Elevernas tankar om grundsärskolan och grundskolan

För elever med intellektuell funktionsnedsättning så framkom olika uppfattningar gällande elevernas delaktighet i grundsärskolan och grundskolan. I huvudkategorin om elevernas tankar om grundsärskolan och grundskolan så finns det tre underkategorier vilka är; gemenskap, utanförskap och elevantal.

Samtliga intervjuade elever har under många år gått i grundskolan innan de bytte skolform och började i grundsärskolan. De reflekterar mycket över skillnaderna mellan grundskolan och grundsärskolan. Samtliga elever trivs bra på grundsärskolan och är mycket tydliga med att de i dagsläget inte skulle vilja gå tillbaka till grundskolan om de hade fått möjligheten. Eleverna E1-E5 upplever att de har en helt annan gemenskap på grundsärskolan jämfört med vad de hade på grundskolan. En elev (E6) får sin undervisning i både grundskolan och grundsärskolan och trivs för det mesta bra med det. Eleven påtalar dock att hen har lättare att koncentrera sig i den lilla undervisningsgruppen än i den stora klassen på grundskolan. Eleverna upplever att deras delaktighet på grundskolan och grundsärskolan ser väldigt annorlunda ut. E4 säger att ”det skiljer vääääääääldigt mycket” mellan delaktigheten på grundskolan jämfört med grundsärskolan. De lyfter att både lektionerna och rasterna såg väldigt annorlunda ut på grundskolan. Eleverna beskriver utanförskap på grundskolan och att de inte hade några kompisar att vara med. En elev (E5) beskriver att den enda personen som hen umgicks med på grundskolan var hens kontaktperson (i

41

en del skolor även kallat för resurs eller elevassistent). En annan elev (E3) beskriver också hur jobbigt hen tyckte det var att inte ha några kompisar på grundskolan och då de på rasterna sa ”du ska inte typ va med för vi vill va själva”. Till skillnad från hur samma elev (E3) beskriver rasterna idag; ”rasterna är super”! En annan elev (E4) beskriver den stora skillnaden mellan elevens tid på grundskolan gentemot grundsärskolan och säger ”nu är jag en helt annan människa [när jag har börjat på grundsärskolan]. Så jag vågar räcka upp handen och ingen skrattar åt mig. Det är det som är väldigt man [sic] blir nervös att om de eleverna [på grundskolan] ska skratta åt en”. E4 fortsätter och berättar

[d]et de e underbart att man få va med och man får vara med och bestämma på ett sätt som man [jag] inte vart med om innan. Det e så, jag har förändrats så mycket. Att man få va med och inte sitta ensam i det lilla hörnet och inte säga nåt för man vågar inte … för att man tror att man ska bli [sic] att dom kommer att säga till och ja. Det har blivit bättre åh det känns skönt att det har blivit bättre nu …. [J]ag har förändrats som person i skolan och jag vågar göra asså vad jag känner att jag är med och så. Det känns skönt.

Flera elever likt E4 beskriver att de anser sig ha ett större elevinflytande på grundsärskolan än vad de hade på grundskolan. En elev (E2) uttrycker det på följande sätt; ”I mitt gamla

klassrummet [på grundskolan] vi kunde inte bestämma jättemycket. Det här klassrummet [på grundsärskolan] vi kan bestämma med en lärare”. En annan elev (E5) poängterar även att hen upplever en stor skillnad gällande att komma till tals i klassen.

E5: När man [jag] gick i grundskolan så fick man inte prata riktigt. [Tyst].

I: Tänker du på nåt särskilt när du inte fick prata? Var det på lektioner eller på raster, eller något annat?

E5: På lektioner när man [jag] gick i grundskolan. [Tyst].

I: Var det att någon lärare eller någon annan som sa till dig att vara tyst, eller var det att du inte kände att du fick prata så som du ville?

E5: Kände, ja jag kände så.

I: Vad gjorde du när du kände så?

E5: Jag minns inte riktigt, men jag tror att jag satt kvar. [Tyst].

Två återkommande skillnader eleverna tar upp är den stora skillnaden på elevantalet i sina klasser och skillnaden gällande ljudvolym och arbetsro. När de gick i grundskolan var de ca 30 elever i sin klass medan de nu går i klasser med ca 7-10 elever, där det är lättare att koncentrera sig och arbeta.

E3 säger ”[d]et är inte typ så mycket elever typ [på grundsärskolan]. Det är inte så mycket skrik där inne [i klassrummet] och man kan koncentrera sig lite bättre [än i grundskolan]. Även E2 säger att

”[i] andra klassen [i grundskolan kunde jag] inte ens sitta och tänka” och beskriver vidare att det är stor skillnad på lärmiljön och att det är mycket lättare att koncentrera sig i klassen på grundsärskolan. Eleverna lyfter vidare att de känner att de kan vara sig själva på ett helt annat sätt i grundsärskolan. Förutom att det är lättare för eleverna att koncentrera sig i mindre klasser på grundsärskolan så påtalar de även skillnaderna gällande att få hjälp av sina lärare och att de upplever att lärarna har mer tid för eleverna. Vidare belyser eleverna att de i grundsärskolan får vara sig själva på ett sätt som många av dem upplevde att de inte kunde i grundskolan. E4 säger ”[s]å om man jämför här så är det ju bättre för här för här [sic] får man va som som [sic]man själv vill [Paus, tyst och tänker]. Så jaa”. Däremot så framgår det i elevintervjuerna att E1-E3 upplever att grundsärskolan har en negativ stämpel över sig och att tillhöra grundsärskolan är skämigt och skambelagt.

42 7.5.1.Analys och teoretisk tolkning

Samtliga elever (E1-E6) som ingår i studien har under många år gått i grundskolan innan de bytt till grundsärskolan. En elev (E4) som går i år 9 bytte så sent som i fjol till grundskolan och har nästan gått hela sin utbildning i grundskolan. En elev i studien (E5) har tillhörighet i både grundskolan och grundsärskolan. Eleven påtalar att hen trivs rätt bra med det men att det ofta är svårt att koncentrera sig i den stora klassen på grundskolan p.g.a. hög ljudvolym. De övriga eleverna i studien säger att de inte ångrar sitt skolbyte till grundsärskolan och är fast beslutna om att de inte skulle vilja återvända till grundskolan idag om de hade fått det valet. E4 säger att ”det skiljer vääääääääldigt mycket” mellan delaktigheten på grundskolan jämfört med grundsärskolan. Samtliga elever (El-E6) lyfter att lektionerna är annorlunda jämfört med grundskolan. De anser att de kan koncentrera sig bättre då de går i mindre klasser och att ljudvolymen inte är lika hög som i stora klasser på grundskolan. Eleverna beskriver även att de anser att de får mer hjälp av sina lärare när de går i mindre klasser på grundsärskolan och att de vågar vara de dem är på ett annat sätt som de inte vågade när de gick i grundskolan. Eleverna berättar vad det har gjort med deras självförtroende då de exempelvis har fått klasskamrater som de kan vara med på rasterna på ett helt annat sätt än vad de kunde tidigare när de tillhörde grundskolan och att de vågar komma till tals och räcka upp handen i klassrummet som de beskriver att de inte vågade att göra när de gick i grundskolan. E1-E5 poängterar även att rasterna är annorlunda på grundsärskolan jämfört med grundskolan, då de har kompisar att vara med nu som de inte hade tidigare. Något negativt med grundsärskolan är dock att det i elevintervjuerna framkommer att det är skambelagt att tillhöra grundsärskolan. Om det kommer elever som tillhör grundskolan så vill de inte svara på frågan i vilken klass de går i då de skäms över sin skolformstillhörighet. Både Vygotskij (1978) och Wenger (2009) ser lärande som en social delaktighet. Att som elev få vara delaktig kan för eleven innebära en tillhörighet. I denna kontext blir det tydligt hur olika delaktigheten och således en eventuell tillhörighet ser ut för eleverna i grundskolan jämfört med grundsärskolan. Förutom att känna tillhörighet så kan detta även kopplas till elevernas erkännande som Szönyi och Söderqvist Dunkers (2020) likt tillhörighet har som en av de sex delaktighetsaspekterna i delaktighetsmodellen. a handlar om andras subjektiva syn på eleven och hur omgivningen ser på elevens närvaro i ett specifikt sammanhang. Det vill säga är eleven accepterad eller ej. I mycket av de som eleverna i studien berättar gällande sin tid på grundskolan så är slutsatsen att eleverna inte var accepterade av sina klasskamrater. Detta då deras klasskamrater inte ville ha någon form av interaktion med dem varken på lektionerna eller under rasterna. Eleverna vittnar om ett tydligt utanförskap utan några vänner i sina klasser och de var rädda för att deras klasskamrater skulle skratta åt dem när de räckte upp handen i klassrummet och ville säga något. En elev i studien (E5) tillhör de båda skolformerna och hen beskriver inget lika tydligt utanförskap som de andra eleverna gör. Utifrån intervjun med E5 är således hen den enda elev i denna studie som kan anses vara accepterad av sina jämnåriga klasskamrater som enbart tillhör grundskolan och som inte har två skolformstillhörigheter likt E5 har. Flera forskare (Andersson 2020; Arvidsson, 2016; Matson, 2017 & Östlund, 2012) anser att det kan finnas behov av att grundskolan och grundsärskolan skulle komma närmare varandra. Något som denna studie bekräftar, då det enligt en majoritet av eleverna finns ett stort gap mellan grundskolan och grundsärskolan. I Matsons (2017) studie så visar resultatet att en inkludering av elever med intellektuell funktionsnedsättning i grundskolan fungerar bäst mellan år 1-6. Det anses vara svårare att uppnå en lyckad inkludering på högstadiet. Något som även blir tydligt i denna studie då endast en av sex elever önskar vara inkluderad i grundskolan.

43

Sammanfattningsvis så beskriver eleverna (E1-E5) stora skillnader mellan grundskolan och grundsärskolan. En av de stora skillnaderna är elevantalet i deras klasser på grundsärskolan som består av mycket färre elever (ca 7-10 jämfört med ca 30). Men den största skillnaden de beskriver är att de upplevde ett tydligt utanförskap på grundskolan som de inte längre upplever. Som exempel berättar E4 att hen inte vågade räcka upp handen i klassrummet på grundskolan då hen var rädd för att hens klasskamrater skulle skratta. E4 upplever att hen är en helt ny människa sedan hen började på grundsärskolan detta läsår. Eleverna (E1-E5) beskriver att de har en helt annan sammanhållning och gemenskap i sina klasser på grundsärskolan jämfört med vad de hade i grundskolan.