Om målen om artrikedom och arternas spridning nås är till stora delar ännu en forsk- ningsfråga och en fråga för miljöövervakningen. Om man bättre än hittills ska kunna bedöma om utvecklingen fortsättningsvis går åt rätt eller fel håll måste man tydligare kunna följa skyddet av och ingreppen i våtmarkerna. Eftersom våtmarker så här långt oftast har behandlats i samband med skog eller odlingsmark har det varit svårt att studera vad som hänt med just våtmarkerna i de olika landskapstyperna.
Exploatering och ingrepp redovisas t.ex. sällan så att man kan se vilken naturtyp som påverkas. Det förefaller också som om statistik av detta slag sällan ställs samman eller i varje fall är mycket svår att komma åt. Det är alltså svårt att följa vad som händer med den natur som inte direkt skyddas genom någon form av områdesskydd. För samtliga de uppgifter som behövs för uppföljning av ingrepp i och skydd av våtmarker anges i Miljömålskommitténs förslag till indikatorer att visst utvecklingsarbete behövs. Det är angeläget att det kommer till stånd.
Den information om våtmarkerna som tagits fram i samband med våtmarksinventer- ingen bygger på relativt gamla flygbilder. Från vissa omdrev som gjorts – med något nyare, men ändå i viss mån inaktuella flygbilder – har inventerarna kunnat notera, att mycket hänt i våtmarkerna under den tid som förflutit mellan fotograferingarna. Man kan alltså utgå ifrån att kunskaperna om våtmarkerna delvis är föråldrade, och att de skulle behöva uppdateras – i varje fall i områden med exploateringstryck, mycket vägbyggande och intensivt skogsbruk. Genom stickprovsvis uppföljning av våtmarksinventeringen skulle det vara möjligt att få en bättre överblick vad som händer i stora drag i landskapets olika våtmarker och därigenom få säkrare svar på frågan om hur stor nettoförlust av våtmarker som vi fortfarande har i landet. Även landskapsövervakningen (NILS) kommer genom en stickprovsbaserad information om ingrepp och deras effekter att kunna öka kunskapen inom området. Inom Naturvårdsverkets miljöövervakning, programområdet Våtmark, pågår en utveckling av satellitbaserade metoder för vegetationsförändringar på myrar, som kommer att kunna användas för yttäckande övervakning.
Det är också viktigt att bättre kunna följa upp hur skyddet av våtmarkerna utvecklas. Eftersom våtmarker förekommer både som öppna myrar och som delar i skogs- och odlingslandskapet och inte tidigare haft något "eget" mål, ger statistiken över skyddad mark inte en helt klar bild över våtmarksskyddet.
För att bidra till bättre uppföljning av arbetet med att skydda våtmarkerna avser Naturvårdsverket att göra en särskild markering när skyddad skogsmark också omfattar objekt i Myrskyddsplanen. Med modern GIS-teknik ökar också möjligheterna till korskörningar och därmed blir det lättare att få fram önskad statistik. Även framöver kommer annan våtmark än den som finns med i Myrskyddsplanen att skyddas i samband med att man skyddar skog. Också dessa våtmarker har betydelse för våtmarkernas
61
representativitet och för möjligheterna att upprätthålla deras biologiska mångfald. Därför är det viktigt att redovisa även sådan skyddad våtmark.
För skyddad sumpskog som inte ingår i Myrskyddsplanen bör om möjligt klassningen enligt sumpskogsinventeringen noteras. Arealen för olika våtmarkstyper bör också uppges i samband med skydd av odlingsmark, liksom det skulle vara önskvärt att kunna redovisa beslut om särskilda biotopskydd efter naturtyp.
Förbättrad statistik med klarare redovisning av de skyddade områdenas naturtyper betyder mycket för möjligheterna att följa upp vad som händer med våtmarkerna.
Statistik om förekomst av och ingrepp i småvatten och våtmarker i och i närheten av bebyggelse saknas. Dessa våtmarker är i allmänhet också för små för att ingå i våtmarks- inventeringen.
Vägverkets olika regioner arbetar med uppföljning inom området Natur- och Kultur- miljö. En ambition är att öka personalens kompetens inom det aktuella området. Till dess att det uppsatta personalbehovet täckts, kan det finnas svårigheter att genomföra
miljöprogrammets ambitioner inom alla regionerna.
Våtmarkshandläggarna anser sig inte få tillräcklig tid ens för att dokumentera medde- lade beslut. Detta innebär att man i många fall inte kan avgöra om t.ex. ett visst dike har anlagts lagligt eller ej. Omfattningen av våtmarksingreppen kan inte följas och möjlighe- terna att inspektera t.ex. dikningsföretag uppges som mycket små. Tiden för fältarbete är överhuvudtaget begränsad. Det är angeläget att den digitalisering av diken och givna dispenser, som har inletts på en del håll får en vidare spridning.
Skogsbrukets statistik ger vissa möjligheter att följa vad som händer med våtmarkerna i skogen. Den nya skogspolitikens miljöeffekter utvärderas återkommande inom SUS (Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken) vilket också ger information om hanteringen av våtmarker, t.ex. beträffande markavvattning och skyddszoner kring vattendrag. Några möjligheter att följa upp målet för byggandet av skogsbilvägar finns f.n. inte, men Skogsstyrelsen genomför ett mindre pilotprojekt, som avses ligga till grund för bedömningar om behovet av eventuellt ändrad lagstiftning eller ändrade rutiner.
Åtgärder med anknytning till genomförda åtgärdsprogram för hotade arter har följts upp i mycket begränsad omfattning. Som princip gäller att en utvärdering ska göras när programtiden löpt till ända och behovet av ytterligare insatser ska bedömas. Erfarenheten pekar på att uppföljning på grund av resursbrist sker alltför sällan. I samband med att verksamheten inom ramen för åtgärdsprogram kommer att intensifieras är det angeläget att uppföljning och utvärdering ges större utrymme.
62