Behandling av avfall

HUR AVFALLET HANTERAS BEROR BLAND ANNAT PÅ, förutom lagstiftningen,

avfallets sammansättning, efterfrågan på återvunnet material, avsättnings-

möjligheter, lönsamhet och kapacitet.309 _{För mer detaljerad information om}

avfallsstatistik se Naturvårdsverkets rapportserie Avfall i Sverige som kan

laddas ner från Naturvårdsverkets hemsida.310 _{Avfallsstatistiken finns också}

sökbar i SCB:s statistikdatabas.311

Den absolut största delen av det avfall som uppkommer i Sverige behand- las också här. Vid stora industrier som gruvor, pappers- och massabruk, samt metallverk behandlas avfallet på den anläggningen där avfallet har upp kommit. En del industrier förbränner sitt eget avfall för att utvinna energi. Detta förekommer främst inom pappers- och massaindustrin, där förbränning sker av bland annat barkavfall och slam samt inom kemika- lieindustrin som förbränner avfall i form av lösningsmedel. Egen bortskaff- ning, till exempel deponering, förekommer främst inom gruvindustrin, pappers- och massaindustrin samt inom tillverkningsindustrin för metall och metallvaror.

Det avfall från industrin som inte behandlas på den plats där det upp- kommit, tas till speciella anläggningar där det behandlas. Hit hör metall- avfall och metallskrot, pappers- och kartongavfall, aska, slagg och andra rester från förbränning, plastavfall, mineralavfall, farligt olje- och träavfall samt blandat avfall. Avfallet behandlas genom material återvinning, annan åter vinning eller bortskaffas. Annan återvinning omfattar bland annat

energiåtervinning samt användning som konstruktionsmaterial (Figur 21).

Totalt behandlades 139 miljoner ton avfall i Sverige 2018 varav gruv- avfallet utgjorde 104 000 ton 312. Av det övriga avfallet, 35 miljoner ton,

slutbehandlades 27,3 miljoner ton i Sverige.313 _{Mängden slutbehandlat avfall}

dominerade annan återvinning med 58 procent, varav energiåtervinning var vanligast. Bortskaffandet (till exempel genom deponering) utgjorde 17 procent och 25 procent materialåtervanns. Jämfört med 2016 var det en minskning av andelen återvunnet avfall med fyra procentenheter och en lika stor ökning för det bortskaffade materialet, andelen materialåtervunnet material var detsamma. Avfallet som materialåtervanns uppgick till totalt 6,8 miljoner ton, varav konventionell material återvinning (som innebär återvinning till samma material) var störst med 4,1 miljoner ton behandlat avfall. 15,8 miljoner ton återvanns på annat sätt där energiåtervinning utgjorde den största behandlingstypen med 8,9 miljoner ton.

Det icke-farliga avfall som 2018 energiåtervanns i störst utsträckning var hushållsavfall och liknande avfall (2,7 miljoner ton), blandat avfall (2,5 mil- joner ton) och träavfall (2,1 miljoner ton).

309 IVL. Rapport nr B 2266. Avfallsimport och material återvinning. 2016.

310 Naturvårdsverket. Publikationer. 2020 www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/ Publikationer/ (Hämtad 2020-05-26)

311 SCB. Statistikdatabasen. 2020. www.statistikdatabasen.scb.se 312 Avfall i Sverige 2018 rapport 6932, Naturvårdsverket, 2020.

313 Mängden uppkommet och behandlat avfall 2018 skiljer sig något åt. Det finns flera bakomliggande orsaker till det, vilka bland annat inkluderar import och export samt mellan lagring av avfall.

Det farliga avfallsslag som främst behandlades genom energiåtervinning var farligt träavfall (362 000 ton). Av de 4,6 miljoner ton som bortskaffades gick majoriteten, 4,1 miljoner ton till deponering.

En positiv förändring har skett i relation till avfallshierarkin då en större mängd av det svenska avfallet gick till material återvinning eller annan återvinning 2018 jämfört med 2016, samtidigt som bortskaffandet minskade under samma tidsperiod.

De icke-farliga avfallsslag som deponerades i störst utsträckning var jord massor (2,1 miljoner ton), avfall från förbränning (517 000 ton) samt blandat avfall (231 000 ton). Det farliga avfall som deponerades mest var jordmassor (313 000 ton) samt askor, slagg och mineralavfall från avfalls- behandling (huvudsakligen botten- och flygaskor, 178 000 ton).

Av gruvavfallet 2018 behandlades 104 miljoner ton av det icke-farliga avfallet i anknytning till själva brytningen. Den största mängden gruvavfall (48 procent) deponerades och 45 procent bortskaffades på annat sätt, främst genom invallning av anrikningssand i sandmagasin (dammar). 5 procent av gruvavfallet återvanns genom användning som konstruktionsmaterial och resten användes som återfyllning.

Figur 21 . Behandlat avfall i Sverige 2018. Källa: Avfall i Sverige 2018, rapport 6932, Naturvårdsverket, 2020 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 konventionell materialåtervinning rötning kompostering annan materialåtervinning Energiåtervinning användning som konstruktionsmaterial återfyllning Markspridning deponering annat bortskaffande Förbränning Materialåtervinning annan återvinning Bortskaffande Tusen ton avfall

Deponering

Deponeringens roll som avfallshanteringsmetod har förändrats de senaste decennierna. Deponeringen av många avfallstyper har minskat drastiskt på grund av pådrivande lagstiftning och det ökade resursvärdet hos avfallet. Andelen hushållsavfall som behandlas genom deponering har de senaste åren legat under en procent.

Deponering spelar dock fortfarande en viktig roll inom avfallshante- ringen. Under 2018 deponerades totalt 4,1 miljoner ton avfall i Sverige (avfall från gruvindustrin ej inräknat), varav 637 000 ton var farligt

avfall.314 _{De vanligaste icke-farliga avfallsslag som deponerades 2018 var}

jordmassor, avfall från förbränning samt blandat avfall. De farliga avfalls- slag som deponerades i störst utsträckning var jordmassor samt askor, slagg och mineralavfall från avfallsbehandling (huvudsakligen av botten- och flygaskor). Totalt sett minskade deponeringen med 721 000 ton jämfört med 2016, varav minskningen var störst för icke-farliga jordmassor. Inom gruvindustrin deponerades 50 miljoner ton avfall under 2018, vilket var nära hälften (48 procent) av allt slutbehandlat gruvavfall.

Under 2017 deponerades 23 650 ton kommunalt avfall,315 _{vilket är cirka}

0,5 procent av kommunalt avfall. Under 2015 fanns det cirka 265 deponier i drift i Sverige. Av dessa var 60 deponier för farligt avfall, 133 deponier för icke farligt avfall och 72 deponier för inert avfall. Återstående depo-

neringskapaciteten uppskattas uppgå till 50–75 miljoner kubikmeter.316

Flertalet deponianläggningar har en kvarstående kapacitet som räcker i flera decennier framåt om deponeringen fortsätter på dagens nivåer. Det är inte ovanligt att deponier använder mindre än 1 procent årligen av sin återstå- ende kapacitet.317

Minskar framtida avsättningsmöjligheterna för vissa avfall som idag används som konstruktionsmaterial, exempelvis avfallsaskor och jordar, kommer dessa avfallstyper sannolikt att behöva deponeras i större utsträck- ning än vad som sker idag. 318