Begränsade framtidsval

För elever med intellektuell funktionsnedsättning framkom att majoriteten av eleverna hade tydliga framtidsdrömmar men att de p.g.a. sin skolformstillhörighet begränsas gällande sina framtidsval vilket får konsekvenser gällande deras delaktighet. I huvudkategorin begränsade framtidsval så finns det fyra underkategorier vilka är; drömyrke, framtiden, gymnasiesärskolan samt önskan om fler valmöjligheter.

Alla elever förutom en berättar att de efter år 9 vill tillhöra gymnasiesärskolan. Den elev som inte önskar göra det (E2) tänker så här kring gymnasiet:

Jag vill gå i stor klass … på gymnasiet …. Jag tänker det är skäms [sic] [med grundsärskolan] .… Asså och gå i stor klass så kan jag bestämma sen om jag vill gå … till tandläkargymnasium [universitet] eller nånting

…. Jag vill bli tandläkare. Jag gillar jättemycket tandläkare sen jag var liten …. Den här särskolan [gymnasiesärskolan] det finns inte grejer vi gillar.

E2 går idag i år 8 och började på grundsärskolan i år 7 vilket kan tänkas påverka elevens tankar gällande hens framtidsval samt att hen är mycket målmedveten och vet vad hen vill och för att nå målet så krävs det att eleven går det reguljära gymnasiet istället för gymnasiesärskolan. Även E1, E4 och E6 började att läsa enligt grundsärskolans läroplan när de gick på högstadiet. Det vill säga E1, E2, E4 och E6 har gått majoriteten av sin utbildning tillhörande grundskolan. Detta medan E3 och E5 började på grundsärskolan i år 4 respektive år 5. Det går trots allt inte att dra några tydliga slutsatser gällande elevernas insikter om deras begränsade framtidsval utifrån hur lång tid de har tillhört grundsärskolan. Exempelvis är en av E5 framtidsdröm att arbeta som brandman vilket hen inte kan p.g.a. sin skolformstillhörighet. Eleven (E5) har dock trots nästan fem år i grundsärskolan inte den vetskapen och önskar att fortsätta sina studier i gymnasiesärskolan. Det kan jämföras med E1 som har gått i grundsärskolan i knappt två år och som heller inte har vetskapen av konsekvenserna av elevens framtidsdrömmar om hen fortsätter att gå på gymnasiesärskolan. Utbudet av program på gymnasiesärskolan skiljer sig avsevärt åt från den reguljära gymnasieskolan (se 4.6.). Något som därmed en del elever i studien är väl medvetna om (E2 och E4) medan andra inte är det (E1, E3, E5, E6). En elev (E4) som är väl medveten om vad det innebär att gå i gymnasiesärskolan och vilka konsekvenser det kan få gällande elevers framtidsdrömmar är E4 som säger:

Asså, jag har ju haft väldigt mycket drömmar om asså jag vill bli förskolelärare, för det har jag bestämt sedan länge. Men just nu finns inte det på gymnasiet, på gymnasiesärskolan. Så jag är besviken på att de inte kan asså så att det enda jag hoppas på [är] att dom kan fixa att jag kan ha nån praktik asså på asså [sic]

någon förskola.

44

Elev E4 tillägger ”assså jag har ju handel [som plan b] men asså jag vill INTE gå vård och omsorg

… nä för min mamma jobbar med vård och äldreboende och jag vet ju det och jag vill inte gå i mammas fotspår”. De flesta eleverna har en tydlig målbild av vad de skulle vilja läsa på gymnasiesärskolan och vad de vill arbeta med. Majoriteten av de yrken som eleverna drömmer om att bli är framför allt inom högutbildade områden; ingenjör, arkitekt, tandläkare, förskollärare och brandman. Återkommande är att eleverna önskar ett arbete där de får en bra månadsinkomst och blir rika. På frågan vad E6 skulle vilja arbeta med i framtiden svarar hen:

Ja, asså eh ja till exempel ja ja jobba med till exemel så eh ja asså olika saker asså ja nånting som får in mycket pengar så asså. Bara det går framåt asså. Till exempel så ett företag, eh ja ett företag, busschaufför, hmm, nånting så, fixar bilar, mekaniker, eh ja, såna saker.

En av de elever som inte vet att utbildningsmöjligheterna efter att ha gått i gymnasiesärskolan ser annorlunda ut än för de elever som har genomgått en utbildning i den reguljära gymnasieskolan är E1. På frågan gällande om vad hen skulle vilja arbeta med som vuxen är svaret glasklart; arkitekt eller ingenjör. På följdfrågan om de har pratat om att det inte finns alla inriktningar på gymnasiesärskolan för att sedan söka sig vidare till fortsatt utbildning svarar eleven nej.

Det är dock inte alla elever som är så säkra på vad de önskar studera eller arbeta med i framtiden.

En elev (E3) säger att hen inte har tänkt så mycket på framtiden och vet inte vad hen vill göra senare i livet. Efter en stunds tänkande säger eleven att hen tycker det är kul att baka och laga mat och att eleven kanske kan söka en sådan inriktning på gymnasiesärskolan. En annan elev (E5) är också inne på tanken att söka inriktning bagare på gymnasiesärskolan och har väldigt tydliga framtidsmål. Eleven säger att när hen är färdigutbildad bagare vill eleven flytta hemifrån, skaffa en katt, arbeta som bagare i några år för att därefter antingen arbeta som brandman eller arbeta inom sjöräddningen. Eleven vet dock inte huruvida hens drömmar kan bli förverkligade eller ej utifrån elevens diagnos intellektuell funktionsnedsättning att hen ska börja gymnasiesärskolan efter sommarlovet.

7.6.1.Analys och teoretisk tolkning

Alla elever förutom en elev (E2) önskar gå i gymnasiesärskolan efter att de har avslutat år 9.

Varför E2 inte önskar att gå i gymnasiesärskolan efteråt är att hen skäms över sin skolformstillhörighet samt att eleven är väl medveten om att det inte finns samma utbud av valbara program på gymnasiesärskolan som det finns på det reguljära gymnasiet. Eleven är även medveten om att en utbildning i gymnasiesärskolan begränsar hens framtida val för fortsatta studier och hens dröm om att bli tandläkare. Även E4 är väl medveten om vilka begränsningar en utbildning i gymnasiesärskolan innebär. Elevens största dröm är att bli förskollärare men är medveten om att det i dagsläget inte finns en inriktning på den gymnasiesärskola eleven ska börja på efter sommarlovet som möjliggör en utbildning som leder till vare sig förskollärare eller barnskötare.

Eleven är djupt besviken över detta. E4 påtalar flera gånger sin besvikelse över att hen inte verkar kunna förverkliga sin dröm. Hen tillägger att hen vägrar att gå en vårdinriktning då elevens mamma arbetar inom vården och då hen inte önskar gå i sin mammas fotspår. De övriga eleverna (E1, E3, E5 och E6) har inte fått någon som helst information (enligt deras utsago) att det innebär vissa begränsningar i deras framtida liv att tillhöra gymnasiesärskolan, beroende på vad deras framtidsdrömmar är. Exempelvis är en elev (E1) väldigt säker på att hen antingen vill bli ingenjör

45

eller arkitekt men har inte vetskapen om att hen inte har möjlighet att söka in till något universitet med en utbildning i gymnasiesärskolan i sitt bagage. Gemensamt för samtliga elever är att det som de vet är att de vill ha ett välbetalt yrke och flera elever nämner att de önskar bli rika i framtiden. I Lgrsä11 står det att ”[s]kolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning” (Skolverket, 2018, s. 11). Det framkommer dock inte i samma stycke vilka typer av begränsningar som eleverna med intellektuell funktionsnedsättning ges gällande fortsatta studier.

Arvidsson (2016) hävdar att personer som har gått klart gymnasiesärskolan är en av de grupper i samhället som har det allra tuffast att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt som de, likt de flesta andra önskar ett arbete för sitt välbefinnande och för att kunna försörja sig själva. Något som framkommer tydligt i studien. Då eleverna har tydliga drömmar om vad de vill arbeta med och många säger att de vill ha en bra månadsinkomst och bli rika. Att eleverna i studien skulle vilja arbeta i daglig verksamhet med en eventuell habiliteringsersättning à 50 kr/dag känns inte som ett realistiskt alternativ utefter deras framtidsdrömmar. Alternativet daglig verksamhet hade kunnat få förödande konsekvenser utifrån Socialdepartementets (2011) analyser som visar att daglig verksamhet tycks ha utvecklats till att bli en mur mellan personer med intellektuell funktionsnedsättning och arbetsmarknaden. Av de personer som tillhör daglig verksamhet så är det endast ett fåtal personer som lämnar daglig verksamhet för ett annat arbete på arbetsmarknaden (Socialdepartementet, 2011; Socialstyrelsen 2008). Att som ung vuxen stå utanför arbetsmarknaden kan få flera negativa följder, bland annat ökad risk för psykisk ohälsa (Lager & Bremberg, 2009).

Kleinert et al., (2012) hävdar att det länge har funnits låga förväntningar på att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska fortsätta med studier efter gymnasiet. Klang, Göransson, Lindqvist, Nilholm, Hansson och Bengtsson (2019) belyser även de lärarnas förväntningar på eleverna. Deras resultat påvisar att lärare inom grundskolan har högre ställda förväntningar på sina elever än vad lärare inom grundsärskolan har. Göransson, Bengtsson, Hansson, Klang, Lindqvist och Nilholm (2020) skriver även att det är av yttersta vikt av att undersöka. Vidare beskriver Kleinert et al. (2012) de att högre utbildningsmöjligheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning i USA har visat ett tydligt samband med förbättrade sysselsättningsresultat och även ökad delaktighet i samhället. Även Ryan (2014) beskriver ett likande projekt i USA med personer med intellektuell funktionsnedsättning som har kunnat få gå särskilda universitetsprogram som är utformade efter personens intressen och förutsättningar där studenten även får specialpedagogiskt stöd. Något som tydligt går att koppla till Vygotskijs (1978) proximala utvecklingszon. Det vill säga olika studenter har olika individuella förutsättningar för en fortsatt utveckling och för ett fortsatt lärande. En vuxen kan vid studentens sida fungera som en stödjande pedagog som vägleder studenten mot nästa steg i hens lärprocess. Det sociokulturella perspektivet förespråkar att kunskap ska sättas in i meningsfulla sammanhang så att kunskapen förankras, utvecklas och blir till elevens egen (Skolverket, 2009). Något som de studentprojekt vid de amerikanska universiteten verkar ha tagit i beaktning med ett positivt utfall som resultat. Något som även hade kunnat vara möjligt i Sverige? I så fall hade säkert flera av eleverna i denna studie varit intresserade utav det med tanke på deras tydliga framtidsdrömmar som de har. Något som hade gett dem några helt andra förutsättningar än vad de har idag, då de enda alternativ för fortsatta studier personer med intellektuell funktionsnedsättning ges efter en avslutad utbildning på gymnasiesärskolan antingen är att söka sig vidare till kommunal vuxenutbildning eller till kurser på folkhögskolor (Arvidsson, 2016.) Vidare kan det även kopplas till att enligt både Vygotskij (1978)

46

och Wenger (2009) som belyser att skapandet av en meningsfull tillvaro hänger ihop med människans förmåga att förstå sin omvärld genom att vara delaktig. När elever/studenter upplever en meningsfull tillvaro i skolan så menar även Schaps (2004) att deras engagemang ökar. Det vill säga om förutsättningarna för dessa elevers framtidsdrömmar skulle kunna förverkligas så skulle det med största sannolikhet ge eleverna en större chans till ett ökat engagemang och en ökad delaktighet i samhället än vad deras framtid inom daglig verksamhet skulle ge eleverna. Vidare kan även elevernas framtidsdrömmar kopplas till Szönyi och Söderqvist Dunkers (2020) delaktighetsaspekt gällande autonomi, vilket bland annat handlar om elevens möjlighet att bestämma över sitt eget handlande. Men Szönyi och Söderqvist Dunkers (2020) menar likt Hammel et al., (2008) att autonomi innefattar mer än att agera som man vill. Enligt dem så innefattar autonomi även olika typer av beslut och möjlighet att utöva olika val samt kontroll över hur man lever och agerar (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2020; Hammel et al., 2008). Exempel på ett sådant val skulle kunna vara elevernas framtidsval gällande fortsatta studier och arbete och att de ges tillåtelse att få större kontroll hur de vill leva sina liv.

Sammanfattningsvis så har de flesta eleverna (E1-E2 och E4-E6) tydliga framtidsmål vad de vill arbeta med i framtiden. Det som däremot skiljer eleverna åt är att alla elever inte har vetskapen om att deras framtidsdrömmar gällande deras drömyrke inte kan bli förverkligat om de fortsätter att studera på gymnasiesärskolan. E4 är en av de elever som dock är väl medveten om vilka begränsningar en fortsatt utbildning i gymnasiesärskolan ger. Eleven utrycker en djup frustration över att det finns få valmöjligheter gällande program på gymnasiesärskolan samt att hen inte kan studera det hon drömmer mest om i framtiden, nämligen att läsa till förskollärare.

47