då.
T-E: Jag berätta väl för er att i ettan hade vi de här eh … deckare och brott grupparbetet där dom
skulle läsa så många böcker som möjligt inom det och skriva och där va massor […]. Och de va jättespännande och de höllt vi på me i en månad och dom pojkarna som inte läser så mycket, dom vill gärna fortsätta me dom böckerna dom inte hann me i ettan, ’dom va så bra’. De va ett tiotal böcker, så har dom kanske läst fyra så ’Har du fler av dom’ så fiskar vi opp dom.
Tidsaspekten i samband med läsning
Elevernas syn
Fokusgrupp ett tar inte upp tidsaspekten i intervjun, men det gör däremot fokusgrupp två och tre. Under intervjun med fokusgrupp två kommer det fram att de ibland får läsa på lektionstid något som ses som positivt.
Sven: Fredag eftermiddorna ibland…
[…]
Stefan: Jo de funkar, de e rätt slappt å avsluta en freda på…
Eleverna i fokusgrupp två har en hel termin på sig att läsa ut sina böcker, vilket inom gruppen lyfts upp som både positivt och problematiskt. Sven lyfter i början av intervjun upp att han anser att det är rimligt att läsa en bok per termin.
Erik: […] vi måste läsa en bok i … per termin.
[…]
Nina: E de ett rimligt krav? Sven: Ja, de e de.
Längre fram i intervjun kommer det fram en annan uppfattning kring tidsaspekten. Eleverna lyfter upp problematiken med att ha en hel termin på sig att läsa en bok. Här diskuterar de situationen som den ser ut just nu, det vill säga det är en vecka kvar tills boken ska recenseras muntligt och de har inte riktigt kommit igång med läsningen.
Stefan: Ja, men vi har sketet på de, vi hade kunnat läst […] fick boken egentligen, men man har ju
sketet på de… […]
Nils: Men de e … man ska ju inte ge för mycke tid heller, för då bler de så här. Erik: Vi e ungdomar vi planerar inte så bra än så länge…
Vidare diskuterar fokusgrupp två hur lång tid som kan anses vara lämpligt för att de ska hinna läsa ut sina böcker.
Stefan: De beror ju på hur stor boken e egentligen…
Sebastian [fortsätter]: … men en normal bok typ en månad två… Sven [avbryter]: NÄ!! […] Tre veckor e väl ganska lagom, va?
Erik: Ska du ha läst … asså en bok … Så om man säjor i snitt ska man läsa fyra böcker per år, va
ja själv tycker … Får man en hel termin då bler oftast bara … att man kastar in sig i den å … sen e de bara å hugga snabbt igenom i slutet […] på terminen då så … man asså lär inte känna asså boken riktit … de e va ja kan sä…
Fokusgrupp tre berättar att de har haft en valmöjlighet att läsa på lektionstid, men att de aktivt har valt bort det. Pojkarna förklarar dock inte varför. Sverker som ännu inte börjat läsa sin bok ångrar att de valde bort att läsa på lektionstid.
Ronny: Men oftast brukar vi … ja vi läser väldigt lite här i skolan, de e väldigt mycket på eget
bevåg att vi tar hem å läser hemma för vi har … gör annat i skolan […]. De e nån gång vi har läst. Har vi läst den här terminen nån gång?
Sverker: Inte den här terminen i alla fall.
[…]
Sven: Vi valde bort de.
Sverker [fortsätter]: Ja, vi hade sån omröstning, så valde vi bort de, att vi bara skulle läsa hemma
[…] De känns lite dumt nu i efterhand. Lärarnas syn
Samtliga lärare berör tidsaspekten i sina intervjuer och alla tre lärarna lyfter speciellt fram hur de lägger upp arbetet i årskurs ett. Anna och T-E tar dessutom upp hur många böcker de anser vara rimligt för eleverna att läsa.
Sara: Å sen, därefter får dom börja läsa å de e en klass [en etta] som inte läser hemma, så dom
läser i klassrummet å då får de ta lite den tid de tar. Så just denna terminen har jag tre lektioner i veckan istället för normalt två då, då en lektion e läslektion å då e de tyst. Dom får ha med sej sin musik om dom vill, dom får till och med ha en läsk från cafeterian å sen så läser vi hela timmen. Å de brukar funka rätt så bra förutom när dom har haft matteprov timmen innan, då blir de lite stissit.
T-E: Sen sitter dom en liten stund, ettorna sitter en halvtimme i veckan sista timmen i veckan å
läser, har sin bok me sig alltid. Å sen ska de bli en skriftlig läsrapport första terminen och muntlig dom andra. Tvåor och treor läser allting hemma själv […] Ja, så går de till och sen … de e minst en bok per termin […]. Å inte att dom bara tänker på hur tjock en bok e, utan liksom att innehållet … Har man en hel termin på sig så e ju ingen bok för tjock, ju.
Anna: Ja, nu har vi haft såna här läsprojekt [med ettorna], så att dom har läst en timme varje dag i
flera veckor å då hann ju dom flesta läsa två till tre böcker. Nu läser vi en timme i veckan, utan nånting alltså dom får prata lite om böckerna, jag pratar lite med dom, dom behöver inte stå inför klassen om dom inte vill, men utan att dom skulle skriva nånting för ofta e de ju de […] Jag kräver att dom läser två till tre böcker på två hela år, å de e ju inte en helt omänsklig börda tycker jag.
Summering av Bearbetningen av böcker
Fokusgrupp två är den enda grupp som tar upp begreppet muntlig recension. Eleverna tycker att det är bra med muntliga bokrecensioner men framhåller samtidigt att det kan vara tråkigt om många har läst samma bok. Eleverna poängterar dessutom att de tycker det är viktigt att läraren varierar undervisningen. Av lärarna är det endast Anna och T-E som nämner hur de brukar arbeta med recensioner. Anna berättar att hon åtminstone vill ha en skriftlig recension, medan övriga kan vara muntliga. Enligt Anna väljer eleverna inte muntliga redovisningar om de har en valmöjlighet. T-E använder sig av muntliga recensioner alla terminer utom den första, då eleverna ska lämna in en skriftlig. Sara och Anna upplever inte att det är svårt att
introducera bokläsning i sina klasser, men framhåller att det kan uppstå ett motstånd i samband med bearbetningen av läsningen. T-E däremot lyfter inte upp detta till diskussion, utan berättar istället att hon ofta arbetar med muntliga recensioner eftersom eleverna på så vis tipsar varandra om bra böcker.
Det är bara fokusgrupp två och tre som diskuterar bokpratet i biblioteket. I fokusgrupp två har eleverna olika åsikter om vilken nytta man har av bokpratet medan eleverna i fokusgrupp tre är mer överens om att bokpratet är bra. I lärarnas intervjuer är det endast Anna och Sara som lyfter upp bokpratet och båda framhåller att det är givande och positivt.
Temat Brott och straff lyfts inte upp av fokusgrupp ett men väl av fokusgrupp två och tre. Eleverna i dessa fokusgrupper tycker att temat har fungerat bra även om det bara är en från varje grupp som bokstavligen ger uttryck för sin åsikt. Samtliga lärare berättar om temaarbetet Brott och straff men det är bara Sara och T-E som specifikt lyfter upp att det upplevs positivt av eleverna. Sara ger dessutom en ingående bild av hur temaarbetet kom till och hur det praktiskt genomförs på skolan.
Fokusgrupp ett är den enda grupp som under intervjuerna inte nämner något om tidsaspekten vad gäller bokläsningen. Fokusgrupp två tycker att de har givits gott om tid när de ska läsa en bok, vilket ses som både positivt och problematiskt. Eleverna framhåller att även om de tycker att tidsaspekten är rimlig, medger de att den generösa tiden ofta generar i att de skjuter på läsningen och i slutändan hamnar i tidsnöd. Eleverna i fokusgrupp tre tar också upp en diskussion som går att koppla till tidsaspekten. De lyfter upp att de själva har valt bort att läsa på lektionstid, något som i nuläget ångras. Även lärarna tar upp tidsaspekten. De berättar att de brukar låta ettorna läsa på lektionstid och Anna och T-E tar även upp att de hur många böcker de anser att eleverna bör läsa. Anna menar att tre böcker på två år är ett rimligt krav, medan T-E anser att eleverna ska läsa en bok per termin.