Behandling inom ramen för ett surrogatarrangemang

Det finns flera bestämmelser i dansk rätt som syftar till att motverka surrogatarrangemang. En sådan bestämmelse finns i 13 § lagen om assisterad befruktning. Enligt den bestämmelsen får en assisterad befruktning inte utföras i sådana fall där det finns ett avtal om att en kvinna ska föda barnet åt någon annan. En överträdelse av för-budet kan medföra straff (29 § samma lag). En annan sådan bestäm-melse finns i 31 § børneloven (lov nr 460 af 7 juni 2001). Enligt den bestämmelsen är ett avtal ogiltigt om det innebär att den kvinna som föder barnet ska överlämna barnet till någon annan. Den som i Danmark vill bli förälder genom ett surrogatarrangemang kan alltså inte förlita sig på ett avtal.

Enligt 33 § adoptionsloven är det förbjudet att tillhandahålla eller ta emot hjälp i syfte att förmedla kontakt mellan en kvinna och en tilltänkt surrogatmoder samt förbjudet att annonsera i sådant syfte

(33 § lagen). Den som bryter mot denna bestämmelse kan dömas till böter eller fängelse i högst fyra månader (34 § lagen).

Det Etiske Råd i Danmark har i december 2013 tagit ställning i frågor som rör surrogatarrangemang. Ställningstagandena, som finns redovisade i rapporten Det etiska råd: International handel med menneskelige æg, rugemoderskab organer, innebär i huvudsak följande. Alla medlemmar i rådet anser att kommersiellt surrogatmoderskap är etiskt problematiskt. En knapp majoritet vill dock inte, som mino-riteten, förbjuda alla former surrogatmoderskap. Några medlemmar uppmanar i stället lagstiftarna att se över möjligheterna att under-lätta tillgången till altruistiskt surrogatmoderskap i Danmark. Några anser till och med att man bör främja någon form av certifierade, kommersiella surrogatmoderskap.

8.2.5 Den föräldraskapsrättsliga regleringen

Den föräldraskapsrättsliga regleringen finns i børneloven. Här redo-visas de bestämmelser som gäller vid assisterad befruktning.

Den kvinna som föder ett barn efter en assisterad befruktning ska alltid anses som barnets mor. Detta framgår av 30 §. Om en assisterad befruktning har utförts av vårdpersonal, eller under vård-personals ansvar, ska kvinnans make, registrerade partner eller part-ner under vissa förutsättningar anses som barnets far eller medmor. Förutsättningarna är att han eller hon har samtyckt till behandlingen och att barnet måste antas ha blivit till genom behandlingen. Sam-tycket ska vara skriftligt och innehålla en förklaring om att mannen ska vara barnets far eller att kvinnan ska vara barnets medmor (27 §). I 27 a § ges det en möjlighet för samkönade par att välja om en känd donator ska vara barnets far. Enligt lagrummet gäller följande. Om en kvinna är gift med en annan kvinna, eller har en registrerad partner eller en kvinnlig partner, och kvinnan har genomgått en assisterad befruktning med spermier från en känd donator, anses spermiedonatorn under vissa förutsättningar som barnets far. En förutsättning är att barnet måste antas ha kommit till vid behand-lingen. Donatorn måste också skriftligen ha förklarat att han ska vara barnets far. Även kvinnans maka, registrerade partner eller part-ner ska ha lämnat ett skriftligt samtycke till behandlingen. Om

parter-na skriftligen förklarar att kvinparter-nans maka, registrerade partner eller partner ska vara barnets medmor, gäller i stället det.

Huvudregeln är att en spermiedonator inte anses som barnets far om donationen har skett till ett vävnadscentrum, till vårdpersonal eller till någon som arbetar under vårdpersonals ansvar (28 §). De ovan behandlade reglerna i 27 a § utgör således ett undantag från denna huvudregel. Det finns även andra undantag. I de situationer som inte omfattas av 27 § eller 27 a § ska nämligen spermiedona-torn anses som barnets far om han skriftligen har samtyckt till att en viss kvinna ska motta spermiedonationen och förklarat att han ska vara barnets far (27 b §). En spermiedonator ska normalt också anses som barnets far om behandlingen inte har utförts av vård-personal eller under vårdvård-personals ansvar (27 c §).

8.3 Finland

8.3.1 Förutsättningar för en assisterad befruktning

I Finland finns reglerna om assisterad befruktning i lagen om assisterad befruktning (lag 1237/2006). Lagen, som trädde i kraft den 1 september 2007, gäller för sådana behandlingar där könsceller eller embryon (fortsättningsvis befruktade ägg) från en människa förs in i en kvinna för att åstadkomma en graviditet. Lagen gäller också vid donation eller lagring av könsceller och befruktade ägg för assisterad befruktning. Om en mans obehandlade och olagrade spermier förs in i en kvinna utan att en läkare, eller någon annan utomstående, mot ersättning deltar i utförandet av åtgärden, anses det inte handla om en assisterad befruktning. Sådana fall omfattas därför inte av lagen.

Assisterad befruktning kan utföras på ett par eller på en kvinna. Med par avses en kvinna och en man som lever tillsammans i äkten-skap eller under äktenäkten-skapsliknande förhållanden. Med kvinna avses såväl ensamstående kvinnor som kvinnor i samkönade relationer.4 Vid behandling av andra än olikkönade par, krävs att

4 Äktenskap mellan två personer av samma kön är inte tillåtet i Finland. Däremot är registre-rat partnerskap tillåtet. Samkönade äktenskap kommer att bli möjliga genom lagändringar som träder i kraft den 1 mars 2017 (L156/2015).

torn har lämnat ett särskilt samtycke till behandlingen (mer om detta i det följande).

Assisterad befruktning får enligt 8 § inte utföras, om

1. den som får behandling inte har gett sitt skriftliga samtycke, 2. den ena parten i ett par som får behandling är gift med en tredje

person,

3. graviditeten på grund av kvinnans ålder eller hälsotillstånd kan medföra betydande fara för kvinnans eller barnets hälsa,

4. den som gett sitt samtycke till assisterad befruktning har åter-kallat samtycket eller avlidit,

5. det är uppenbart att barnet inte kan tryggas en balanserad upp-växt, eller

6. det finns anledning att anta att barnet kommer att ges bort som adoptivbarn.

Beslut om assisterad befruktning fattas av den behandlande läkaren. Läkaren ska först försäkra sig om att förutsättningarna för behand-lingen är uppfyllda (11 §).

8.3.2 Behandling med donerade könsceller

Även i Finland är det enligt bestämmelser i lagen om assisterad be-fruktning tillåtet att vid en assisterad bebe-fruktning använda antingen donerade ägg eller donerade spermier. Det är dessutom tillåtet att använda både donerade spermier och donerade ägg samt donerade befruktade ägg. En förutsättning för att få använda donerade befruk-tade ägg är dock att äggen har skapats av det donerade parets egna könsceller och för parets eget bruk. Om äggen har skapats av done-rade ägg eller donedone-rade spermier, får de alltså inte doneras till ett annat pars eller till en annan persons assisterade befruktning (20 §). Regleringen bygger på tanken att det inte ska vara tillåtet med vidare-överlåtelse av könsceller och befruktade ägg.5

5 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om assisterad befruktning samt till lag om ändring av lagen om faderskap (RP 3/2006 rd), s. 36.

I Finland kan könsceller doneras av den som har fyllt 18 år och som har godkänts vid en hälsokontroll (13 §). En användning av donatorers könsceller vid assisterad befruktning förutsätter alltid donatorernas samtycken. En donator kan välja om hans eller hennes könsceller bara ska få användas vid behandling av olikkönade par eller om de också ska få användas vid behandling av andra personer, t.ex. ensamstående kvinnor. Om en manlig donator har gett sitt sam-tycke till att hans spermier får användas vid behandlingar av t.ex. ensamstående kvinnor, kan han också samtycka till att fastställas som far till de barn som föds efter sådana behandlingar. En donator kan alltid återkalla lämnade samtycken fram till dess att könsceller-na har använts vid en assisterad befruktning. Vid behandling med donerade befruktade ägg räcker det att kvinnan eller mannen åter-kallar sitt samtycke för att äggen inte längre ska få användas (16 §). Donerade könsceller och befruktade ägg får användas under fem-ton år efter donationen, och för högst fem mottagare (4 och 6 §§). Det finns samtidigt inget som hindrar att dessa fem mottagare an-vänder samma donators könsceller för att skapa mer än ett barn hos respektive mottagare.

Uppgifter om donatorer, och om eventuella samtycken till att fastställas som far, sparas i ett särskilt donationsregister. Registret förs av Rättsskyddscentralen för hälsovården. Om en donator har samtyckt till att kunna fastställas som far, ska han underrättas om barnets födelse. Han ska också få uppgift om den donatorskod som har använts för honom och uppgift om den tjänstetillhandahållare som har utfört den assisterade befruktningen (18, 22 och 23 §§).

En person som kan ha sitt ursprung i en donerad könscell eller ett donerat befruktat ägg har, efter att han eller hon fyllt 18 år, rätt till information om donatorns identitet. Om barnets mor inte var gift eller sambo med en man vid behandlingen och donatorn har gett sitt samtycke till att han kan fastställas som far, har även modern en rätt till information om donatorns identitet (23 §).

8.3.3 Behandling inom ramen för ett surrogatarrangemang

Före införandet av lagen om assisterad befruktning den 1 september 2007 var det möjligt för fertilitetskliniker i Finland att utföra behandlingar inom ramen för icke-kommersiella

surrogat-arrangemang. Under åren 1991–2006 genomfördes det omkring 20 surrogatarrangemang i Finland och arrangemangen resulterade i omkring tio barn. Surrogatmodern var antingen en nära släktning eller vän, eller en annan frivillig. Fyra av paren kom från andra nor-diska länder och ett av dem kom från Sverige.

Genom antagandet av lagen om assisterad befruktning infördes det ett förbud mot behandlingar inom ramen för ett surrogatarrange-mang. Enligt förbudet, som finns i 8 § lagen, får en assisterad be-fruktning inte utföras om det finns anledning att anta att barnet kommer att ges bort som adoptivbarn. Någon bestämmelse som hind-rar privata surrogatarrangemang finns däremot inte. Den som föder ett barn ska dock alltid anses som barnets mor. Det senare innebär att den kvinna som vill bli mor genom ett surrogatarrangemang måste adoptera barnet. I sådana fall gäller bestämmelserna i adoptions-lagen (22/2012). Där anges det att adoption är förbjuden om ersätt-ning har utgått eller utlovats för adoptionen. En överenskommelse eller förbindelse om sådan ersättning är dessutom ogiltig (5 § adop-tionslagen).

I den proposition som låg till grund för införandet av lagen om assisterad befruktning angavs i huvudsak följande i frågan om surrogatmoderskap (RP 3/2006 rd s. 17 och 18).

Surrogatarrangemang är förknippade med många principiella och praktiska problem. Den som blir ombedd att vara surrogatmor kan ha svårt att vägra, särskilt om den som ber om hjälp är en närstå-ende person. Graviditet och förlossning är alltid förknippade med hälsorisker och en större risk än vanligt för förlossningsdepression kan vara förknippad med surrogatarrangemang. Om surrogatmodern inte är en närstående finns det en betydande risk för kommersiali-sering och ekonomiskt utnyttjande. Parternas vilja kan också för-ändras under den tid arrangemanget varar. Det kan hända att den kvinna som föder barnet vill behålla det och den som ursprungligen velat ha barnet kan å andra sidan vilja avstå från det, särskilt om livs-situationen har förändrats eller barnet inte föds friskt. Vid bered-ningen av propositionen har det dock inte ansetts vara möjligt att avstå från de grundläggande principer som gäller moderskap. Enligt dessa principer är den kvinna som föder barnet dess mor, och hon kan på ett giltigt sätt besluta sig för att avstå från barnet tidigast åtta veckor efter förlossningen. Det har inte heller ansetts vara möjligt att genom tvångsverkställighet säkerställa en adoption. Ett

surrogat-arrangemang är alltid förknippat med en viss osäkerhet och en risk för svåra personliga problem.

I propositionen tog man också upp frågan om jämlikhet mellan kvinnor och män i fråga om tillgång till assisterad befruktning som ett skäl för tillåtande av surrogatmoderskap. Med beaktande av de ovan beskrivna problemen, och av att den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor gör att möjligheterna att få barn som resultat av assisterad befruktning med anlitande av surrogatmor avviker väsent-ligt från vad de är med anlitande av inseminationsbehandling, ansågs argumentet inte vara tillräckligt för att tillåta surrogatarrangemang. Frågan om surrogatmoderskap bör tillåtas i Finland har återigen diskuterats under senare tid. Den riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården (ETENE) uttalade år 2011 att det i vissa enskilda fall kan vara etiskt godtagbart med surrogatmoderskap vid barnlöshet. Justitieministeriet publicerade därefter en bedöm-ningspromemoria där olika regleringsalternativ granskades. Efter re-mitteringen av promemorian, beslutade Justitieministeriet i juni 2013 att det inte skulle inledas någon beredning av förslag till lagändringar under mandatperioden. Beslutet motiverades med att frågan om surrogatmoderskap är mångfacetterad och behöver övervägas ytter-ligare.

8.3.4 Den föräldraskapsrättsliga regleringen

I Finland har det nyligen antagits en ny faderskapslag (13.1.2015/11), som trädde i kraft den 1 januari 2016. Enligt 1 kap. 2 § lagen är moderns äkta make far till barnet, om barnet är fött under äktenskapet. Om äktenskapet på grund av den äkta mannens död har upplösts före barnets födelse, är han far till barnet förutsatt att barnet är fött vid en sådan tidpunkt att det kan ha blivit avlat före den äkta mannens död. Om modern har ingått nytt äktenskap före barnets födelse, är den nya maken i stället far till barnet.

Faderskap som inte kan konstateras i enlighet med 2 § fastställs genom beslut av magistraten eller domstolsbeslut. Då gäller följande. Far till barnet är den som har avlat barnet eller den vars spermier på något annat sätt har använts för befruktning av barnets mor och barnet har fötts till följd av detta. Om barnets mor har fått assist-erad befruktning enligt 1 § i lagen om assistassist-erad befruktning och

barnet har fötts till följd av den assisterade befruktningen, är barnets far den man som i samråd med modern har gett sitt samtycke till behandlingen. Om en kvinna har fått behandlingen ensam, är barnets far den man vars spermier har använts vid behandlingen, om han före behandlingen eller i samråd med modern efter behandlingen har gett sitt samtycke till att han fastställs vara far till barnet i enlighet med 16 § 2 mom. i den lagen (1 kap. 3 §).

Det finns i Finland inga särskilda bestämmelser om moder-skapet till ett barn. Liksom i Sverige anses dock den s.k. mater est-regeln gälla, vilket innebär att den kvinna som föder barnet anses som barnets mor. Det finns inte någon möjlighet att fastställa för-äldraskap för en kvinna i ett samkönat par som inte fött barnet. Däremot kan det i vissa fall ske en s.k. närståendeadoption. En sär-skild arbetsgrupp inom Justitieministeriet har tagit fram en prome-moria med förslag till en lag om moderskap.6 I promemorian föreslås det bl.a. att mater est-regeln lagfästs. Det föreslås också införande av en möjlighet att fastställa moderskap för den kvinna i ett könat par som inte fött barnet men som i samråd med modern sam-tyckt till den assisterade befruktningen. Promemorian innehåller vidare förslag om att kvinnopar ska kunna genomgå assisterad be-fruktning tillsammans. Förslagen har hittills inte lett till lagstiftning.

8.4 Island

8.4.1 Förutsättningar för en assisterad befruktning

I Island regleras assisterad befruktning i lagen om artificiell befrukt-ning och användbefrukt-ning av mänskliga könsceller och embryon för stam-cellsforskning (55/1996), fortsättningsvis lagen om artificiell befrukt-ning. Lagen trädde i kraft i juni 1996 och har sedan dess ändrats flera gånger. Enligt lagen får en assisterad befruktning bara utföras hos sådana vårdinstitutioner som har en särskild licens för det. Behand-lingarna ska utföras under överinseende av specialister inom gyne-kologi och obstetrik. Vårdgivaren måste dessutom erbjuda patienter-na och dopatienter-natorerpatienter-na en professionell rådgivning som genomförs av specialister, såsom socialarbetare eller psykolog (2 §).

6 Justitieministeriets publikation 50/2014.

Både par och ensamstående kvinnor kan genomgå en assisterad befruktning. Med par avses här såväl olikkönade som samkönade par. I lagen finns det ett antal förutsättningar som måste vara upp-fyllda för att en assisterad befruktning ska få genomföras. Förut-sättningarna är följande.

1. Kvinnan ska ha lämnat ett skriftligt och bevittnat samtycke. Om kvinnan är gift eller sambo ska även partnerns skriftliga och bevittnade samtycke inhämtas.

2. Det måste kunna antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.

3. Kvinnan måste vara i barnafödande ålder. Hon måste dessutom ha fysisk förmåga och tillräckligt god hälsa för att klara av behandlingen, graviditeten och förlossningen.

4. Kvinnan eller paret ska ha en god psykisk hälsa och leva under goda sociala förhållanden.

Det är alltid en läkare som bedömer om en assisterad befruktning ska få genomföras eller inte. Om en behandling vägras, kan kvinnan eller paret överklaga läkarens beslut (3 §).

8.4.2 Behandling med donerade könsceller

En assisterad befruktning med donerade könsceller får bara genom-föras om fertiliten är nedsatt, vid allvarliga ärftliga sjukdomar eller om det finns andra medicinska skäl som motiverar en användning av sådana könsceller. Om fertiliteten hos båda personerna i ett par eller hos en ensamstående kvinna är nedsatt, är det tillåtet att vid en IVF-behandling använda både donerade ägg och donerade spermier. Det är däremot inte tillåtet att använda donerade befruktade ägg (5 § lagen om artificiell befruktning).

Valet av lämplig donator görs av den läkare som ska utföra be-handlingen. Donatorer får vara anonyma. Om en donator väljer att vara anonym, har han eller hon ingen rätt till information om det mottagande paret och vice versa. Om donatorn i stället väljer att inte vara anonym, ska vårdgivaren spara informationen om honom eller henne i en särskild journal. I samma journal ska vårdgivaren spara information om det eller de barn som kommer till genom

an-vändningen av de donerade könscellerna. När barnet fyller 18 år, har barnet rätt att få tillgång till journalen och på så sätt ta reda på donatorns namn (4 § lagen).

8.4.3 Behandling inom ramen för ett surrogatarrangemang

I Island är det inte tillåtet att utföra en assisterad befruktning inom ramen för ett surrogatarrangemang. Det nu sagda framgår av 5 § fjärde stycket lagen om artificiell befruktning.

Under hösten 2015 har det lagts fram ett förslag i parlamentet om tillåtande av altruistiskt surrogatmoderskap. Förslaget går i kort-het ut på följande.7

Det inrättas en särskild kommitté, som bl.a. har till uppgift att fatta beslut i ärenden om surrogatmoderskap (artikel 6). Tillstånd till ett surrogatarrangemang kan bara ges när en utredning av alla inblandades förhållanden visar att deras fysiska och psykiska hälsa, ekonomi och andra omständigheter är sådana att barnets bästa kan tillgodoses (artikel 4).

Det ställs upp ett antal villkor i fråga om surrogatmodern. För-utom samtycke till att vara surrogatmor krävs det bl.a. att kvinnan är myndig, i åldern 25 till 39 år gammal och att hennes äktenskap eller samboförhållande har varat i minst 3 år. Hon ska ha genomgått minst en normal graviditet och förlossning som resulterat i ett barn som är minst två år gammalt, och hon ska kunna hantera en gravidi-tet och förlossning. Surrogatmodern får inte vara nära släkt med den av de tilltänkta föräldrarna som bidrar med könsceller till den assisterade befruktningen (artikel 8).

Det ställs också upp villkor i fråga om den eller de tilltänkta föräldrarna. De ska vara mellan 25 och 45 år gamla och deras äkten-skap eller samboförhållande ska ha varat i minst tre år. En ensam-stående person kan få tillstånd om han eller hon har särskilda resurser när det gäller barn. Den eller de tilltänkta föräldrarna ska ha lämnat sitt samtycke och är förpliktade att ansöka om att föräldraskapet ska överföras till dem, alternativt honom eller henne, enligt sär-skilda bestämmelser i barnlagen (76/2003). Surrogatmoderskap kan

7 Redogörelsen bygger på en presentation av professor Hrefna Friðriksdóttir under det nor-diska familjerättsseminariet i Tvärminne den 18–20 september 2015.

bara komma i fråga om den eller de tilltänkta föräldrarna är oför-mögna att få barn av medicinska eller biologiska orsaker. Dessutom krävs att den eller de tilltänkta föräldrarna inte bär ansvaret för ett