del Iv. Avslutande reflexioner
Appendix 2. Bemötande av mija Bergmans kommentarer från Charlotte Engel
En anledning till att vi har valt att infoga ett appendix där Boställets verksamhetschef Mija Bergman får tillfälle att lämna synpunkter och kommentarer till den föreliggande rapporten, var att det skett en utveckling inom verksamheten vid Bostället efter rapportens tillkomst. En annan anledning till att infoga ett appendix, var att erbjuda Mija Bergman en möjlighet att föra fram sina synpunkter på och kommentarer till den föreliggande rapporten, såsom skett i ett första appendix. I det följande bemöter rapportens författare några av de synpunkter som framförts.
de boende som ”wrong doers”
Bergman menar att ett faktafel i rapporten är att Boställets personal skulle kalla de boende för wrong-doers, d v s stämpla dem som ”felaktiga” människor. Det finns ingenting i rapporten som talar om att de boende stämplas som felaktiga människor, men det finns däremot ett resonemang om relationen mellan å ena sidan de boende; som de som i första hand utför dåliga handlingar eller ger prov på dåliga beteenden, och å den andra sidan personalen; de som på olika vis sägs drabbas av dessa handlingar. Det är mot bakgrund av detta som citatet på sidan 118 blir intressant, eftersom personalen i detta citat just identi-fieras som ”utsatta” för de boendes olämpliga beteende. Att framställa personalen som offer för de boendes oönskade handlingar och beteenden framstår, enligt min mening, som en personalinriktad tolkning av situationen.
Boendes känslor av att vara kränkta av socialtjänstens bemötande och handlingar
I en avslutande reflexion ställer jag frågan om reparativ dialog kan betraktas som en symetrisk metod, eller inte. Skulle en reparativ dialog kunna iscensättas där socialtjäns-ten ber hemlösa personer om ursäkt för ett kränkande bemötande, och hittar vägar att gottgöra felaktiga handlingar eller beslut? Mija Bergman reagerar mot antagandet om att människor i hemlöshet skulle vara utsatta för kränkningar av socialtjänstens handläg-gare, och undrar varifrån en sådan föreställning kommer. Ett återkommande tema i de intervjuer jag har genomfört med såväl boende som personal på Bostället, är de boendes känslor och upplevelser av att ha blivit kränkta och/eller illa bemötta av socialtjänsten.
Huruvida det är ett faktum att kränkande behandling har skett eller inte, är en annan fråga, men det intressanta är om de boendes upplevelser och känslor visavi socialtjänstens företrädare skulle kunna repareras i en dialog, och i sådana fall varför så inte sker?
vem är äger den reparativa processen?
Mija Bergman anser inte att personalen på Bostället kan identifieras som ”ägare” av den reparativa processen. Jag menar att de dels är ägare av processen genom att de är utbil-dade i reparativ dialog och använder detta som en metod i sitt arbete med de boende,
dels är ägare av processen i meningen har tolkningsföreträde. Enligt de intervjuer jag genomfört, så är det personalen som avgör när en dialog eller ett rådslag bör komma till stånd – och som alltså avgör när beteenden eller handlingar är oönskade. Det är dessutom personalen som har ramarna och som håller i mötet, och som därutöver inte sällan är i majoritet under mötet. I det faktum att personalen på så vis äger den reparativa processen ligger ingen motsättning till att såväl personal som boende kan lära och komma till insikt om sitt eget och om andras beteende genom denna process.
Effektförvaring
En intressant fråga är hur man på Bostället har för avsikt att lösa frågan runt de boendes effektförvaring och inte minst varför detta är en fråga som i första hand ska, om jag förstår Mija Bergman rätt, lösas tillsammans med männen på dagverksamheten Björn?
I de intervjuer jag har genomfört på Bostället, är det kvinnorna på dagverksamheten Tigrarna som lyfter fram bristen på effektförvaring, och som till och med ser denna brist som ett större problem än hemlösheten i sig.
det svåra mötet
När reparativ rättvisa nu implementerats inom Stockholms stadsmissions verksamheter för hemlösa, framstår detta sätt att bemöta boende och gäster som naturligt och självklart – om än inte alltid lätt. Det jag vill peka på i mitt slutord är att har krävts en medveten och icke försumbar satsning från Stockholms Stadsmissions sida för att iscensätta det som idag betraktas som just – självklart. Denna satsning talar i sin tur för att arbetet är svårt, och att även det mest självklara kan vara en reell utmaning. Att införa reparativ rättvisa på Bostället innebär enligt min mening inte att personalen där saknat fallenhet att arbeta med människor i en svår livssituation. Det innebär snarare att Stadsmissionen har påtalat och tillgodosett en bortglömd dimension i bemötandet av hemlösa, men också att Stadsmissionen har visat på en metod som alla som arbetar socialt med utsatta grupper - inkluderat de som saknar en naturlig fallenhet för detta arbete – kan ta till sig för att förbättra sitt sätt att möta dem som har det särskilt svårt.
Referenser
Barak, G. (2000). Repressive versus restorative and social justice: A case for integrative praxis. I Contempo-rary Justice Review, Vol.3 (1).
Barnet, R. (1977). Restitution: A new paradigm of criminal justice. I Etics, 87(4).
Bazermore, G. & M. Umbreit (1995). Rethinking the sanctioning function in juvenile court: Retributive or restorative responses to youth crime. I Crime and Delinquency, 41.
Bazermore, G. & K. Pranis (1997). Hazards along the way: Practitioners should stay true to the principles behind restorative justice. I Corrections Today, 59(7).
Björkemarker, M. (1995). Implementering som komplement vid utvärdering. Göteborgs universitet: Sociologiska institutionen.
Braithwaite, J. (1989). Crime, Shame and Reintegration. Melbourne: Cambridge University Press.
Braithwaite, J. (2006). Doing Justice Intelligently in Civil Society. I Journal of Social Issues, Vol. 62, No.2.
Christie, N. (1977). Conflicts as Property. I 17 British Journal of Criminolog y.
Cohen, R. (2001). Provocations of Restorative Justice. I Social Justice Research, Vol. 14, June 2001.
Coston, T. & J. Finckenauer (1993). Fear of Crime Among Vulnerable Populations: Homeless Women. I Journal of Social Distress and the Homeless, Vol.2, No.1.
Duneier, M. (1999). Sidewalk. New York: Farrar, Straus and Giroux.
Dzur, A. & A. Wertheimer (2002). Forgiveness and Public Deliberation: The Practice of Restorative Justice. I Criminal Justice Ethics. Winter/Spring.
Elias, R. (1986). The politics of victimization: Victims, victimology, and human rights. New York: Oxford University Press.
Fischer, P. J. (1992a). Criminal behaviour and victimization among homeless people. I R. I. Jahiel (red.) Homelessness: A prevention-oriented approach. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Fischer, P. J. (1992b). Victimization and homelessness: Cause and effect. I P. O´Malley (red.) Homeless-ness: New England and beyond. Amherst: McCormack Institute of Public Affairs, University of Massachusetts.
Garland, D. (2001). The culture of control: Crime and social order in contemporary society. New York: Oxford University Press.
Harris, N. (2006). Reintegrative Shaming, Shame and Criminal Justice. I Journal of Social Issues. Vol. 62, No.
2.
Heberlein, A. (2006). Brottsoffret och rättvisan. I Svenska dagbladet 20060523.
Herman, J. (1997). Trauma and Recovery: The Aftermath of Violence: From Domestic Abuse to Political Terror. New York: Basic Books.
Laursen, E. (2000). Strength-based practice with children in trouble. I Reclaiming Children and Youth, 9(2).
Lee, B & C. Schreck (2005). Danger on the streets. Marginality and Victimization Among Homeless People. I American Behavioural Scientist, Vol. 48, No.8, April.
Lofton, B. P. (2004). Does Restorative Justice Challenge Systemic Injustice? I H. Zehr & B. Toews (red.).
Critical Issues in Restorative Justice. New York: Criminal Justice Press.
MacMillan, M. O. (2001). Peacemakers: The Paris peace conference of 1919 and its attempt to end the war. London:
John Murray.
Moore, D. (2004). Managing Social Conflict – The Evolution of Practical Theory. I Journal of Social Welfare, Marsch, Volume XXXI, Number 1.
Morrison, B. & E. Ahmed (2006). Restorative Justice and Civil Society: Emerging Practice, Theory, and Evidence. I Journal of Social Issues. Vol.62, No.2.
Nordfeldt, M. (1999) Hemlöshet i välfärdsstaten. En studie mellan relationerna mellan socialtjänst och frivilliga organisa-tioner – i Stockholm och Göteborg. Geografiska regionstudier nr 39. Uppsala: Uppsala universitet.
Premfors, R. (1989). Policyanalys. Kunskap, praktik och etik i offentlig verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
Radzik, L. (2003). Do Wrongdoers Have a Right to Make Amends? I Social Theory and Practice, Vol.29, No.
2 (april 2003).
Roche, D. (2006). Dimensions of Restorative Justice. I Journal of Social Issues, Vol. 62, No.2.
Saleeby, D. (1992). The Strenghts perspective in social work practice. New York: Longman Publishing Group.
Sayre-McCord, G. (2001). Criminal Justice and Legal Reparations as an Alternative to Punishment. I Philosophical Issues 11.
Snow, D. A. & S. B. Baker, L. Anderson (1989). Criminality and homeless men: An empirical assessment.
I Social Problems, 36.
Snow, D. A. & Mulcahy, M. (2001). Space, politics, and the survival strategies of the homeless. I American Behavioural Scientist, 45.
Socialstyrelsen (2005)
Sullivan, D. & L. Tift (2001). What are the Implications of Restorative Justice for Society and Our Lives? I H. Zehr & B. Toews (red.) Critical Issues in Restorative Justice. New York: Criminal Justice Press.
Sundell, K. & U. Hæggman (1999). Familjerådslag i Sverige. En utvärdering av Svenska Kommunförbundets försöks-verksamhet. FOU-rapport 1999:1. Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten Stockholms stad.
Tyler, T. (2006). Restorative Justice and Procedural Justice: Dealing with Rule Breaking. I Journal of Social Issues, Vol. 62. No.2.
Wahlin, L. (2005) Medling vid brott i Sverige på 2000-talet. Stockholm: BRÅ 2005:14
Zehr, H. (1985). Retributive justice, restorative justice. I New perspectives on crime and justice: Occasional papers of the MCC Canada Offender Ministries Program and the MCC U.S Office of Criminal Justice (Vol.4). Elkhart, IN:
Mennonite Central Committee, U.S. Office of Criminal Justice.
Zehr, H. (1990). Changing Lenses: A new focus for criminal justice. Scottdale, PA: Herald Press.
Zehr, H. & B. Toews (2004)(red.). Critical Issues in Restorative Justice. New York: Criminal Justice Press.