Under Upplevelser av böckerna återfinns tre underkategorier: a) Tankar om att läsa skönlitteratur b) Synen på valfrihet c) Minnesbilder av läst litteratur. Underkategorin Minnesbilder av läst litteratur förekommer endast under rubriken Elevernas syn eftersom en likvärdig diskussion inte kommer upp i intervjuerna med lärarna.
Tankar om att läsa skönlitteratur
Elevernas syn
I alla fokusgrupper lyfts frågan om vad eleverna tycker om att läsa skönlitteratur. I fokusgrupp ett är det endast två deltagare som är aktiva i samtalet, i fokusgrupp två svarar alla och i fokusgrupp tre är det endast en deltagare som delar med sig av sin syn på litteraturläsning.
I fokusgrupp ett är det bara Andrea som berättar om sitt förhållande till skönlitteratur, medan övriga deltagare har samma syn som Martin. I fokusgrupp två går meningarna, i större utsträckning, isär och ingen av gruppdeltagarna ger en bild av att böcker har en framträdande roll i deras liv. I fokusgrupp tre är det bara Sverker som säger vad han anser om att läsa skönlitteratur. Övriga deltagare berättar inte uttryckligen vad de tycker om att läsa böcker, men under intervjun framgår det att flera av gruppdeltagarna har en favoritförfattare. Diskussionen om favoritförfattarna faller in under rubriken: Synen på Valfrihet.
Fokusgrupp ett: Martin: Nää.
Andrea: Mmm … Jag har alltid läst. Martin: De beror helt å hållet på…
Andrea: Nää men de e min avkoppling … från verkligheten, liksom. Martin: De beror helt å hållet på … va de handlar om.
Fokusgrupp två:
Nils: De kan va roligt ibland … hittar man en bok som verkligen passar en så e de intressant då vill
man ju läsa men annars så … de e inte så att jag går och lånar en bok för å nu ska jag läsa lite … utan … de e mer om man e tvungen…
Stefan [inflikar]: Om man måste…
Sven [fortsätter]: Om snubblar över en bok, som … den verkar jättebra…
Nils [fortsätter]: Ja … eller … man har kanske hört nån annan snacka om å sä … att ’ja läs den,
den e bra fan’ … så klart att man kanske börjar läsa den.
Sebastian: Ja typ samma. Ja … jag e inte så mycket för böcker […] De e skolan man läser i så fall,
aldri hemma.
Sven: Ja jag läser ibland, men de e inte så överdrivet mycke, jag har också annat å göra … men om
jag hittar en bra bok så e den slut på en vecka, två kanske.
Erik: Ja … Jag läser lite, öhh … då å då kanske … när jag ska läsa e jag lite utmattad … det e inget
sånt man gör efter, på en vardag om man säger så…
Fokusgrupp tre:
Sverker: Ja jag tycker ju inte att de e särskilt rolit, jag väntar hellre tills den kommer ut på film å
ser den istället […]. De e mycke lättare, jag har aldri varit särskilt intresserad av de. Lärarnas syn
Samtliga lärare är positiva till att arbeta i projekt med karaktärsämneslärarna och gör det så ofta det är möjligt. Lärarna försöker dessutom att arbeta med litteratur som har anknytning till elevernas karaktärsämnen.
Sara: […] i den mån de e möjligt.
T-E: Så hittar jag nåt sånt som jag tycker e mitt i prick för en viss yrkesgrupp så gör ju gärna de
[…]
Anna: Ja, i A-kursen funkar de ju bättre för där kan man ju ta kortare texter ur datatidningar å så å
skriva referat på å sådär, men just skönlitteratur e svårt.
Alla tre lärarna tar i intervjuerna upp att de ibland möter motstånd från elever vad gäller läsningen av skönlitteratur.
Sara lyfter fram en möjlig orsak till att eleverna känner motvilja inför litteraturläsning. T-E däremot säger att hon ofta möter pojkar i årskurs ett som säger att de aldrig har läst en bok, något som hon ställer sig mycket frågande till. För att ändra på situationen försöker hon, på olika sätt, motivera sina elever.
Sara: […] ofta e anledningen till att man e motvillig e ofta att man tycker de e svårt å då försöker
jag visa på lättlästa böcker […]
T-E: Asså, skönlitteratur tror jag nog att jag lockat fler å läsa, för speciellt killarna kom i ettan: ’A
du TE jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv.’ ’Hur fan har du kunnat glida igenom högstadiet utan de?’ ’Ja du vet man to litta från baksidan så nöjde hon sej me de.’ eller han vem de nu va. Jaha, å här ser ja ju mina projekt, att dom bler lockade när dom kommer å sär till mej ’Den författaren, han Magnus Nordin, som skrev Prinsessan och mördaren, han va bra, har du nåt annat av han?’ Ja då går vi in på bibblan och så ger jag dom tips på de ena eller andra å de e jättemycke av min varda som går åt till att ge elever tips, utanför lektionstid också va, ofta ofta varenda vecka e jag nåra gånger utanför lektionstid å ger dom tips på böckerna.
Anna lyfter upp en annan problematik som hon möter i samband med litteraturläsning och som medför en del funderingar:
Jag vet att de e rena tortyren att göra de här, men min erfarenhet så vill dom att vi ska läsa mer i skolan, å min erfarenhet e att de e dom elever som behöver läsa i skolan som alltid glömmer sina böcker. Å då sitter dom här å gör ingenting i alla fall. Man borde ju hjälpa dom lite mer, men de går inte, asså utan dom måste ta de ansvaret själva tycker jag.
Anna säger även att eftersom hennes nuvarande klass tycker det är roligt att läsa så har hon valt att inte styra dem i någon större utsträckning:
Mmm, som den här klassen så tror jag att de e en klass som kan tycka de e rolit å läsa på sin fritid, även om dom inte behöver göra det, å de e därför jag inte har styrt dom mer än vad jag gör. För vill man läsa femton femhundrasidiga böcker i nån sån här fantasyserie så tycker jag de lite taskigt å säj ’Nej men nu ska du läsa Jane Austen’ liksom jag tror att de förstör mer än de hjälper dom.
Sara, T-E och Anna utgår alla ifrån sina elever och försöker motivera dem till läsning, men berör i intervjuerna olika aspekter. De olika synvinklarna som kommer upp kan alla kopplas samman med en diskussion kring litteraturens betydelse för den personliga utvecklingen.
Sara: […] de e ju resultatet man e ute efter, att man ska kunna betygsätta nånting, å ja givetvis att
dom ska växa som individer också. Men man kan ju inte låta någon halka bak liksom så va jag, man försöker ju peppa dels genom att hjälpa dom med valet så att dom inte från början väljer fel bok, då e de ju fel … från början, att dom hittar en bok som e lämplig för dom […] Där eleven känner att WOW nu har jag läst i 40 minuter å jag har kommit 50 sidor å då kan man ju alltid peppa å säja ’Men kolla nu de va kanske inte så svårt ändå’ å så känner dom att ’Jo men jag kan kanske de här i alla fall’. Så så får man göra å sen nåra böcker har vi ju på CD, eller nu ska vi få så att man kan ladda ner på sin MP3-spelare så att man kan få texten uppläst, å jag brukar göra så att när dom läser tyst i klassen så får dom gärna, om dom vill, lyssna på musik för många skärmar av bättre. För vi har ju mycket elever med koncentrationssvårigheter, så att dom skärmar av bättre å sen kan dom sitta å läsa sin bok å då e de ju ingen som märker om någon har i stället för musik har uppläsningen av text…
Anna: Å dom som e svaga där hjälper jag dom mycket mer men där e de ofta liksom för lite, för
låg nivå, men de e bättre att dom läser sånt än att dom inte läser alls.
T-E: Eftersom jag själv tycker att de e så självklart å läsa, så de liksom e som modersmjölken för
mig, så tror jag ändå att dom förstår att de ska va självklart å ha en bok på gång. Hur sen lång tid de tar å läsa den eller vilken svårighetsgrad de får var och en bestämma, för inom en klass e där ju, där e ju dom som läser vuxenböcker å dom som e på ”det” stadiet, asså Pojken som kallades Det e svårt nog och många gör ju så att dom tittar hur stor text och hur tjock en bok e. Jag säjer ’Skit i det, får du en bra bok så spelar de ingen roll, du vill inte att den ska ta slut’. Ibland e de en bok och du tänker ’Måtte den inte ta slut’, den känslan ska dom kunna ha.
Synen på valfrihet
Elevernas syn
I samtliga intervjuer berörs frågan om vad som styr eleverna i deras val av böcker. Flertalet av eleverna i fokusgrupp ett och två poängterar att man föredrar att läsa verklighetsbaserade böcker, medan de enskilda deltagarna i fokusgrupp tre istället lyfter fram olika personliga utgångspunkter i valet av bok.
I fokusgrupp ett svarar bara Andrea och Anneli uttryckligen vilken typ av böcker de vill läsa, medan Samuel i början av samtalet inte riktig vet.
Andrea: Sanningsbaserat. Anneli: Ja … ja faktiskt…
Samuel: Ingen aning nu på rak arm. […]
Nina: Nä, jag bara tänkte på de Andrea sa, att verklighetsbaserade böcker va roliast att läsa, om du kanske vill utveckla de lite, varför du tycker de?
Andrea: Därför de e mer påtagligt, asså man känner att de här kan hända, de e möjligt liksom … de
e lättare å tro på, de e lättare å föreställa sej, de e lättare å leva sig in i situationen, va som händer…
Samuel [inflikar]: Lättare å rita fram en bild i huet. Andrea och Anneli: Mmm … ja … precis
Samuel: [ohörbart] … läser för bok, typ Sagan om Ringen ritar man opp draken i huet å tänker så e
de, så måste de ha sett ut å så tittar man på filmen å så e de helt annorlunda än boken, liksom…
Andrea [fortsätter]: … eller så kommer man längre fram i boken så va den röd istället för svart å så
hade den fem ben istället för två å…
Samuel [fortsätter]: … åsså bler man helt förvirrad å så vill man inte läsa mer.
I fokusgrupp två förklarar några elever varför de föredrar verklighetsbaserade böcker, medan flertalet medlemmar i fokusgrupp tre berättar vad som styr dem när de ska välja böcker.
Fokusgrupp två:
Sebastian: Ja … mycke bättre tycker jag…
Stefan [fortsätter]: Ja, man kan nog … ja … man kanske … ja, jag vet inte … man lever sig mer in
i det, asså så att detta har hänt liksom att det känns mer verkligt, jag vet inte.
Sebastian: De e mer spännande om man säger så … se hur andras liv har sett ut… Erik [fortsätter]: Mmm … som ett vanligt liv för oss typ…
Fokusgrupp tre: Ronny: Kända författare.
Sverker: Genren skall vara rätt, känns det som. De e väl mycket de, ja asså jag hade aldrig kunnat
läsa en fantasybok, för att liksom jag har inte alls det intresset, så om jag nu skulle läsa en bok så hade den varit mer deckare eller åt det hållet.
Daniel: Ja, jag har läst lite olika grejor mest för å hitta nånting som passa. För tillfället läser jag
åsså fantasy, men jag brukar läsa såna författare som jag har fastnat för. Han skriver sånt rätt kul, han skriver alltid väldigt fackenligt när han skriver grejor […] de eChuck Palahniuk. Han som har skrivit Fight Club och så vidare så jag har läst ett par av hans böcker, de var min bror som tipsa mig om att jag skulle läsa böckerna.
Elias: För jag har läst, de e Terry Pratchett som har skrivit den, å jag har läst några av hans böcker
innan å jag tycker dom e riktit bra.
Nils: Ah jag gillar Jules Verne [ohörbart] jag har läst nåra stycken, jag gillar hans sätt å skriva å så.
Eleverna i fokusgrupp ett och tre säger att det är viktigt att de får välja böcker fritt, medan fokusgrupp två framhåller att läraren gärna kan välja bok under förutsättning att hon väljer en bok som passar alla elever.
Även om alla elever i fokusgrupp ett tycker att det är viktigt att de får välja sina böcker själva, är det bara Sören som vidareutvecklar sitt svar till en hel mening:
Ja, annars blir det inte så rolit å läsa.
I fokusgrupp två har eleverna alltid fått välja sina böcker fritt, utom när de har arbetat med ett tema, då de har fått välja bok från en lista inom temat. Eleverna tycker egentligen inte att det är så viktigt att de få välja bok själva, inte heller är det viktigt att boken har anknytning till deras programval. Det viktigaste är att läraren hittar en bok som passar alla i klassen.
Erik: Asså egentligen gör det inte så mycket om eleverna får välja bok själva, bara boken passar
eleverna…
Stefan [inflikar]: Ja, så de e intressant…
Sven [fortsätter]: … så de kan va rätt kasst om de liksom … alla ska läsa samma bok … han
kanske inte tycker om samma som jag … om han ska sitta å läsa den boken så … hälften faller ju bort för han … å jag kan komma ihåg allt, men inte han…
Stefan [fortsätter]: Mmm … man ska hitta en bok som passar alla, liksom … de e ju viktigt …
annars så skiter vissa i de … så blir de inget gjort ändå…
I fokusgrupp tre säger flera av eleverna att det är viktig att de får välja böcker själva men det är bara två elever som ger uttryck för sin syn på betydelsen av det fria valet.
Daniel: De känns jobbit om man blir påtvingad en bok [ohörbart]. Fall man blir påtvingad en bok
man inte gillar så kan de bli svårare att komma igång å sätta sej ner å läsa den.
Sven: Så när man inte gillar å läsa så e de ju bra om man får välja en bok som kanske passar en
bättre eller nånting.
Lärarnas syn
De tre lärarna låter eleverna läsa fritt valda böcker samtliga terminer utom en, då de läser en gemensam bok. Det fria valet kan även till viss del begränsas vid arbete med tema, eftersom eleverna då får välja böcker inom temats ramar.
T-E och Anna låter sina klasser läsa en gemensam bok under vårterminen i trean, eftersom de anser att eleverna behöver mer stimulans än den de får genom dem självvalda böckerna.
Sara däremot väljer att läsa en gemensam bok med sina elever under höstterminen i ettan, eftersom hon vill skapa sig en bild av eleverna.
T-E: Prinsessan och mördaren och Kort kjol, ni vet den här typen av böcker … Bra,
ungdomsböcker, bra i ettan men, borde ha kommet lite längre i trean, så därför får dom en dos
Ondskan eller Gardell … Ett ufo gör entré eller En komikers uppväxt.
Anna: Dom läser böcker själva nu, men nästa termin ska vi läsa en bok gemensamt. Jag har inte
gjort det alls med dom, utan dom har fått [ohörbart] på lektionerna [brus] den enda bok vi ska läsa ihop e ... Djurens gård för att dom ska få nån ordentlig nittonhundratalslitteratur. Mmm […] men vi har en kille som läser såna här fotbollsböcker å så som egentligen e för mellanstadiet då måste han ju läsa nånting bättre. De e därför jag har tagit ut Djurens gård också, så att de e nån [ohörbart] litteratur.
Sara: Jag brukar göra som så här på den ena … en termin läser vi gemensamt samma bok å de gör
jag ofta då första terminen […], för att då vet jag inte riktigt va eleverna kan å då kan jag inte hjälpa dom riktigt så bra som jag kan i årskurs ett då. Å sen i årskurs två eller andra terminen i årskurs ett att dom får välja antingen helt själva eller att vi har ett stort tema där det finns tjugo, tjugofem titlar att välja mellan, så att dom ändå känner att dom gör ett val å de brukar funka, dom brukar uppskatta de här med att det finns valmöjligheter.
Anna utvecklar sitt resonemang om det fria valet och menar att i en del klasser är det extra viktigt att man låter eleverna välja böcker själva:
De beror helt på vilken klass man har. För har man en klass som inte vill läsa då funkar de ju inte, då måste man låta dom välja själva.
Samtliga lärare lyfter i sina intervjuer fram att när eleverna får välja fritt brukar de välja verklighetsbaserade böcker. Både T-E och Anna säger även att science – fiction (fantasy) är en populär genre.
T-E: Många killar tycker om science - fiction […]. Sen kan dom komma å säj ’Oh, jag skulle vilja
läsa om nåt som har hänt i verkligheten, om nån ekobrottsling’ […], många vill läsa om sånt som har hänt i verkligheten, biografier […]. Men dom vet oftast inte vad de ska handla om, bara de har hänt i verkligheten å gärna lite sorgligt tycker tjejerna då. Såld och den här […] den innan … va hette den, ni vet vilken jag menar …
Nina: Inte utan min dotter …?
T-E: Ja, typ den … Å hon Waris Dire […] den En blomma i Afrikas öken, ja, den typen, de tycker
dom mycke om. Också ”Det”, den här Pojken som kallades Det å den får dom ju gärna läsa, men när dom har läst en eller två såna kan vi ju försöka komma över till … man får ju inte lov å visa att man tycker de e för enkelt, för de e de ju inte för … i deras värld e de ju … dom tycker tydligen om att frossa i de här äcklia å hemska som händer å då kanske dom har behov av de en tid, men försöka slussa över dom lite mer…
Anna: Mmm … fantasy, speciellt på datainriktningen är här många killar som läser fantasyböcker.
Annars generellt e de deckare alltså ungdomsdeckarlitteratur å de har vi jättemycket på skolan […]. Dom får välja de dom själva tycker e kul, men just att de e deckare å spännande de e tydligen väldigt … de e nyckeln till att dom ska läsa. […] Men de räcker ofta asså [ohörbart] för Pojken
som kallades Det så har jag inte haft nån elev som har sagt att ’Nä den verkar inte bra’ asså dom
verklighetsbakgrund så går dom alltid hem å de e också viktigt. Å sen e de ju viktigt hur man pratar om det.
Sara: Eh … oftast sådant som e verklighetsbaserat, biografier som handlar om livsöden av olika
slag […]. De ska va sant å självupplevt, så de brukar dom ta till sig, inte så mycket som jag trodde deckare å så de e dom inte alls särskilt trakterade av, utan de ska va nånting som e antingen självupplevt eller nånting som man väldigt lätt kan relatera till, nåt problem i form av gängbråk eller nånting sådär som dom tycker e spännande.
Vidare säger T-E att det är viktigt att man inte förlöjligar elevernas val av böcker, men framhåller samtidigt att det är viktigt att bitvis försöka introducera ”svårare” litteratur:
Men just att man aldri skrattar åt deras val e jätteviktigt, men att man försöker slussa över dom lite mer å mer litteratur, för att de finns ingen ful litteratur, tycker inte jag, utan dom ska få läsa så att dom ska känna att deras e okej. Men att man sen ger dom tips, de e nog de viktigaste av allt … tror jag…
Alla tre lärarna tar i intervjuerna upp att bokens tjocklek är av stor vikt för eleverna. Både T-E och Sara poängterar att de försöker framhålla bokens innehåll istället för dess sidantal men medger att det inte alltid går hem hos eleverna.
T-E: Å inte att dom bara tänker på hur tjock en bok e, utan liksom att innehållet … Har man en hel
termin på sig så e ju ingen bok för tjock, ju.
Anna: Den e rätt så tunn å den e rätt så bra, eller väldigt bra och tunn, å de finns inte så många såna
böcker å välja på.
Sara: Å sen ska den va tunn åsså boken, å de spelar inte så stor roll att jag säger att den här boken
e jättelättläst den e så tjock [visar mellan tummen och pekfingret], men den e lättläst, den här e så tunn [visar mellan tummen och pekfingret] å skitsvår. Då tar dom ändå den tunna för att de e sidorna som räknas. Man får tänka på de när man ska plocka ut böcker, att dom ska va ungefär lika tjocka allihopa.
Minnesbilder av läst skönlitteratur
Elevernas syn
Våra tre fokusgrupper tar upp olika minnesbilder ifrån svenskundervisningen på gymnasiet. Fokusgrupp ett diskuterar minnesbilder från den här terminen, fokusgrupp två från förra terminen och fokusgrupp tre från läsår ett.