Caroline beskriver följande vid frågan varför tjejer begår brott:
Caroline: Det kan vara något som hamnar i någon lista […] Jamen det här har jag gjort, den människan har råkat illa ut.
Caroline menar alltså att det, inom gruppen, finns ett skapande av status och gemenskap och listan som Caroline talar om kan vara en symbol för den status som finns inom gruppen där man bockar av vad var och en av gruppmedlemmarna har åstadkommit för gruppen. Exemplet visar hur status och gemenskap inom gruppen kan vara en orsak till att begå brott. En grupp av ungdomar, eller vuxna för den delen, skapar riter för att markera samhörigheten i gruppen. Med dessa ritualers hjälp är det möjligt att göra det förbjudna tillåtet för en stund. Ett exempel på en sådan rit är den så kallade transgressionsriten.79
Transgressionsrit är en, så kallad, ritual som skulle vara absolut förbjuden i andra sammanhang än då gruppen är samlad utan betraktare. Det är ett sätt att stärka gruppidentiteten, och att visa vilka medlemmar som är accepterade i gruppen. Ett exempel kan vara att låta en ny gruppmedlem genomgå de konsekvenser som ritualen innebär. Philip Lalander, sociolog och forskare vid Stockholms universitet, tar upp exempel på vad som kan ingå i dessa ritualer och jag tolkar det som att brottslighet kan vara en del av en sådan ritual. Jag ser även andra orsaker bakom ritualen, en önskan om att överskrida de instiftade regler och normer som annars finns att rätta sig efter. Caroline beskriver även hon hur hon tror att brottslighet egentligen handlar om gemenskap inom gruppen som begår brotten.
Caroline: Men är det inte bara just gemenskap det handlar om i grund och botten? Jag tror det. Att få uppleva den här gemenskapen, de här hemligheterna och allt det här med gruppaktiviteter, för det är ju egentligen det det är.
79
Lalander, Philip & Johansson, Thomas, Ungdomsgrupper i teori och praktik (Studentlitteratur, 2002) s. 68
Jag tolkar Carolines resonemang om ungdomars kriminalitet som att hon anser att det är en aktivitet bland andra som innebär ett skapande av gemenskap inom gruppen. En stor del av ungdomskriminaliteten är gängrelaterad och kriminaliteten blir ett sätt att umgås.80
Gemenskapen inom gruppen kan också vara en del av de transgressionsriter som jag nämnt ovan och som ständigt skapas inom gruppen.
Inom Chicagoskolan växte under 1950-talet fram teorier om ungdomskriminaliteten. Man menade att gängmedlemmarnas kriminalitet var ett resultat av medlemskapet i en grupp där kriminella värderingar, normer och attityder spelade en central roll.81 Här menade man, med Albert K Cohen som främste förespråkare, att kriminalitet inom ungdomsgrupper var en slags protest mot de av samhället givna reglerna. Det här kan jämföras med de transgressionsriter som nämndes tidigare, där likheten består i en reaktion mot samhällets givna normer. Cohen hade dock en inriktning på arbetarklassungdomar, som han menade utgjorde största delen av de kriminella, där han menade att de revolterade mot medelklassens normer och värderingar. Det fanns dock de som motsatte sig dessa teorier inom Chicagoskolan, bland andra Walter B Miller som menade att ungdomar inte alls begår brott för att bryta mot samhällets normer. Det som motiverar dem är istället en strävan att uppnå tillstånd och kvaliteter som hålls högt inom den egna kulturen.82 Med hjälp av dessa tre exempel av Lalander, Cohen och Miller, tillsammans med Carolines ovanstående påstående om gemenskap inom gruppen, vill jag påstå att ett kriminellt beteende i en grupp beror på en gemenskap och ett identitetsskapande inom gruppen. Jag anser att det ena inte utesluter det andra. En reaktion mot samhällets givna normer innebär en gemenskap inom den egna gruppen.
Enligt informanter begår tjejer brott av samma orsak som killar, det vill säga bekräftelse, identitetsskapande, behov av kärlek och uppmärksamhet. Då dessa behov inte uppfylls tar de till andra medel för att få den uppmärksamhet de kräver. Dessa medel kan då bestå av brott av olika slag, men kan även utmynna i en självdestruktivitet i form av drogmissbruk eller att skära sig själv.
Karolina: Varför tror du att tjejer begår brott?
Alexandra: Jag tror att det är av precis samma orsak som killar, alltså det är ju lite så att alla människor söker bekräftelse och de behöver kärlek […] och får man inte det då tar man till andra sätt.
Jag vill här ta upp Sigmund Freuds teorier om kvinnors brottslighet som grundar sig i penisavund. Freud menade att kvinnor som inte var passiva och som inte var nöjda med sin roll som hustru och mor var missanpassade, orsaken till missanpassningen
80
Lundborg, Victoria, Kvinnan som förövare
http://www.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/2B67356963405600C1256D3B004CAFC9/ $File/xsmall.pdf?OpenElement (Besökt: 2005-04-12) s. 34-35
81
Hilte, Mats, Avvikande beteende (Studentlitteratur, 1996) s. 81
82
ansågs vara just penisavundet. Alla kvinnor ansågs lida av ett sådant avund men de anpassade kvinnorna kompenserade för sin brist på det maskulina attributet genom sitt moderskap. Missanpassade former av kompensation var, enligt Freud, att studera vid universitet, leva ett oberoende liv eller att aktivt delta i kvinnorörelser.83
Att påstå att dagens kvinnor skulle begå brott som följd av penisavund vore, enligt min mening, att gå för långt. Jag anser dock att det finns intressanta paralleller att finna då man ersätter penisavundet med den brist på uppmärksamhet som informanterna menar att kvinnor lider av idag i förhållande till män. De menar att kvinnor lider brist på uppmärksamhet och behöver mer plats i samhället. En brist på uppmärksamhet kan, som informanterna tidigare varit inne på, leda till destruktiva beteenden i sökandet efter önskad uppmärksamhet. Att känna sig utsatt och underlägsen kan också innebära att man positionerar sig mot samhället, som en reaktion på att normer och regler inte upplevs vara gjorda för alla. Cohen nämnde arbetarpojkars reaktion mot medelklassen, jag tolkar det som att kvinnors kriminalitet kan vara en reaktion mot ett samhälle där de inte får samma plats som män.