Internationellt privaträttsliga regler

6.3.1 Regelverket

De internationellt privaträttsliga reglerna om adoption finns fram-för allt i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internatio-nella adoptioner4 (fortsättningsvis 1997 års lag), förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-skap, adoption och förmynderskap (fortsättningsvis 1931 års

4 Konventionen antogs i Haag den 29 maj 1993.

ordning) och lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption (fortsättningsvis 1971 års lag).

Enligt 1 § i 1997 års lag ska 1993 års Haagkonvention gälla som lag i Sverige. Lagen har företräde framför 1971 års lag. Den har också företrädare framför 4 kap. FB i sådana fall där 1993 års Haag-konvention ställer högre krav. Lagen har däremot inte företrädare framför 1931 års förordning (se artikel 39 i 1993 års Haagkonven-tion).

1931 års förordning gäller i förhållanden mellan de nordiska länderna. Förordningen bygger på en internordisk konvention från samma år och har, som nyss nämnts, företräde framför 1997 års lag (och därmed också framför 1993 års Haagkonvention).

1971 års lag bygger inte på någon internationell konvention. Sverige har dock vid utformningen av lagen tagit intryck av en kon-vention från år 1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkän-nande av beslut rörande adoption5. Lagen gäller bara i den mån andra konventionsbaserade regler inte ska tillämpas.

6.3.2 1997 års lag

1993 års Haagkonvention innehåller regler som ska säkerställa att barnets bästa beaktas vid internationella adoptioner. Den innehåller också regler om samarbete mellan medlemsstaterna och regler om erkännande av andra medlemsstaters adoptionsbeslut.

En adoption enligt konventionen förutsätter att myndigheterna i barnets ursprungsland har beslutat att en internationell adoption är till barnets bästa och att möjligheten att placera barnet inom ursprungslandet vederbörligen har beaktats (artikel 4). Ursprungs-landets myndigheter ska svara för att erforderliga samtycken finns och att hänsyn har tagits till barnets önskemål och inställning (med hänsyn till barnets ålder och mognad). Mottagarlandets myndig-heter ska å sin sida svara för att de tilltänkta adoptivföräldrarna är lämpliga och att de har fått rådgivning. Mottagarlandets myndig-heter ska också ha fastställt att barnet har, eller kommer att få, till-stånd att resa in i och stadigvarande bosätta sig i landet (artikel 5).

5 Konventionen antogs av Haagkonferensen år 1965 och upphörde att gälla år 2008. Sverige anslöt sig aldrig till konventionen.

1993 års Haagkonvention ska, som tidigare nämnts, gälla som lag i Sverige (1 § i 1997 års lag). Detta innebär i huvudsak följande.

Den som i Sverige vill adoptera ett barn med hemvist i en annan konventionsstat, ska göra sin ansökan hos socialnämnden i sin hem-kommun (3 § första stycket lagen och artikel 14 i konventionen). Socialnämnden ska pröva om sökanden kan medges att i adoptions-syfte ta emot ett barn med hemvist utomlands (3 § tredje stycket lagen och 6 kap. 12–15 §§ SoL) och – om ett sådant medgivande läm-nas – sammanställa en rapport om sökanden. Rapporten ska inne-hålla upplysningar om sökandens lämplighet att adoptera samt om sökandens bakgrund, familjeförhållanden, sjukdomshistoria, sociala miljö och motiv till adoptionen (3 § andra stycket lagen och arti-kel 15.1 i konventionen).

Om en auktoriserad adoptionsorganisation har anlitats för förmed-ling av adoptionen, ska organisationen till ursprungsstaten överlämna den rapport om sökanden som socialnämnden har upprättat. Orga-nisationen ska också ta emot den rapport om barnets förhållanden som har upprättats i ursprungsstaten (4 § lagen och artiklarna 15.2 och 16.2 i konventionen) samt vidta sådana åtgärder som bidrar till en säker överflyttning av barnet (4 § lagen och artiklarna 18–20 i konventionen).

6.3.3 1931 års förordning

1931 års förordning gäller som sagt i förhållanden mellan de nordiska länderna och innehåller bestämmelser om svensk domstols behörig-het, tillämplig lag och erkännande av utländska adoptionsbeslut. Bestämmelserna innebär väsentligen följande.

Svensk domstol är behörig att pröva en ansökan om adoption i sådana fall där både sökanden och den som sökanden vill adoptera är nordiska medborgare och sökanden har hemvist i Sverige. Dom-stolen ska då tillämpa svensk lag. Om den som ska adopteras är under 18 år och bosatt i något annat nordiskt land, måste dom-stolen – innan ärendet avgörs – inhämta ett yttrande från barna-vårdsmyndigheten i barnets hemland (11 och 12 §§).

Förordningen innehåller även bestämmelser om hävning av adop-tion. En ansökan om hävning av adoption kan dock inte bifallas i svensk domstol. Det senare beror på att den svenska domstolen ska

tillämpa svensk lag och att en adoption inte kan hävas enligt svensk lag (13 §).

Ett adoptionsbeslut som har meddelats i ett annat nordiskt land gäller automatiskt i Sverige. Detsamma gäller för ett sådant beslut om hävning av adoption som har meddelats i ett annat nordiskt land (22 §).

6.3.4 1971 års lag

1971 års lag innehåller, på samma sätt som 1931 års förordning, bestämmelser om svenskt domstols behörighet, tillämplig lag och erkännande av utländska adoptionsbeslut, men ska bara tillämpas i den mån annat inte följer av andra konventionsbaserade regler. Be-stämmelserna i lagen innebär följande.

En svensk domstol är behörig att pröva en ansökan om adoption i sådana fall där sökanden är svensk medborgare, sökanden har hem-vist i Sverige eller regeringen har medgett att ansökningen får prövas här (1 §). Domstolen ska då tillämpa svensk lag. Om ansökningen avser ett barn under 18 år, ska domstolen särskilt beakta om sökan-den eller barnet – genom medborgarskap, hemvist eller på annat sätt – har anknytning till en främmande stat, och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte blir gällande där. Tanken bakom denna bestämmelse är att man vill undvika sådana haltande rättsförhållanden som innebär att ett barn anses vara adopte-rat i den ena staten men inte i den andra. Om barnet är utomnordisk medborgare och 12 år eller äldre, ska domstolen även inhämta ett yttrande från Migrationsverket (2 §).

Ett utländskt beslut om adoption ska normalt per automatik erkännas i Sverige om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den aktuella staten när beslutet meddelades. Undan-tag gäller om barnet då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. I ett sådant fall krävs att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd godkänner adoptionen för att det utländska be-slutet ska erkännas i Sverige. Undantag gäller också om ett erkän-nande av beslutet skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för vår rättsordning, s.k. ordre public (3 och 6 §§).