I vår undersökning lyfts det fram många varierande arbetssätt som visar hur man kan arbeta utvecklande med skönlitteratur. En av dessa metoder, som både lärare och elever tar upp till diskussion, är recensioner. En del elever framhåller att de föredrar muntliga bokrecensioner, eftersom det är mer arbetsamt med skriftliga och dessutom framhåller de att muntliga recensioner både kan öka läsintresset, om många olika böcker presenteras, samt utveckla självförtroendet. I vår studie lyfts det fram att om eleverna är negativt inställda till att skriva kan läraren, med fördel, börja med att låta eleverna presentera sina lästa böcker muntligt för varandra, eftersom det både tycks främja läsintresset och öka självkänslan. Därefter kan man introducera skriftliga uppgifter som från början är lätta men som efterhand utvecklas till att bli mer krävande. Detta arbetssätt skulle, enligt oss, kunna minska de negativa tankar som är kopplade till skrivandet. Enligt en av lärarna finns det också de som hellre vill skriva en bokrecension än att redovisa muntligt. Vad det beror på kommer inte fram i undersökningen men som vi ser det kan det finnas en koppling till att eleverna kanske känner en otrygghet i klassrummet eller att de möjligtvis är ovana vid att prata inför en grupp. Om det är så att eleverna känner en otrygghet måste läraren skapa en trygg social miljö i vilken eleverna både kan utvecklas som individer och öka sin kunskap och om det är så att eleverna är ovana vid muntliga presentationer kan läraren med fördel låta dem börja presentera sina böcker i mindre grupper. Att det är mindre nervöst att redovisa i små grupper, är nämligen något som framkommer bland eleverna i vår undersökning.
Som nämnts under föregående rubrik kan ett läsintresse väckas bland eleverna genom att organisera bokprat i skolan. Enligt vår undersökning tycker många elever att det är givande och positivt eftersom bibliotekarien ger dem många bra tips och idéer, men det finns också de som inte tycker att bokpraten är så givande. Bland lärarna kommer endast den ena sidan fram, det vill säga att bokprat är en bra metod för att väcka ett läsintresse. Utifrån vår studie anser vi att man på andra skolor med fördel kan ta efter detta upplägg eftersom det till stor del är ett uppskattat moment som dessutom verkar gynna läslusten. Vi anser dessutom att bokpraten är kunskapsfrämjande, om relevant kunskap och information medieras, och således kan säkerligen de flesta få ut något av dem, både de som väljer en presenterad bok och de som inte gör det.
I vår undersökning presenteras ett temaarbete som vi anser vara efterföljansvärt. På skolan där undersökningen genomfördes har en grupp lärare och bibliotekarien utarbetat temaarbetet
Brott och straff, vilket har slagit väl ut och blivit populärt på skolan. I detta arbete ingår det att eleverna ska läsa någon skönlitterär bok samt göra andra uppgifter som är kopplade till temat. När det gäller bokläsningen har eleverna en valmöjlighet att välja mellan flera olika titlar, en valmöjlighet som de alltså, som tidigare nämnts, uppskattar. Vi anser att temaarbetet är efterföljansvärt eftersom det i samtliga böcker finns en koppling till samhället. Genom denna koppling får eleverna en stor möjlighet att finna de beröringspunkter som är så viktiga för att de ska öppna sig för texten och för att de ska finna läsningen meningsfull. Som vi ser det bär alla på någon form av tankar och funderingar som kan kopplas till temat Brott och Straff och som det finns ett behov av att diskutera. Genom temaarbetet får eleverna alltså en möjlighet att lyfta fram de tankar och funderingar som de bär på.
I vår studie tar vi upp att det finns fördelar med att inte blanda in för mycket i arbetet kring bokläsning. Om man integrerar för många olika moment som till exempel igenkänning, grammatik och språkhistoria, i samband med läsningen kan det leda till att kunskapandet motverkar sitt syfte. Eleverna kan nämligen få svårt att fokusera och ta till sig kunskap om läsningen innefattar alla ovanstående moment. Utifrån detta resonemang anser vi att det är viktigt att läraren inte blandar in för många aspekter i läsningen, utan att noga överväga vilket som är viktigast vid det speciella lästillfället.
Både elever och lärare i vår undersökning berör grupp- och helklassdiskussion och vi kan i våra intervjuer se att det finns flera förhållningssätt. Någon lyfter fram att det blir mindre nervöst i en gruppdiskussion och andra säger att det är bättre med helklassdiskussioner, eftersom det ger träning på att tala inför en större grupp. I intervjuerna kommer det också fram att några anser att det blir mindre prat om annat i en gruppdiskussion medan andra framhåller att det blir ett större djup i en helklassdiskussion. Lärarna tar speciellt upp helklassdiskussion, men de anger olika skäl till varför det är ett bra arbetssätt. En säger att helklassdiskussioner är att föredra när alla har läst samma bok, medan en annan anser att om eleverna ska få ut något av diskussionen bör man ha helklassdiskussion. Som framkommer ovan finns det åtskilliga förhållningssätt till grupp- och helklassdiskusssioner och därför är det inte lätt att dra någon slutsats om vilket arbetssätt som är att föredra. Som vi ser det visar detta att upplägget inte är det mest betydelsefulla utan det viktiga är att eleverna får en möjlighet att diskutera böckerna i en socialt trygg miljö. I diskussionerna får eleverna nämligen en möjlighet att lyfta upp och bemöta de tolkningar som boken har genererat i så att de kan bilda grund för vidare förståelse. I en diskussion kan eleverna också hjälpas åt att skapa en helhetsbild av en läst bok.
I vår undersökning kommer det också fram att man med fördel kan arbeta med loggbok i samband med litteraturläsning. En av lärarna framhåller att hon gärna använder loggboksutdrag som underlag för helklassdiskusssioner och som vi ser det är detta ett mycket bra arbetssätt. Härigenom får eleverna nämligen en möjlighet att både reflektera och synliggöra sina inre tankar samt en möjlighet att diskutera viktiga ämnen som de kanske inte självmant vågar ta upp i en diskussion. I vår studie kommer det fram att eleverna ofta fastnar för samma saker när de läser en bok, något som tyder på att de ingår i samma sociokulturella tolkningsgemenskap. Eftersom detta ofta blir synligt genom loggboksskrivande kan läraren plocka upp dessa passager till diskussion och därigenom eventuellt tillgodose elevernas behov av att diskutera, för dem, angelägna ämnen. Genom detta arbetssätt kan vi inte bara omvandla ett monologiskt klassrum till ett dialogiskt, utan som vi ser det kan vi även förbättra inlärningen för eleverna. Det är nämligen genom en integration mellan momenten skriva, tala och lyssna som kunskapspotentialen har en möjlighet att nå ytterligare dimensioner.
Utifrån ovanstående sammanfattning av hur man kan arbeta med skönlitteratur kan vi återigen se att det är viktigt att läraren i alla inlärningssituationer utgår från eleverna. Ett situerat perspektiv är således centralt för planeringen, vilket innebär att man bland annat måste ta hänsyn till miljön, elevernas individuella intressen och behov samt den sociala gemenskapen. Den sociala gemenskapen är inte bara viktig för elevernas välbefinnande utan, som tidigare nämnts, även betydelsefull för deras kunskapsutveckling. Sett ur ett sociokulturellt perspektiv är kunskapen nämligen distribuerad, vilket medför att lärandet måste vara socialt. Som framgår kan vi alltså arbeta lustfyllt och utvecklande om vi utgår ifrån elevernas behov och önskemål och således är det också en av våra viktigaste slutsatser i detta arbete.