Vad mäter inte betygen?

Betygen mäter inte processen. Det har vi konstaterat redan tidigare. Men trub- bigheten och dragningen till faktakunskapen tyder på ytterligare begräns- ningar. Mäter betygen verkligen hela den bas som eleverna behöver skaffa sig för att kunna fungera i samhället? Om inte, vad hamnar utanför?

Allt arbete med värdegrunden hamnar utanför, menar ledningen på Vivallaskolan och det ser man som ett stort problem. ”Vi mäts ju inte på det som vi lägger mest tid på.”

Vi tränar grundläggande kompetenser här som många andra skolor inte behö- ver. Våra ungdomar kan göra fantastiska framsteg, men den utvecklingen som är fullständigt nödvändig, det mäts ju inte utifrån det betygssystem som finns idag. Inte på något vis.

Det skapar frustration. I första hand bland eleverna, men även bland persona- len. Som en i personalen på Vivalla-skolan säger så får man ”lägga ner väl- digt mycket tid på kulturkrockar, men sen syns det inte i nån utvärdering om man har lyckats eller inte. Kan vara oerhört mycket engagemang man kan få lägga ner på nåt sånt.”

Att skolorna måste arbeta mer med värdegrund och kulturkrockar beror på skillnaderna i utgångsläge.

Jämför med ett område där barnen har svensk bakgrund. När dom kommer till skolan kan dom både läsa och skriva, kan säkert lite engelska, varit utom- lands med föräldrarna, kommer från trygga miljöer, har homogena familjer, föräldrar med studiebakgrund. Våra elever har kanske inte ens gått i förskola, utan istället kaotiskt, krigsupplevelser - en helt annan start.

Dessa skillnader i utgångsläge tar betygen dock ingen hänsyn till. Den inlär- ningssträcka som betygen mäter ställs inte i relation till varje elevs individu- ella utgångsläge. Mätningen relateras istället till ett gemensamt utgångsläge. Som om alla elever hade samma utgångsläge. Det stämde inte ens när alla ele- ver hade svensk bakgrund. Det tidigare klassamhället kunde göra skillnader- na stora. I dagens samhälle är skillnaderna ännu större. De grundar sig inte bara på klass utan även på etnisk bakgrund.

Ändå mäter betygen inlärningssträckan i relation till ett gemensamt utgångsläge. Elever med utländsk bakgrund kan därför ha tillryggalagt en längre sträcka än elever med svensk bakgrund, sett i förhållande till det egna individuella utgångsläget, men når ändå inte fram till målen för godkända betyg. Eftersom det saknas andra måttstockar så märks därmed prestationer- na inte ens. Åtminstone inte för andra än en själv. Även om de är stora.

En del barn når inte upp till målen för dom har inte haft tillräckligt med tid på sig. Och det framgår inte av betygsstatistiken. Och det är frustrerande. Det har talats om att skicka ut experter för att se till så att andelen godkända blir högre. Det kan man uppleva som oerhört frustrerande och det kan ta knäcken på allt det arbete som görs. När dom egentligen borde ha en blomma för att dom har gjort en otrolig prestation.

Skillnaderna i utgångsläge behöver inte bara vara språkligt och kulturellt betingade eller bero på en annan bakgrund. Det kan också handla om famil- jens livssituation i stort. Kanske präglas familjesituationen av osäkra fram- tidsutsikter. Det sätter givetvis sin prägel på barnen.

Vi är bra på att ge dom framtidstro. Dom flesta lärarna jobbar hårt med detta. Men det beror ju på var man startar. Vi startar på ett ställe där många elevers föräldrar inte har arbete. På andra skolor vet eleverna att dom ska få jobb. Här kan eleverna känna att vad jag än gör så får jag ändå inget jobb.

Att elever med utländsk bakgrund måste tillryggalägga en längre utbild- ningssträcka behöver inte bara bero på skillnaderna i utgångsläge. Det kan också bero på integrationsproblemen i det svenska samhället. Elever med utländsk bakgrund måste lära sig mera för att klara ett samhällsliv.

Vi vet att våra elever har ett sämre utgångsläge när dom kommer utanför sko- lan. Vi möter hur mycket fördomar, främlingsfientlighet och rasism som helst när vi hör elevernas berättelser och när vi ser hur det ser ut. Då måste våra elever vara mer starka och rustade för att möta det i samhället. Därför måste vi lägga ner så pass mycket arbete på det som har med mänsklig samvaro och kontakt med andra att göra. Så att vi rustar dom. Annars är dom chanslösa många av dom, som inte förstår dom svenska koderna.

Betygens begränsningar och bristen på andra måttstockar gör att många ele- vers individuella prestationer inte uppmärksammas. Det innebär en favoriser- ing av elever med svensk bakgrund, särskilt från studiemotiverade hem. Den inbyggda logiken i skolans måttsystem innebär ett uppmärksammande av deras totala prestationer. Det utgångsläge som betygen relaterar sig till är deras utgångsläge. Inte allas. Det framstår som ett gemensamt utgångsläge. Det tas för givet.

Det missgynnar eleverna med utländsk bakgrund. Bara delar av deras indi- viduella prestationer får en uppmärksamhet. Det gäller även personalen. Betygen missgynnar personalen på utanförskapsskolorna. En del av persona- lens prestationer blir inte heller uppmärksammade. En del av deras arbetsin- satser sätter inte sina spår i betygen. Och då märks det inte heller eftersom andra måttstockar saknas.

Men inte bara utgångsläget missgynnar elever med utländsk bakgrund utan även målen för betygen. Enligt personal och skolledningar speglar målen en svensk traditionell uppfattning om vad som behövs i det framtida samhället.

Personalen på utanförskapsskolorna får syn på annat som eleverna kan:

Titta på den sociala kompetens som många har. Redan från 12 års ålder tar dom ett stort ansvar i sina hem. Passning av sina syskon, hjälper sina föräld- rar med bankärenden. Klarar långt mycket mer än en svensk 12-åring gör. Det sätter vi inga betyg på, tyvärr.

Utifrån hedersmordet i Uppsala skriver en av våra väldigt blyga tjejer nu ett brev till Mona Sahlin. Man borde uppmärksamma henne där hon är och se att det är faktiskt nåt väldigt unikt det hon kan, det hon känner igen och det hon skulle kunna ge i bästa fall till regeringen i det här läget. Det är ju så med våra elever att dom sitter ju på massor av kunskaper så att om vi förmår att nysta fram det så är det en enorm källa. Och dom kan grejer som vi inte har en aning om. Och som vi aldrig får reda på heller.

Dessa elever gör otroligt mycket vid sidan om skolarbetet hela tiden. Det är en enorm kraft. Men lika riktigt är att det inte kommer fram.

Kanske är det särskilt vad som kan kallas en mångkulturell kompetens som hamnar utanför vad betygen mäter. Och detta trots att just mångkulturell kom- petens med all säkerhet kommer att behövas i det framtida samhällslivet.

Absolut! Den svenska skolan är svensk. Väldigt svensk. Definitivt inte inter- kulturell. Hela samhället har misslyckats ta tillvara på detta.

En person i ledningen för Hjulstaskolan kallar det för ”samhällets blinda fläck”. Som rektorn på Örtagård säger så gäller det bl a ”mycket kunskaper om förståelse för andra”. Och detta täcks inte in av betygen. Det beror t ex på hur man mäter språk, menar rektorn på Vivalla:

Det pratas idag att språk är ett viktigt kompetensområde när vi ska närma oss Europa och andra länder. Men om språk bara mäts på det traditionella sättet, mätningar av hur mycket man kan grammatik, då är det ingen kompetens för våra elever att vi har 33 olika modersmål. Men om man ser språk också som att man har mött andra kulturer, att man har kulturkompetens, då plötsligt har våra elever en kulturkompetens som inte finns på skolor som är enkulturella.

Eleverna på St Botvid upplever det som att mångfalden av kulturer underlät- tar gemenskap. Men är inte detta ganska fantastiskt, undrar jag. Lyckas ni ung- domar med den integration som vi vuxna pratar så mycket om?

Vet du, det är mycket bättre. Här är det så normalt. Iran eller Irak det är vanligt för oss. Vi är ändå svenskar, men ursprungligen är vi inte det. Det är häftigt.

Men enligt eleverna är det ingen som bryr sig om detta. Det är ingen som ser det ens. Men jag gör det ju, hävdar jag?

Du gör det ja. Egentligen spelar det ingen roll, det kan finnas många som gör det, så länge dom som har makt inte ser det. Det är så. Så länge inte

Skolverket bryr sig om att vi kan komma överens så kommer ingen annan att göra det eftersom det är dom som kan ändra saker och ting. Du kan få dom att börja tänka på det. Dom kommer i alla fall att prata om det. Det är ett framsteg.

Men det finns även personal som ser det.

Vi som jobbar här vet att det finns en stor kompetens bland våra elever som inte får tillräckligt med kredit ute i samhället. Det är bl a det att dom är vana vid att umgås med andra från andra kulturer. Det gör att dom har ett bredare och vidare synsätt när dom möter människor. Och dom är vana vid hur man kommer förbi viss problemställningar. Sen är många väldigt skickliga i flera olika språk. Otrolig kompetens. Det är ju mest en tidsfråga innan det svenska samhället släpper in dom här ungdomarna. För titta i statliga verk, titta på militären, titta i riksdan, titta i offentliga sektorn. Hur stor del av dom har en mångkulturell bakgrund? Här måste samhället öppna upp för att ta tillvara på den här kompetensen. Att den finns här på skolan vet ju vi som träffar dom här ungdomarna. Det är slöseri att det övriga samhället inte fångar upp det. Dom här ungdomarna kommer att förändra samhället.

Citaten stämmer väl överens med det som jag hävdade i kapitlet om sko- lan och samhällslivet. Det som händer på utanförskapsskolarna är inte bara en lokal angelägenhet. Det gäller hela samhällets framtid. Och hur ska man då tolka den ökande andelen med underkända betyg? Vem är det egentligen som har misslyckats? Ja, inte är det eleverna med utländsk bakgrund, även om det ser ut så.

Dom som sitter på befattningar ute i samhället är just den svenska vita bour- geoisien. Och dom känner sig hotade av den här kunskapen dom aldrig, ald- rig kan komma i närheten av. Men som gör dom här till världsspelare i en global ekonomi egentligen. Men det vill man inte veta av riktigt.