Grundläggande bestämmelser

6.2.1 Föräldrabalken

De grundläggande bestämmelserna om adoption finns som sagt i 4 kap. FB. Bestämmelserna ska tillämpas i alla adoptionsärenden i svensk domstol.

För att en adoption ska komma till stånd, krävs ett beslut av all-män domstol efter ansökan av den som vill adoptera. Enligt huvud-regeln ska adoptanten ha fyllt 25 år. Om adoptionen avser ett eget barn, eller makens barn eller adoptivbarn, eller om det annars före-ligger synnerliga skäl, får även den som har fyllt 18 år adoptera (1 §).

Tillstånd till adoption kan ges åt en ensamstående person eller åt makar. Makar får enligt huvudregeln inte adoptera annat än gemen-samt. Undantag gäller då en make adopterar den andra makens barn eller adoptivbarn (med den andra makens samtycke). Efter en sådan s.k. närståendeadoption anses barnet som makarnas gemensamma (3 och 8 §§). En make får också adoptera ensam om den andra maken befinner sig på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning, eller om det gäller adoption av eget barn och den andra maken sam-tycker (3 §). Andra än makar får inte adoptera gemensamt (4 §). Det är således inte tillåtet för sambor att adoptera ett barn gemen-samt. Det som nu har angetts om makar gäller också för de registre-rade partner som har ingått partnerskap före den 1 maj 2009 och som därefter inte har upplöst eller omvandlat sitt registrerade partner-skap till ett äktenpartner-skap.1

Den som har fyllt tolv år får normalt inte adopteras utan eget samtycke. Undantag gäller om den som ska adopteras är under 16 år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller om den som ska adopteras är varaktigt förhindrad att lämna sam-tycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande (5 §). Den som inte har fyllt 18 år får inte heller adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke ska ha lämnats sedan hon återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Samtycke behövs dock inte av en förälder som lider av en allvarlig psykisk störning, är utan del i vårdnaden eller befinner sig på okänd ort. I de fall då detta gäller för båda föräldrarna, ska samtycke till

1 Se 3 kap. 1 § i den upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap samt 2 och 3 §§ lagen (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

adoptionen lämnas av en särskilt förordnad vårdnadshavare för bar-net (5 a §). Om det kan ske, ska en förälder – vars samtycke inte krävs – ändå höras i adoptionsärendet (10 § tredje stycket).

Ett beslut om adoption meddelas alltså av allmän domstol. En förutsättning för att domstolen ska ge sitt tillstånd till adoptions-ansökningen är att adoptionen är till fördel för barnet, dvs. bedöm-ningen utgår från principen om barnets bästa. Det krävs också att den som vill adoptera har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet, eller att det annars med hänsyn till det personliga förhåll-andet mellan sökanden och barnet finns en särskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum ska domstolen, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.

En ansökan om adoption får inte bifallas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning, eller om det har avtalats om bi-drag till barnets underhåll. Underhållsbibi-drag i form av ett engångs-belopp är dock inte ett hinder för tillstånd till adoptionen under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar (6 §). Innan dom-stolen beslutar i frågan om adoption ska den inhämta upplysningar om barnet och sökanden samt om huruvida ersättning eller bidrag till barnets underhåll har lämnats eller utlovats. Om barnet inte har fyllt 18 år, ska socialnämnden yttra sig i ärendet. Socialnämnden ska, om det inte är olämpligt, försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för domstolen (10 §).

Om domstolen beslutar om adoption, ska barnet i rättsligt hän-seende betraktas som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. Undantag gäller när en make har adopterat den andra makens barn eller adoptivbarn. I sådana fall ska barnet nämligen anses som makarnas gemensamma (8 §). En adoption kan inte hävas, men verkningarna av adoptionen upphör i förhållande till adoptanten och dennes släktingar om adoptivbarnet adopteras av någon annan än adoptantens make (7 §).

Domstolens beslut får överklagas av sökanden eller den som ska höras i ärendet (11 §).

6.2.2 Lagen om internationell adoptionsförmedling

Om barnet har hemvist utomlands och den eller de som ska tera barnet har hemvist i Sverige, ska lagen om internationell adop-tionsförmedling (LIA) tillämpas. Den som vill adoptera ett barn från utlandet ska anlita en sammanslutning som är auktoriserad av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (tidigare Myn-digheten för internationella adoptionsfrågor, MIA)2. Detta gäller dock inte enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning, s.k. enskilda adoptioner. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska i sådana fall, innan barnet lämnar det andra landet, pröva om adoptionsförfarandet är godtag-bart (3–5 §§).

En auktoriserad sammanslutning är normalt skyldig att tillhanda-hålla internationell adoptionsförmedling åt en enskild person. Det krävs dock att personen har ett medgivande från socialnämnden att ta emot ett utländskt barn för adoption.

I vissa fall ställer det andra landet sådana krav på sökanden eller sökandena att sammanslutningen inte kan tillhandahålla adoptions-förmedling. Det andra landet kan t.ex. kräva att sökandena ska ha varit gifta ett visst antal år eller ställa upp strängare krav på sökan-denas ålder än vad som följer av svensk praxis. Det har också visat sig vara svårt för ensamstående män att bli godkända som adoptiv-föräldrar av ursprungsländerna.3

6.2.3 Socialtjänstlagen

I 6 kap. socialtjänstlagen (SoL) finns det bestämmelser som aktua-liseras vid en adoption. Enligt 6 § krävs socialnämndens medgiv-ande eller beslut om vård för att ett barn ska få tas emot för stadig-varande vård och fostran i ett sådant enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Socialnämnden måste dessutom, innan den kan lämna ett

2 Se prop. 2015/16:1 utgiftsområde 9, bet. 2015/16:SoU1 och rskr. 2015/16:102.

3 Statens medicinsk-etiska råds rapport Assisterad befruktning – etiska aspekter (Smer 2013:1) från februari 2013, s. 45, samt information på bl.a. Adoptionscentrums hemsida på internet den 20 januari 2016.

ande eller fatta beslut om vård, utreda förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i det hemmet.

I 12 och 14 §§ SoL finns det särskilda bestämmelser om inter-nationella adoptioner. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

En person som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands och som inte är barnets förälder eller vårdnadshavare måste ha social-nämndens medgivande för att få ta emot barnet för adoption. Med-givandet ska inhämtas innan barnet lämnar det land där det har sin hemvist och får bara lämnas om sökanden är lämpad att adoptera. Vid lämplighetsbedömningen ska särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov. Särskild hänsyn ska också tas till den planerade adoptionens innebörd samt till sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Ett medgivande förutsätter dessutom att sökanden har del-tagit i en av kommunen anvisad föräldrautbildning. Undantag kan göras i sådana fall där sökanden tidigare har adopterat ett barn från utlandet.

Socialnämndens medgivande till att ta emot ett barn upphör att gälla om barnet inte har tagits emot i hemmet inom två år från det att medgivandet lämnades (12 §). När ett visst barn har föreslagits för adoption, krävs nämndens samtycke till att adoptionsförfaran-det får fortsätta (14 §).

Om det vid mottagandet av barnet finns ett adoptionsbeslut som gäller i Sverige, behövs det inget medgivande från nämnden. Hemmet tillhör ju då barnets föräldrar (se 6 § ovan).