Kompetens handlar om att människan ständigt strävar efter att utvecklas och känna att de är tillräckligt kunniga för att klara av en specifik uppgift, övning eller aktivitet (Deci & Ryan, 2000). Baserat på det empiriska underlaget utvecklades två subteman i form av
kommunikation och utveckling. Båda begreppen relateras till hur kompetensbehovet ska tillfredsställas (Deci & Ryan, 2000). Utifrån den tematiska analysen av det empiriska materialet uppkom flera koder som kunde relateras till subteman. Dessa är bland annat: ärlighet, feedback, öppna frågor, rak feedback, visuell feedback, kommunikation, falskhet, kontinuerlig dialog, pusha, peppa, stötta, återkoppling.
Kommunikation
Idrottarna förklarar hur de uppskattade en rak och ärlig dialog med sin tränare. Genom att ha en bra dialog med sin tränare under åren de var aktiva upplevde idrottarna att det bidrog till att de kände sig sedda som individer. Att ständigt kommunicera under träningarna och kunna prata om både idrottsspecifika och privata saker var faktorer som lyftes upp som viktiga.
Idrottarna ville ha mycket feedback av sina tränare och de ville dessutom få konstruktiv och rättande feedback. De förklarade att de ville höra vad som var bra och vad de skulle tänka på att förändra under träningarna för att övningarna skulle få ett bättre resultat. Är feedbacken central i att skapa ett motiverande klimat för idrottarna? Enligt tidigare
forskning av Hodgson et al. (2017) tydliggörs att tränarna bör anpassa sig efter idrottarnas behov och att de är tuffa men att de har en positiv attityd i sin feedback. Att tränare förstår idrottarnas känslor och deras agerande gör att den självbestämda inre motivationen stärks och det kan vara en potentiell orsak till att idrottaren är kvar inom idrotten längre (Almagro et al., 2010). När idrottarna sedan var iväg på tävlingar var det annorlunda. Då vill de inte ha för mycket korrigerande feedback utan istället bli påminda av vad de gjort bra på träningarna och hur de skulle applicera det under tävlingstillfället. Detta är viktigt då det krävs en fingertoppskänsla från tränaren och de behöver veta hur de ska kommunicera till varje idrottare för att de ska känna att deras kompetens är tillräcklig (Deci & Ryan, 2000). Även i intervjuerna med tränarna framgick det att de var medvetna om att det behövs olika sorters feedback. Nedan presenteras ett citat från en av tränarna för att stärka det beteendet:
Jag tycker inte om att bara mata hela tiden. Det bästa sättet är att ge dem en sak att fundera på, för att de någonstans någon gång ska de ut och träna för någon annan tränare på en tävling och då brukar jag säga såhär… Lyssna vad den tränaren säger och försök koppla det till om det påminner om något jag har sagt eller kan ha sagt det på ett annat sätt. Men om ni tycker att jag har sagt tvärtom än vad den tränaren säger så bara
nicka. Tränare 2
En av tränarna pratade om att det var viktigt för honom att peppa på ett bra sätt, stötta och försöka pumpa idrottaren med självförtroende. Idrottaren till tränaren pratade om att det ibland kunde bli för mycket av det goda (peptalk), att tränaren kunde pusha, peppa och stötta extremt mycket. Det stärkte honom oftast men om han hade en sämre dag kunde det istället få motsatt effekt, att han kände att feedbacken istället blev falsk. Om detta
analyseras utifrån SDT, är det möjligt att beteendet resulterade till att den identifierade regleringen försvagades? Teorin bekräftar enligt forskarna att för mycket verbal feedback kan bli en extern reglering när för många verbala belöningar ges (Ryan & Deci, 2000). Även i tidigare forskning av Gillet et al. (2010) tydliggörs att om tränare använder sig av en ledarstil med bland annat mycket belöningar (falsk feedback) kan det försvaga idrottarens självbestämda motivation. Det gäller att hitta en balans med konstruktiv och positiv feedback för att idrottare ska kunna utvecklas och vilket kan leda till att de är motiverade över en längre tid (Keegan et al., 2014).
Tränarna anser även att det är bättre att inte mata med för mycket information och instruktioner. De anser att det är enklare för idrottarna om de förses med specifika instruktioner som de ska tänka på. Tränarna lyfter fram att det är bra att använda sig av visuell feedback i form av videoanalys. Det innebär att idrottarna kan se sig själva efter utförd övning. Tränarna kan jobba med den bekräftande feedbacken för att förstärka ett beteende. ”Bra jobbat, bra användning av benen”, “kom ihåg det och stoppa det i burken”. När tränarna använder sig av den bekräftande feedbacken kan idrottarna antingen känna att kommentarerna överensstämmer med deras egna värderingar och upplevas som en
kombination av integrerad och identifierad reglering. Vilket kan öka eller leda till inre motivation (Ryan & Deci, 2000). Enligt SDT innebär det att idrottaren lyssnat på tränaren, integrerat beteendena och även identifierat sig med dem. Det är viktigt för individen ska
engagera sig i aktiviteten och känna att det var meningsfullt. Vi tolkar det som att meningsfullheten skapades av att kompetensbehovet uppfylldes av tränaren.
Utveckling
När idrottarna berättar om sina karriärer framkommer det att de är tacksamma för vad idrotten gav dem. De tog upp att de hade blivit präglade av sina tränare samt idrotten och detta har format dem till de personerna de är idag. Att idrottarna känner att tränaren påverkat dem och gjort att de utvecklats inom fler dimensioner kan relateras till tidigare forskning av Becker (2009). Enligt Becker (2009) är det väsentligt hur tränarna agerar och hanterar situationer och skapar en helhet för idrottarna inom idrotten för att utveckla dem som människor.
Kan helheten relateras till de tre psykologiska behoven i SDT? Enligt Deci och Ryan (2000) är det nödvändigt att de psykologiska behoven tillfredsställs innan motivationen stärks. Om tränarna kan förse idrottarna med ett motiverande klimat som gynnar alla tre psykologiska behov, kan det gynna idrottarnas utveckling (Deci & Ryan, 2000). Det motiverande klimatet tolkar vi som att det är en del av självbestämd yttre motivation då tränarna är den yttre faktorn som skapat klimatet och idrottarna har accepterat det (Ryan & Deci, 2000). Nedan presenteras ett citat som summerar idrottarnas syn:
Mina tränare och träningen har satt sin prägel på hur jag var som idrottare, men även hur jag skulle bli i framtiden också. Åh och jag har haft ganska många olika tränare som har varit otroligt olika. Men de har alla lärt mig väldigt mycket saker som jag verkligen har med mig i livet nu, som ansvarig på arbetet tar man med sig en väldigt mycket gott och blandat påse från mina tränare. Både på gott och ont, haha.
Idrottare 2
För att både idrottare och tränare ska utvecklas resonerade de i alla intervjuer om att dialogen mellan parterna var otroligt betydelsefull. Det framkom även att nyfikenhet var tvungen att finnas för att vilja utvecklas. Svaren under intervjuerna visar att drivet idrottarna kände under sina karriärer var att de ständigt strävade efter att bli bättre och utvecklas till en bättre idrottsman/idrottskvinna. Enligt idrottarna var det en stående känsla och strävan att de ville prestera på både träning och tävling. Dessutom pratade de om att de ville bevisa för sig själva att alla träningstimmar som lagts ner under året har gett resultat. Nedan presenteras ett citat från en av idrottarna som bekräftar att de ständigt vill utvecklas:
Trots att man tävlar mot motståndare så tävlar man jämt och ständigt mot sig
själv. Det är svårt att påverka hur snabba andra är under tävlingen, men jag kunde alltid påverka hur mycket jag hade utvecklats sedan förra tävlingen och på så sätt kunde jag sätta nya personliga rekord. Jag försökte därför sätta upp flera prestationsmål istället för
resultatmål/.../ Prestationsmålen innebar att det fick bära så långt som möjligt. Det kunde bli en femteplats eller ett guld. Så drivkraften var framförallt att hela tiden bli bättre och utvecklas, trots att motståndarna ibland var snabbare.
Idrottare 3
Tränarna förklarade att deras träningsupplägg oftast handlade om att bryta ner övningarna i mindre delmoment för att idrottarna senare skulle kunna sätta ihop det till en helhet. De ville ge sina idrottare verktygen för att de skulle känna sig tillräckligt kapabla till att lösa uppgiften/övningen. Detta framkom inte alls i idrottarnas intervjuer, men det kan ha att göra med att relationen var så pass ömsesidig att de inte reflekterade över vad och hur tränarna agerade när de skulle lära sig något nytt.
Ärlighet var något som alla idrottare nämnde i intervjuerna. De uppskattade när deras tränare var ärliga och de ville hellre höra att de hade gjort en riktigt dålig träning än att tränaren skulle försöka peppa dem till att träningen var bra. Idrottarna förklarade att de kunde bli skitförbannade på vad tränaren sa just då, men att de i slutändan uppskattade den ärligheten. Idrottarna framhävde i intervjuerna att de ofta ville ha en variation på upplägget av sin träning, eftersom de ansåg att tränaren bör kunna identifiera individens behov av variation. Kellmann (2010) nämner bland annat i sin forskning att det är viktigt att tränarna förser sina idrottare med rätt kompetens för att de ska ha rätt förutsättningar att utvecklas. Det kan åstadkommas genom en gynnsam träningsplanering som idrottaren får ta del av (Kellmann, 2010). Varför kan det vara viktigt för idrottaren att ta del av träningsupplägget? Det tolkar vi som att idrottaren blir mer kompetent och kan uppleva större ansvar. Att känna sig kompetent och ta ansvar är viktigt enligt Ryan och Deci (2000) som menar att det kan gynna idrottarens självbestämmande. Om idrottaren känner sig kompetent nog att utföra en specifik uppgift kan det bidra till ökad överensstämmelse med egna tankar och värden (Ryan och Deci, 2000). Baserat på SDT tolkar vi det som att idrottarnas
identifierade och integrerade reglering framhävs vilket kan generera glädje, intresse och tillfredsställelse (inre motivation).