Behövs det betyg?

Intervjuerna ger uttryck för en stor kluvenhet till betygen. Flera rektorer vill skrota betygen och istället utveckla andra belysningar av resultaten. Även bland personalen finns det en stark kritik mot betygen. En del upplever det som att betygen främst handlar om kontroll. Det hävdar i alla fall en av lärar- na på Vivallaskolan:

Det kvittar vem man frågar. All tycker att det skulle kunna bli mycket bättre. Och att betygen egentligen inte är till för barnens bästa. Utan det handlar fortfarande om andra saker, myndigheters och vuxnas behov av att fålla in folk och få nån sorts ordning på hela paketet.

Frågan är dock hur detta kontrollinstrument fungerar. Fungerar det överhuvud- taget? Det undrar en av rektorerna som ifrågasätter om statsmakterna har nån som helst kontroll över vad som händer i svensk grundskola och vad man gör.

Men varför använder man det instrumentet, då? Eller är det intressant över- huvudtaget hur grundskolan fungerar? Eller är det så att grundskolan i första hand är en förvaring? Är det först i gymnasiet man börjar skolan?

I grundskolan motiveras betygen av intagningen till gymnasiet. Men på flera skolor menar man att det inte behövs. Intagningen kan mycket väl ske på andra och bättre villkor, menar man. Intervjun med eleverna på St Botvid kan få en att undra över hur betygen egentligen används i övergången från grundskola till gymnasium. Enligt eleverna hade lärarna ingen aning om vilka eleverna var och vad de kunde. Det som betygen säger eller inte säger om eleverna ver- kar inte ha haft nån betydelse alls utöver själva urvalet vid intagningen:

Det har ingen betydelse. Så fort man kommer in på det här programmet så är det bara att riva betygen.

Ändå måste nog betygen vara kvar. Bland framför allt elever och föräldrar verkar det finnas ett starkt stöd. Det beror säkert delvis på traditionen. Det behöver inte bero på att de är bra. Att döma av följande citat handlar det kanske snarare om hur djupt rotade de är i styrningen av skolans sociala relationer:

Betyg, och jag pratar för många, utan betyg skulle vi inte sträva. Vi skulle inte sitta och plugga. För när man får MVG så vet man vad lärarna har för inställning.

Många lärare försöker säkert utveckla sin betygssättning i enlighet med Läroplanens intentioner. En del ser detta som möjligt och på den grunden för- svarar de betygen:

Jag tror det är viktigt att ha avstämningsverktyg. Det vill eleverna också ha. Du kanske inte har nytta av alla grammatiska kunskaper, men du har haft nytta av att du vet hur du tillägnar dig dom här kunskaperna. Du har gjort det så att du vet vad en inlärningsprocess är. Du vet vad ett grupparbete är. Dom här sakerna är ju faktiskt en del av betygen idag. Vi har också en diskussion med eleverna om hur dom vill göra redovisningar. Grupparbete, individuella inlämningsuppgifter etc. Det finns många sätt och redovisa.

Men hur syns det utåt att vissa lärare förverkligar Läroplanens intentioner? Hur får lärarna på nästa utbildningsnivå eller ens framtida arbetsgivare reda på att man har utvecklats till ett kunskapssubjekt och inte proppats full med

faktakunskaper? En av lärarna säger sig känna många lärare som inte ens har läst den nya läroplanen.

Om betygen ska vara kvar så krävs det i alla fall stora förändringar. Det är nog de flesta överens om.

Men om vi har ett mål med ungdomar i svensk skola, att dom ska utvecklas som människor, dom ska tillägna sig kunskaper som krävs för vidareutbild- ningar och kunna klara av svåra yrken i framtiden, då tycker jag man måste ifrågasätta om vi har ett system i dag som främjar den utvecklingen. Anser man från statsmakterna att det betygssystem som vi har idag faktiskt redovisar dom kunskaper som vi i läroplanen efterfrågar? Finns det en sam- stämmighet mellan värderingssystem och det faktiska uppdraget? I mina ögon så finns det inte.

De flesta verkar också vara överens om att förändringen måste beslutas uppifrån. Det kan inte vara upp till varje skola att kompensera för betygens brister. Det skulle bara stigmatisera utanförskapsskolorna ytterligare. Det menar bl a rektorn på Kroksbäck:

Jag vill också komplettera, inte ta bort dom. Jag skulle vilja göra om dom. Här finns intentioner att inte syssla med fragmentariska ämneskunskaper och det går betygen emot. Övriga delar av läroplanen har man inte lagt ner en enda minut på att utveckla mått för. Det kan inte en enskild skola hitta på. Det måste komma från uppdragsgivarna uppifrån.

Det hindrar givetvis inte att man på enskilda skolor har idéer om hur betygs- systemet bör förändras. På Vivallaskolan har man börjat samarbeta i arbetsla- gen om betygssättningen. Samarbetet är då kopplat till ett större inslag av tematisk och ämnesövergripande undervisning. Hur eleverna klarar de olika ämnena blir kanske lite svårare att urskilja, men enligt personalen kan det gå om varje ämneslärare bevakar sina mål:

Jag ser en fördel i att när man sitter flera lärare och ska bedöma att man får lite hjälp och stöd av varandra. Det blir inte bara jag som sätter betyget. Man kan hjälpas åt.

På så sätt kan diskussioner komma igång om vilka mål man ska sätta betyg på. Men det behövs ett nytänkande också om det utgångsläge som betygen

relateras till. Skillnaderna i utgångsläge kan vara väldigt stora. Dessa skillna- der måste göras synliga i betygssystemet. Det menar bl a rektorn på Vivalla:

Man måste mäta både ingång och utgång. Börja med att mäta vad har elever- na med sig, vad dom kan och vad dom inte kan, vad har dom för behov. Och sen hur mycket vi har lyckats jobba med behoven. Det skulle vara rättvisare och mer motiverande för oss i vår vardag.

Eleverna på Skärholmens gymnasium är inne på en liknande tankegång:

Jag kanske är en som försöker väldigt mycket men som inte presterar lika mycket. Här är en som försöker, men som inte kommer till mål, medan en annan inte försöker, men ändå kommer till mål. Det är kvaliteter som inte märks inte betygen. Det kanske borde sättas upp som en kolumn, ambition och en som prestanda.

Tydligt är att betygen behöver kompletteras. På Kroksbäcksskolan beskriver ledningen bristen på andra mått eller bedömningar som ett ”gigantiskt pro- blem”. Även eleverna på Vivalla tycker att det behövs kompletteringar:

Nä, det är klart att man ska ha betyg, men det borde vara mer detaljerat. Det borde stå lite mer allmänt.

Jag frågade eleverna på St Botvid hur de skulle göra om de fick bestämma:

Jag skulle också kolla mer personligheten och hur eleverna jobbar tillsam- mans. Inte bara gå efter betygen. Det finns elever som bara kommer och gör proven och inte visar hur aktiva dom är på lektionerna. Så får dom ändå bätt- re betyg än vad vi får, vi som försöker få klassen ihop och samarbeta.

3.5 Slutsatser

Genom att gå i skolan ska eleverna skaffa sig en bas för att leva och verka i det framtida samhället. Det kan också kallas kvalificering. Eleverna kvalifi- cerar sig i skolan och det med siktet inställt på samhällslivet. Kvalificeringen i skolan ska göra det möjligt för eleverna att fungera i samhället. Så är det tänkt. Men hur blir det i praktiken?

Det ska betygen ge svar på. Betygen är inte tänkta att mäta vilka kunskaper och färdigheter som helst utan det som krävs för att klara ett samhällsliv. Betygen ska mäta hur väl eleverna har lyckats kvalificera sig. Gör betygen det?

I detta kapitel har jag sökt svar på den frågan genom att analysera svaren från eleverna, skolledningarna, personalen och föräldrarna. Det möjliggör fem slut- satser:

1. Betygen mäter inte hela den bas som behövs. Mycket av det som sägs i intervjuerna mäts inte av betygen. Det gäller t ex framtidstro och vär- deringar, men även vad som kan kallas mångkulturell kompetens. Bristen på andra mått gör att dessa resultat inte får nån uppmärksamhet. Trots att de kan anses ingå i den bas som eleverna behöver skaffa sig så upp- märksammas de inte. Ingen vet hur väl elever i allmänhet lyckas kvali- ficera sig i dessa avseenden.

2. Betygen mäter även sånt som inte ingår i själva basen. Enligt intervju- erna är det till stor del fortfarande faktakunskaperna som ligger till grund för betygssättningen. Det stämmer inte särskilt väl med målen i Läroplanen. Där talas det om vikten att lära sig kunskap i form av inte bara fakta utan även förståelse, färdighet och förtrogenhet. Det stämmer heller inte särskilt väl med vad som sägs i intervjuerna om resultatfram- gång. Slutsatsen stärks också av bristen på mätmetoder. Det saknas meto- der för att mäta andra kunskaper än fakta.

3. Betygen fungerar i praktiken som ett monopol på mätning av framgång i skolan. Det beror på avsaknaden på andra mått, men också på den bety- delse som betygen får. Betygsmonopolet leder till att andra framgångar hamnar i skuggan och syns inte mer än för de närmast berörda. Det drab- bar inte bara andra resultatframgångar utan överhuvudtaget framgångar i processen. De ger intryck av att inte vara viktiga. Det gäller även t ex utvecklingen till goda samhällsmedlemmar.

4. Därmed gör betygen det i praktiken svårare för eleverna att skaffa sig den nödvändiga basen. Paradoxalt nog. Betygen får en del barn att känna sig dömda på förhand. Skillnaderna i betygssättning mellan olika lärare ska- par frustration. Bristen på uppmärksamhet för de framgångar som ham- nar i skuggan av betygen gör både elever och personal missmodiga. Den helhetsinlärning som Läroplanen förespråkar fragmentariseras. En soci- al utveckling av relationen mellan lärare och elever försvåras. Betygen skapar en missvisande bild utåt av skolorna. De som avslöjar ihålighe-

terna och trubbigheten i betygsinstrumentet kan mycket väl uppleva sko- lan som en förvaringsplats. Det gör det svårare med motivationen. 5. Betygen får särskilda konsekvenser för relationerna mellan innanför-

skaps- och utanförskapsskolorna. En ojämlikhet skapas. Denna ojämlik- het har ingenting att göra med elevernas bakgrund eller hemförhållan- den. Den beror istället på att betygen mäter elevernas insatser utan att ta hänsyn till skillnaderna i utgångsläge. Därmed är det betygen som ska- par en ojämlikhet. Det innebär att elever med utländsk bakgrund miss- gynnas. Men det gäller även personal som arbetar på utanförskapsskolor.