Bemötande påverkar inkluderingen

Vid genomläsningen av mitt empiriska material framträder med tydlighet vikten av bemötandet av elever med ADHD. Alla pedagogerna har påtalat detta i olika sammanhang under intervjuerna och ger olika exempel hur detta visar sig. Alla

intervjuade uttrycker enighet att vuxnas bemötande av elever med ADHD är avgörande.

De flesta framhåller vikten av bemötandet för elevers inkludering och självförtroende.

En pedagog är helt övertygad om att elever med ADHD blir exkluderade. För att dagen skall fungera för dem behöver anpassningar göras, till exempel kan de få gå ut ibland eller slipper sitta i samlingar. De gör inte allt som andra eleverna gör, så även om man pratar med de andra eleverna och de förstår och är kompisar med den elev som har ADHD, så blir eleven exkluderad eftersom hen inte är med på samma villkor.

- 34 -

”Ja de blir exkluderade fast man innerst inne inte vill det, men de gör andra saker ibland och är på så sätt inte med”

De beskriver också kollegors svårigheter att möta dessa elever antingen på grund av okunskap eller ibland en ovilja att vilja förstå. En pedagog uttrycker att trots mycket teoretisk kunskap är det de vuxnas förmåga att bemöta dessa elever som blir avgörande.

Dessa elever behöver alltid ett speciellt bemötande och det är den vuxne som skall stå för detta så att eleven har möjlighet att lyckas.

”På det sätt en elev med ADHD blir bemött, visar också hur integrerad eleven skall bli”

En pedagog lyfter vikten av att skapa relationer med eleverna, oftast utifrån elevens intresse. Det skapas då en relation till eleven som ger mer ”spelrum” dem emellan, det är inte alltid nödvändigt att hitta precis rätt utan det kan gå lite fel och ändå bli bra. Det finns inga universallösningar i samvaron med dessa elever, en pedagog uttrycker det så att ”man måste ha fingertoppskänsla”.

”Den vuxne måste ha kunskap och ändra på sig så att det passar dessa barn. Man har skyldighet som vuxen att anpassa sig. Han förstår inte dina instruktioner för att de inte är så tydliga, du måste försöka ändra på det”

7.6.1 Att äga ett problem – vem?

De intervjuade pedagogerna menar att bemötandet oftast är avhängigt av hur man ser på vem som äger ett problem som finns, eleven eller skolan. En pedagog menar att om man lägger problemet hos eleven har man också förlorat möjligheten att hitta lösningar. De menar att det i dagens skola ofta är eleven som blir ägare av problemet. En pedagog beskrev att flera kollegor kände sig lättade när en elev hade fått en diagnos, då var felet inte pedagogernas utan det var faktiskt eleven som hade en diagnos och var en svår elev, inte kollegorna som var ”dåliga” pedagoger. Det är inte ovanligt enligt flera pedagoger att det uppstår en tydlig skiljelinje mellan den grupp av pedagoger som lägger

problemet hos eleven och de som inte gör det. De pedagoger som låter eleven behålla problemet förväntar sig att elev skall förändra sig och anpassa sig, de respekterar inte eller förstår inte de anpassningar som görs för att det dagliga livet i skolan skall bli lättare för elever med ADHD. En skola utmärker sig genom att pedagogen därifrån säger att alla vuxna har god hand med elever med ADHD. Övriga intervjuade menar att vissa vuxna i skolan ”kan ta dessa elever”, andra inte.

”Det är inte barnet som har problemet utan vi i omgivningen som tycker det är ett problem”

7.6.2 Förändring av bemötande före och efter ställd diagnos

Majoriteten av pedagogerna tycker att det sker en förändring i bemötandet av elever efter att en ADHD-diagnos är ställd. De beskriver att den kunskap personal får i samband med kontakt med BUP som ställer diagnos kan göra ”underverk”. De beskriver också att det är mer tillåtande att göra anpassningar i

undervisnings-situationen. En pedagog beskriver hur hen själv blev betydligt säkrare i sitt bemötande av eleven när hon fått kunskap. En pedagog tycker inte att de märks så stor skillnad i de anpassningar man gör för eleven före och efter en diagnos. Hen menar att på hens skola är det några pedagoger som jobbar med struliga elever och de gör anpassningar utifrån eleven och sina egen erfarenhet.

- 35 -

”Det handlar mycket om person, att kunna möta dessa barn”

Alla pedagoger tycker att det märks betydande skillnad i samtal med och om elev efter ställd diagnos. Det är möjligt att tala med eleven om hens svårigheter och hur det eventuellt går att hitta lösningar. I samtal med elever och kollegor talar man efter diagnosen om samma sak med samma ord. Samtal med vårdnadshavare blir lättare, man når varandra på ett annat vis och vårdnadshavarna hamnar inte i försvarsposition.

”Det blir ett annat samtal, alla talar samma språk”.

7.6.3 Den vuxne som ledare

En pedagog säger att det är oerhört viktigt hur vuxna agerar för att elever med ADHD skall bli accepterade och lika mycket värda i klassen och bland kamrater, det är lätt att andra elever blir rädda och inte vet hur de skall möta dessa kamrater. I situationer när det uppstår våld, hårda ord, kastning av saker är det viktigt att skolan har en strategi och att vuxna visar att de har kontroll över situationen. Det kan annars lätt sprida sig en oro bland andra elever. Vuxna behöver visa ett tydligt ledarskap och det grundlägger de i klassrummet när allt fungerar.

”De kan göra saker som gör att de förstör sin ställning, det är så viktigt att vi hjälper dem och leder dem på den rätta vägen”

Pedagogerna poängterade vikten av att vara ledare i klassen och också är att jobba aktivt med värdegrundsfrågor med alla elever i klassen. Det är viktigt att få övriga elever att förstå att dessa elever med ADHD har ett funktionshinder och inte alltid agerar på ett bra sätt, men att ”de är lika bra för det”. En pedagog tycker att Skollagen (2010:800) och Lagen om kränkande behandling, hjälper barn med ADHD. De blir ofta utsatta av andra elever men idag har man som pedagog lagen bakom sig när man talar med de elever som utför elakheter, att det är nolltolerans. Här har vi vuxna ett mycket stort ansvar att vara mycket observanta på det som händer bland eleverna.

”Det skall vara nolltolerans, det räddar de här barnen lite grann”

Två pedagoger lyfte fram hur viktigt det är att även tillrättavisa den elev som gjort fel.

Ofta gör man som pedagog det när utbrottet är över och det ser inte de andra eleverna vilket gör att de kan få uppfattningen att eleven aldrig får någon tillsägelse och får göra som hen vill. Både att andra elever inte ser och hör tillsägelser och att vissa

anpassningar kan uppfattas som fördelar gör att det är viktigt att det finns en öppen dialog om detta i klassrummet.

”Vuxna behöver visa att jag tycker lika mycket om dessa barn, även om det blir knasigt och dumt ibland. Genom mitt agerande blir även kamraterna toleranta”

7.6.4 Att skapa självförtroende

Pedagogerna berättar om svårigheter att skapa skoldagar där dessa elever mår bra, tillfällen då deras självkänsla får växa. Pedagogerna jobbar för att det skall bli så få misslyckanden som möjligt, det är svårt eftersom det är så mycket som kan gå fel. Det är ofta en pressad arbetssituation att jobba med barn med ADHD. Trots att pedagogerna vet vad som är bra och jobbar utifrån det händer det ofta att något ”inte klickar”.

Morgonen hemma har blivit fel-inget skolan kan göra något åt, jag som lärare finns inte på plats eftersom jag kanske har blivit hindrad av annan elev, förälder eller trasig

- 36 -

kopieringsapparat. Något skall göras gemensamt i arbetslaget, skolan och eleven i fråga har inte blivit informerad.

”Man vill ju inte att de skall misslyckas utan att de kan få göra saker som de har möjlighet att lyckas med”

Två pedagoger är mycket bekymrade över elever med ADHD. De tycker att det saknas stöd i skolan. De menar att det inte går att undvika skolmisslyckanden och att utslagning är stor. De tycker att dessa elever genomgående har dålig självkänsla och dåligt

självförtroende. De känner sig varken unika eller värdefulla och att de har svårt att ta emot beröm. De ser sig själva som misslyckade. Pedagogerna menar att det är svårt att inkludera en elev som på grund av sin dåliga självkänsla hela tiden själv ställer sig utanför. En viktig väg att stärka elevernas självkänsla är att jobba med deras styrkor.

Flera pedagoger berättar att deras elever är mycket praktiskt lagda och man i skolan försöker hitta praktiska sysslor som de kan ansvara för. Då får de gå till förskolan och vara hjälpfröknar, de ansvarar för datorer eller har andra sysslor. Samtidigt som detta stärker dem ställer de dem också utanför.

”Det är så att jag jämt försöker hitta så att de mår bra, så att de här stunderna när de förstör för sig själva och för andra, när de gör bort sig och mår dåligt och självkänslan dalar, att denna bit inte skall bli så lång, utan att den går över så snabbt som möjligt.

Det sätter sig ju för varje sådant misslyckande, det tar så lång tid att ta bort”

Pedagogerna framhåller att elevernas dåliga självförtroende ger dem mycket dåliga framtidsutsikter. Att ADHD har lyfts i massmedia har fört med sig mycket positivt men det har också skapat kunskap ute i samhället som pedagogerna tror slår tillbaka på elever med ADHD när de kommer ut i yrkeslivet.

”Många kommer ihåg problemen som beskrivs och att omgivningen inte ser möjligheter utan bara framtida problem”