LÄRANDE OCH SAMHÄLLE IDROTTSVETENSKAP
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Upplevda relationer mellan individuella
elitidrottare och deras primära tränare: En
prövning av självbestämmandeteorin
Perceived relationships between individual elite athletes’ and their
primary coach: A test of Self-Determination Theory
Andrén Martina
Averfalk Kalle
Idrottsvetenskapligt program 180 hp Idrottens ledarskap
Slutseminarium 2019-06-03
Examinator: Jyri Backman Handledare: Lars Lagergren
Abstract
Individual elite sports can be lonely, and motivation needs to be great for a long period of time in order to maintain the performance level. Coaches are one of the most important influences of athletes’ motivation. Therefore, the aim of this study is to test the Self-Determination Theory (SDT) to increase understanding of how motivation arose during relationships between elite athletes and their primary coaches. A comparative design was used, and empirical data based on semi-structured interviews was analyzed using a qualitative thematic analysis. The result presents many similarities and few differences based on the athletes’ and coaches’ perspective. Seven themes were developed based on the three psychological needs of SDT: communication, development, involvement,
individualized and situational leadership, attention, give and receive respect and feeling secure. Conclusion: A hierarchy was found between the psychological needs and
internalizing identified and integrated regulations was important to elite athletes intrinsic and self-determined extrinsic motivation.
Keywords: Self-Determination Theory, Individual elite athletes, Coaches, Relation,
Sammanfattning
Individuell elitidrott kan vara ensamt och motivationen behöver vara stor under en lång period för att prestera på topp och bibehålla träningsmängden. Det har visat sig att tränare är en av de viktigaste influenserna för idrottares motivation. Därmed är syftet med studien att pröva självbestämmandeteorin för att öka förståelsen om hur motivation uppstod under relationer mellan elitidrottare och respektive tränare. Det teoretiska ramverket inkluderar tre psykologiska behov i form av autonomi, kompetens och samhörighet. Behoven behövs för att tillfredsställa inre motivation och välbefinnande hos idrottarna. Det finns även många yttre faktorer som motiverar dem, därför har även yttre regleringar inkluderats. Studien är retrospektiv och totalt genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med elitidrottare och tre med deras primära tränare i Sverige. Insamlad empiri bearbetades och analyserades genom en kvalitativ tematisk analys. Ur analysen utvecklades underteman baserat på de tre psykologiska behoven. I resultatet redovisas dessa baserat på relevans utifrån båda perspektiven och exemplifieras av: kommunikation, utveckling, involvering, individanpassning och situationsanpassat ledarskap, uppmärksammas, ge och få respekt och trygghet. Resultatet indikerar på många likheter, få skillnader och att relationerna var uppskattade. Det framkom även att elitidrottarna motiverades av alla tre psykologiska behov och att det existerade en hierarki mellan dem. Autonomi och kompetens var de starkaste behoven och influerade inre motivation och självbestämd yttre motivation mest. Samhörighet var ett mer distalt behov, som ändå visade sig vara viktigt för elitidrottarna. Slutsatsen är att självbestämmandeteorin ökade förståelsen om att regleringsprocesserna bestående av identifierad och integrerad reglering. Dessa var betydelsefulla för
elitidrottarnas internalisering av inre- och självbestämd yttre motivation. Prövningen av teorin ledde även till slutsatsen att den kan behövas kompletteras med fler behov eller modeller för att vara ändamålsenlig i en kontext med elitidrottare.
Nyckelord: Självbestämmandeteorin, Individuella elitidrottare, Tränare, Relation,
Förord
Arbetet har ändrat karaktär ett antal gånger under resans gång. Det har varit en intressant process som kompletterats med glädje, stress, utveckling och kunskapsberikande. Eftersom intresset inom idrott är så stort var idéerna och inriktningarna för arbetet många i uppstarten av forskningsprocessen. Eftersom båda har varit individuella elitidrottare visste vi att det var den populationen vi vill inrikta oss på. Vi har båda stött på och haft många tränare under våra karriärer. Vi har sett relationer som både utvecklats och avvecklats. Vi
funderade på vad som finns inom relationer och kom relativt snabbt fram till att motivation var en viktig faktor. Att inkludera både idrottares och tränares perspektiv i studien ansåg vi vara intressant för att jämföra båda perspektiven.
Eftersom vi har en bakgrund som elitidrottare och en förförståelse för det ämne studien ämnar undersöka, försökte vi inta en neutral ståndpunkt. Anledningen var för att inte låta vårt habitus begränsa studien och centrera den vid ett fåtal tankar, synsätt eller svar. Vi har många personer att tacka som har hjälpt oss under arbetets gång. För det första vill vi tacka vår handledare Lars Lagergren som väglett och utmanat oss genom hela forskningsprocessen. Vi vill även säga tack till alla informanter som deltog i denna
kvalitativa studie. Utan er, ingen studie! Vi vill passa på att tacka våra respektive mammor som stöttat oss under arbetets gång och bidragit med lugnande ord i stressade situationer. Slutligen vill vi tacka varandra för ett bra samarbete, intressanta diskussioner och
nödvändig motivation vid olika tidpunkter under forskningsprocessen.
Båda har varit delaktiga i arbetsprocessen att skriva klart denna C-uppsats. Därför tar författarna på sig lika mycket ansvar för hela uppsatsen.
Malmö Universitet 27-05-2019
Idrottsvetenskapliga programmet med inriktning ledarskap Kalle Averfalk och Martina Andrén
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 7 INLEDNING ... 10 SYFTE ... 12 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12 BEGREPP ... 12 BAKGRUND ... 14 TIDIGARE FORSKNING ... 17RELATIONEN MELLAN TRÄNARE IDROTTARE - OCH DE TRE PSYKOLOGISKA BEHOVEN ... 17
TRÄNARES BETEENDE OCH INFLUENSER PÅ IDROTTARES MOTIVATION ... 19
IDROTTARES HÄNGIVENHET OCH LÅNGVARIGHET INOM IDROTT ... 21
AVHOPP INOM IDROTT ... 22
SAMMANFATTNING AV INKLUDERADE OCH EXKLUDERADE ARTIKLAR ... 23
TEORI ... 25
VETENSKAPLIG TEORI INOM FORSKNING ... 25
SELF-DETERMINATION THEORY ... 26
APPLICERING INOM IDROTT ... 29
METOD ... 31 FORSKNINGSDESIGN ... 31 URVAL ... 32 Avgränsningar ... 33 PILOTSTUDIE ... 34 KVALITATIVA INTERVJUER ... 35
BEARBETNING OCH ANALYS ... 36
TILLFÖRLITLIGHET ... 37
LITTERATURSÖKNING ... 39
VETENSKAPLIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 40
ETISKA ÖVERVÄGANDE ... 41
RESULTAT OCH ANALYS ... 43
BEHOVET AV KOMPETENS ... 47
Kommunikation ... 47
Utveckling ... 49
BEHOVET AV AUTONOMI ... 51
Involvering ... 51
Individanpassning och situationsanpassat ledarskap ... 55
BEHOVET AV SAMHÖRIGHET ... 56
Trygghet ... 57
Ge och få respekt ... 58
Uppmärksammas ... 58
DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 61
PRÖVNING AV TEORI ... 61
OLIKHETER BASERAT PÅ AUTONOMI, KOMPETENS OCH SAMHÖRIGHET ... 62
SJÄLVBESTÄMMANDETEORINS FÖRKLARINGSVÄRDE ... 63 SLUTSATS ... 68 LIMITATIONER ... 69 FRAMTIDA FORSKNING ... 70 LITTERATURFÖRTECKNING ... 71 TRYCKTA VERK ... 71
INTERNET/ELEKTRONISKA VERK ... 72
VETENSKAPLIGA ARTIKLAR ... 73
MUNTLIGT KÄLLMATERIAL ... 76
BILAGOR ... 77
BILAGA 1INFORMATIONSBLANKETT ... 77
BILAGA 2SAMTYCKESBLANKETT ... 78
BILAGA 3INTERVJUGUIDE FÖR IDROTTARE ... 79
Inledning
I följande avsnitt presenteras författarnas utgångspunkt, problemformulering, syfte, frågeställningar och relevanta återkommande begrepp.
För forskare utgör idrotten ett flervetenskapligt forskningsfält och kan uppfattas som ett samhälleligt fenomen (Hedenborg, 2016). Hedenborg (2016) accentuerar att forskare kan utgå från flera olika perspektiv för att erhålla och producera kunskap om specifika
fenomen.
Först och främst är det väsentligt att poängtera att det finns ett eget intresse i denna studie. Båda har en bakgrund som individuella elitidrottare inom tennis och simhopp. Idrotterna och idrottskulturen dem emellan skiljer sig alltså åt. Varaktigheten av karriärerna var olika och likaså var antal träningspass, tävlingar och beteende. Båda två hade däremot höga målsättningar med utmanande resultatmål, vilket är förekommande för elitidrottare att ha (Chantal, Guay, Dobreva-Martinova och Vallerand, 1996). Båda upplevde varierande prestationer men det fanns ändå en inre drivkraft att utöva idrotterna, vilket är viktigt att ha för långvarighet inom idrott (Mageau och Vallerand, 2003). Trots glädje för idrotten och en passion för att tävla försvagades motivation successivt och båda slutade med sin idrott tidigare än förväntat på grund av amotivation. Eftersom individuella idrottare ofta är ensamma och exponerade vid prestationer enligt Baron-Thiene och Alfermann (2015) är det extra viktigt att de upplever tre psykologiska behov i form av autonomi, kompetens och samhörighet. Vilken var den gemensamma nämnare som saknades i idrottskarriärerna? Jo, en inflytelserik person i form av en tränare och motivator. Enligt Mageau och Vallerand (2003) är relationen mellan idrottare och tränare ytterst relevant för idrottares motivation, men även för deras tillfredsställelse och självkänsla (Weinberg & Gould, 2011).
Baserat på relevansen av en fungerande interaktion mellan idrottare och tränare, betydelsen av motivation och elitidrottens tuffa klimat vill författarna öka förståelsen om fenomenen. Därmed är syftet att pröva en motivationsteori för att öka förståelsen om hur motivation uppstod under idrottsliga relationer mellan svenska elitidrottare och respektive tränare, genom att utföra kvalitativa intervjuer.
Författarna anser också att det existerar ett idrottsvetenskapligt intresse i att öka
förståelsen kring fenomenen. Hodgson, Butt och Maynard (2017) har bland annat framhävt att framtida forskning kan undersöka hur attribut som tränare uppvisar inom individuell idrott påverkar deras idrottare. Keegan Harwood, Spray och Lavallee (2014) eftersöker också fler studier som adderar till vetenskaplig litteratur om motiverande influenser (tränare) i idrottarnas karriärer som kan skapa glädje, deltagande och långvarighet.
Vi hoppas att denna studie även ska vara intressant och adekvat ur ett samhälleligt perspektiv. Att pröva motivationsteorin kan förhoppningsvis öka förståelsen om hur motivation uppstod under de idrottsliga relationerna. Att få en djupare förståelse för det är ytterst intressant då det kan synliggöra hur och varför idrottarna valde att avsluta deras karriär vid en viss tidpunkt eller vilka motivationsfaktorer som fick dem att fortsätta. På så sätt kan förhoppningsvis fler idrottare behållas inom idrotten i Sverige och fortsätta hävda sig mot internationell konkurrens trots en relativt liten befolkningsmängd (Fahlén, 2016). Samtidigt kan idrottskarriärerna underlättas då tränaren kan förse idrottarna med ett klimat som gör det motiverande och roligt att utöva sin idrott på elitnivå.
Enligt Fahlén (2016) skiljs inte elitidrotten från barn-, ungdoms- och breddidrotten i Sverige vilket skapar en integrerad idrottsrörelse med stora möjligheter att skapa en bredd inom elitidrott. Om idrottare och tränare kan ta del av studier som belyser och ökar förståelsen om idrottsliga relationer och gynnande motivationsklimat kan det förhoppningsvis gynna deras egen karriär. Ju fler idrottare som kan behållas genom
gynnande agerande och motivationsklimat anses därför vara viktigt, inte enbart för idrottare och tränare utan även för elitidrottens integrerade roll inom svensk idrott.
Syfte
Syftet med studien är att pröva självbestämmandeteorin för att öka förståelsen om hur motivation uppstod under relationer mellan individuella elitidrottare och respektive tränare, genom att utföra retrospektiva kvalitativa intervjuer.
Frågeställningar
Hur upplevde de individuella elitidrottarna och tränarna sin relation?
Hur upplevde de individuella elitidrottarna att tränarna motiverade dem under deras relation?
Hur upplevde tränarna att de motiverade sina individuella elitidrottare under deras relation?
Begrepp
Relation - Begreppet kontextualiseras till idrott och baseras på relationen mellan idrottare och tränare. Relationen mellan idrottare och tränare definieras som en situation där en tränare och idrottares kognitioner, känslor och beteende är ömsesidiga och det existerar ett kausalt samband. Relationen är även dynamisk och förändras över tid (Jowett &
Poczwardowski, 2007).
Inre motivation - Relaterar till att individer självmant deltar i aktiviteter som anses vara meningsfulla, utmanande, lärorika och utvecklande (Ryan & Deci, 2000). Enligt Deci och Ryan (2000) sker deltagandet utan förväntning av yttre konsekvenser som till exempel pris, pengar eller beröm. Att delta i aktiviteter på grund av inre motivation är essentiellt för en individs kognitiva och sociala utveckling och för att uppleva njutning (Deci & Ryan, 2000).
Yttre motivation- Termen kontrasterar sig jämfört med inre motivation då deltagandet av en specifik aktivitet baseras på yttre konsekvenser. Yttre motivation uppkommer ofta då individer är tvungna att utföra en specifik aktivitet vilket minskar självbestämmanderätten som i sin tur kan öka risken för amotivation (Ryan & Deci, 2000).
Amotivation- Avser ett psykologiskt tillstånd där individer saknar avsikt att agera eller delta i specifika aktiviteter (Ryan & Deci, 2000). Avsaknaden av motivation beror på att individer inte upplever att deras agerande är effektivt eller kontrollerat i relation till önskat
Autonomi (självbestämmande) - Definieras utefter självbestämmandeteorin som en individs vilja och begäret att organisera och ansvara för initiering av egna beteende (Deci & Ryan, 2000). Individens handlingar baseras på intresse och integrerade värden (Ryan & Deci, 2002).
Kompetens - Definieras utefter självbestämmandeteorin som en individs inneboende behov att känna tillräcklighet, självsäkerhet, skicklighet i olika situationer och inkluderar i vilken grad de upplever att deras önskade resultat kan uppnås (Deci och Ryan, 2000).
Samhörighet - Relaterar till en individs begär att känna närhet till andra, på ett varmt positivt och interpersonellt sätt enligt självbestämmandeteorin (Ryan & Deci, 2002). Begreppet kan även definieras som social tillhörighet och har mindre inverkan på inre motivation än autonomi och kompetens (Deci & Ryan, 2000).
Avhopp - I en idrottslig kontext innebär det att en idrottare avslutar sin idrottskarriär innan högsta prestationsnivå har uppnåtts i respektive idrott (Alfermann & Stambulova, 2007). Wylleman och Lavallee (2004) menar att ett självvalt avslut definieras som en normativ karriärövergång. Motsatsen definieras icke-normativ karriärövergång (Wylleman & Lavallee, 2004).
Bakgrund
I följande avsnitt presenteras en bakgrund om varför det är viktigt att tränare försöker skapa ett motiverande klimat som gynnar individuella elitidrottares motivation.
Bland alla barn och ungdomar i Sverige går nästan 90% med i en idrottsförening under deras uppväxt (Riksidrottsförbundet [RF], 2018). Enligt RF (2018) inkluderas barnidrott inom referensramarna för idrottsutövande upp till 12 års ålder. Därefter kommer
ungdomsidrotten som sträcker sig mellan 13–25 år (RF, 2018). Differentiering och idrottsliga ambitionsnivåer existerar i alla idrottsföreningar och därmed representeras föreningsidrotten av både elit- och breddinriktad verksamhet (RF, 2018).
Tyvärr existerar det en tendens inom den svenska föreningsidrotten att ungdomar slutar med sin idrott (Lindgren, Dohlsten & Annerstedt, 2016). När idrottarna nått 20 år återstår mindre än 50% enligt (Jakobson & Engström 2008). Enligt Weiss och Amorose (2008) har tendensen även påvisats utomlands, vilket beror på många olika faktorer som påverkar idrottarens intresse för idrotten (Rottenstiener, Laakoso, Pihlaja & Konttinen, 2013).
Crane och Temple (2015) menar att avsluten definieras som avhopp som bland annat kan bestå av sociala påtryckningar, brist på tid, skador, motivationsbrist, själveleminering och selektering. Självelemineringen definierar Wylleman och Lavallee (2004) som en normativ karriärövergång, där idrottare självmant avslutar sin karriär. Selektering är enligt Johnston, Wattie, Schorer och Baker (2018) när tränare väljer ut specifika individer för lagspel, tävlingar och matcher. Den kan påverka idrottare positivt respektive negativt beroende på utfallet av selekteringsprocessen (Johnston et al., 2018).
Det finns många potentiella handlingsalternativ för att minimera avhoppen enligt Crane och Temple (2015), där tränare spelar en väsentlig roll. Tränare kan agera och påverka idrottare på många olika sätt som bland annat kan leda till ökad motivation och
långvarighet inom idrotten för idrottare (Witt & Dangi, 2018; Gearity & Murray, 2011; Fraser-Thomas, Côte, & Deakin, 2008a; Fraser-Thomas, Côte, & Deakin, 2008b). Därmed är det väldigt väsentligt att tränare försöker skapa en gynnsam relation till idrottaren genom att bidra med rätt sorts motivation och klimat som gynnar idrottarens karriär ur ett
2001; Almagro, Sáenz-López, & Moreno, 2010). Motivation är nämligen essentiellt för hängivenhet inom idrott enligt Sarrazin, Vallerand, Guillet, Pelletier och Cury (2002) och en nyckelfaktor bakom varje utförd handling och alla utövade ansträngningar (Deci & Ryan, 2000).
Forskare har påvisat att ändamålsenlig motivation representeras av självbestämmande motivation (Mageau & Vallerand, 2003; Isoard-Gautheur, Guilett-Descas & Lemyre, 2012; Almagro et al., 2010). Om tränarna uppmärksammar detta och använder sig av
autonomistödjande beteende kan det gynna idrottares autonomi (självbestämmande), kompetens och samhörighet. Det i sin tur kan leda till att idrottaren upplever mer inre motivation, självbestämd yttre motivation och amotivation uteblir (Mageau & Vallerand, 2003; Almagro et al., 2010). Både Deci och Ryan (2008) och Choi, Cho och Huh (2013) menar att det kan det optimera idrottares utveckling. Idrottares hängivenhet till deras specifika idrott kan även stärkas (Mageau & Vallerand, 2003; Pelletier et al., 2001; Keegan et al., 2014). Ytterligare en positiv konsekvens är att risken för frekvent förekommande avhopp inom elitidrotten minimeras (Isoard-Gauther et al., 2012).
För att idrottares motivation ska vara på topp för optimal utveckling och hängivenhet till idrotten är det alltså väsentligt att tränaren uppvisar gynnande attribut genom rätt beteende (Hodgson et al., 2017). Tränarens roll är mångfacetterad och hur tränaren väljer att agera i olika situationer genom olika beteende kan avgöra hur idrottare utvecklas inom mentala, fysiska, tekniska och taktiska dimensioner som kan påverka motivationen (Becker, 2009). Elitidrottare gör enorma uppoffringar och har ofta en tuff vardag enligt Keegan et al. (2014) som konkretiserar att elitidrottarnas motivation behöver vara stor under en längre period, för att träna och prestera frekvent med en hög intensitet. Många studier har undersökt betydelsen av motivationsfaktorer för idrottare och några har betonat elitidrottares
fallgropar på grund av motivationsbrist (Isoard-Gautheur et al., 2012). Att enbart fokusera på individuella idrottare är en intressant infallsvinkel i detta studium. Individuella idrottare är nämligen mer utsatta då de vanligtvis tar åt sig äran vid lyckade prestationer eller får stå till svars för misslyckade prestationer (Baron-Thiene & Alfermann, 2015). Om
konsekvenserna är positiva kan det leda till fortsatt idrottsdeltagande men om de är negativa kan det leda till motivationsbrist och karriäravslut (Baron-Thiene & Alfermann, 2015). Eftersom tränaren visat sig vara en av de viktigaste influenserna för idrottares
motivation enligt Mageau och Vallerand (2003), är det intressant att inkludera deras perspektiv i aktuell studie. Dessutom är relationen mångfacetterad och dynamisk enligt Jowett och Poczwardowski (2007) vilket innebär att den förväntas förändras. Det beror på de dynamiska kvaliteter av mänskliga kognitioner, känslor och beteende som uppstår genom interaktion mellan de individer som relationen avser (Jowett och Poczwardowski, 2007).
Tidigare forskning
I följande del presenteras tidigare vetenskaplig forskning. Fyra teman exemplifieras baserat på forskning om idrottares och tränares relation, idrottares psykologiska behov och motivation. Det exemplifieras även vilken positiva och negativa konsekvenser som relationen kan leda till utifrån olika agerande.
Relationen mellan tränare idrottare - och de tre psykologiska
behoven
Utifrån ”The coach-athlete relationship: a motivational model” av Mageau och Vallerand (2003) har många elitidrottare betonat att de känner en kärlek och upplever intensiva känslor när de utövar sin specifika idrott. Utöver inre motivation anser idrottarna att nöje och glädje är viktigt för hängivenhet och prestation. Enligt Mageau och Vallerand (2003) är påverkansfaktorerna på idrottares inre- och självbestämda yttre motivation många. De konkretiserar att relationen mellan tränare och idrottare är en av de viktigaste influenserna för idrottares motivation och deras kommande prestationer. Utifrån modellen exemplifierar Mageau och Vallerand (2003) hur tränare kan påverka idrottares inre motivation och självbestämda yttre motivation, som är de viktigaste formerna av motivation (Mageau & Vallerand, 2003).
Idrottarna upplever formerna av motivation utifrån deras uppfattning av hur tränarna påverkar deras autonomi, kompetens och samhörighet. Tränare som stödjer idrottarnas autonomi bidrog med struktur och var involverade i att skapa en optimal miljö för deras tillfredsställelse av de tre psykologiska behoven (Mageau & Vallerand, 2003). De psykologiska behoven både främjar utvecklingen och bibehållandet av inre och
självbestämd yttre motivation. Även Pelletier et al. (2001) konkretiserar i ”Associations Among Perceived Autonomy Support, Forms of Self-Regulation, and Persistence: A Prospective Study” att autonomistödjande beteende påverkar både inre motivation och självbestämda yttre motivation. Däremot var graden av icke-självbestämd yttre motivation och amotivation större vid kontrollerande tränarbeteende.
Choi et al. (2013) preciserar också i ”The association between the perceived coach-athlete relationship and coach-athletes’ psychological needs” att den upplevda relationen mellan tränare och idrottare kan relateras till idrottarens tre psykologiska behov. Om tränaren var engagerad och villig att utveckla och bibehålla relationen genom uppoffringar, förståelse och ärlig kommunikation upplevde idrottarna både behoven kompetens och autonomi. De fann dock att närhet (idrottare och tränares uttryck av interpersonell uppskattning,
förtroende och respekt) inte hade lika stor överensstämmelse med samhörighet. Choi et al. (2013) föreslår att det kan bero på att relationen med tränaren redan var uppbyggd. En annan anledning till att de redan gillade, litade på och respekterade deras tränare kan bero på att tränaren uppvisade en autonomistödjande ledarstil. Choi et al. (2013) diskuterade även vikten av att tränare och idrottare interagerade och samarbetade, vilket stärkte idrottarnas autonomi och kompetens.
Mageau och Vallerand (2003) benämner relationen som ömsesidig. De förtydligar att tränares autonomistödjande beteende gentemot idrottarna kan påverkas av tränarens personliga preferenser, i vilken kontext tränaren agerar och av idrottares beteende och motivation. Om idrottaren tar initiativ, beter sig ändamålsenligt och är motiverad kan det i sin tur generera att tränaren blir extra motiverad att hjälpa idrottaren. Därför är det
väsentligt att tränaren uppvisar beteende som får idrottarna att uppleva kompetens, autonomi och samhörighet, som kan höja deras inre motivation och som uppfyller alla tre psykologiska behov. Mageau och Vallerand (2003) tydliggör att motiverande faktorer kan vara många. Tränaren kan ge idrottarna valmöjligheter, betona uppgiftsorientering,
uppmärksamma idrottarnas känslor och perspektiv samt uppmuntra och acceptera initiativtagande. De kan också bidra med feedback som baseras på kompetens, undvika kontrollerande motivationsstrategier och förhindra egoorientering hos idrottarna.
Det har även visat sig att relationen mellan idrottare och tränare är dynamisk och förändras med tiden. Jowett (2003) exemplifierar i ”When the ”Honeymoon” is Over: A case Study of a Coach-Athlete Dyad in Crisis” tre begrepp som beskriver individers relation som inkluderar beteende, känslor och tankar. Första begreppet är närhet som relaterar till hur idrottare och tränare upplever och beskriver sin relation. Relationstermer som beskriver närhet är bland annat uppskattning, tillit och respekt. Det andra begreppet är samorientering. Det innebär att idrottare och tränare etablerat ett ramverk som inkluderar
gemensamma mål, värden och förväntningar som underlättas av öppen kommunikation. Jowett (2003) benämner sista begreppet som överensstämmande. Det relaterar till den typ av interaktion som idrottare och tränare är delaktiga inom och samarbete betonas som viktigt för båda parter.
Enligt Jowett (2003) krävs att både idrottare och tränare har en stor förståelse för varandra. Om de inte är uppmärksamma på varandras behov, viljor eller begär finns risken att samarbetet försämras eller till och med avslutas. Jowett (2003) nämner också att
bristande målsättningsarbete kan leda till konflikter. Att minska risken för konflikter och för att relationen ska existera och bibehållas krävs ändamålsenlig mängd av autonomi och närhet (Jowett, 2003). Så länge tränare och idrottare upplever att de är förenade och
samtidigt är under kontroll av deras omgivning gynnas relationen. Däremot kan för mycket närhet leda till isolering och för kontrollerande beteende kan begränsa friheten. Därför är det viktigt att finna en balans och lära känna varandra (Jowett, 2003).
Tränares beteende och influenser på idrottares motivation
Gillet, Vallerand, Amoura och Baldes (2010) testade i ”Influences of coaches’ autonomy support on athletes’ motivation and sport performance: A test of the hierarchical model of intrinsic and extrinsic motivation” en hierarkisk modell av Vallerand (2007) om inre och yttre motivation, för att ta reda på om autonomistödjande tränarbeteende underlättade idrottares självbestämda motivation till en idrottsaktivitet. Gillet et al. (2010) accentuerar att olika tränarbeteende i en idrottskontext är relevanta faktorer som påverkar idrottares motivation. Modellen inkluderar idrottarnas uppfattningar om autonomistödjande tränarbeteende och hur det påverkade deras motivation inom idrotten och i
tävlingssituationer. Idrottarna kunde uppleva tre former av motivation: inre motivation, yttre motivation och amotivation (Vallerand, 2007). Gillet et al. (2010) tydliggör att autonomistödjande tränarbeteende påverkar idrottares självbestämmande motivation och leder till positiva konsekvenser. Konsekvenserna innefattar uppvisande av idrottsmoral, välmående och ihållande positiva beteende hos idrottarna. Gillet et al. (2010) betonar att om tränarna tar hänsyn till idrottarnas åsikter om deras idrottsutövande och beaktar deras känslor och perspektiv, främjar det deras självbestämda motivation på en kontextuell nivå.
Gillet et al. (2010) påpekar dock att en tränare också kan kontrollera en miljö genom att använda sig av en direkt ledarstil och yttre konsekvenser som belöningar, hot och tidsgränser. Det kan i sin tur försvaga självbestämd motivation hos idrottarna.
Keegan et al. (2014) accentuerar i deras artikel ”A qualitative investigation of the motivational climate in elite sports” att det är viktigt att elitidrottare är starkt motiverade över en längre tidsperiod, för att klara av träningsmängden och intensiteten. Tränaren är viktig för idrottaren och deras relation då tränaren kan influera idrottarnas motivation. Uppskattade tränarbeteende representerades bland annat av autonomistödjande ledarskap. Dessa inkluderade att tränaren var transparent vid beslut, mottaglig för idrottarnas idéer och att tillit existerade till tränaren. Keegan et al. (2014) menar att individuell positiv och konstruktiv feedback, uppmärksamhet, utvärdering och instruktioner influerade idrottarnas motivation. Kommunikationen var viktig där tränarens autonomistödjande beteende accentuerades jämfört med kontrollerande beteende. Idrottarna upplevde mer motivation när tränaren uppvisade både teoretisk och praktisk kunskap och anpassade sin ledarstil till en specifik situation. Professionella, positiva och genuina beteende, både på träning och i tävlingssammanhang uppskattas också. Slutligen uppskattas det om tränaren brydde sig om samhörigheten mellan individerna i respektive idrott vilket bestod av uppmuntrande
beteende och att identifiera potentiella kontroverser (Keegan et al., 2014).
Att tränare förespråkar autonomistödjande beteende som mest effektiva för att träna elitidrottare har också tydliggjorts av Hodgson et al. (2017) i deras artikel ”Exploring the psychological attributes underpinning elite sports coaching”. Att förespråka självständighet, förstå individuella skillnader och anpassa sig efter individens behov betonades. Andra attribut ansågs även viktiga enligt Hodgson et al. (2017) som inkluderar: (1) tuff men positiv attityd, (2) självsäkerhet i uppvisandet av förmågor, kommunikation och kunskap, (3) adaptiva i att hantera motgångar, (4) fokuserar på processmål och (5) drivenhet för personlig utveckling och lärdom. Att tränaren dessutom var medveten om sin emotionella status ansågs viktigt. Om de kan förstå sina känslor, hur de förändras över tid, hur de inte enbart påverkar dem själva utan även idrottarna positivt och negativt, ökar det möjligheten att förstå hur och när de ska agera i specifika situationer. Becker (2009) förtydligar också i ”It’s Not What The Do, It’s How They Do It: Athlete Experiences of Great Coachning” att
det väsentliga är hur tränarna går tillväga och hur de skapar en helhet för att utveckla idrottarna, både ur ett idrottsligt perspektiv men även i livet.
Idrottares hängivenhet och långvarighet inom idrott
Motivation är essentiellt för idrottares långvarighet inom idrott enligt Sarrazin et al. (2002) och nämns i ”Motivation and dropout in female handballers: a 21 months prospective study”. Mageau och Vallerand (2003) har konkretiserat att autonomistödjande
tränarbeteende har positiva effekter på idrottares inre och självbestämda yttre motivation, vilket är viktiga faktorer för deras prestation och hängivenhet inom idrotten. Pelletier et al. (2001) har undersökt hur tävlingsidrottare upplevde att tränarens interpersonella beteende (autonomistödjande respektive kontrollerande) påverkade deras inre respektive yttre motivation vid olika tidpunkter i karriären. Positiva influenser som att idrottarna var aktiva längre tack vare inre motivation och autonomi upplevdes när tränaren uppvisade
autonomistödjande beteende. Pelletier et al. (2001) menar att också att autonomistödjande tränarbeteende hade en positiv påverkan på idrottarnas självbestämda yttre motivation i form av ”identifierad reglering”. Om idrottarna upplevde mer självbestämmande (t.ex. genom en autonomistödjande miljö skapat av tränare), kan det öka förståelsen om varför och hur idrottarna tränar som de gör. Därmed kan deras beteende bli mer självvalda och de upplever mindre press, vilket är förutsättningar för att stanna kvar inom idrotten (Pelletier et al., (2001).
Mer självbestämmande kan leda till att idrottarna upplever inre motivation vilket i sin tur kan öka förståelsen för varför de väljer att vara kvar inom idrotten i framtiden. Det
exemplifierar Almagro et al. (2010) i ”Predictions of sports adherence through the influence of autonomy-supportive coaching among Spanish adolescent athletes”. Att tränare använder strategier för att gynna idrottares självbestämmande som påverkar deras inre motivation och engagemang inom idrotten har även konkluderats av Lukwu och Luján (2011) i ”Sport commitment and adherence: A social-cognitive analysis”. De påpekar att det är viktigt att tränaren agerar som en förebild, framhäver inre motivation och de
psykologiska behoven och lär dem allt inom idrotten. Baron-Thiene och Alfermann (2015) tydliggör i ”Personal characteristics as predictors for dual career dropout versus
continuation – A prosceptive study of adolescent athletes from German elite sport schools” att det är extra viktigt inom individuell idrott då idrottaren är mer utsatt och ofta upplever all berömmelse vid en lyckad prestation eller all skuld vid ett misslyckande. Därför krävs att tränaren förespråkar och hjälper idrottarna att delta av egen vilja, vara uppgiftsfokuserad och få hjälp med skador istället för att älta dem som kan leda till amotivation
(Baron-Thiene och Alfermann, 2015). Pensgaard och Roberts (2002) förklarar också i ”Elite athletes’ experiences of the motivational climate: The coachs matters” att tränare har en viktig roll och inte bör betona eller överdriva utfallet av prestationer eller resultatmål. Det beror på att elitidrottare redan är tillräckligt utsatta för konsekvenserna av ett resultat (Pensgaard & Roberts, 2002). Chantal et al. (1996) har även förtydligat i ”Motivation and elite performance: an exploratory investigation with Bulgarian athletes” att elitidrottare ofta relateras till beröm, pengar och status. Forskarna menar att elitidrottarna ansåg att det var ett normalt förhållande för dem. De ansåg de yttre konsekvenserna som värdefulla och accepterade dess värde utan att uppleva kontroll eller manipulation av yttre parter (Chantal et al., 1996).
Avhopp inom idrott
I studien av García Calvo et al. (2010) ”Using Self-Determination Theory to Explain Sport Persistence and Dropout in Adolescent Athletes” identifierades även olika former av motivation som påverkade idrottare negativt och kunde leda till avhopp. Högre nivåer av amotivation, extern reglering och introjicerad reglering representerade de negativa formerna som ledde till avhopp. Enligt Pelletier et al. (2001) är upptäckten logisk då idrottare som infinner sig i ett tillstånd av amotivation, varken har inre eller yttre motiv för att fortsätta med deras specifika aktivitet.
Isoard-Gautheur et al. (2012) har i deras studie ”A Prospective Study of the Influence of Perceived Coaching Style on Burnout Propensity in High Level Young Athletes: Using a Self-Determination Theory Perspective” undersökt vilka underliggande faktorer som kan förorsaka utbrändhet hos elitidrottare, vilket i sin tur kan leda till avhopp. Isoard-Gautheur et al. (2012) konkretiserar att idrottare som var amotiverade under en säsong upplevde mindre självbestämmande, minskad känsla av självuppskattning och hade högre risk att
drabbas av utbrändhet. De menar att tränaren måste försöka undvika kontrollerande
beteende och istället stärka relationen och idrottarnas känsla av autonomi, samhörighet och kompetens.
I studien av Kellmann (2010) ”Preventing overtraining in athletes in high-intensity sports and stress/recovery monitoring” förklaras att tränaren bör förse idrottarna med rätt kompetens och optimera förutsättningar, genom strategiskt träningsplanerande och att uppmärksamma deras tankar. Dessutom tydliggör Kellmann (2010) att tränarna bör få ändamålsenlig kunskap för att optimera förutsättningarna för idrottare. Annars finns risken att idrottarna drabbas av skada eller överträningssyndrom.
Sammanfattning av inkluderade och exkluderade artiklar
Det är väsentligt att tränare uppvisar ett autonomistödjande beteende då det kan öka idrottares inre motivation, självbestämda yttre motivation och bidra till en potentiell
förlängd karriär. Autonomi, kompetens och samhörighet är viktiga psykologiska behov som tränare inte bör negligera för att skapa en optimal miljö och ett gynnande
motivationsklimat. På grund av elitidrottares tuffa vardag är det viktigt att de upplever alla tre behov för att vara motiverade under en längre period. Inre motivation och självbestämd yttre motivation skapades av tränare genom att involvera idrottare i beslut, individanpassa sin ledarskapsstil, bidra med praktisk och teoretisk kunskap, kommunicera tydligt, ge positiv feedback och skapa ett förtroende till deras idrottare. Relationerna var dynamiska och ömsesidiga som var viktiga faktorer att ta hänsyn till. Kontrollerande tränarbeteende hade däremot negativ effekt på idrottares inre motivation och självbestämda yttre
motivation. Det kan leda till amotivation, extern och introjicerad reglering och i värsta fall avhopp.
Tidigare forskning med relevant innehåll som exkluderats på grund av tidsbrist och studiens omfattning inkluderar Fraser et al. (2008a) i “Examining Adolescent Sport Dropout and Prolonged Engagement from a Developmental Perspective” och Fraser et al. (2008b) i ”Understanding dropout and prolonged engagement in adolescent competitive sport”. De diskuterar hur diversifiering i ungdomsåren främjar idrottares långvarighet inom idrotten gentemot specialisering som lättare ledde till avhopp. Dessutom användes samma
insamlingsmetoder som i vår studie. Två andra relevanta artiklar var “Athletes’ experiences of the psychological effects of poor coaching” av Gearity och Murray (2011) samt
“Examining coaches’ perceptions of how their stress influences the coach-athlete relationship” av Thelwell, Wagstaff, Capman och Kenttä (2017). Gearity och Murray (2011) konkretiserar att tränare bör vara medvetna över hur deras stress influerar deras idrottare negativt och i sin tur deras motivation. Thelwell et al. (2017) menar att tränare bör uppmärksamma hur de ska främja idrottares mentala förmågor och betonar vikten av ändamålsenlig kommunikation, som är viktigt för motivation och koncentration. Utöver tidsbrist och studiens omfattning har artiklarna exkluderats eftersom de inte
överensstämmer tillräckligt mycket av studiens kriterier.
Teori
I följande avsnitt presenteras och förklaras det teoretiska ramverk som applicerats på studien. Teorin tillämpas även inom en idrottskontext för att öka förståelsen. Dessutom förklaras varför vetenskaplig teori anses vara nödvändigt inom forskning.
Vetenskaplig teori inom forskning
Att använda sig av teorier i forskning är väsentligt då de förenklar komplexa fenomen genom att inrikta sig på det specifika (Birkler, 2008). Enligt Birkler (2008) undviker teorier mångfalden och selekterar ut det specifika som kan underlätta specifika handlingar i
praktiken. Därmed är det viktigt att förstå det paradoxala förhållandet mellan teori och praktik då varje praktik innehåller en teori.
I enlighet med studiens syfte och frågeställningar är författarna intresserade av att förstå, tolka och förmedla empirin. Eftersom en befintlig teori appliceras och prövas i studien används ett deduktivt angreppssätt (Bryman, 2011). Teorin som enligt Deci och Ryan (2008a) är en metateori används i aktuell studie utifrån ett interaktionistiskt perspektiv. Perspektivet skapar en möjlighet att förstå interaktionen mellan individer. Forskningen utgår därmed från ett mikroperspektiv och en ökad förståelse om tränarnas och idrottarnas interaktion kan skapas (Molnar & Kelly, 2013).
Att vald teori används utifrån ett mikroperspektiv ses som en fördel då analysnivån är väsentlig enligt Aakvaag (2011). I följande studie kan analysnivån belysa väsentliga faktorer inom relationen kopplat till motivation. Det interaktionistiska perspektivet bidrar även med en möjlighet att förstå individernas handlingar och hur det kan forma idrottarnas karriär utifrån deras verklighetsideal (Coakley, 2008). Dessutom menar Nixon (2016) att tränare kan ha en viss status som kan påverka idrottare. Då teorin är socialpsykologisk är den intressant att applicera på studien då den inkluderar psykologiska nödvändigheter som är essentiella för psykologisk utveckling, integritet och välmående (Deci och Ryan, 2000).
Self-determination Theory
Self-determination Theory eller självbestämmandeteorin grundades och utvecklades av Edward L. Deci och Richard M. Ryan (1985). Därefter har flera forskare jobbat med att tydliggöra och utarbeta teorin till fyra miniteorier som fick samlingsnamnet SDT. SDT är även den förkortningen som kommer att användas i arbetet då det underlättar läsningen. De fyra miniteorierna inom SDT är: grundläggande behovsteorin, organismisk
integrationsteori, kausalitetsorienteringsteori och kognitiv utvärderingsteori (Deci & Ryan, 2002). SDT används som en motivationsteori för att kunna se hur mycket individens självbestämmande påverkar graden av motivation, välbefinnande och utveckling (Deci & Ryan, 2008a). För att människor ska uppleva en bibehållande motivation bör de ha inre och självbestämda yttre motivationsfaktorer som påverkar dem. Det måste existera en balans mellan den inre och yttre motivationen där den inre motivationen främjar individen allra mest (Deci & Ryan, 2000).
För att den inre motivationen ska finnas är det viktigt att individerna involverar sig i aktiviteter som de själva tycker är intressanta och roliga att utföra, även om de inte hade fått någon ersättning för det (Deci & Ryan, 2000). Det är viktigt för individer att de känner att deras inre motivation existerar så länge de psykologiska behoven autonomi, kompetens och samhörighet tillgodoses. Att de psykologiska behoven är universella innebär att de är viktiga för alla människor inom alla kulturer (Deci och Ryan, 2008b).
Den yttre motivationen baseras istället på yttre konsekvenser efter en genomförd aktivitet eller uppgift. De yttre konsekvenserna kan innefatta belöningar, uppmuntran, sponsorer, prispengar, straff, kontrollerande beteende eller utanförskap från omgivningen (Ryan & Deci, 2000). Den yttre motivationen delas in fyra kategorier som är mer eller mindre självbestämd. På kontinuumet (se figur 1.1) presenteras de fyra regleringarna av yttre motivation från vänster till höger. På vänster sida är motivationen inte självbestämd, kontrollerad och överensstämmer inte med individens tankar, beteende och värderingar. Ju längre motivationen rör sig åt höger på kontinuumet desto mer självbestämmande upplever individen och aktiviteten överensstämmer med värderingar och beteende. De fyra formerna av yttre motivation representeras av: extern reglering, introjicerad reglering, identifierad reglering, integrerad reglering.
Extern reglering kontrasterar sig väldigt mycket till den inre motivationen som befinner sig i andra änden av kontinuumet. Den externa regleringen kontrollerar individers beteende genom yttre tillfälligheter. Beteende sker enbart för att överensstämma med andras
värdering och för att uppnå önskade konsekvenser som påtagliga belöningar eller undvika bestraffning (Deci & Ryan, 2000).
Introjicerad reglering beskriver hur individer mottar en extern reglering och bibehåller den genom att partiellt internalisera (införliva) sina handlingar. Handlingarna har inte fullt ut blivit en del av individens motivation, kognitioner och påverkar inte skapandet av “jaget” (Deci & Ryan, 2000). Deci och Ryan (2000) menar att introjicerad reglering uppvisar sig om individen måste uppleva självkontroll eller ta åt sig äran vid genomförda aktiviteter. Dessutom representeras reglering av att individen är ego-orienterad och motiveras av inre belöningar och bestraffningar (Ryan & Deci, 2000).
Identifierad reglering är mer självbestämd och innebär att en individ uppfattar och accepterar det underliggandet värdet av ett beteende (Ryan & Deci, 2000). Genom att identifiera sig med beteendets värde är regleringen mer internaliserad och individens beteende blir mer viljestyrda. Det klassificeras fortfarande som yttre motivation och beteendet sker inte enbart på grund av spontan glädje och uppskattning. Men beteende baserat på identifierad reglering är ganska lätta att bibehålla och kan associeras med förstärkt engagemang och prestation (Deci & Ryan, 2000).
Integrerad reglering är den sista formen av yttre motivation och även den form som är mest självbestämd enligt Ryan och Deci (2000). När identifierade regleringar associeras och sammankopplas med “jaget” övergår regleringarna till den integrerade formen av yttre motivation. Det innebär att individen har genomgått en utvärderingsprocess och ansett att de identifierade regleringarna överensstämmer med egna värderingar och behov. Det
resulterar i att extern reglering transformerats till självreglering i form av självbestämd yttre motivation (Ryan & Deci, 2000). Det räknas fortfarande som yttre motivation då individen inte utför beteenden/aktiviteter baserat på inre glädje och uppskattning, separata utfall är fortfarande viktigast (Deci & Ryan, 2000).
Hur stor betydelse motivation har för idrottare är och har varit ett intressant ämne för idrottsforskare och idrottspsykologer under flera årtionden (Deci & Ryan, 2002).
behovet av autonomi, behovet av kompetens och behovet av samhörighet (Deci & Ryan, 2000). Behovet av kompetens handlar om att individen ständigt vill utveckla sin kompetens inom ett specifikt område och alltid strävar efter känslan att klara av en tilldelad uppgift. Samhörigheten kan även definieras som social tillhörighet, innebär att individen behöver ha viktiga personer i sin omgivning som stödjer och visar omtanke. Dessa består av
inflytelserika personer som tränare, familj, vänner och träningskamrater i träningsgruppen individen är delaktig i (Deci & Ryan, 2000, 2002). Det sista behovet är autonomi eller självbestämmande. Behovet innefattar att det är viktigt för individer att de har kontroll och kan påverka sin egen livssituation (Ryan & Deci, 2000). Behoven exemplifieras ytterligare i nästa kapitel “applicering till idrott”.
Amotivation är tredje formen av motivation inom SDT. Formen beskrivs som att det inte finns någon motivation alls, varken i form av den inre eller yttre motivationen (Deci & Ryan, 2008a). Amotivation är längst till vänster på kontinuumet. Regleringen som ligger närmast amotivation är den externa regleringen inom den yttre motivationen. När en person har kommit till amotivationsstadiet går allt på automatik, de har ingen kontroll på
situationen och gör bara det som behöver göras utan att lägga ner sin själ i arbetet (Deci & Ryan, 2000). Individen känner att det inte är lönt att anstränga sig då utförandet ändå inte leder till någonting positivt. Aktiviteten är alltså inte internaliserad av individen och situationen är inte kontrollerbar (Deci & Ryan, 2000).
Applicering inom idrott
Även inom idrotten är det viktigt att det finns en balans mellan den inre och yttre
motivationen och att tränaren ska vara medveten om den inre motivationen som innebär att aktiviteten är självbestämd, individen känner en glädje att delta och berikas av tränarens specifika kunskap. Så länge idrottare älskar sin idrott är chansen större att de fortsätter med sin respektive idrott. Om individen däremot inte upplever glädje för idrotten är risken större att idrottaren inte orka pusha sig själv hårt och lägga ner den tid som krävs för att bli en elitidrottare (Hassmén, Kenttä & Gustafsson, 2009).
Att idrottare ska känna att de själva får vara med och planera och påverka träningspass är mycket viktigt för det psykologiska behovet autonomi, som i sin tur är viktigt för att uppleva inre motivation (Deci & Ryan, 2000). Det är viktigt att tränaren tar idrottaren på allvar, ser till att individen får vara delaktiga i beslut och utöva självbestämmande. För att tydliggöra så erhåller idrottare självbestämmande genom att tränaren inkluderar dem i beslut och diskussioner som berör allt inom deras idrottskarriär. Det kan bland annat leda till att idrottaren kan behålla motivationen och vara kvar inom idrotten längre som García Calvo, Cervelló, Jiménez, Iglesias och Murcia (2010) tydliggjort genom att använda SDT. Kompetens är ytterligare ett psykologiskt behov som är viktigt enligt Deci och Ryan (2000). Om idrottaren upplever tillräckligt mycket kompetens bidrar det till att idrottaren känner sig kapabel och motiverad att genomföra specifika uppgifter. Idrottarens kompetens kan ökas av att tränaren förser idrottaren med autonomistödjande beteende. Det kan bidra till att individen utvecklas och klarar av de aktiviteter som de tränar på att genomföra. Att alltid vara nyfiken och utmana sig själv utvecklar idrottaren. Det är viktigt att relationen är genuin och att tränaren uppvisar tydliga men hjälpande beteenden. Att tränaren kommer med positiv och konstruktiv feedback som är förklarande är viktigt för att påverka personen på rätt sätt. För att den positiva feedbacken ska vara meningsfull för idrottaren är det också viktigt att den ges på ett sätt som överskuggar deras känsla av självbestämmande. Det är därmed viktigt att idrottaren känner sig ansvarig för prestationen.
Det sista psykologiska behovet som tränare bör tillfredsställa är samhörighet. Enligt Deci och Ryan (2000) påverkas idrottare mindre av samhörighet än av autonomi och kompetens. Men det är fortfarande viktig för att idrottaren ska kunna bibehålla den inre motivationen och känna sig inkluderad. Tränaren bör därför fokusera på att bibehålla en
god relation till idrottaren och inkludera densamme i olika sammanhang tillsammans med andra idrottare. Tränarna behöver se alla och veta att alla är unika och inte kan bli
behandlade på samma vis (Deci & Ryan, 2000). En samhörighetskänsla till tränare eller träningskamrater inom den miljön idrottaren befinner sig i kan även leda till att det blir lättare för individen att internalisera de värden och beteende som de upplever (Deci och Ryan, 2008b). Om idrottaren dessutom känner sig kompetent nog att anta dessa beteenden kan det stärka chanserna för individen att internalisera regleringen av dem. Det kan öka idrottarens medvetenhet om värdet av beteendena vilket gör att de överensstämmer med individens personliga preferenser. Regleringarna representeras då av identifierad och integrerad reglering (Deci och Ryan, 2008b).
Den inre motivationen har även en stor betydelse för tränarna eftersom de lägger ner mycket tid på planering, träningar och engagerar sig med idrottarna. Utan den inre motivationen och att de brinner för sitt yrke kan de successivt prestera sämre och bli en sämre version av sig själv. Det i sin tur kan bidra till att de inte påverkar idrottarens motivation positivt (Hassmén et al., 2009). Om tränarna själva är motiverade och kan ge konstruktiv feedback och bidra till att idrottaren upplever utveckling (kompetens) kan dessa faktorer vara huvudnycklar till att de fortsätter ha en balans mellan den inre och yttre motivationen (Deci & Ryan, 2000).
För att differentiera följande studie, göra den intressant och utmanande för författarna kommer analys och diskussion även inkludera regleringsprocesserna. De tre psykologiska behoven och inre och yttre motivation kommer vara primära utgångspunkter i analys och diskussion. Att identifiera regleringsprocesserna hoppas kunna bidra med djup till studien.
Metod
I följande del exemplifieras forskningsdesignen som applicerats på studien. Både för- och nackdelar kommer accentueras utifrån metodansatsen som är av kvalitativ karaktär. Slutligen presenteras tre väsentliga kapitel inom kvalitativ forskning som inkluderar tillförlitlighet, vetenskapligt förhållningssätt och etiska övervägande.
Forskningsdesign
Författarna i denna samhällsvetenskapliga studie ville pröva en motivationsteori för att förstå, tolka och förmedla hur motivation uppstod under idrottsliga relationer mellan individuella elitidrottare och respektive tränare. Efter att forskningsfrågorna genererats selekterades relevanta undersökningspersoner ut genom en urvalsprocess, vilket också genererade potentiella platser för empiriinsamlingen. Nästa moment var att välja insamlingsmetod. Valet föll på kvalitativa intervjuer baserat på frågeställningarna som utgår både från idrottare och tränares perspektiv. Studien skedde alltså på mikronivå, det vill säga att individerna står i fokus inom ett idrottsvetenskapligt fält (Nixon II, 2016). Studiens ontologiska inriktning följer därmed konstruktionismen, som utgår från att verkligheten är en social konstruktion och beroende av social interaktion mellan två parter (Bryman, 2011).
Eftersom de epistemologiska (kunskapsteoretiska) frågeställningarna grundar sig på begreppen att förstå, tolka och förmedla empiri intog vi ett hermeneutiskt synsätt (Bryman, 2011). Synsättet innebär att en allmän tolkningslära tillämpats för att förstå och tolka människor, deras handlingar och intentioner (Birkler, 2008). Hermeneutiska
vetenskapsideal grundar sig ofta på kvalitativa metoder, vilket förklarar författarnas metodval (Hassmén & Hassmén, 2008). För att bearbeta insamlad empiri användes ett deduktivt angreppssätt, det vill säga att en befintlig teori appliceras på studien för att pröva teorin och tolka informanternas tankar och relatera dessa till förutbestämda tema (Bryman, 2011).
Eftersom kunskapen inhämtas från både idrottares och tränares perspektiv med intentionen att förstå och jämföra deras upplevelser implementeras en komparativ
(jämförande) design. Bryman (2011) förtydligar att jämförelselogiken är användbar när forskare vill få en förståelse för en specifik social företeelse genom att jämföra den med olikartade fall eller situationer. Inom komparativa studier används ofta kvalitativa angreppssätt och därav valet av kvalitativa intervjuer.
Fördelar med att använda en kvalitativ metod är att empiriinsamlingen fortgick samtidigt som bearbetningsprocessen påbörjades. Intervjuerna utfördes till mättnad uppstod för att inte skapa överflöd av data eller ohållbara slutsatser (Bryman, 2011).Metoden erbjöd även en flexibilitet, möjlighet att ställa följdfrågor och kunde erbjuda en djupare förståelse än vad möjligtvis strukturerade intervjuer eller surveyundersökningar gjort (Bryman, 2011). Kritik mot metoden är att resultatet kan vara svårt att generalisera till en större population då urval ofta består av färre individer. Kvalitativ forskning riskerar även att vara alltför subjektiv. Det kan förhindras genom att vi är mer objektiva och inte låter osystematiska uppfattningar om vad som är väsentligt och betydelsefullt påverka resultatet. Transparensen ifrågasätts också ofta, därför har författarna i aktuell studie försökt förklara metodologiska tillvägagångssätten på ett explicit sätt (Bryman, 2011). Transparens från början av studien var viktig och därmed blev utgångspunkten i studien att formulera ett tydligt syfte med frågeställningar som ledde in läsarna på ett specifikt område.
Urval
Urval inom den kvalitativa forskningen är ofta målinriktade och kan definieras som målstyrda urval. Urvalet hänger ihop med forskningsdesignen och om forskningsfrågorna riktar sig till en specifik kategori av personer är ett målstyrt urval att förespråka (Bryman, 2011).
Totalt deltog sex individuella elitidrottare och tre tränare i studien. Deltagarna som deltog i studien blev utvalda genom ett målstyrt urval med ett teoretiskt angreppssätt (Bryman, 2011). Det teoretiska angreppssättet handlar om att intervjuerna fortsätter fram tills att studien når en mättnad. Mättnad uppstår när det inte framkommer någonting nytt under intervjuerna (Bryman, 2011).
När det var överenskommet om vad studien skulle handla om gick vi ut via social media för att nå ut till så många före detta individuella elitidrottare som möjligt, som skulle kunna
tänka sig att ställa upp på intervjuer. De sociala medierna som användes var Facebook, Twitter och Instagram. Tillvägagångssättet visade sig vara väldigt effektivt då intresset för deltagande var stort. Eftersom vi har ett stort kontaktnät inom idrottsvärlden spreds och delades inläggen. Efter endast 48 timmar hade cirka 20 idrottare visat intresse att delta i studien. Efter några dagar hade ytterligare 10 idrottare visat och slutligen granskades alla potentiella deltagare noggrant för att passa in på urvalskriterierna. Kriterierna inkluderade före detta individuella elitidrottare som tränade flera gånger i veckan. De skulle avslutat sin karriär någon gång mellan 18 och 25 års ålder. Ytterligare kriterier inkluderade att
idrottarna skulle placerat sig högt på tävlingar som juniorer och seniorer på nationell och internationell nivå. Idrottarna som valdes ut bodde i Malmö, Göteborg och Stockholm. De deltagare som ansågs vara mest lämpade för denna studie kontaktades sedan för mer information. Just denna process kännetecknar Bryman (2011) som ett målstyrt urval.
Det skedde ytterligare ett urval i studien. Efter att idrottarna valts ut på baserade kriterier, valdes tränarna ut genom ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2011). Bekvämlighetsurvalet gjordes baserat på vem som varit idrottarens primära tränare under minst fem år. De kontaktades via mail och fick information om studien och en förfrågan om de ville ställa upp på en intervju. Anledningen var att vi ville undersöka om det fanns ett samband eller olikheter utifrån både idrottares och tränares berättelser. Eftersom enbart tre tränare bodde kvar i Sverige och var lättillgängliga inkluderades de i bekvämlighetsurvalet.
Avgränsningar
Ett antal avgränsningar har ägt rum i studien. Först avgränsads studien till elitidrottare. Avgränsningen gjordes baserat på elitidrottares träningsmängd och att de måste vara starkt motiverade under en längre tidsperiod för att bibehålla träningsmängd och intensitet (Keegan et al., 2014). Med den teoretiska bakgrunden ansågs det särskilt intressant att se hur elitidrottarna upplevde relationen och motivation under karriären. Studien avgränsades till individuella idrottare för att båda författarna har en bakgrund inom individuell idrott och att det inte fanns lika många studier som omfattar individuella elitidrottare inom valt ämne. Den tredje avgränsningen gäller att det var idrottare som avslutat sin karriär.
Avgränsningen gjordes för att det antogs att idrottarna skulle haft tid att reflektera över sin karriär och prata fritt om den.
Pilotstudie
För att genomföra de kvalitativa intervjuerna på ett så bra sätt som möjligt, samla in användbar empiri och möjliggöra att studien i sin helhet blev bra utfördes en mindre pilotstudie med tre intervjuer. Det gjordes för att effektivisera intervjufrågorna genom omkonstruktion, skapa vana och stärkas erfarenhetsmässigt (Bryman, 2011).
Intervjuerna i pilotstudien arrangerades precis som de riktiga intervjuerna var tänkta att arrangeras. Informanterna bestod av två före detta elitidrottare inom de avsedda idrotterna som avslutat sin idrottskarriär mellan 18–25 år och en tränare till en av idrottarna. Därmed överensstämde pilotstudiens urval med studiens verkliga urval. De erhöll både en
informationsblankett (Bilaga 1) och en samtyckesblankett (Bilaga 2). Intervjuerna ägde rum i informanternas förbestämda miljö och efter att deras samtycke erhållits. Efter första intervjun med idrottaren utvärderas tillvägagångssättet, tydligheten och ordningsföljden av frågorna. Utvärderingen kompletterades även av konstruktiv kritik av primär handledare på Malmö Universitet. Inför andra intervjun med andra idrottaren presenterades informanten med orden: autonomi, kompetens och samhörighet och antalet frågor minskades.
Tillvägagångssättet möjliggjorde att författarna fick en allmän förståelse om vad deltagarna visste om de tre psykologiska behoven. Det var även möjligt att ställa mer följdfrågor på intressanta svar tack vare minskningen av intervjufrågor (Bryman, 2011).
Tillvägagångssättet möjliggjorde att författarna inte styrde intervjun för mycket i en viss riktning så att empiri lättare kunde bearbetas och analyseras. Studien hade då kunnat uppvisa en bild av informanternas utsagor som inte ansetts vara rättvis (Bryman, 2011). En annan intervjumall skapades för tränaren och samma tillvägagångssätt som användes med idrottarna användes, vilket fungerade bra.
Kvalitativa Intervjuer
Retrospektiva kvalitativa intervjuer i form av semistrukturerade intervjuer användes genomgående under hela empiriinsamlingen tills mättnad uppstod. Mättnaden avser om varken ny eller relevant information framkommer ur informanternas utsagor baserat på forskningsfrågorna (Bryman, 2011).
Under empiriinsamlingen användes intervjumallarna som utformats under pilotstudien. En för idrottarna (bilaga 3) och en för tränarna (bilaga 4). Alla intervjufrågor
representerades av öppna tydliga frågor så att dem inte skulle vara svårbegripliga eller ledande. Frågor utformades även på ett sätt så att de kunde relateras till studiens
frågeställningar. En informationsblankett (bilaga 1) och en samtyckesblankett (bilaga 2) delades ut av etiska skäl. Under alla intervjuer var författarna etiskt medvetna utefter riktlinjer av World Medical Association (WMA, 2013) och ett kritiskt tänkande intogs efter Eriksson och Hultmans (2014) riktlinjer. Innan varje intervju tillfrågades informanterna om de gick med på att spela in intervjun, vilket alla gjorde. Efter varje avslutad intervju
informerades deltagarna än en gång om deras rättigheter och att de skulle få en kopia på det transkriberade materialet för att validera deras uttalande. Intervjuernas varaktighet
varierade mellan 35 minuter till 1 timme. De spelades in via en diktafon enligt riktlinjer av European Parliament och Council of the European Union (2017), och arrangerades alltid i informanternas närmiljö för att stärka den ekologiska validiteten. Annars kan
forskningsansatsen bli onaturlig (Bryman, 2011).
Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att de bidrar med flexibilitet och intervjuguiden utformas så att specifika teman kan beröras. Intresset för oss att utföra semistrukturerade intervjuer grundar sig på möjligheten att ställa följdfrågor baserat på deras uttalande, för att få en djupare förståelse för deras tankar och upplevelser (Bryman, 2011). På grund av flexibiliteten kan intervjuformen även bidra med att informanterna frångår ämnet, att författarna är för subjektiva i tolkning- och bearbetningsprocessen som dessutom är väldigt tidskrävande (Bryman, 2011). Att använda retrospektiva intervjuer ansåg vi som en fördel då informanterna kan ha bearbetat deras karriär och fått en större förståelse för vad som motiverade dem, hur de upplevde sina tränare och varför de avslutade sin karriär.
Bearbetning och analys
Empiriskt material som inhämtats med hjälp av intervjuerna genomgick först en
bearbetning i form av en transkriberingsprocess. Informanternas ordalag och uttryckssätt kan bibehållas och en röd tråd kan uppmärksammas (Bryman, 2011). Processen är
tidskrävande men nödvändig enligt Bryman (2011) för att redovisa ett resultat som ger en rättvis bild av informanternas berättelser. Intervjuerna varade mellan 35 minuter till 1 timme och total varaktighet på samtliga 9 intervjuer var 6 timmar och 10 minuter. Det resulterade i 65 renskrivna sidor text. Totalt ägnades cirka 20 timmar åt transkribering. Transkriberingsprocessen av varje intervju påbörjades ofta samma dag som de utförts med hjälp av transkriberingsprogammet Otranscribe (Bentley, 2019).
Efter att transkriberingar var genomförda togs ett viktigt beslut. De tre idrottarna som inte hade med sin tränare i studien valdes bort inför analysen, som baserades på två faktorer. På grund av att flera intervjuer låg väldigt tätt inpå varandra hann inte
bearbetningen påbörjas mellan intervjuerna. Dessutom uppfattades det som att inget nytt uppkom i intervjuerna vilket tolkades som mättnad (Bryman, 2011).
För att tolka och finna mönster i det transkriberade materialet genomfördes en kvalitativ tematisk innehållsanalys. Den tematiska analysen är teoriledd eftersom en specifik teori används och ett deduktivt angreppssätt applicerats på studien. Analysen utgår från de tre psykologiska behoven i SDT. Intervjuguiden utformades därmed utifrån SDT för att återkoppla till frågeställningarna. Analysmetoden är ett klassiskt kvalitativt
tillvägagångssätt som reducerar komplexiteten i empirin och underlättar för forskare att finna tema på ett systematiskt sätt (Berg & Latin, 2008). Enligt Ryan och Bernard (2003) är det fördelaktigt att söka efter repetitioner, metaforer, likheter och skillnader och språkliga kopplingar för att koda det transkriberade materialet. Analysen följer nedanstående moment influerat av Graneheim och Lundmans (2008) tillvägagångssätt:
1) Transkriberat material skrevs ut till pappersform och varje enskild intervju lästes igenom
flera gånger av oss båda för att skapa en gedigen förståelse av materialet.
2) Textdokumenten behandlades och de ord och meningar som var relevanta markerades
med överstrykningspenna. Denna process upprepas för att inte missa centrala delar.
Meningsenheter är ord, meningar och paragrafer som innehåller faktorer relaterade till varandra utifrån deras innehåll och kontext.
4) Relevanta meningsenheter som var markerad sedan tidigare relaterades till syfte och
forskningsfrågor. Efter att reducering av material var avklarat, kondenserades meningsenheterna för att bli ännu tydligare.
5) Utifrån de kondenserade meningsenheterna som baseras på tolkning av den
underliggande meningen i materialet, skapades en kod. När koderna identifierats tolkades och kopplades dessa till överordnade teman.
6) Därefter skapades subteman baserat på koder och meningsenheter i materialet kopplat till
varje överordnade teman.
Under hela processen (abstraktionen) av de fullskaliga textdokumenten försökte vi vara neutrala och opartiska. Eftersom processen är omfattande skrevs även anteckningar ner för att memorera koder och meningsenheter. Anteckningarna inkluderade även vilka idrottare och tränare som sagt vad, genom att ge dem en siffra mellan 1–6. Vi valde att bearbeta varje intervjufråga för sig för att enklare se likheter och skillnader mellan idrottarna och tränarna. Men det fullskaliga textdokumentet kontrollerades också för att inte missa relevanta faktorer som informanterna kan ha uttalat sig om på andra ställen i texten. Under processen valde vi att analysera respektive par för sig, därefter jämfördes idrottarens och tränarens perspektiv. När alla analyser vad färdigställda jämfördes allas perspektiv.
De överordnade teman utgjordes av autonomi, kompetens och samhörighet. Under autonomi placerades involvering, individanpassning och situationsanpassat ledarskap. Under kompetens blev utveckling och kommunikation underteman. I det sista behovet samhörighet placerades ge och få respekt, uppmärksammas och trygghet.
Tillförlitlighet
När forskare genomför en kvalitativ undersökning är det viktigt att förhålla sig till begreppen tillförlitlighet och äkthet (autenticitet). Tillförlighetskriteriet inkluderar trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmation (Guba & Lincoln, 2000). Att stärka trovärdigheten i studien har varit väsentligt då en social verklighet kan beskrivas på många olika sätt. För att resultatet ska vara acceptabelt och sannolikt för andra människor
har metodologiska överväganden försökt förklaras på ett explicit sätt. Triangulering har även använts vilket är effektivt enligt Bryman (2011). Trianguleringen innebar att flera datakällor (primärkällor) användes i studien för att stärka eller diskutera det som framkom under intervjuerna och i den kvalitativa dataanalysen. Tillvägagångssättet kan minska risken för snedvridning (bias) av den sociala verkligheten och slutsatserna som baseras på resultatet (Eriksson & Hultman, 2014). Alla deltagare fick även en kopia på transkriberat material så de kunde validera och justera deras berättelser om det krävdes.
Respondentvalidering användes för att försäkra att det existerade en gedigen
överensstämmelse mellan resultat och deltagarnas erfarenheter. Det kan bidra till äkthet i studien och ge en mer rättvis bild av det som studerats (Bryman, 2011).
Enligt Guba och Lincoln (2000) är det även viktigt anta ett granskande synsätt för att stärka pålitligheten i studien. En gedigen redogörelse av forskningsprocessens alla faser är väsentligt och därför har transparens varit extra viktigt. Att förklara vad som gjorts, hur det genomförts och varför det genomförts har varit fokuspunkter under denna studie. Utöver tydliga kapitel, redovisade bilagor och struktur i texten har urvalet och analysen försökts förklaras extra noggrant. Det beror på att det ofta uppstår bristande transparens just i dessa moment inom kvalitativ forskning (Bryman, 2011). Att vara tydliga från början ansågs vara viktigt för att bidra med en transparent studie och för att en röd tråd skulle vara märkbar från början till slut. Att relatera syfte och forskningsfrågor till vald teori och trovärdig tidigare forskning för att publicera ett trovärdigt resultat och slutsats har därför varit centralt.
I och med att det inte går att få fullständig objektivitet i kvalitativ forskning enligt Bryman (2011) fortskred forskningsprocessen utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt. Att två personer har bearbetat och analyserat materialet, utmanat varandras kognitiva förmågor och ifrågasatt varandra ses som en styrka i studien. Det är för att inte personliga värderingar ska påverka resultat och bearbetning, vilket kan stärka pålitligheten i studien (Bryman, 2011).
Arbetet som krävdes för intervjuerna var noggrant planerat och stor hänsyn togs till trovärdighetskriteriet. Alla intervjuer arrangerades i deltagarnas närmiljö för att stärka den ekologiska validiteten och inte göra att forskningsansatsen blev onaturlig. Det kan påverka informanternas svar och minska trovärdigheten (Bryman, 2011). Trovärdigheten stärktes av
