kriscentrum ofta befinner sig i ett fullständigt kaos. Därför får de i
behandlingsarbetet hjälp med att arbeta med en del praktiska saker och samtal, men främst arbetar man med att titta på vad våld är. Det kan handla om allt från fysiskt våld till sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld samt om hotet om våld. På kriscentrum hjälper man då kvinnan med att se hur hon kan hjälpa sina barn och hur detta har påverkat mannen. Männen är inte välkomna till kriscentrum och kvinnorna får inte berätta att de befinner sig där. När det handlar om vårdnaden får de flesta kvinnor ensam vårdnad om sina barn under den tiden de befinner sig på Kriscentrum. Angående om det finns något som är gemensamt för de kvinnor som söker hjälp på Kriscentrum för Våldsutsatta kvinnor, svarar Agneta Frick:
Det gemensamma som kvinnorna har som söker hjälp på Kriscentrum är att de inte vill bli sedda som offer. Brottsoffer är de, men de är inga offer. Annars är det
våldet som är gemensamt, inte mycket annat. Dessa kvinnor finns överallt i samhället och precis som andra har även dessa kvinnor olika intressen, bakgrund etc. Men de kvinnor som flyr hit har ändå gemensamt att de övervägande kommer från andra kulturer där det råder ett patriarkalt synsätt.
Vidare berättar Agneta Frick att behandlingsarbetet med kvinnan brukar ta ca fyra månader och efter det har man en uppföljning precis i anslutning till att kvinnan flyttar ut. Kontaktpersonen till kvinnan brukar bli hembjuden vid ett tillfälle till kvinnans nya boende för att se att allt fungerar och sedan ställer även
kontaktpersonen upp som stöd vid rättegång om det blir aktuellt. Agneta Frick fortsätter:
Givetvis är kvinnorna alltid välkomna att kontakta oss i efterhand men dessvärre har vi ingen möjlighet till någon regelbunden kontakt med alla kvinnor som varit hos oss. Det är viktigt att kunna göra bra avslut när man arbetar inom socialt arbete och det tycker jag att vi gör här på Kriscentrum för kvinnor.
Behandlingsarbetet innefattar mycket krisarbete, psykosocialt förändringsarbete och att hjälpa kvinnorna i sin föräldraroll. Detta gäller även barnen då det är viktigt att de får hjälp med att bearbeta sina upplevelser. Enligt Agneta Frick finns det stor risk för att barnen själva skall utöva eller bli utsatt för våld i vuxen ålder om de bevittnat eller varit utsatta för våld och därför är det av särskild vikt att de får hjälp med att bearbeta sina upplevelser. I anslutning till detta säger Agneta Frick:
Det finns en regel på kriscentrum, att inom 24 timmar ska alla barn ha fått ett
samtal med antingen personal från Kriscentrum eller att mamman samtalar med barnet efter att hon blivit informerad av oss, om mamman hellre vill ha det så.
På Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor tvingar man inte de hjälpsökande kvinnorna att lämna sina män, vilket Agneta Frick förtydligar på följande sätt:
Detta låter vi kvinnorna själva styra över. Det är klart att vi inte uppmuntrar en våldsrelation, men vi tvingar ingen kvinna att lämna sin man, det beslutet ska komma från henne själv. Däremot brukar jag ofta fråga kvinnan om hon inte övervägt att lämna mannen när jag hör hur illa mannen gör både henne och barnen. Det är en viktig bit i behandlingsarbetet att man är medveten om hur svårt det är för en kvinna att lämna sin man efter ett flera års långt
misshandelsförhållande. Det är grundläggande i behandlingen att man förstår att vissa kvinnor behöver en längre sträcka på sig för att kunna ta sig ur ett
förhållande av misshandel. I många fall finns det kärlek kvar från kvinnans sida med alla hennes förväntningar, drömmar, planeringar som hon gjort upp i förhållandet och där hon lever på hoppet om att det en dag ska bli bättre. Det är en sorts sjukdomstillstånd för vissa kvinnor och de behöver hjälp med att bli friska innan de kan påbörja processen med att lämna mannen. Jag tror att vi skulle skrämma iväg många kvinnor ifall vi tvingade kvinnorna att lämna sina män.
4.9 Svårigheterna i behandlingsarbetet
Enligt Agneta Frick är det svåraste i behandlingsarbetet att en del kvinnor flyttar tillbaka till sina män när de flyttat från Kriscentrum. Frick vet inte vad det är som orsakar detta och hon menar att man måste göra en utvärdering för att man
framöver skall kunna förhindra att det sker. Vidare berättar hon att i de fall kvinnan flyttar hem till mannen igen så gör man en anmälan till socialtjänsten. Andra svårigheter gällande behandlingen är att fånga in kvinnan och få henne att se att misshandeln är något som pågått under en lång tid. Det är även svårt för kvinnan att bli självständig och att möta alla instanser i samhället för att kunna börja om på nytt. I samband med detta säger Agneta Frick:
Sen har vi som personal vissa svårigheter med att få dessa övriga instanser i
samhället, t.ex. försäkringskassan, socialtjänsten och familjerättsbyrån att förstå den omfattande problematiken kvinnomisshandel innebär. Just familjerätten måste förstå att barnen kan ha problem i sin relation till pappan.
En annan viktig bit som ingår i behandlingen och som brukar vara svår är, enligt Agneta Frick, att få kvinnorna att inse att våldet inte berott på dem, utan från och med våldshandling sker ligger skulden helt och hållet på mannen. Många kvinnor lägger ofta skulden på sig själva och försöker hitta förklaringar som att hon kanske varit lite tjatig, gjort av med för mycket pengar etc. Många kvinnor försöker även förklara mannens våld med att han dricker alkohol eller på hans psykiska bakgrund och tragiska barndom. Med bakgrund av detta är det därför grundläggande att man i behandlingsarbetet får kvinnan att inse att oavsett vad hon gjort har ingen man rätt att bruka våld mot henne. Vidare säger Frick att det kan vara svårt för kvinnan att se att det finns metoder och signaler för att skydda sig mot mannen. Detta är något kvinnan behöver få lära sig så att hon förstår att hon måste börja skydda sig själv och även barnen.
Agneta Frick berättar att vanligtvis brukar behandlingen avslutats efter 4 månader och då kan personalen bara hoppas på att den lyckats. I anslutning till detta säger Agneta:
Vi har en kort uppföljning de första veckorna efter det att kvinnan flyttat ut och det är en viktig bit i behandlingen. Hur länge vi har kontakt varierar från fall till fall, vissa kvinnor behöver regelbundna träffar under en längre tid medan det räcker med en träff efter utskrivning för vissa. Eftersom det inte finns någon utvärdering gjord är det svårt att om behandlingen lyckats. Sen är det svårt att få en bra utvärdering eftersom det finns ett etiskt dilemma bakom det hela. Många kvinnor vill vara anonyma med att de blivit misshandlade och andra lever med skyddad identitet så hur vi än vänder på det är det ett svårt område.