Vad får betygen för konsekvenser?

Genom att gå i skolan ska ungdomar skaffa sig den bas som anses nödvändig för att kunna fungera i samhället. Då krävs det att skolan och eleverna upp- når vissa mål. De står beskrivna i läroplanen. Vi har också frågat elever, skol- ledningar och personal. Deras svar stämmer ganska väl överens med vad som står i läroplanen. ”Jag tycker att vi med den nuvarande läroplanen är på väg i rätt riktning”, säger en av lärarna på Vivallaskolan, ”men det är fortfarande långt kvar.”

Betygen är tänkta att fungera som mått på hur väl eleverna har lyckats. Det har dock visat sig vara ett trubbigt mått. Betygen mäter bara vissa framgång- ar. Delvis mäter de dessutom fel framgångar. I vilken utsträckning eleverna verkligen har skaffat sig den nödvändiga basen finns det därför en ganska begränsad kunskap om. Betygen är både otillräckliga och delvis missvisan- de.

Ändå lägger man så stor vikt vid betygen. Det tas liksom för givet att bety- gen verkligen mäter hur mycket av basen man har skaffat sig. Hur återverkar det på möjligheterna att verkligen skaffa sig basen? Vad får det för konse- kvenser för dem som verkligen försöker vara framgångsrik i enlighet med Läroplanen? Ja, de kanske inte ens försöker. De känner sig dömda på förhand.

Inte ovanligt att man möter elever som är frustrerade redan p g av sina tidiga- re bekanta som har misslyckats. Det är redan utstakat. Den bilden får vi käm- pa med.

Flera av de intervjuade framhåller motsättningen mellan Läroplanens krav på helhet och betygens uppsplittring i ämnen. Betygen fragmentariserar den hel- hetsinlärning som förespråkas i läroplanen och som behövs.

Det här mekaniserade förhållningssättet är en tradition som vi har med oss. Att läraren och skolan bestämmer sig för ett undervisningsförhållande där man förmedlar kunskap. Då är frågan: Är det äkta eller oäkta frågor vi får tillbaka från eleven? Vi får svar som vi frågar. Jag tror mycket på elevaktiva arbetssätt. Att vi får eleverna att ställa äkta frågor om verkligheten. Att vi som vuxna visar in på delar av verkligheten och sen försöker ge en helhets- bild. Och då är det också väldigt svårt att betygssätta fragment av det här. T ex VG i matte G i svenska, vad säger det för nånting? Men däremot i en reflekterad liten avhandling nånstans eller i en temaredovisning se vart ele- ven står visar mycket, mycket bättre hur eleven uppfattar verkligheten.

Dessutom kan jag tycka att mäta betyg i ämnen, det strider mot uppdraget när vi ska jobba med helhetssyn och ämnesövergripande och vi ska jobba med elevaktiva arbetssätt. Allt det talar för att man borde jobba på ett annat sätt och inte fokusera kring ämnen. Det fragmentariserar.

En av rektorerna beskriver sig som fången i ett system. Det verkar bero på just svårigheterna att förena vad man borde göra med vad betygen tvingar en att göra. Det som betygen tvingar en att göra stämmer inte särskilt väl över- ens med vad man borde göra, vad man enligt Läroplanen faktiskt ska göra och vad som känns så rätt att göra. Ändå är det betygen som gäller i första hand. Det kan säkert få en att uppleva betygen som en fångenskap:

Vi är fångna i ett system också. Vi har ett uppdrag och vi måste löpa linan ut i det. Men samtidigt, i vårat inre arbete försöker vi att dokumentera, vi försö- ker jobba socialt ur ett annat perspektiv. Att få en dialog med föräldrarna. Att få en bra dialog med eleven. Vi börjar närma oss det här med att eleven är bärare. Men likt förbenat måste vi sätta det där G-et i bild i årskurs 8. Och vad är det eleven kommer ihåg den 12 juni när man ska åka ner och titta på sitt gymnasium, det är det där G-et i bild. Tyvärr. Men samtidigt så ligger det kanske väldigt mycket dialog mellan läraren och eleven. Men vem får reda på det?

Citatet visar också hur betygen kan skapa uppmärksamhet på bekostnad av andra viktiga framgångar. Betygen kan liknas vid en slags strålkastare. Det som hamnar i skuggan av strålkastarljuset syns knappt. I själva verket osyn- liggörs det eftersom ljusflödet på det andra är så kraftigt.

Vad får det här för konsekvenser för dom ungdomarna som utvecklas väldigt som människor, som tillägnar sig mycket kunskap, men inte når upp till den gränsen som är bestämd som generell? Är det uppmuntrande eller nedslåen- de? Och då är min uppfattning tydlig. Det är ju inte nån uppmuntran. Vi ägnar ju mycket tid att förklara för ungdomar som inte uppnår målen för god- känt att dom fortfarande är framgångsrika i sin utbildning och sina studier. Men vi har inget stöd av systemet för det.

Betygen får också konsekvenser för skolans sociala relationer. Läraren måste lägga ner mycket tid på att sätta betyg.

Om vi pratar med lärarna om t ex tematisk undervisning osv, blir lärarna så stressade. Dom har sånt bry med att sätta betygen och hinner inte med det andra. Eller så glömmer dom det.

Betygsfixeringen försvårar lyssnande, förståelse och förtroende, dvs kriteri- erna för processframgång och det som behövs i välfungerande sociala rela- tioner. Det befrämjar också en objektiverande syn på eleverna. Betygen blir styrande för hur man ser på hela eleven. Dåliga betyg kan leda till att hela ele- ven döms ut. Enligt en av eleverna på St Botvid pratas det inte mycket om det som man kanske är bra på, men som ligger utanför betygssättningen:

Nej. Det är personligt. Det bryr dom sig inte om. Men jag visar mig själv. Jag är inte en annan människa här än vad jag är hemma. Jag har ju min person- lighet med mig överallt. Dom måste kunna se min personlighet för dom ser inte det. Dom ser bara mina kunskaper. Fast mina kunskaper kommer från min personlighet. Spelar ingen roll hur trevlig jag är eller hur jag är med andra människor. Så länge jag inte kan nånting så är jag värdelös.

Betygen gör i praktiken anspråk på att säga så mycket om eleverna, men enligt eleverna själva säger de så lite.

Det är jättedåligt. Det förklarar ingenting om hur vi är. Man kanske kämpar mycket och gör sitt bästa, men kommer inte längre. Ändå så står det bara sådär och det är ju inte kul för eleven.

Citatet ovan är hämtat från intervjun med eleverna på Vivallaskolan. Eleverna exemplifierade också med engagemanget i elevråd och deras deltagande i rik- skonferensen om elevinflytande. Sånt står inte med i betygen. Det är ett kon- kret exempel på betygens begränsningar. Och ändå ingår det i den andra delen av skolans huvuduppgift, nämligen befrämjandet av elevernas utveckling till goda samhällsmedlemmar. Jag säger inte att man nödvändigtvis ska sätta betyg på engagemanget i elevråd och det demokratiska deltagandet. Vad jag vill peka på är betygens strålkastarfunktion. Eftersom det saknas andra mått så hamnar det som betygen gäller i ett strålkastarljus. Annat hamnar i skuggan.

Vad får det då för konsekvenser att t ex resultatet av eleverna demokratis- ka engagemang inte uppmärksammas? Vad ger det för signaler om hur sam- hället ser på vad som ingår i den nödvändiga basen? Ja, det tycks inte ingå. Så kan eleverna mycket väl tolka det. Det demokratiska engagemanget ingår tydligen inte i den nödvändiga basen för ett fungerande samhällsliv. Skolgången behöver med andra ord inte resultera i att man lär sig arbeta demo- kratiskt. För att man ska kunna fungera i samhället är det inte viktigt med vad som kan kallas en demokratisk kompetens.

praktiken tvingar på skolorna kan hamna i motsättning till Läroplanen. Det exemplifierar hur dagens skola mycket väl kan ge upphov till andra ideal än de som Läroplanen förespråkar. Betygen får skolan att göra annat än det som enligt Läroplanen var avsikten.

Och därmed bäddar man för misslyckanden på utanförskapsskolorna. Som jag hävdade ovan missgynnas elever med utländsk bakgrund av betygen. Det beror inte på illvilja utan på konstruktionen av själva betygsmåttet. Dess inre logik. Det missgynnar även personalen på utanförskapsskolorna. Mycket av elevernas och personalens framgångar hamnar i skuggan av betygens strål- kastarbelysning. Istället får strålkastarbelysningen dessa skolor att framstå som dåliga.

Den bilden av skolan och det ryktet tvingas både elever och personal på utanförskapsskolorna att leva med. För skolledningens del kan det göra det svårare att rekrytera personal. Eleverna på Vivallaskolan berättar om kompi- sar från andra skolor som inte vill komma dit, t ex på fester. Det beror på Vivallaskolans dåliga rykte. Men elever och personal försöker också kämpa mot denna bild. Det visade sig i slutet av intervjun med eleverna på Vivallaskolan när en av eleverna absolut ville ha sista ordet:

Våran skola är inte så rutten som alla tror.