I vår undersökning diskuterar ett fåtal elever vad de anser om att läsa skönlitteratur. Varför många väljer att inte delta i diskussionen kan vi bara spekulera i men eftersom diskussionen i den ena fokusgruppen övergår till att handla om film och favoritförfattare ebbar samtalet helt enkelt ut. En annan orsak till att en del elever väljer att förbli tysta, kan vara att de känner en viss olust inför att berätta om sitt förhållande till litteratur för oss blivande svensklärare. I en annan fokusgrupp finns det i stället en tyst samstämmighet som visar att flera elever håller med den talare som i början av diskussionen framhåller att skönlitteratur inte har en framträdande roll i hans liv. Ifrån de elever som ingår i diskussionen kring skönlitteraturens betydelse kommer det fram att många inte anser att läsning har en framträdande roll i deras liv, även om det också finns de som framhåller att de gärna läser böcker. Utifrån vår undersökning verkar detta förhållningssätt dock, enligt oss, mestadels vara förknippat med läsning på fritiden. Flertalet av eleverna framhåller nämligen att de tycker om dem böcker de läser i skolan även om vi kan ana att eleverna stundtals finner det motigt att läsa. Trots att ett mindre motstånd lyser igenom i intervjuerna tycker vi oss se att eleverna har en läslust i skolan och den kan till stor del kopplas samman med att eleverna har fått möjligheten att välja sina böcker själva. Flertalet av eleverna lyfter nämligen upp att det är betydelsefullt för dem
att de får välja böcker fritt. Även lärarna poängterar att det fria valet är viktigt och av vår undersökning framgår det dessutom att de oftast låter eleverna läsa böcker av eget val. Lärarna lyfter fram att de ibland kan stöta på ett motstånd vad gäller läsning. Detta motstånd verkar dock inte innebära något större problem, eftersom de alla utgår från elevernas behov och på så vis lyckas motivera dem till att läsa. Som vi ser det kan det läsintresse som eleverna i vår undersökning verkar ha i skolan, således vara ett resultat av de didaktiska val deras lärare har gjort.
Även om både elever och lärare framhåller att det fria valet är av stor betydelse och även om det verkar vara viktigt för att ett läsintresse ska infinna sig, visar undersökningen att många av de elever som säger sig tycka om sina böcker i själva verket inte har ägnat läsningen så mycket tid. Vad detta beror på kan det finnas många olika orsaker till och en orsak som kommer upp bland några av eleverna är tidsaspekten. De menar att de har haft för lång tid på sig att läsa böckerna, vilket har resulterat i att de har skjutit på läsningen och slutligen hamnat i tidsnöd. Samtliga lärare tar också upp tidsaspekten och två av dem lyfter speciellt fram att eleverna har haft gott om tid att läsa sina böcker, en uppfattning som alltså överensstämmer med elevernas. I vår undersökning framgår det också att en del elever inte har klarat av den frihet deras lärare har givit dem i samband med läsningen, något som har blivit synligt i och med att eleverna varken har läst färdigt sina böcker eller lämnat in den recension som ingick i planeringen i tid. Om vi utgår från ovanstående anser vi att det inte finns något stort problem med läslusten i fokusgrupperna, utan problemet med att eleverna inte har läst sina böcker kan snarare, enligt oss, kopplas till elevernas brist på mognad vad gäller planering, en tanke som också kommer upp bland eleverna. Som vi ser det är det således viktigt att vi som lärare alltid diskuterar med våra elever och att vi tillsammans funderar över vilka följder vår gemensamma planering får. Vi måste alltså diskutera vilket upplägg som blir bäst så att alla elever hinner med och vi måste resonera kring hur viktigt det är att alla tar sitt ansvar och följer den planering som finns.
Som ovan nämnts framhåller många elever att läsning inte har en framträdande roll i deras liv, något som vi alltså mestadels förknippar med elevernas fritid. Varför eleverna har denna inställning till skönlitteratur får vi inget svar på i undersökningen, men som vi ser det kan eleverna ha en nära koppling till den muntligt präglade kultur som Adrian tar upp (Adrian 1997). Med detta menas att de inte är vana vid att läsa böcker, utan för eleverna dominerar TV:n och datorn som kulturella redskap. En annan orsak skulle kunna vara att eleverna på sin fritid prioriterar andra intressen och till stor del skjuter över det intresse de har för böcker till skolan. Eftersom skolan är starkt präglad av skriftspråkskulturen tror vi att eleverna finner det
naturligt att läsa böcker i skolan även om, som tidigare nämnts, planeringen kan ställa till bekymmer.
Utifrån ovanstående diskussion kan man se att den negativa utveckling som presenterades i Lärarnas Riksförbunds undersökning 2005 (www.lararnasriksforbund.se), och som vi såg som alarmerande för framtiden, inte verkar gälla för våra fokusgrupper, åtminstone inte vad gäller läsning i skolan. Det ska tilläggas att eftersom vi utifrån vårt empiriska material inte kan gör en procentuell beräkning på hur det förhåller sig med läslusten, kan vi heller inte säga om läslusten överlag har ökat eller avtagit i förhållande till Lärarnas Riksförbunds undersökning. Eftersom vår undersökning visar att det finns en relativt positiv inställning till att läsa skönlitteratur i skolan, anser vi att vi kan dra slutsatsen att den negativa utvecklingen inte har fortsatt och förankrats bland dessa elever, något som till stor del, enligt oss, beror på att lärarna i sin planering har utgått ifrån ett situerat perspektiv, som i sin tur har främjat läslusten. Att det finns en förhållandevis positiv inställning till att läsa skönlitteratur i skolan bland våra fokusgrupper ger, som vi ser det, en ljus bild inför framtiden. Därför är det också en av våra viktigaste slutsatser.