Bemötande och förhållningssätt

Eleverna hade många tankar och känslor kring betydelsen av förhållningssätt och attityd mellan lärare och elever. Detta låg som grund för deras upplevelser och trivsel inför skoldagarna. Huvudrubriken är uppdelad i tre underrubriker som baseras på innehållet i elevernas berättelser:

- skoldagens upplägg och egna känslor inför skoldagen - attityd och bemötande

Skoldagens upplägg och egna känslor inför skoldagen

Eleverna beskrev sina nuvarande känslor inför skoldagen som samstämmigt positiva, det individuella programmet upplevdes som en trygg plats. Deras uppfattning var att lärarna har tid att lyssna och hjälpa till, de deadlines som finns går att klara av eftersom man vet vad man ska göra, skolan ger den hjälp de behöver, och man får jobba i sin egen takt. Enligt eleverna ska skolan vara precis som IV-programmet eftersom skolan ger lugn och trygghet och därmed upplevs som en vila.

Jag känner mig trygg här, det är snälla elever och lärare, och jag behöver inte stressa. Då går skoldagarna bättre.

Men för många är tempot ändå för högt ibland, även om det inte är lika pressande som på högstadiet.

Jag skolkar när jag inte orkar och stannar hemma, mina föräldrar har gett upp. Då sover jag hela dagen, jag är alltid trött. Ibland är skolan alldeles för länge, då skolkar jag sista timmen. Men jag skolkar inte alls så mycket som på högstadiet. Jag känner mig ibland trött på morgonen, annars är det okej att gå hit. Det går bra, men det beror på humöret.

Men på högstadiet var känslorna inför skoldagen inte lika positiva.

Tidigare skola var ett helvete.

Attityd och bemötande

Enligt eleverna spelar vuxnas attityd och bemötande en stor roll för trivseln, nonchalans och favoriserande av vissa (duktiga) elever från lärare skapar ilska och trots. Många tänkte på högstadiet.

På högstadiet var lärarna som ett fotbollslag och satsade bara på de bästa, de sämre fick bara hänga med. Det gjorde att den förra skolan var ett helvete. Lärarna satsade bara på de bästa eleverna, de andra fick klara sig bäst de kunde. De menade att skolan blir meningslös om man inte får den hjälp man behöver.

Skolan var meningslös eftersom jag behövde hjälp men inte fick någon. På högstadiet var lärarna justa i början, sen blev det bara tjat.

Lärarna var nonchalanta, det påverkade mitt skolarbete mycket eftersom jag inte fick hjälp trots att jag ville ha hjälp. Därför var den förra skolan ett helvete.

För vissa var högstadiet fyllt av konflikter med nedsättande kränkande kommentarer från lärare. För att få en positiv inställning till skolan krävs enligt eleverna respekt från lärarna.

På högstadiet var alla knäppa och rasister. Jag blev kallad för blatte.

Några elever fastslog att skolan ska vara till för eleverna och alla ska känna att de är lika mycket värda. Har man problem med språket ska man gå i en klass där alla har samma

problem, annars känner man sig bara dum. Har man svårigheter ska man inte gå i en klass där alla andra är jätteduktiga, då kan man bli mobbad.

Jag vill gå i en klass där alla är som jag och har problem då slipper man känna sig dum och bli mobbad.

Om alla är duktigare än jag blir man stressad.

I min förra skola vågade jag aldrig räcka upp handen. Det vågar jag här.

Konsekvensen av att inte få den hjälp och det stöd som de ansåg sig behöva resulterade ofta i skolk och uppkäftighet. Många minns tiden på högstadiet präglad av konflikter och

utanförskap.

Jag blev förbannad på lärarna eftersom de inte brydde sig. Egentligen var jag aldrig stressad på min förra skola, för eftersom de inte brydde sig gick jag inte dit.

För många dominerade minnena från högstadiet av stress och utanförskap. Flera hade blivit utestängda från skolan av olika skäl.

Har egentligen ingen aning om vad de ville på högstadiet … lärarna bad mig kasta sopor, då sa jag … (grovt språk). Jag skolkade tills socialen kom hem.

Alla lärare skällde, jag skolkade eftersom jag var utsatt för rasism.

Förhållningssätt

För att trivas i skolan var alla överens om att man måste få hjälp. Man blir mycket mindre stressad när man kan jobba i sin egen takt. Alla var eniga om att det individuella programmet är bra eftersom man får hjälp, då har man kontroll och kan styra själv på ett helt annat sätt.

Skolan ska vara som denna, här kan jag styra själv, och skolan anpassar sig efter mig. Skolan ska ge mycket hjälp. Det är bra att få jobba i eget tempo och i egen takt, då hinner man, man blir inte stressad här. Man blir mindre stressad när man får hjälp och när lärarna är snälla.

Eleverna önskade att lärarna ska ge den hjälp och det stöd som de behöver, men det är också viktigt att med handlingar och med en positiv attityd visa att alla är lika mycket värda.

Det är skönt att vi inte är så många, då blir man mindre stressad,

för man vet att man kommer att få hjälp. Lärarna ska inte tjata utan lämna mig ifred och ge mig hjälp när jag ber om det.

De beskrev att en lugn och trivsam stämning bidrar till att eleverna vågar vara sig själva och känna sig hemma, då ökar självkänslan.

En del lärare var bra på högstadiet också, och då gjorde man det man skulle utan att bli stressad.

Skolan ska vara som den är nu. Här är alla lika mycket värda!