Enligt det sociala synsättet är verkligheten något som hela tiden skapas och återskapas och det finns ingen naturlig relation mellan människan och världen utan hon måste ständigt upprätthålla förhållandet mellan sig och samhället. Detta gör hennes tillvaro otrygg, men genom att inrätta en social ordning ur regler och normer som berättar vad som är tillåtet och otillåtet, håller hon kaoset borta.46 Barnet föds in i ett ordnat samhälle och genom socialisation blir hon varse de regler och normer som bildar den sociala ordning som håller det flytande. Hon internaliserar den mindre värld som hon och hennes närmaste krets tillhör, genom att medlemmarna av den visar för henne vad som får göras och inte. Då exempelvis hennes föräldrar reagerar negativt då hon välter en vas, upplever hon till en början endast deras ilska. Så småningom sammankopplar hon den med att hon vält vasen. Om hon sedan inte vill framkalla denna reaktion hos sina målsmän, undviker hon att ta sig till detta ofog och hon förstår att det är just ett ofog. Hon avstår då samtidigt från att bryta mot den sociala ordningen rådande i denna värld. Jag upplever att den sociala ordningen kan brytas på två sätt då det gäller ett barn med DAMP. Detta kan göras aktivt i förhållande till den sociala ordningen då hon exempelvis får ett vredesutbrott eller slåss, omgivningen blir då störd av hennes beteende. Att agera antisocialt definiera jag i texten vara synonymt med att aktivt bryta mot den sociala ordningen. Då ett barn med DAMP har problem med att läsa och i stället dagdrömmer, upplevs hon inte av omgivningen som störande. Hon bryter likväl mot den sociala ordningen då hon enligt dess regler och normer i klassrumskontexten, förväntas kunna läsa och vara uppmärksam, detta görs emellertid passivt.
Barnets internaliserar efter den primära socialisationen, nya så kallade undervärldar genom att det kommer i kontakt med institutioner vars sociala ordningar har olika krav och förväntningar. Hon lär sig då vad som gäller var genom en sekundär socialisation.47 I skolan ska en elev exempelvis sitta tyst och räcka upp handen innan hon säger något och på en danskurs förväntas hon kunna röra sig i takt med musik och ha god koordinationsförmåga. Den värld som barnet primärt internaliserat försvinner emellertid inte då undervärldarna kommer in i bilden, utan påverkar i stället hur barnet internaliserar dem. Det kan jämföras med hur man lär sig ett andra språk då detta görs utifrån det modersmål man talar och som alltid kommer att finnas där.48 Om ett barn under sin primära socialisation exempelvis vants vid att lyssna och låta andra människor tala till punkt, lär hon sig och accepterar fort handuppräckningsregeln i klassrummet. Ett barn som vuxit upp i en högljudd familj bland många stökiga syskon och därför tvingats påkalla deras uppmärksamhet genom att exempelvis fort och högt ropa rakt ut, kan ta längre tid på sig att anamma handuppräckningsregeln.
46
Hilte, Mats, Avvikande beteende (Studentlitteratur, 1996) s.23
47
Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv ser jag diagnosen DAMP som en konstruktion. DAMP är frukten av en utredning där en individs beteende och färdigheter granskas utifrån en konstruerad mall som bestämts av kontextens krav på prestationer och uppförande. Barn som av någon anledning blir föremål för en DAMP- utredning, ombeds bland annat i dessa test att stå på ett och samma ben i minst 20 sekunder och klippa ut en cirkel med en decimeter i diameter från ett halvstyvt papper. Om barnet inte klarar att stå på ett ben längre än tio sekunder och klipper bort mer än en femtedel av cirkeln eller låter klippandet ta mer än två minuter, har hennes insatser inte levt upp till de krav mallen för normala prestationer föreskriver.49 Det är i denna process som diagnosen DAMP skapas.
Termen social identitet syftar till den identitet som formas i dialektiken mellan individen och hennes omgivning. Den sociala identiteten konstrueras av hur en individ uppfattar sig själv i kombination med hur individens omgivning uppfattar henne. En människas sociala identitet skiftar emellertid beroende på i vilken kontext hon befinner sig.50
Ett barns sociala identitet i skolsammanhang formas alltså i en dialektik av hur de andra eleverna och lärarna ser på henne och hur hon ser på sig själv. Om hon exempelvis på sin fritid dansar balett, har hon kanske en annan social identitet i den miljön då hon där uppfattas utifrån sin förmåga att dansa och inte utifrån hur hon agerar som skolkamrat eller elev. Jag finner ett barns sociala identitet i en skolkontext, extra viktig i förhållande till hennes livsvillkor då hon under en stor del av sin uppväxt vistas där.
Ordet stigma härstammar från de gamla grekerna. Ett tecken skars eller brändes in i huden på en individ för att påvisa att denne var slav, brottsling eller förrädare, så omgivningen skulle förstå att undvika denna rituellt pestsmittade och utstötta person.51
Erving Goffman menar att termen stigma i våra dagar har två betydelser. En person som, så som de som de gamla grekerna skar eller brände, har ett synligt stigma kanske i form av ett förvridet ansikte, en hudfärg som inte samstämmer med majoritetens, eller är rullstolsburen, är misskrediterad. En person som däremot har ett osynligt stigma i form av exempelvis tillkortakommanden vad gäller inlärning, är döv eller stammar, är
misskreditabel. Denne riskerar emellertid konstant att bli misskrediterad då det
osynliga stigmat blir uppenbart.52
En individ diagnostiserad med DAMP förefaller misskreditabel så länge hon inte bryter mot kontextens sociala ordning genom att uppvisa ett avvikande beteende så som att bryta ut i ett raseriutbrott. Omgivningen vidtar, ofta oavsiktligt men dock, diskriminerande åtgärder mot personer med stigman vilket inskränker deras livsmöjligheter.53 Att det kommer till allmän kännedom att en 48 Ibid s. 153ff 49 Gillberg, s 125 50 Jenkins 51
Goffman, Erving, Stigma (Prisma, 2004) s. 11
52
Ibid, s 13-14
53
elev har DAMP kan exempelvis betyda att hennes skolkamrater förväntar sig att hon ska få vansinnesutbrott, slåss och kasta saker omkring sig. Kanske undviker de då att umgås med henne och hennes sociala identitet klassificeras i kontexten som negativ. Hon blir stigmatiserad.